30 april 2008
Vackert på Hoylake
Säga vad man vill om Royal Liverpool, som var mycket plattare och alls inte lika spännande och rolig visuellt som Wallasey, men 17:e var rätt snyggt på kvällskvisten.
28 april 2008
Ärlighet varar längst
Så är man då framme i Liverpool efter en halv resdag. Tåg från Halmstad, där jag när vi väntade en stund i Malmö upptäckte att det fanns eluttag ovanför sittplatsen vid fönstret så att jag kunde jobba lite.
Tåg till Kastrup är oerhört smidigt, man kliver upp direkt vid SAS incheckning och jag tryckte ut bagagetaggarna och höll sånär på att snika mig förbi de 115 danska kronorna som golfbagen kostade extra, eftersom jag ju hade både boarding card och bagagetaggar klara, men körde den ärliga linjen till slut. Lika bra det.
Väl framme i Manchester spatserade jag fram till Budget i spänd förväntan om det skulle finnas någon bil där. Och jodå, en riktig fläskig Kia Sorento 4x4 med automatlåda (så slipper man veva ned rutan varje gång man ska växla i det här landet där de inte har vett att köra på rätt sida av vägen).
Jag lastade in mina grejer, knappade in Liverpools flygplats (vid namn John Lennon) där jag hämtade upp Dirren och så for vi till Liverpool för att checka in på mycket flådiga Malmaison Hotel.
Att parkeringen kostade £15 per natt kunde jag tåla, men att de gav oss rum 422 med en king size-säng att dela på blev lite för magstarkt. En sväng ned till receptionen och så kunde vi i stället installera oss i varsin säng i rum 629. Mycket snygg inredning i modern stil. Och fri Internet-anslutning.
Vi var båda lite småhungriga så vi gick ned i restaurangen - som såg sådär svinigt dyr ut, med fräck design och samma lite småmörka stil som resten av hotellet. Ett par Guinness i baren fick vi i oss innan vi fick ett bord, och det var inte utan att man kände sig lite obekväm när man satt för lågt och nästan hade hakan i bordet.
Menyn innehöll massor av godsaker, men vi var för trötta för att äta rejält så Dirren tog en Pepperoni-pizza (OK, men inte mer) och jag tog en tomatsoppa (god, men lite för lite salt), bröd och lite pommes som tilltugg. Inte fantastiskt, men helt OK. Och billigt. £29 för allt, inklusive ölen och dricks får räknas som godkänt på ett så här flådigt ställe.
Nu är det sovdags och imorgon är det först Wallasey och sedan Royal Liverpool. Hur spelet går vete f-n. Jag har knappt hållt i grejerna sedan Biarritz så det kan gå precis hur som helst.
//Edit: En udda grej är att jag var den enda på ett fullsatt SAS-plan som hade golfgrejer. Skumt, när man åker till Irland eller Skottland är det ju lika mycket golfbagar som vanliga väskor.
Tåg till Kastrup är oerhört smidigt, man kliver upp direkt vid SAS incheckning och jag tryckte ut bagagetaggarna och höll sånär på att snika mig förbi de 115 danska kronorna som golfbagen kostade extra, eftersom jag ju hade både boarding card och bagagetaggar klara, men körde den ärliga linjen till slut. Lika bra det.
Väl framme i Manchester spatserade jag fram till Budget i spänd förväntan om det skulle finnas någon bil där. Och jodå, en riktig fläskig Kia Sorento 4x4 med automatlåda (så slipper man veva ned rutan varje gång man ska växla i det här landet där de inte har vett att köra på rätt sida av vägen).
Jag lastade in mina grejer, knappade in Liverpools flygplats (vid namn John Lennon) där jag hämtade upp Dirren och så for vi till Liverpool för att checka in på mycket flådiga Malmaison Hotel.
Att parkeringen kostade £15 per natt kunde jag tåla, men att de gav oss rum 422 med en king size-säng att dela på blev lite för magstarkt. En sväng ned till receptionen och så kunde vi i stället installera oss i varsin säng i rum 629. Mycket snygg inredning i modern stil. Och fri Internet-anslutning.
Vi var båda lite småhungriga så vi gick ned i restaurangen - som såg sådär svinigt dyr ut, med fräck design och samma lite småmörka stil som resten av hotellet. Ett par Guinness i baren fick vi i oss innan vi fick ett bord, och det var inte utan att man kände sig lite obekväm när man satt för lågt och nästan hade hakan i bordet.
Menyn innehöll massor av godsaker, men vi var för trötta för att äta rejält så Dirren tog en Pepperoni-pizza (OK, men inte mer) och jag tog en tomatsoppa (god, men lite för lite salt), bröd och lite pommes som tilltugg. Inte fantastiskt, men helt OK. Och billigt. £29 för allt, inklusive ölen och dricks får räknas som godkänt på ett så här flådigt ställe.
Nu är det sovdags och imorgon är det först Wallasey och sedan Royal Liverpool. Hur spelet går vete f-n. Jag har knappt hållt i grejerna sedan Biarritz så det kan gå precis hur som helst.
//Edit: En udda grej är att jag var den enda på ett fullsatt SAS-plan som hade golfgrejer. Skumt, när man åker till Irland eller Skottland är det ju lika mycket golfbagar som vanliga väskor.
26 april 2008
Liverpool, here we come!
Så har man då checkat in online på flight SK541, plats 22C, till Manchester för en vecka i Liverpool. Ett tag såg det ut som om jag skulle bli tvungen att behöva åka ensam när först Richter, sedan Hookis, därefter Odis och ett gäng andra tackade nej. Tack och lov kunde Dirren slita sig från sina tuffa arbetsuppgifter och agera sällskapsdam under veckan.
Malmaison Hotel och Formby Hall Golf Resort & Spa ska härbärgera min blekfeta lekamen och besök ska göras på Royal Liverpool, Wallasey, West Lancashire Golf Club, Southport & Ainsdale Golf Club, Formby Golf Club och slutligen Hesketh innan det är dags för hemfärd.
Vi ska också få en guidad tur på Anfield Road, gå på Beatles-museum och få oss lite annan kultur till livs. Utöver det är jag hyfsat övertygad om att en och annan Guinness, ale och lager slinker ned så att man behåller formen.
Tackade nej till biljett till Man U - Barcelona eftersom den inte skulle vara helt gratis (€1000 hos svartabörshajarna) och i stället tar vi och sätter oss på någon trevlig pub och beskådar spektaklet med en pint i näven.
Sista minuten-tips kan skickas via mail eller (för den som kan mitt mobilnummer) SMS.
Ha det så kul här hemma!
24 april 2008
Vilka minnen!
Snubblade över en gammal text på forumet. Läsningen framkallade minnen som gjorde att leendet snabbt spred sig från öra till öra. Håll till godo:
//Skrivet på ett nätcafé i St. Andrews 12 maj 2005//
St Andrews Old Course har lange varit en drom for mig och i natt vaknade jag latt kallsvettig flera ganger efter mardrommar om hur jag kom upp pa ettan utan brallor, inte kom fram till banan i tid trots att jag forsokte tranga mig fram i en folkmassa och hur de satt tee sa langt bak mot R&A:s klubbhus att racket gjorde att man inte kunde fa till en baksving.
Liiite latt nervos kom jag sedan upp pa ettan och lyckades med lika delar tur och skicklighet traffa bade Skottland och fairway. Mina 38 ut med en birdie kandes inte fel, men var inte mycket att tala om nar Hookis med klockrent spel och liiite svineri pa puttningen gjorde en fin 35:a, hans basta utrunda i livet - pa Old Course!!!
Vi var tre-fyra upp i bastbollen, men tappade lite pa inrundan nar vi bada gjorde bort oss (fast det var vara caddies fel) pa elvan och tolvan, men Hookis gjorde en "bounce back" i PGA-tourklass nar han foljde upp sin trippel pa tolvan med forst en "tap-in" pa 13 (den kan aldrig varit mer an 25 meter ... kanske 26) och sedan annu en enkel birdie pa 14.
Trots lite "scrappy" play darefter vann vi bastbollmatchen sedan jag satt ut en klockren drive pa 17 i motvinden (rakt over Old Course Hotel-skylten) och sedan slagit in en hog "floater" med jarntvaan pin high och tvaputtat for par.
Hookis 80-runda pa Old Course skulle varit 76-77 som varst (och kunde latt varit runt par med lite flyt pa puttningen ... 8( Min egen 82:a var val inte sa taskig, men min puttning var under all kritik - jag hade 38 puttar, 8 fler an Hookis!
Efter en mycket god lunch i Links Clubhouse (tack Links Trust of St Andrews) gick vi ned till forsta tee pa New Course for att se om vi ev kunde komma ut dar for en eftermiddagsrunda i den nu ganska friska vinden. Tyvarr var det riktigt tjockt dar sa vi fick vanta drygt en kvart innan vi kunde sla ut.
Innan dess hade vi dock tittat pa min puttning for att se hur jag kunde putta sa erbarmligt illa. Da visade det sig att greppet pa min putter pa nagot satt vridit sig sa att bladet pekade en decimeter fel pa tva meters hall nar jag sjalv trodde att jag siktade rakt. Inte sa jattebra.
Med detta i gott minne holl jag ihop spelet betydligt battre pa New Course. Mina 77 var tre slag battre an Hookis 80, men han hade kryddat sin runda med nagra katastrofer aven pa eftermiddagen och vann anda matchen 3/2. Samma puttsvineri gjorde att man kande sig latt illamaende - jag forstar hur folk brukar kanna nar jag spelar pa det viset.
Dagens bedrift var (forutom Hookis lojligt bra score forsta nio) var att jag inte bara lyckades ga runt Old Course utan att ga i en enda bunker - jag foljde dessutom upp det med 18 hal pa New Course utan ett enda bunkerbesok!
Att Hookis hade sex birdies mot min enda far jag svalja - det kanns lite enklare sedan mina 82-77 ju faktiskt var ett battre an hans 80-80 (med bl.a. tva tripplar och en kvadruppel).
Jag forlorade tva ganger idag - den forsta skulden har jag betalat nu och den andra ska jag betala sa fort vi kommer till restaurangen (tack forresten Bill och Terry som sponsrade oss med Guinness efter forsta rundan). Hookis visade dock hur en riktig van ska uppfora sig nar vi gjorde ett besok i baren pa Old Course Hotel - medan jag snackade med familjen och tog en snabb svang for att skaka ormen sa bestallde han in tva groggar, en G&T till sig sjalv och en Rom och Cola till mig. Dessa foljde vi upp med ett par groggar till innan vi bra goa i kroppen tog en taxi ned till Balloten och hittade vara namn 16:10.
Lite snall kande jag mig nar jag efter fragan "Bjuder du pa en whiskey?" avholl mig fran att bestalla in 5 cl av deras dyraste marke - en 26 ar gammal lagrad grej som de ville ha 220£ for ... for en femma!!!
//Skrivet senare i maj 2005//
Fredagen den 13 maj. En dag att minnas för Hookis och Puttaren (särskilt den senare).
Vi bestämde oss för att göra våra nyfunna amerikanska vänner sällskap på Kingsbarnes på förmiddagen och for glada i hågen ut till banan som låg ca 10 minuters bilfärd söderut.
Väl där anmälde vi oss till den herre som stod framför klubbhuset och välkomnade besökare, shoppade loss hej vilt i shopen och betalade greenfeen på 125 pund. Men då ingick gratis bollar på rangen ...
En ny bästboll stod på schemat och vi blev en åttaboll med varsin caddie som vandra ut på ettan. Spelet böljade fram och tillbaka (dvs vi var ibland två-tre upp och ibland bara ett upp). Puttsvinet Hookis var även nu i högform och ibland funderade vi på om inte 3-4 metersputtarna också borde vara gimmies när Hookis ställde upp sig.
Upplevelsen var så nära himmelriket man kan komma med en fantastisk golfbana och vyer som översteg alla förväntningar. Det blev inte sämre av att Puttaren med avslutningen birdie-par-par inte bara säkrade bästbollsegern 2/1 utan också kom in på 75 slag brutto (med 37 puttar!). Trots att banan var ganska kort från herrtee erhöll jag sju slag - 40 poäng alltså. Undrar om det är godkänt för en handicaprunda?
Efter en god lunch och ett par välförtjänta Guinness gick Hookis och en av amerikanarna ut på en repeat play för 60 pund. De fantastiska vyerna gjordes ännu mer fantastiska av kvällssolen och en mystisk dimma som gled in likt tjock cigarrök och sedan försvann lika snabbt efter en halvtimme.
Jag sätter upp Kingsbarnes på min lista över de bästa golfbanor jag spelat. Både för att banan var en härlig links-utmaning och för att de häpnadsväckande vyerna gjorde att man gick som i ett lyckorus hela rundan.
På kvällen blev det en god middag på en liten italiensk restaurang varefter en liten spritpinne slank ned innan huvudkudden lockade.
Lördagen den 14 maj. En dag att minnas för Hookis och Puttaren.
Eftersom vi lämnat återbud till vår starttid på Old Course på fredagen (vilket i sig känns som en bedrift) gick vi ned till startern med bagen på axeln och frågade om det kanske fanns någon möjlighet att komma ut trots att det var lördag. Tyvärr fanns det bara tre tillgängliga tider - ja, bara tre möjligheter att komma ut före tio alltså ...
Fru Fortuna log återigen mot oss och vi fick för tredje gången spela med våra amerikanska vänner som vunnit balloten. Puttaren gick ett över ut och Hookis svinade i en del puttar även nu, men vi var vänliga nog att låta våra amerikanska vänner få vinna en gång. Matchen avgjordes på Road Hole och på utslaget på arton lyckades Puttaren släppa ut bollen till höger så att det small utav helsicke innan bollen studsade tillbaka in på banan ...
Hookis spelade inte lika bra som första gången på Old Course, men tog ändå revansch på de två katastrofhål han hade på torsdagen genom att kapa sju slag på två hål (12 och 16).
Minnesvärd dialog på Old Course fjärde tee:
- Hur f-n kunde du göra en åtta på trean?
- Jag satte en tiometersputt.
Hookis hade slagit de två första dåliga drivarna på hela veckan, båda på treans tee. Ett slag bakåt ur en pot-bunker och så två slag till innan han nådde green.
Efter en god lunch och en låååång dusch fikade vi (gratis glass eftersom de glömde vår beställning) och körde över till västkusten där vi fick fråga efter Gailes Lodge där vi skulle bo. Det visade sig då att vårt osannolika flyt höll i sig eftersom vi hade stannat just där och frågat efter vägen (de hade nyligen bytt namn).
En snabb rakning, två styva groggar och så ned i restaurangen för en helt sanslöst god middag med ett par-tre Guinness följdes av en nattputtningstävling på den upplysta greenen bakom hotellet. Svinhookis satte putt efter putt och inte ens när Puttaren försökte välja ett läge halvt nedtrampat i ruffen där man fick försöka chippa bollen med putterns baksida hade han någon tur. Hookis råtoppade bollen så att den endast med viss tveksamhet hade haft någon chans att stanna innan den lämnade Skottland - men den träffade naturligtvis rakt på flaggstången och föll död ned intill hålet ... en snabb snärt sände hans boll mot vattenhindret vid greenen och han spurtade iväg efter den, halkade och stannade precis innan han följde sin boll ned i vattnet. Visst skratt följde från båda herrarna (ont i magen!).
Söndagen den 15 maj. En dag att minnas för Hookis och Puttaren.
Efter en snabb frukost i bakfyllans tecken åkte vi iväg till Prestwicks gamla bana där vi efter en kopp kaffe i klubbrummet (där det var dresscode jacket, collar and tie som gällde - och Hookis trots vita skor (no-no) fick göra ett besök). Var det omklädning och ut till första tee med klubbens sekreterare och pro.
Bästboll match som vanligt och spelet flöt på ganska bra. Puttaren spelade stabilt, men puttade inte bra - Hookis spelade instabilt (bakfylla, hej, hej) men svinade som vanligt i en del puttar. Sekreteraren hade ingen bra dag, men pron slog en hel massa löjligt bra slag utan att få någon utdelning på greenerna. Vi snackade samman oss om att inte vinna matchen och Hookis fick verkligen hålla igen på sin birdieputt på sista för att vi skulle dela.
Ett vilt shoppande igen (jäkla dyr resa det här) följdes av en öl och en trevlig lunch med sekreteraren och hans fru. Sekreteraren var en mycket trevlig gentleman som inte bara bjöd på spel och lunch, han erbjöd sig också att ordna en starttid på Muirfield om jag ville komma över till Skottland en annan gång (does the pope wear a funny hat?).¨
På frågan om vi skulle spela någon annanstans på eftermiddagen svarade vi att vi inte visste och inte hade bokat något. Sekreteraren föreslog då en runda till på Prestwick och i den nu riktigt friska vinden (och med öl, vin och sprit under västen) var det dags igen. Även den här rundan slog Puttaren massor av bra slag (med undantag för tre slag i fairwaybunkern på sexan) och lyckades vinna matchen 7/6 sedan Hookis mycket okarakteristiskt inte alls hittat någon sving. En ny match vidtog och där vann Puttaren 2/0 sedan Hookis boll försvunnit både på 17 och 18. Puttaren (som snart får byta nick) hade inte fått i en enda birdie på hela dagen, men efter att ha drivit green och lagt eagleputten kort blev det till slut ändå en birdie.
En bilfärd norrut ledde till grindarna på Loch Lomond där vi släpptes in av vakten och kunde köra fram till Rossdhu House. Ut kom folk från alla håll som tog klubborna, golfskorna, väskorna och bilen. Vi visades till våra sviter (varsin!) och vandrade in en obeskrivlig lyx. Ingen av oss hade ens sett något liknande på TV innan. Hookis lilla svit hade ett något större badrum och vy över sjön och hålen nere vid sjön, medan Puttarens stora svit hade en liten takterass där man kunde se den fantastiska utsikten. Att där fanns två TV, stereo med CD-spelare (och CD:s), vatten, körsbär, coca cola och en flaska Whiskey (ta hem den om du inte ska dricka den här, sade portieren) himmelssäng, soffgrupp, trådlös telefon ... allt man kan tänka sig.
Efter ett varmt bad och en dusch blev det en härlig måltid i Spike Bar - honey roasted ham, krämig potatisgratäng, rödvinssky och Sticky Toffee Pudding och glass/sorbet.
Nu är det dags för en natts god sömn bland de tio-tolv kuddarna innan det är dags att slå ut 08:00 (följt av en långlunch och bilfärd tillbaka mot Prestwick där vi ska spela Dundonald).
Måndagen den 16 maj. En dag att minnas för Hookis och Puttaren.
Efter en god natts sömn i den enorma sängen med alla de otaliga kuddarna runt omkring en fick vi i oss en rejäl frukost och kom sedan ned till omklädningsrummet där våra skor var nyputsade (till och med mina repiga gamla Ecco glänste) och stod i var sitt skåp. Mitt skåp hade till och med en graverad bricka med mitt namn på - precis under Colin Montgomeries namn ... schysst sammanträffande med tanke på min yngsta sons namn.
Vi promenerade upp till första tee i den klara och lite kalla luften och möttes där av en av våra värdar som skulle spela med oss och våra två caddies som stod med våra bagar redo (dem hade vi inte sett sedan bärarna hämtade dem i bilen kvällen innan).
Hookis slog visserligen bort bollen på ettan, men förutom det var spelet inte alls oävet. Det ena spektakulära hålet avlöste det andra och min birdie på åttan precis framför klubbhuset efter ett perfekt inspel gjorde inte alls ont.
En snabbtur till Spike Bar för en kaffe/te och lite vatten följdes sedan av de sista tio hålen där spelet inte riktigt var av samma kvalitet, men å andra sidan var hålen desto bättre. När jag dragit driven långt ut i vattnet på sista hålet sade min caddie "a good caddie would go out and get that for you" - tittade jag förvånat på honom när han sprack upp i ett stort leende och fortsatte "I've got a good line on it."
Andrabollen var betydligt mer välspelad och följdes av ett klassiskt "tjugan hopvikt i handen"-handslag med caddien. En god lunch och en rundvandring i Rossdhu House avslutade vårt besök på Loch Lomond, men inte på klubben. I stället åkte vi söderut till Dundonald ... mer info om det senare.
http://photos10.flickr.com/14391941_cfe692f991_o.jpg
Här står jag på balkongen utanför sviten The Stuart i Rossdhu House med åttans green i bakgrunden (sedermera en enkel birdie).
Fler bilder: http://forum.golf.se/viewtopic.php?p=7043269#7043269
//Skrivet på ett nätcafé i St. Andrews 12 maj 2005//
St Andrews Old Course har lange varit en drom for mig och i natt vaknade jag latt kallsvettig flera ganger efter mardrommar om hur jag kom upp pa ettan utan brallor, inte kom fram till banan i tid trots att jag forsokte tranga mig fram i en folkmassa och hur de satt tee sa langt bak mot R&A:s klubbhus att racket gjorde att man inte kunde fa till en baksving.
Liiite latt nervos kom jag sedan upp pa ettan och lyckades med lika delar tur och skicklighet traffa bade Skottland och fairway. Mina 38 ut med en birdie kandes inte fel, men var inte mycket att tala om nar Hookis med klockrent spel och liiite svineri pa puttningen gjorde en fin 35:a, hans basta utrunda i livet - pa Old Course!!!
Vi var tre-fyra upp i bastbollen, men tappade lite pa inrundan nar vi bada gjorde bort oss (fast det var vara caddies fel) pa elvan och tolvan, men Hookis gjorde en "bounce back" i PGA-tourklass nar han foljde upp sin trippel pa tolvan med forst en "tap-in" pa 13 (den kan aldrig varit mer an 25 meter ... kanske 26) och sedan annu en enkel birdie pa 14.
Trots lite "scrappy" play darefter vann vi bastbollmatchen sedan jag satt ut en klockren drive pa 17 i motvinden (rakt over Old Course Hotel-skylten) och sedan slagit in en hog "floater" med jarntvaan pin high och tvaputtat for par.
Hookis 80-runda pa Old Course skulle varit 76-77 som varst (och kunde latt varit runt par med lite flyt pa puttningen ... 8( Min egen 82:a var val inte sa taskig, men min puttning var under all kritik - jag hade 38 puttar, 8 fler an Hookis!
Efter en mycket god lunch i Links Clubhouse (tack Links Trust of St Andrews) gick vi ned till forsta tee pa New Course for att se om vi ev kunde komma ut dar for en eftermiddagsrunda i den nu ganska friska vinden. Tyvarr var det riktigt tjockt dar sa vi fick vanta drygt en kvart innan vi kunde sla ut.
Innan dess hade vi dock tittat pa min puttning for att se hur jag kunde putta sa erbarmligt illa. Da visade det sig att greppet pa min putter pa nagot satt vridit sig sa att bladet pekade en decimeter fel pa tva meters hall nar jag sjalv trodde att jag siktade rakt. Inte sa jattebra.
Med detta i gott minne holl jag ihop spelet betydligt battre pa New Course. Mina 77 var tre slag battre an Hookis 80, men han hade kryddat sin runda med nagra katastrofer aven pa eftermiddagen och vann anda matchen 3/2. Samma puttsvineri gjorde att man kande sig latt illamaende - jag forstar hur folk brukar kanna nar jag spelar pa det viset.
Dagens bedrift var (forutom Hookis lojligt bra score forsta nio) var att jag inte bara lyckades ga runt Old Course utan att ga i en enda bunker - jag foljde dessutom upp det med 18 hal pa New Course utan ett enda bunkerbesok!
Att Hookis hade sex birdies mot min enda far jag svalja - det kanns lite enklare sedan mina 82-77 ju faktiskt var ett battre an hans 80-80 (med bl.a. tva tripplar och en kvadruppel).
Jag forlorade tva ganger idag - den forsta skulden har jag betalat nu och den andra ska jag betala sa fort vi kommer till restaurangen (tack forresten Bill och Terry som sponsrade oss med Guinness efter forsta rundan). Hookis visade dock hur en riktig van ska uppfora sig nar vi gjorde ett besok i baren pa Old Course Hotel - medan jag snackade med familjen och tog en snabb svang for att skaka ormen sa bestallde han in tva groggar, en G&T till sig sjalv och en Rom och Cola till mig. Dessa foljde vi upp med ett par groggar till innan vi bra goa i kroppen tog en taxi ned till Balloten och hittade vara namn 16:10.
Lite snall kande jag mig nar jag efter fragan "Bjuder du pa en whiskey?" avholl mig fran att bestalla in 5 cl av deras dyraste marke - en 26 ar gammal lagrad grej som de ville ha 220£ for ... for en femma!!!
//Skrivet senare i maj 2005//
Fredagen den 13 maj. En dag att minnas för Hookis och Puttaren (särskilt den senare).
Vi bestämde oss för att göra våra nyfunna amerikanska vänner sällskap på Kingsbarnes på förmiddagen och for glada i hågen ut till banan som låg ca 10 minuters bilfärd söderut.
Väl där anmälde vi oss till den herre som stod framför klubbhuset och välkomnade besökare, shoppade loss hej vilt i shopen och betalade greenfeen på 125 pund. Men då ingick gratis bollar på rangen ...
En ny bästboll stod på schemat och vi blev en åttaboll med varsin caddie som vandra ut på ettan. Spelet böljade fram och tillbaka (dvs vi var ibland två-tre upp och ibland bara ett upp). Puttsvinet Hookis var även nu i högform och ibland funderade vi på om inte 3-4 metersputtarna också borde vara gimmies när Hookis ställde upp sig.
Upplevelsen var så nära himmelriket man kan komma med en fantastisk golfbana och vyer som översteg alla förväntningar. Det blev inte sämre av att Puttaren med avslutningen birdie-par-par inte bara säkrade bästbollsegern 2/1 utan också kom in på 75 slag brutto (med 37 puttar!). Trots att banan var ganska kort från herrtee erhöll jag sju slag - 40 poäng alltså. Undrar om det är godkänt för en handicaprunda?
Efter en god lunch och ett par välförtjänta Guinness gick Hookis och en av amerikanarna ut på en repeat play för 60 pund. De fantastiska vyerna gjordes ännu mer fantastiska av kvällssolen och en mystisk dimma som gled in likt tjock cigarrök och sedan försvann lika snabbt efter en halvtimme.
Jag sätter upp Kingsbarnes på min lista över de bästa golfbanor jag spelat. Både för att banan var en härlig links-utmaning och för att de häpnadsväckande vyerna gjorde att man gick som i ett lyckorus hela rundan.
På kvällen blev det en god middag på en liten italiensk restaurang varefter en liten spritpinne slank ned innan huvudkudden lockade.
Lördagen den 14 maj. En dag att minnas för Hookis och Puttaren.
Eftersom vi lämnat återbud till vår starttid på Old Course på fredagen (vilket i sig känns som en bedrift) gick vi ned till startern med bagen på axeln och frågade om det kanske fanns någon möjlighet att komma ut trots att det var lördag. Tyvärr fanns det bara tre tillgängliga tider - ja, bara tre möjligheter att komma ut före tio alltså ...
