Vilka minnen!

Snubblade över en gammal text på forumet. Läsningen framkallade minnen som gjorde att leendet snabbt spred sig från öra till öra. Håll till godo:

//Skrivet på ett nätcafé i St. Andrews 12 maj 2005//
St Andrews Old Course har lange varit en drom for mig och i natt vaknade jag latt kallsvettig flera ganger efter mardrommar om hur jag kom upp pa ettan utan brallor, inte kom fram till banan i tid trots att jag forsokte tranga mig fram i en folkmassa och hur de satt tee sa langt bak mot R&A:s klubbhus att racket gjorde att man inte kunde fa till en baksving.

Liiite latt nervos kom jag sedan upp pa ettan och lyckades med lika delar tur och skicklighet traffa bade Skottland och fairway. Mina 38 ut med en birdie kandes inte fel, men var inte mycket att tala om nar Hookis med klockrent spel och liiite svineri pa puttningen gjorde en fin 35:a, hans basta utrunda i livet - pa Old Course!!!

Vi var tre-fyra upp i bastbollen, men tappade lite pa inrundan nar vi bada gjorde bort oss (fast det var vara caddies fel) pa elvan och tolvan, men Hookis gjorde en "bounce back" i PGA-tourklass nar han foljde upp sin trippel pa tolvan med forst en "tap-in" pa 13 (den kan aldrig varit mer an 25 meter ... kanske 26) och sedan annu en enkel birdie pa 14.

Trots lite "scrappy" play darefter vann vi bastbollmatchen sedan jag satt ut en klockren drive pa 17 i motvinden (rakt over Old Course Hotel-skylten) och sedan slagit in en hog "floater" med jarntvaan pin high och tvaputtat for par.

Hookis 80-runda pa Old Course skulle varit 76-77 som varst (och kunde latt varit runt par med lite flyt pa puttningen ... 8( Min egen 82:a var val inte sa taskig, men min puttning var under all kritik - jag hade 38 puttar, 8 fler an Hookis!

Efter en mycket god lunch i Links Clubhouse (tack Links Trust of St Andrews) gick vi ned till forsta tee pa New Course for att se om vi ev kunde komma ut dar for en eftermiddagsrunda i den nu ganska friska vinden. Tyvarr var det riktigt tjockt dar sa vi fick vanta drygt en kvart innan vi kunde sla ut.

Innan dess hade vi dock tittat pa min puttning for att se hur jag kunde putta sa erbarmligt illa. Da visade det sig att greppet pa min putter pa nagot satt vridit sig sa att bladet pekade en decimeter fel pa tva meters hall nar jag sjalv trodde att jag siktade rakt. Inte sa jattebra.

Med detta i gott minne holl jag ihop spelet betydligt battre pa New Course. Mina 77 var tre slag battre an Hookis 80, men han hade kryddat sin runda med nagra katastrofer aven pa eftermiddagen och vann anda matchen 3/2. Samma puttsvineri gjorde att man kande sig latt illamaende - jag forstar hur folk brukar kanna nar jag spelar pa det viset.

Dagens bedrift var (forutom Hookis lojligt bra score forsta nio) var att jag inte bara lyckades ga runt Old Course utan att ga i en enda bunker - jag foljde dessutom upp det med 18 hal pa New Course utan ett enda bunkerbesok!

Att Hookis hade sex birdies mot min enda far jag svalja - det kanns lite enklare sedan mina 82-77 ju faktiskt var ett battre an hans 80-80 (med bl.a. tva tripplar och en kvadruppel).

Jag forlorade tva ganger idag - den forsta skulden har jag betalat nu och den andra ska jag betala sa fort vi kommer till restaurangen (tack forresten Bill och Terry som sponsrade oss med Guinness efter forsta rundan). Hookis visade dock hur en riktig van ska uppfora sig nar vi gjorde ett besok i baren pa Old Course Hotel - medan jag snackade med familjen och tog en snabb svang for att skaka ormen sa bestallde han in tva groggar, en G&T till sig sjalv och en Rom och Cola till mig. Dessa foljde vi upp med ett par groggar till innan vi bra goa i kroppen tog en taxi ned till Balloten och hittade vara namn 16:10.

Lite snall kande jag mig nar jag efter fragan "Bjuder du pa en whiskey?" avholl mig fran att bestalla in 5 cl av deras dyraste marke - en 26 ar gammal lagrad grej som de ville ha 220£ for ... for en femma!!!

//Skrivet senare i maj 2005//
Fredagen den 13 maj. En dag att minnas för Hookis och Puttaren (särskilt den senare).

Vi bestämde oss för att göra våra nyfunna amerikanska vänner sällskap på Kingsbarnes på förmiddagen och for glada i hågen ut till banan som låg ca 10 minuters bilfärd söderut.

Väl där anmälde vi oss till den herre som stod framför klubbhuset och välkomnade besökare, shoppade loss hej vilt i shopen och betalade greenfeen på 125 pund. Men då ingick gratis bollar på rangen ...

En ny bästboll stod på schemat och vi blev en åttaboll med varsin caddie som vandra ut på ettan. Spelet böljade fram och tillbaka (dvs vi var ibland två-tre upp och ibland bara ett upp). Puttsvinet Hookis var även nu i högform och ibland funderade vi på om inte 3-4 metersputtarna också borde vara gimmies när Hookis ställde upp sig.

Upplevelsen var så nära himmelriket man kan komma med en fantastisk golfbana och vyer som översteg alla förväntningar. Det blev inte sämre av att Puttaren med avslutningen birdie-par-par inte bara säkrade bästbollsegern 2/1 utan också kom in på 75 slag brutto (med 37 puttar!). Trots att banan var ganska kort från herrtee erhöll jag sju slag - 40 poäng alltså. Undrar om det är godkänt för en handicaprunda?

Efter en god lunch och ett par välförtjänta Guinness gick Hookis och en av amerikanarna ut på en repeat play för 60 pund. De fantastiska vyerna gjordes ännu mer fantastiska av kvällssolen och en mystisk dimma som gled in likt tjock cigarrök och sedan försvann lika snabbt efter en halvtimme.

Jag sätter upp Kingsbarnes på min lista över de bästa golfbanor jag spelat. Både för att banan var en härlig links-utmaning och för att de häpnadsväckande vyerna gjorde att man gick som i ett lyckorus hela rundan.

På kvällen blev det en god middag på en liten italiensk restaurang varefter en liten spritpinne slank ned innan huvudkudden lockade.

Lördagen den 14 maj. En dag att minnas för Hookis och Puttaren.

Eftersom vi lämnat återbud till vår starttid på Old Course på fredagen (vilket i sig känns som en bedrift) gick vi ned till startern med bagen på axeln och frågade om det kanske fanns någon möjlighet att komma ut trots att det var lördag. Tyvärr fanns det bara tre tillgängliga tider - ja, bara tre möjligheter att komma ut före tio alltså ...

Fru Fortuna log återigen mot oss och vi fick för tredje gången spela med våra amerikanska vänner som vunnit balloten. Puttaren gick ett över ut och Hookis svinade i en del puttar även nu, men vi var vänliga nog att låta våra amerikanska vänner få vinna en gång. Matchen avgjordes på Road Hole och på utslaget på arton lyckades Puttaren släppa ut bollen till höger så att det small utav helsicke innan bollen studsade tillbaka in på banan ...

Hookis spelade inte lika bra som första gången på Old Course, men tog ändå revansch på de två katastrofhål han hade på torsdagen genom att kapa sju slag på två hål (12 och 16).

Minnesvärd dialog på Old Course fjärde tee:
- Hur f-n kunde du göra en åtta på trean?
- Jag satte en tiometersputt.
Hookis hade slagit de två första dåliga drivarna på hela veckan, båda på treans tee. Ett slag bakåt ur en pot-bunker och så två slag till innan han nådde green.


Efter en god lunch och en låååång dusch fikade vi (gratis glass eftersom de glömde vår beställning) och körde över till västkusten där vi fick fråga efter Gailes Lodge där vi skulle bo. Det visade sig då att vårt osannolika flyt höll i sig eftersom vi hade stannat just där och frågat efter vägen (de hade nyligen bytt namn).

En snabb rakning, två styva groggar och så ned i restaurangen för en helt sanslöst god middag med ett par-tre Guinness följdes av en nattputtningstävling på den upplysta greenen bakom hotellet. Svinhookis satte putt efter putt och inte ens när Puttaren försökte välja ett läge halvt nedtrampat i ruffen där man fick försöka chippa bollen med putterns baksida hade han någon tur. Hookis råtoppade bollen så att den endast med viss tveksamhet hade haft någon chans att stanna innan den lämnade Skottland - men den träffade naturligtvis rakt på flaggstången och föll död ned intill hålet ... en snabb snärt sände hans boll mot vattenhindret vid greenen och han spurtade iväg efter den, halkade och stannade precis innan han följde sin boll ned i vattnet. Visst skratt följde från båda herrarna (ont i magen!).


Söndagen den 15 maj. En dag att minnas för Hookis och Puttaren.

Efter en snabb frukost i bakfyllans tecken åkte vi iväg till Prestwicks gamla bana där vi efter en kopp kaffe i klubbrummet (där det var dresscode jacket, collar and tie som gällde - och Hookis trots vita skor (no-no) fick göra ett besök). Var det omklädning och ut till första tee med klubbens sekreterare och pro.

