04 april 2010

Hopp om livet

Efter en vinter som var lite längre än en golftokig människa uppskattade är det nu äntligen dags att damma av golfgrejerna och börja bomba drivar, attackera flaggor och smeka i puttar.

Eller slajsa ut bollen i skogen, duffa inspel och treputta från några meter. Skit vilket - huvudsaken är ju att det nu äntligen är dags att spela golf!

För egen del började säsongen med ett skönt träningsläger på Mallorca, arrangerat av alltid lika duktige Roland på spela-golf.com - med boende på Castillo Hotel Son Vida (Five Star De Luxe minsann, inget feset vanligt femstjärnigt här inte ... 8)

Rumspriset var normalt ca €350 per natt, men vi fick ett paket med sju nätter för 645 euro. Och till det fritt spel på tre banor, klassiska Son Vida, underbara Son Muntaner och nya Son Quint. De som anmält sig, men sedan hoppade av ångrade sig gruvligt när vi skrev hem om 20-gradig värme och strålande sol.

Min LCHF-diet funkade utmärkt på frukosten och några ägg i bagen fick fungera som förplägnad på banan, men det var ohemult dyrt att käka i hotellbaren (€19 för en halvtrist burgare). Först på lunchen sista dagen, innan hemresan på eftermiddagen, upptäckte vi att Son Quints klubbhus inte bara serverade mycket bättre käk, det var också mycket billigare och öppet till 01:00 ...

Av de tre banor vi spelade i Son Vida-komplexet tyckte jag bäst om Son Muntaner, som var en rätt tuff utmaning på sina ställen. Inte så tuff som mina 102 slag på första rundan antydde, utan mer som den 77:a jag gjorde på em - 25 slag bättre på dagens andra runda! Son Vida är lite för trång och behöver fräschas upp där banan satt sig i sluttningarna. På Son Quint hade ruffen inte kommit upp och den var kanske inte heller layoutmässigt så spännande. Helt OK dock med fyra birdies sista nio ... 8)

Ett besök på en härlig köttrestaurang nere i Palma föregicks av en lite udda Gin&Tonic-upplevelse. Efter beställd taxi satte vi oss i hotellbaren och väntade - och eftersom jag vunnit alla betten (dock ej inkasserade) med min 25-slags uppryckning så fick jag bjuda laget runt. Några öl, ett par vatten, ett glas vin - och så min GT. Som kom in i ett runt glas som säkert hade plats för en liter vätska. Två deciliter gin och lite tonic gick på 16 euro! Och till råga på allt kom taxin samtidigt som drickan kom in och det blev till att häva i sig de dyra dropparna ...

Eftersom det inte enbart var en nöjesresa packade jag in mig och Mattias i bilen för en sväng upp till Alcudia där vi tog in på ett litet hotell ute på en konstgjord ö i Port D'Alcudia. Inte alls lika lyxigt som Castillo, men efter en kort promenad längs piren fanns ett härligt Tex-Mex-ställe där en Fajita med både kyckling och biff samt två goda såser satt som smäcken.

Dagen efter var det dags att jobba - banbesök på Alcanada, en skapelse av Robert Trent Jones Jnr med vidunderlig utsikt och en layout som de första sex hålen var bland de bättre jag spelat. Golfen stämde OK emellanåt, men jag hade ingen chans mot Mattias som den här dagen inte bara svingade bra utan också spelade bra. Några "omöjliga" up and down och flukade puttar gav honom segern 3/1 men jag fick iaf en tröstbirdie på sista hålet efter en järnsjua till en knapp halvmeter.

Även Son Gual besöktes denna vecka. Detta skulle enligt uppgift vara Mallorcas nummer 1, men det är då i samma stil som Bro Hof är Sveriges nummer 1. Visst - jättesvår, fint skick, rätt OK layout och säkert en perfekt tävlingsbana. Men jag gillade Alcanadas själ och känsla mer. Det ska dock sägas att restaurangen här var utomordentlig. En himmelsk chateubriand med massor av bearnaise smakade otroligt mycket bättre än man kunde tro med ett pris på bara 28 euro.

Efter hemkomst och lite arbete har även St Arild, Haverdal och Rönnebäck spelats. Banorna är inte igång riktigt än, men annat är ju inte att vänta efter vintern. Rönnebäck hade de bästa greenerna utav de tre - och något annat är ju inte att vänta av en anläggning där man har ambitioner att alltid presentera gott skick, något som fler borde ta efter även om det kanske kostar lite att sköta.

Med några översättningar klara finns också hopp om fortsatt ekonomisk balans i bolaget och därför är det nu dags att packa och resa vidare - nästa vecka är det Wales med bl.a. Celtic Manor och Royal Porthcawl som står på schemat. Intresserade kan sannolikt följa det här på den nyligen uppvaknade bloggen.