Nu var det ett tag sedan man producerade något läsvärt (ja-ja, jag vet), men imorgon är det tänkt att bli en golfrunda igen. Äntligen!
Efter den senaste färden till Torekov (där jag träffade 0 fairways och puttade uselt men ändå gick på 78) så kände jag mig väldigt trött och hängig. Inte konstigt, med tanke på att en fullblodsinfluensa därefter blommade upp och gjorde mig dödssjuk i en vecka, trött och hängig med huvudvärk ytterligare några dagar och sedan avslutade med en bihåleinflammation.
Nu har en penicillinkur fått göra sitt och jag mår inte sämre än man kan vänta sig av en 38-årig lönnfet man i allmänt taskigt skick.
I söndags tjuvstartade jag lite med en runda på vintergreenerna och fick då uppleva en mycket skön avslutning där jag inför sista hålet var ett slag efter ledaren. Jag drev ut bollen i skogen medan han lade sig mitt i fairway. Min boll låg halvtaskigt, men jag kunde komma åt den och punchade den till tre meter och satte birdien, medan han pushade inspelet och sedan chip-tvåputtade i rena förskräckelsen ... 8)
Sånt är kul.
Imorgon lär jag väl få så mycket stryk att jag gråter - med tanke på att junioren ska med och han är ju dels scratchspelare, dels proffs och dels ett träningsfenomen. Fast visst måste väl proffs ge slag på alla hål, va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar