Det började redan på tvåan med en dålig bollträff med puttern. Fortsatte på trean med en så taskigt slagen sandwedge att det nästan var pinsamt. Järnsjuan på fyran var iofs OK, men helt felriktad.
Järnsexan på det femte hålet var dagens bästa järnslag. Mjuk och fin draw från högersidan till strax förbi pin high sådär 3 meter från hål.
Medan mina spelkamrater letar boll och chippar och har sig funderar jag på fallet. Nedför och en 30-40 centimeter från vänster till höger. Men mest nedför.
Trodde jag. Inte f-n var den nedför. Min birdieputt orkar knappt halvvägs och parputten är inte ens nära. Usch.
Sedan spelar jag bara allmänt uselt några hål innan jag på åttan har runt 140 kvar till pinnen och tar upp järnåttan - vilket borde vara rätt klubba i medvinden. Synd bara att jag får upp wedgen och dessutom slår den dåligt ... 8(
På nian slår jag en riktigt bra putt, perfekt läst, bra speed ... men bollen slår i bakkanten på hålet - och hoppar över hålet!
Det är inte min dag idag. Den saken är säker.
Sista nio är en lång kavalkad av misstag, skitslag och allmänt uselt spel - och dito humör. Chip-tvåputt på tian, två tunna inspel som knappt orkar fram på elvan och tolvan.
Lite "bita ihop" är det dags för och på tretton rätar jag upp mig lite, har bättre tempo och slår en bra drive runt 250. Inte så illa pinkat. Spoonen fram i greenkanten är iofs inte bra slagen, men den ligger perfekt för en chip-n-run.
Tyvärr får jag för mig att det finns risk att den blir för lång och jag slår den så mesigt att jag inte ens platsat i damklassen. Putten går sedan hålkant ur - såklart.
Nu är jag riktigt förbannad på mig själv. Åka ut och spela golf förkyld och så hålla på och tramsa såhär. Inte blir det bättre av den ilskan. Socket ned i vattnet på 14 följt av diverse skitslag (men en jäkligt bra drive med p-bollen) på 15 och så är man helt plötsligt ett slag efter sin spelpartner.
Fel klubba och tunn träff på sexton, men en bra chip för par. Enormt fin drive på 17 och en pullad järnnia (spelade hela dagen med ett stängt huvud - f-n vet varför - och taskigt tempo med järnen) blev ändå ett par.
Även på sista hålet var driven bra. 230 in i vinden är bra för mig. Järnsjuan är sedan rätt i längd, men återigen pullad och chippen vill inte gå i - utan rullar ett par meter förbi varifrån jag slår ännu en Kerstin-putt.
81 slag. 77 netto. Sämsta resultatet på ett bra tag. Och definitivt sämsta spelet. Och sämsta humöret. Fy farao.
Nåväl, nu har man fått i sig en pizza, tvättat baghanddukarna och putsat skorna (lite straff ska man ha för sånt skitspel).
Imorgon är en annan dag. Och det är något att vara tacksam för - jag är golftokig, men golf är ändå bara ett spel. Man får vara glad att morgondagen kommer, det är inget att ta för givet, vilket nyheten om Claes Linds bortgång fick mig att tänka på.
Läs några av Claes Linds tankar och texter på www.claeslindgolf.se - där finns många kloka och läsvärda tankar.
Dagens scorekort: Klicka här
Lite bilder från dagens runda:
Klas har en klassisk sving med en skön naturlig draw.
Tommy ser ut att sakna hettan från Thailand.
Arja på väg mot en 74-runda netto och seger i dagens ligaomgång.
Fint väder var det, men inte f-n hjälpte det.
Tony tar sig ett svalkande dopp på tolvans fairway.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar