Ja, om gatan råkar vara 40 alltså. Jag fick ett (en dag försenat) grattis-mail från en gammal dambekant och skickade ett svar som jag själv tyckte var fyndigt nog att halka in på bloggen som en allmän betraktelse över tidens gång.
Tack.
Eftersom jag ju glömt allas bemärkelsedagar i nu 40 år är jag inte så knusslig på en dag hit eller dit i den allmänna grattisyran - som haglat från allsköns håll efter lokalblaskans porträtt här: http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=317137
Jag är fortfarande (bara) lönnfet, vikarna kryper bakåt i pannan och några 2,4 barn blir det aldrig (kanske 2,4 bilar med lite tur). Faktum är att 40 ju bara är en siffra. Jag känner mig inte ett dugg äldre idag än igår. Eller förra veckan. Eller förra milleniet för den delen. Jag är samma kille som en gång hade "dorky" frissa, teknistglasögon och var byggd som ett sugrör (186 cm och 65 kg). Frissan är bytt mot snagg, glasögonen iaf lite stiligare och något sugrör är det ju inte tal om - 95 kg med en och annan muskel (mest käkmuskel om man frågar de jag brukar snacka hål i huvudet på).
Ha det bra i urskogarna - som alltid är ni hemskt välkomna, men vi hallänningar flyttar ju inte på oss i onödan. Änglarna åker ju inte iväg från paradiset när de har semester heller ... 8)
Gammal dambekant! Hur låter det egentligen! Hade jag varit njugg av mig skulle jag sura över att bli degraderad till _både_ dam och bekant. Sånt ligger emellertid inte för mig, utan jag nöjer mig med att konstatera att det ju är kul att du bloggar och att jag givetvis RSS:ar dig men att allt som låter för golfigt förmodligen mest kommer att skummas. Det har du ju förståelse för antar jag.
SvaraRaderaI övrigt vet jag väl att det inte inträffar nån dramatisk eller påtaglig skillnad mellan dan före dan och själva jubiléet, men det hööör faktiskt till att man säger grattis. Om inte annat är det ju ett tillfälle till kontakt.