En skön vecka i Biarritz

Lön för mödan

Så är man nu hemma igen efter en vecka i Biarritz och kan inte annat än erkänna att Frankrike trots CDG har väldigt mycket att erbjuda.

Det finns direktflyg CPH till Biarritz med Sterling och åker jag tillbaka så blir det definitivt det i stället för Air France – att flyga till Paris och CDG med buss till Orly (och tvärtom på vägen hem) är riktigt dåligt. 16 euro enkel väg kändes inte prisvärt för en urtrist bussresa genom mindre inspirerande delar av Paris i rusningstrafik.

Desto trevligare var vistelsen i Biarritz, med boende på Hôtel du Palais**** www.hotel-du-palais.com där man förutom att behandlas kungligt (kejserligt?) från tidig morgon till sen kväll också fick nöjet att beskåda självaste Michelle Pfeiffer spela in en film (regisserad av Stephen Frears, ev baserad på en bok som heter Collette, men minnet är kasst och inte så lite påverkat av att jag var just påverkad när jag fick det där berättat för mig).

Efter en nattfösare i måndags kväll blev det några timmars sömn innan vi tryckte i en frukost i den storslagna matsalen precis vid stranden och sedan åkte iväg till Makila GC, www.makilagolfclub.com där det långa spelet fungerade utmärkt, med vissa pullade slag som undantag, men puttningen var raddig på de ganska tröga och väldigt mjuka greenerna. 32 poäng fick vara OK, ett poäng efter den ledande Schweizaren i Trophée des Journalistes, en liten landskamp.

Ett flertal öl inmundigades och en femminutare på hotellrummet tillbringades ... sittande kan vi väl säga ... innan det var dags att rusa ut till bussen för vidare befordran till Bayonne och en mycket intressant guidad tur, följd av lite tapas i en spanskinspirerad bar och sedan en god middag på en "Cidreria" där man själv kunde fylla sitt glas ur en enorm cidertunna inbyggd i väggen.

Dagen efter satt en liten hammarslagare i nacken och påminde om hur många glas man fått i sig, men man får ju offra sig för den goda sakens skull.

Onsdagens golf spelades på mycket charmiga Golf du Phare, Biarritz GC, www.golf-biarritz.com där det långa spelet återigen visade sig från sin bästa sida medan puttningen lös med sin frånvaro. Ett över par sista nio och totalt 34 poäng var helt OK och jag övertog ledningen i tävlingen.

En överdådig lunch följdes av en visning av ett mycket imponerande träningscenter, www.golf-ilbarritz.com där man både kunde träna på alla sorters fulla slag i en range med utslagsplatser i princip i 360 grader kompletterat av olika närspelsområden och en niohålare med bedårande havsutsikt.

Tillbaka på hotellet fick jag upp kameran och tog en paparazzi-bild på Michelle Pfeiffer genom en glasruta in till salongen, men fick sånär stryk av vakterna som väste "No pictures" och jag såg framför mig hur jag fick förklara hur jag givit dem stryk med ursäkter som, "jag menade verkligen inte att slå dem på knytnävarna upprepade gånger med min haka".

En omgång i hotellets spa, jacuzzi, poolen, ångbastu och en dusch, blev det också varpå vi iförda badrockar drog i oss några öl i loungen med den fantastiska utsikten.

Kvällen tillbringades på charmiga restaurang Caritz där jag blev inspanad av en vacker fransyska, vilket alltid är trevligt, men efter maten, lite vin och några öl blev det buss till hotellet och en sejour i baren med "grabbarna", vilket säkert uppskattades mycket mer av hustrun.

Rövarhistorier om Rolling Stones medlemmar kom från både min danske kollega och det medföljande kändisynglet (som i egenskap av 08:a hade en hel del fördomar att kämpa mot hos undertecknad, men visade sig vara en helt underbar reskamrat som verkligen förgyllde resan med sin ekivoka och lössläppta humor).

Jack Daniels och Coca Cola och en Gin och Tonic följdes av några timmmars sömn. Definitivt för få sådana, men vad gör man inte för den goda sakens skull.

Sista speldagen tillbringades på fantastiska Golf de Seignosse www.golfseignosse.com i Landes, en riktigt kort bana där man verkligen fick hålla igen från tee (slog mest J2 och J4 från tee på par 4- och par 5-hålen), men som absolut inte var lättspelad vid ett första (förhoppningsvis inte enda) besök.

Trots en krånglande rygg som komplettering av min usla puttning var jag efter elva hål bara ett efter mitt handicap, men efter en bra drive på tolvan slog jag en lite hookad j5:a upp till vänster om green, hittade min Titleist 2 i ruffen och chippade upp den lite halvbra. När jag gått upp på green och markerat den var det bara att gå tillbaka till ruffen och leta vidare efter min egen Titleist 2 som jag sedan chippade upp nära, men missade putten och fick räkna in en trippel (jäkla elakt med två plikt för spel på fel boll).

Diverse slarv, med bl.a. en missad halvmetersputt, gav till slut 29 poäng - vilket inte var så kul, men den fantastiska lunchen tröstade lite och vår värdinna som jag fick till bordet var både charmig och vacker så i det läget var det svårt att klaga.

Efter kaffet blev det bussresa till Moliets där jag vid framkomsten behövde hjälp att resa mig sedan ryggen låst sig helt, men lite Voltarensalva och 600 mg Ibumetin gjorde susen. Moliets är en riktig kanonanläggning med allt från jogging, cykling, simning och utmärkt golf till tennis på både hardcourt och gräsunderlag. Hit skulle man kunna tänka sig att åka tillbaka.

En rundtur med förevisning av särskilt de fina hålen nere vid havet följdes av champagne och godsaker - det måste sägas att vi blev väl omhändertagna var vi än kom, möjligen med undantag av Charles De Gaulle där det var usel service, kass mat och bussen från Orly behagade släppa av oss vid fel terminal.

Tillbaka till hotellet för en snabbdusch, denna gång utan vare sig en glimt av frk. Pfeiffer eller några burdusa vakter. Kvällen blev sedan ännu en fantastisk upplevelse med god mat, gott vin och gott sällskap. Det gjorde heller inte ont att få gå fram och hålla tacktalet efter segern i tävlingen - där jag betonade hur bra våra värdar behandlat oss och hur roligt vi alla hade haft i varandras sällskap.

Lagom runda under fötterna blev det sedan någon timmes Masters på min danske kollegas rum, innan tröttheten tog ut sin rätt och man fick lomma tillbaka till sitt eget rum för några få timmars sömn.

Sammantaget kan man säga att Biarritz är en upplevelse som jag verkligen hoppas att jag får återuppleva och som jag kan rekommendera till alla som gillar god mat, bra golf och behagligt boende. Är man sedan surfare och/eller dykare också är det ett veritabelt paradis.

Några ord och fraser jag fått lära mig under resan (med reservation för stavning, jag har bara hört dem muntligen).

Holländska: Vernaar begunt het koont nuiken (när ska vi komma igång, fast med *lite* andra ord).

Kinesiska: Tamada och Cao - utmärkta ord att använda efter lagom usla slag på banan. Det första går också att med ett glatt leende använda som lustifikt utrop i rätt sällskap.


// Addendum //

Efter att vi landat i Köpenhamn en kvart tidigare än beräknat rusade jag ned i bagageutlämningen och hoppades få min bag i tid till det tåg som gick en timme tidigare än det jag ursprungligen tänkt ta från Kastrup och hem.

Bagen kom och jag rusade som en tokig genom tullkontrollen där de tittade lite nyfiket på mig, men inte sade något och jag hann ned på plattformen innan tåget anlände. Efter att ha pustat ut några sekunder såg jag att bara vissa vagnar skulle fortsätta hela vägen till Halmstad och en ny språngmarsch vidtog.

När jag kom ombord på tåget satte jag mig tillrätta på en ledig plats och tänkte att nu är det lugnt. Nu kan jag packa upp min dator och knacka lite på tangentbordet tills jag kommer till Halmstad. Föga visste jag då vad som komma skulle.

Strax efter Øresundsbron skallrade högtalarna igång och besked lämnades om att det inte alls var de vagnar jag sprungit till som skulle gå vidare mot Göteborg. Nej, vid ankomst till Malmö C skulle vi allihop byta vagnar till den främre delen av tåget.

Jag packade ihop mina grejer, ställde mig vid dörren och rusade över till rätt del av tåget där jag lade beslag på en bra plats och packade upp mina grejer så att jag kunde både ha datorn framme och en väska bredvid mig om det inte blev för fullt – några sittplatsbiljetter kunde ju knappast gälla när det var andra vagnar.

Efter en stunds väntan och rejäl påfyllning i vagnarna lugnade det ned sig och jag började hoppas på att få ha två platser för mig själv. Då hördes återigen rösten i högtalarna och besked kom att det nu inte alls var de här vagnarna som skulle gå mot Göteborg. Nej, nu skulle vi ta oss till spår 4 för att gå på ett helt annat tåg.

Suck. Det var nu inte utan att man började känna sig lite stressad och jagad av SJ, pulsen var ganska hög när jag efter dagens fjärde språngmarsch hoppade in och satte mig på en plats som trots allt var lika bra som den jag hade nyss, men den här gången var tåget fullt av folk och jag fick nöja mig med en plats.

Mittemot satte sig ett äldre par som också hade fått springa fram och tillbaka, damen redogjorde för en annan gång SJ hetsat henne och vid hade ändå ganska roligt åt situationen. Ända tills högtalaren åter skallrade igång och meddelade att den vagn vi satt i minsann inte alls skulle gå mot Göteborg.

Cao!

Bara att hoppa upp och sticka iväg. Det var nu inte utan att man kände sig lite korkad när man packat ned alla möjliga och omöjliga broschyrer och presspaket som man fått i Biarritz, så att golfbagen vägde 25 kg och kabinväskan var sprängfylld och tung som f-n.

Alla sittplatser i den del av tåget som vi nu hamnade i var upptagna och det blev till att stå. Visserligen kom tåget till slut iväg och efter Landskrona fick jag en sittplats. Väl hemma i Halmstad tog jag en taxi hem och man kan lugnt säga att jag somnade ovaggad. Tyvärr somnade jag också med strumporna på, utan att ha borstat tänderna och med TV:n på (tänkte sett Runaway Jury med min favvis, John Cusack, men det gick åt pipan).

Nåväl. Trots allt en mycket bra vecka. Nu ska jag roa mig hela helgen med att köra nedsågad hagtornshäck till tippen ... 8(

//Bilder med kortare beskrivningar finns att beskåda här: http://www.flickr.com/photos/24697859@N00/sets/72157604500189103/