Bästboll match som vanligt och spelet flöt på ganska bra. Puttaren spelade stabilt, men puttade inte bra - Hookis spelade instabilt (bakfylla, hej, hej) men svinade som vanligt i en del puttar. Sekreteraren hade ingen bra dag, men pron slog en hel massa löjligt bra slag utan att få någon utdelning på greenerna. Vi snackade samman oss om att inte vinna matchen och Hookis fick verkligen hålla igen på sin birdieputt på sista för att vi skulle dela.

Ett vilt shoppande igen (jäkla dyr resa det här) följdes av en öl och en trevlig lunch med sekreteraren och hans fru. Sekreteraren var en mycket trevlig gentleman som inte bara bjöd på spel och lunch, han erbjöd sig också att ordna en starttid på Muirfield om jag ville komma över till Skottland en annan gång (does the pope wear a funny hat?).¨

På frågan om vi skulle spela någon annanstans på eftermiddagen svarade vi att vi inte visste och inte hade bokat något. Sekreteraren föreslog då en runda till på Prestwick och i den nu riktigt friska vinden (och med öl, vin och sprit under västen) var det dags igen. Även den här rundan slog Puttaren massor av bra slag (med undantag för tre slag i fairwaybunkern på sexan) och lyckades vinna matchen 7/6 sedan Hookis mycket okarakteristiskt inte alls hittat någon sving. En ny match vidtog och där vann Puttaren 2/0 sedan Hookis boll försvunnit både på 17 och 18. Puttaren (som snart får byta nick) hade inte fått i en enda birdie på hela dagen, men efter att ha drivit green och lagt eagleputten kort blev det till slut ändå en birdie.

En bilfärd norrut ledde till grindarna på Loch Lomond där vi släpptes in av vakten och kunde köra fram till Rossdhu House. Ut kom folk från alla håll som tog klubborna, golfskorna, väskorna och bilen. Vi visades till våra sviter (varsin!) och vandrade in en obeskrivlig lyx. Ingen av oss hade ens sett något liknande på TV innan. Hookis lilla svit hade ett något större badrum och vy över sjön och hålen nere vid sjön, medan Puttarens stora svit hade en liten takterass där man kunde se den fantastiska utsikten. Att där fanns två TV, stereo med CD-spelare (och CD:s), vatten, körsbär, coca cola och en flaska Whiskey (ta hem den om du inte ska dricka den här, sade portieren) himmelssäng, soffgrupp, trådlös telefon ... allt man kan tänka sig.

Efter ett varmt bad och en dusch blev det en härlig måltid i Spike Bar - honey roasted ham, krämig potatisgratäng, rödvinssky och Sticky Toffee Pudding och glass/sorbet.

Nu är det dags för en natts god sömn bland de tio-tolv kuddarna innan det är dags att slå ut 08:00 (följt av en långlunch och bilfärd tillbaka mot Prestwick där vi ska spela Dundonald).


Måndagen den 16 maj. En dag att minnas för Hookis och Puttaren.

Efter en god natts sömn i den enorma sängen med alla de otaliga kuddarna runt omkring en fick vi i oss en rejäl frukost och kom sedan ned till omklädningsrummet där våra skor var nyputsade (till och med mina repiga gamla Ecco glänste) och stod i var sitt skåp. Mitt skåp hade till och med en graverad bricka med mitt namn på - precis under Colin Montgomeries namn ... schysst sammanträffande med tanke på min yngsta sons namn.

Vi promenerade upp till första tee i den klara och lite kalla luften och möttes där av en av våra värdar som skulle spela med oss och våra två caddies som stod med våra bagar redo (dem hade vi inte sett sedan bärarna hämtade dem i bilen kvällen innan).

Hookis slog visserligen bort bollen på ettan, men förutom det var spelet inte alls oävet. Det ena spektakulära hålet avlöste det andra och min birdie på åttan precis framför klubbhuset efter ett perfekt inspel gjorde inte alls ont.

En snabbtur till Spike Bar för en kaffe/te och lite vatten följdes sedan av de sista tio hålen där spelet inte riktigt var av samma kvalitet, men å andra sidan var hålen desto bättre. När jag dragit driven långt ut i vattnet på sista hålet sade min caddie "a good caddie would go out and get that for you" - tittade jag förvånat på honom när han sprack upp i ett stort leende och fortsatte "I've got a good line on it."

Andrabollen var betydligt mer välspelad och följdes av ett klassiskt "tjugan hopvikt i handen"-handslag med caddien. En god lunch och en rundvandring i Rossdhu House avslutade vårt besök på Loch Lomond, men inte på klubben. I stället åkte vi söderut till Dundonald ... mer info om det senare.

http://photos10.flickr.com/14391941_cfe692f991_o.jpg
Här står jag på balkongen utanför sviten The Stuart i Rossdhu House med åttans green i bakgrunden (sedermera en enkel birdie).

Fler bilder: http://forum.golf.se/viewtopic.php?p=7043269#7043269