Så jäkla typiskt!

Jaha, så har man ännu en gång fått se sig bortskuffad från förstaplatsen. I söndags klippte jag till med fina 73 slag (38 poäng) på Södra, men fick nöja mig med andraplatsen i kommittégolfen - iofs inget att orda om då vinnaren gick runt på par (med fem erhållna) och jag fick ett par fina PING-vantar i rosa som hustrun blev väldigt glad för.

Igår var det Onsdagstävling i Tylösand och spel på Norra banan. Med grovdressade tees var det ett litet lotteri från tee (särskilt för mig som gärna "sveper" drivern över gräset på vägen tillbaka, en process som igår lät som en sandblästringsverkstad) och i kylan, den tidvis hårda vinden och fukten på morgonen flög bollen inte särskilt långt (fel klubba var bara förnamnet i början).

41 slag ut, fem över par, är iofs ingen katastrof och jag hade räddat mig hyfsat några gånger, men också missat ett par birdiechanser som borde suttit - t.ex. den på tvåan där putten gick mitt i hål, verkligen mitt i hål, men studsade i bakkanten och lade sig en centimeter på andra sidan ... 8(

En kaffe, en korv och en banan i kiosken (tack för det, grannen) blev startskottet för en rätt skön inrunda i ett väder som nu var allt annat än oangenämt, med en temperatur som så sakteliga steg upp mot 17-18 grader och en bana som nu torkat upp lite bättre.

På tee snackade vi om vad vi behövde göra på sista nio och kom fram till att jag behövde gå ett under in för att sänka mig, medan grannen behövde gå två under och Tobbe tre under. Vi körde också igång en liten Köpenhamnare om lunchen för att få något att spela om.

Driven på tian var kanske inte den bästa jag slagit på sistone, men rak, hög och lång - och inspelet med 52-gradaren var halvtunt, men räckte för att ge en birdieputt på tre meter. Tyvärr föll det inte som jag läst (slå bollen rakt mot hål på Norra - det är en tumregel som man bör följa).

Par och fortfarande fem över par. 3-3-0 i Köpenhamnaren.

Elvan är ett kort par 5, men för dagen in i vinden. En bra drive skulle dock utan vidare räcka för att nå in på två, men när jag hittade bollen låg den under ett lutande träd och jag kom inte ens tillbaka till fairway. En klämd träsjua till svårt lobbläge var perfekt (eftersom jag älskar svåra lobblägen ... 8) och paret satt som smäcken.

Fem över. 3-3-0.

Svåra tolvan blev en liten prövning när jag spelade till vänster om träden, men en nedgreppad järnfemma till några meter gjorde att birdieputten som slank i hålkanten kändes lite surt.

Fem över. 6-3-0.

På tretton slog jag en spikrak järnsexa, högt som f-n, till två meter från hål. Putten satt mitt i hål och dagens första birdie noterades.

Fyra över. 9-3-0.

Fjortonde blev en besvikelse för Tobbe, som nu kämpat sig fram till ett gäng par, trots flera koppsnurrar, och hans två bortslagna bollar betydde att onsdagstävlingen var körd för honom. Min drive var iofs också sned (pull), men jag hookade fram en järnfemma, slog en 52-gradare pin high till ett svårt chippläge (som jag också gillar) och räddade ett fint par.

Fyra över. 11-1-0.

På femton duff-pull-hookade jag en järntvåa knappt 150 meter, men satte sedan upp en urskön järnnio till pinnen och fick sånär i birdien. Här tryckte jag i bananen för lite extra raketbränsle på slutet. Klokt beslut.

Fyra över. 14-1-0.

Bäckahålet, det sextonde hålet, är ett fint par 3-hål där man borde flytta tee 30 grader åt höger för att ge plats för en ombyggnad av 17:e, men det är en annan fråga (och ett annat blogginlägg). På tee kändes järnsex som rätt klubba, men i grovsanden på tee blev jag lite orolig för bollträffen, bytte till en järnfemma och greppade ned i stället. Greenträff och sånär birdie igen.

Fyra över. 17-1-0.

Sjutton har diskuterats mycket och en stor del av diskussionerna har gällt placeringen av nytillkommen out på vänstersidan samt indragen bangräns på högersidan. Med ännu en duff-pull-hookad järntvå oroade jag mig inte för något av de problemen, och hade dessutom en skön studs i nätet mot 16:e tee så att jag fick 150 kvar. En fin järnsju och hemmastuds på kullen till höger gav en birdieputt på 4-5 meter.

Tre över. 20-1-0.

Jaha, så står man då på sista tee, tre över par med fem erhållna slag och funderar på varför man slarvade bort så många slag på första nio (iofs hade jag väl fått tillbaka några på inrundan, med en sån score trots sneda utslag från tee). Driven här var - just det - pullad vänster, men en klockad drive med p-bollen gav lite självförtroende tillbaka. Och tur var väl det.

Där bollen hamnat var det omöjligt att gå för green och bara att chippa den till fairway kändes tufft. Och visade sig inte heller gå när jag duffade fram en järnsjua i semiruffen. Ett träd i linjen navigerades m.h.a. en hög järnåtta som sånär blåste ned i bunkern höger, men studsade in på green 7-8 meter från hål. Putten var *aningen* hårt slagen, men satt klockrent i bakkanten.

Tre över par, 75 slag och 38 poäng. Sänkning till 4,1 och vunnen lunch i Köpenhamnaren. Inte utan att det kändes ganska bra, men nu på morgonen såg jag på Min Golf att någon tomte med 15 i handicap gått runt på 69 netto, vilket måste sägas var en smolk i glädjebägaren.

Nåväl, en vilodag idag (d.v.s. jobb) och så spel Tylösand-Vasatorp (TC)-Haverdal på fredag-lördag-söndag med ny vinstchans (och chans på ny sänkning) i tävlingen på söndag.