God karma ...

Jag är inte särskilt religiös, men tilltalas av tanken att "what goes around comes around" - d.v.s. det där med karma. Nuförtiden är jag försiktig med att döda ens småkryp och föser till och med ut flugor som förirrat sig in i huset istället för att slå ihjäl dem i onödan.

Att man får bra karma genom att göra goda gärningar är ju allmänt känt och jag har i år ställt upp idellt för båda mina golfklubbar.

Haverdals GK funderar jag på att gå ur eftersom jag inte tycker att klubbens ledning arbetar för golfbanans och medlemmarnas bästa - bl.a. genom att nu senast ta bort alla avståndsmarkeringar på sprinklerlocken. Ett huvudlöst beslut, men föga förvånande med tanke på den avoga inställning man har till t.ex. lasermätare.

Det är kanske så att ledningen i Haverdal tycker att det är skönt att slippa en bråkmakare, men förutom att, i all välmening, ge förslag på olika saker så har jag också varit kapten för klubbens H35-lag. Det är andra året och vi gick förra året upp i division ett och i år höll vi oss kvar, vilket får anses vara godkänt med tanke på hur svårt det varit att få ihop ett lag - många timmar har det blivit.

Plus på karmakontot.

I min andra klubb, där jag än så länge inte klagat alltför mycket (okej, jag var inte helt nöjd med idén på en ful damm på 17:e) har jag i stället ställt upp i tävlingskommittén. Som tävlingsledare blir det mycket jobb både inför en tävling och under själva tävlingen.

Egentligen skulle jag själv spelat KM i helgen, men familjeåtaganden kom ivägen så jag erbjöd mig att avlasta TK:s ordf. som höll i tävlingen igår och matade in resultat och skrev upp dem på lattor så svetten lackade. Jobbigt, men roligt - särskilt när man får mata in resultat med fem birdies i rad - en kille började med bogey-dubbel-bogey-bogey och kom ändå in på "hyfsade" 69 slag ... 8)

En tidig morgon blev det även idag när jag körde ut för att hjälpa de två damer som skulle sköta ruljangsen idag, och tur var väl det, för mina skrivna instruktioner var inte alls så tydliga som jag själv trodde igår kväll. Trots ett smärre missöde med en kille som fått två starttider med ett par timmars mellanrum, medan en annan kille inte fått någon starttid alls, så flöt allt på relativt smärtfritt och jag tror att de som spelade KM är nöjda med den service de fått.

Även här blir det plus på karmakontot.

Dagens åtagande med familjen skulle varit fotboll för yngste grabben, men blev i stället simskola (alltså på riktigt, i simhallen) sedan himlen öppnat sig och ett rejält skyfall gjorde min femåring mindre sugen på att lära sig dribbla som Zlatan. Trots att han hamnat i en grupp med äldre barn hade han inga problem att hänga med, och var som en fisk i vattnet, liksom hans bror som en halvtimme senare hade första träningen i Crawl-skolan.

Mer plus på karmakontot.

Efter en snabb, men varken särskilt god eller nyttig, lunch från Max gick jag en snabb vända med hunden - som fick leka en stund med en halvannat år gammal schäfer. Kul att se min nioåriga tik bete sig som en valp en stund och glatt hoppa runt smågläfsande. Ännu en liten påfyllning på karmakontot.

Så var det äntligen dags att göra ett litet uttag. 9 hål på Södra banan i Tylösand med start strax innan tre. Visserligen var banan enormt blöt efter skyfallet, med upptrampade greener – flaggplaceringarna inte bytta sedan gårdagens KM där, men i övrigt i fint skick, ev. med undantag för de sönderregnade bunkrarna, men där uppehöll jag mig tacksamt nog inte).

En tunn järntvåa följdes av en sån där härligt slagen wedge till dryga metern och en putt som boxades i bakkant. Birdie och ett upp mot min skicklige kamrat som jag sällan slår i match - bra början!

På tvåan slog jag en sällsynt bra drive runt 230-240 - klart godkänt i de blöta förhållandena - och en 52-gradare 112 av de 116 meter som var kvar till hålet. Putten ville inte i, men ändå två upp i matchen sedan min kamrat misslyckats göra up and down från greenbunkern till vänster.

Trean på Södra är ett kort par 4 med vatten på hela högersidan och när jag släppte ut en järntvåa dit så kändes det som om mitt karmakonto kanske inte var så välfyllt som jag trodde. Men jodå, när jag kom fram en bit så låg min boll flera meter från vattnet, stoppad av en vattenpöl innan vattenhindret.

En fade som aldrig infann sig gjorde att jag sedan fick springa ikapp de två damerna framför oss och ödmjukt be om ursäkt. Ingen större fara, men alltid kymigt att slå bollen för nära någon annan. En bra chipp från ett svårt läge intill en stubbe räckte dock inte och jag fick se hålet förlorat till min kamrats par.

På fyran kom så den fade jag önskat mig på trean. Den här gången i form av en jättetåad järnåtta ca 135 meter, följd av en spinnande boll ned i skägget i vattenkanten på dammen där. En lite mesig chipp följdes av en missad putt, men även min kamrat missade parputten och vi hade därmed dagens första delade hål.

Femman fick jag släppa till min kamrats par efter dagens tredje bogey, den här gången lite surt med en missad parputt efter en utmärkt slagen chip från ett nytt svårt läge i nedförslutning med ytterst lite gräs under bollen.

Ett strategiskt utslag med järnfyra på sjätte hålet blev mindre bra sedan även denna släpptes ut höger, men en punchad järnsexa i en smal lucka och en känslig chipp på green (det gick inte att putta eftersom jag hade för mycket fringe mellan bollen och hålet) ledde till ett par och delning av hålet.

Sjuan tog jag med ett bra par efter en drawad spoon och en pitch över de höga träden på vänstersidan medan min kamrat gjorde ännu en bogey från en stenhård och sönderregnad bunker (jag erbjöd honom att flytta bollen, men han fyllde på sitt eget karmakonto genom att spela bollen som den låg).

Min positiva attityd till livet gjorde sig nu påmind och jag sade till min kamrat att jag med ett upp och två att spela nu bara kunde förlora med ett hål. Inte så illa pinkat ändå mot min normalt så stabile kamrat, som för dagen inte riktigt kunde gå för fullt med ett trasigt knä (vilket visserligen inte hindrade att han gjorde fin-fina 71 slag i fredagens seriespel på Laholms GK - där jag själv tyvärr gjorde bort mig på deras 9-hålsbana, som jag f.ö. inte gillade alls).

På åttan, ett par 5-hål med svag dogleg höger slog jag min drive aningen för långt åt höger, men med bra tryck och kunde sedan fadea in en spoon till green och tvåputta för birdie och vinst av både hålet och matchen. 2/1 är inga jättesiffror, men ändå något jag är lite stolt över.

Som dagens "winner's privilege" bjöd jag på kaffe i kiosken och när vi slog ut på nian valde jag mellan en järnsjua och en järnåtta - tog en sjua och slog den sådär smörigt lugnt till pin high, 4 meter vänster, och rullade sedan i putten för 35 slag, på par för dagen.

Numerologiskt var rundan välbalanserad med sina tre par, tre bogeys och tre birdies. Spelmässigt mer än godkänd och kanske lite uppmuntrande inför tisdagens besök på Landskronas ombyggda bana. Vi får se om något av spelet sitter kvar - och om min karma fortfarande ligger på plus då.

Dagens score i siffror: