Idag skulle man varit ute

Såg på nyheterna att de hotar med nollgradigt här i Vilda Västern imorgon ... 8(

Idag var det faktiskt rätt schysst golfväder, lite nederbörd på förmiddagen och en rejäl störstskur nu på kvällen, men på eftermiddagen hade det inte varit fel med en runda i den byiga vinden.

Oh, well ... det är väl knappast någon som tycker synd om en för att man får jobba en dag emellanåt.

Årets bästa golfdag

Efter massor av rundor (uppåt 140) där det antingen varit fel på spelet, sällskapet, banan, vädret eller något annat - eller helt enkelt varit en "jobbrunda" där man inte alls kunnat njuta av spelet - kändes det faktiskt som ett smått misslyckat år.

Handicappet hade gått åt fel håll en längre tid, spelet hade inte stämt eller också hade puttningen fallerat.

Den 25 oktober skulle enligt vädergubbarna bli en bra dag och med Sladden hemma från Norge och spelsugen var det inget snack om saken - 36 hål skulle det bli. Torekov valdes som spelplats och Richter övertalades att gå med ett varv.

Vid ankomst till banan var det uppenbart att de flesta "fint väder"-golfarna packat in sina grejer för säsongen, för trots det utmärkta vädret fanns endast ett fåtal bilar på parkeringen. I receptionen visade det sig dock att ett gäng var på väg ut, varför det bara var att hysta in de 300 kronor man ville ha i greenfee och spankulera ned till ettans tee.


Vy mot tvåans nya green över de härliga tvärtorvade bunkrarna.

Första rundan spelades en Köpenhamnare där det var mycket spännande i toppen där Richter och jag slogs om segern - och där jag såg ut att gå mot en riktigt meriterande seger (mot en f.d. Teliatourspelare som är en mästare på spel i vinden). En riktigt bra birdie på 16 följdes av en kanondrive på 17 där jag drev ut både Sladden och Richter och var mycket noga med att berömma dem för deras jättelånga och fina utslag ... 8)

Som vanligt kostar det att vara oförskämd och efter en järnnia som fladdrat ut i vinden kort höger upptäckte jag att den sandwedge jag hade med mig inte alls var rätt klubba för läget, och i stället för att gå tillbaka och hämta en järnnia dubbelträffade jag chippen för dubbel. Treputten på sista (när enputten för birdie också hade varit en sänkning) ledde till att Richter vann 17/16/0.

Richter dröp av medan Sladden och jag var rörande överens om att det var smått kriminellt att inte spela en runda till en sån här dag. Tyvärr var restaurangen stängd så vi fick köra en sväng ned till samhället och handla lite käk i affären innan vi gick ned till ettan igen. Nu i princip ensamma på banan.

Vi bestämde oss för att spela match och Sladden klämde i en birdie på ettan för andra gången den här dagen, men hade sedan inget större flyt på greenerna, medan jag själv spelade sådär lugnt och stabilt som man bara kan göra när man är tillfreds med livet.


Femmans faiwaybunker är en underbar visuell fond mot
greenen och havet vid horisonten.

Efter sju spelade hål hade både Sladden och jag gjort några misstag, men också slagit en del härliga golfslag - mest nöjd var jag med mina utslag som också fick beröm av Sladden.


Åttan är ett härligt litet par 3-hål.


Åttan är ett litet par 3-hål på runt 145 meter med en sån där härlig liten bunker som ju egentligen inte är i spel (för att den är så liten), men den är jäkligt snygg.


Definitionen på en pot-bunker:
"Just large enough for an angry man with a sandwedge."

Nian i medvind är en munsbit, men ingen eagle trots fem försök på tre man, varav min drive första varvet var närmast green (pin high, men med en bunker mellan mig och hålet). Kul med korta par 4-hål, men nian är tyvärr inte spännande nog eftersom det i princip alltid är en drive oavsett vind.

Tian hade orsakat mig dagens andra dubbel på förmiddagen när jag snap-hookade bollen out så en push höger kom inte som någon större överraskning. Efter ett par bra slag därifrån och en putt nära vann jag ändå hålet.


Huset som syns bakom nians green är ett av de coolaste hus
jag vet, med berget som grund.

Elvan är ett av banans senaste omgjorda hål och numera ett utmärkt par 3-hål med ett fantastiskt greenområde, där det tidigare var ett mycket mediokert par 4-hål med enorma säkerhetsproblem både på utslaget och inspelet.


Elvans greenområde för tankarna till linksbanorna i Skottland.

Efter ett snabbt besök i kiosken där självserveringen försetts med en lapp om att fika inte ingår (vilka sopprötter snor fika för några tior ...8( fortsatte vi vår odyssé i den nu allt lägre stående solen. Spelet satt som smäcken, men nu började det synas att banan fått lite trafik under dagen, med tydliga fotspår på greenerna.


Den här bilden på tolvans green känns Torekov till 100%.

Sladdens spel stämde inte riktigt, men jag hade kommit in i andra andningen och lite doping med Coca-Cola och Twix gjorde att jag på 15:e tee kände mig stark nog att slå driver för att försöka gå på två. En bra pärla seglade med vinden och landade på fairway innan den rullade upp i ett nästan peggat läge i semin.


Med en så här inbjudande vy går det ju inte att spela safe till
vänster - klart man måste slå mot green.

Eftersom jag nu tagit drive från tee just för att gå på två, och hade runt 210 till flaggan (180 över vattnet) så var det inget snack om att lägga upp till vänster. Frågan var snarare om en träsjua skulle räcka hela vägen eller om en nedgreppad spoon var ett bättre alternativ. Rutinen av massor av spelade golfrundor gjorde att jag valde träsjuan och laddade lite extra. Bollen landade vid hål och rullade en 6-7 meter förbi, varifrån jag tyvärr missade eagleputten, men en enkel birdie är inget att förakta.

Matchen var sedan en formalitet, där ett utmärkt räddat par på 16 efter en halv wedge till 3 meter förbi följts av en av dagens bästa puttar, innebar att jag vann 4/2. Med ett enkelt par på 17 och ett kanonslag på 18 följt av en halvtaskig förstaputt, men stark parputt räknade jag ihop scoren till 75 slag. Inte så illa pinkat av en trähäst.

Torekov är i min mening en av Sveriges bästa banor om man avser spelglädje. I 2-3 klubbor vind och sol är det en svårslagen upplevelse.


I bagen: Mizuno MX-500, Callaway X-Tour,
Eidolon-wedgar och en TM Rossa Sport 2.


Bilderna tagna med ett testexemplar av Nokia N93 Golf Edition. Schysst kamera och ännu bättre videokamera, men kanske aningen stor som cool mobiltelefon.

Regn och rusk (och barn)

Idag skulle det varit kallt, men i stället regnar det och är allmänt grått och trist. Inte för att det spelar någon roll (även om det är synd att banan ska bli så vattensjuk innan det fryser på) - för idag är det barnpassning för hela slanten. Höstlov på skolan må vara bra för lärare, men det är ju ingen bonus för föräldrar direkt.

Fast en ljusning i mörkret är kanske att ungarna kan planteras framför en lämplig film och en annan kan få tid att röja i datorn och kanske skriva en kortis om onsdagens fantastiska dag på Torekovs GK. Helt klart årets bästa golfdag. Sorgligt att det skulle dröja till 25 oktober innan man verkligen kunde njuta till 100 % av en runda (eller två som det blev).

Skål och välkomna!

Det var väl bara en tidsfråga innan det blev en blog av allt man tänker och skriver. Nu gäller det att få tid att skriva här också ...