Fru Fortuna log återigen mot oss och vi fick för tredje gången spela med våra amerikanska vänner som vunnit balloten. Puttaren gick ett över ut och Hookis svinade i en del puttar även nu, men vi var vänliga nog att låta våra amerikanska vänner få vinna en gång. Matchen avgjordes på Road Hole och på utslaget på arton lyckades Puttaren släppa ut bollen till höger så att det small utav helsicke innan bollen studsade tillbaka in på banan ...
Hookis spelade inte lika bra som första gången på Old Course, men tog ändå revansch på de två katastrofhål han hade på torsdagen genom att kapa sju slag på två hål (12 och 16).
Minnesvärd dialog på Old Course fjärde tee:
- Hur f-n kunde du göra en åtta på trean?
- Jag satte en tiometersputt.
Hookis hade slagit de två första dåliga drivarna på hela veckan, båda på treans tee. Ett slag bakåt ur en pot-bunker och så två slag till innan han nådde green.
Efter en god lunch och en låååång dusch fikade vi (gratis glass eftersom de glömde vår beställning) och körde över till västkusten där vi fick fråga efter Gailes Lodge där vi skulle bo. Det visade sig då att vårt osannolika flyt höll i sig eftersom vi hade stannat just där och frågat efter vägen (de hade nyligen bytt namn).
En snabb rakning, två styva groggar och så ned i restaurangen för en helt sanslöst god middag med ett par-tre Guinness följdes av en nattputtningstävling på den upplysta greenen bakom hotellet. Svinhookis satte putt efter putt och inte ens när Puttaren försökte välja ett läge halvt nedtrampat i ruffen där man fick försöka chippa bollen med putterns baksida hade han någon tur. Hookis råtoppade bollen så att den endast med viss tveksamhet hade haft någon chans att stanna innan den lämnade Skottland - men den träffade naturligtvis rakt på flaggstången och föll död ned intill hålet ... en snabb snärt sände hans boll mot vattenhindret vid greenen och han spurtade iväg efter den, halkade och stannade precis innan han följde sin boll ned i vattnet. Visst skratt följde från båda herrarna (ont i magen!).
Söndagen den 15 maj. En dag att minnas för Hookis och Puttaren.
Efter en snabb frukost i bakfyllans tecken åkte vi iväg till Prestwicks gamla bana där vi efter en kopp kaffe i klubbrummet (där det var dresscode jacket, collar and tie som gällde - och Hookis trots vita skor (no-no) fick göra ett besök). Var det omklädning och ut till första tee med klubbens sekreterare och pro.
Bästboll match som vanligt och spelet flöt på ganska bra. Puttaren spelade stabilt, men puttade inte bra - Hookis spelade instabilt (bakfylla, hej, hej) men svinade som vanligt i en del puttar. Sekreteraren hade ingen bra dag, men pron slog en hel massa löjligt bra slag utan att få någon utdelning på greenerna. Vi snackade samman oss om att inte vinna matchen och Hookis fick verkligen hålla igen på sin birdieputt på sista för att vi skulle dela.
Ett vilt shoppande igen (jäkla dyr resa det här) följdes av en öl och en trevlig lunch med sekreteraren och hans fru. Sekreteraren var en mycket trevlig gentleman som inte bara bjöd på spel och lunch, han erbjöd sig också att ordna en starttid på Muirfield om jag ville komma över till Skottland en annan gång (does the pope wear a funny hat?).¨
På frågan om vi skulle spela någon annanstans på eftermiddagen svarade vi att vi inte visste och inte hade bokat något. Sekreteraren föreslog då en runda till på Prestwick och i den nu riktigt friska vinden (och med öl, vin och sprit under västen) var det dags igen. Även den här rundan slog Puttaren massor av bra slag (med undantag för tre slag i fairwaybunkern på sexan) och lyckades vinna matchen 7/6 sedan Hookis mycket okarakteristiskt inte alls hittat någon sving. En ny match vidtog och där vann Puttaren 2/0 sedan Hookis boll försvunnit både på 17 och 18. Puttaren (som snart får byta nick) hade inte fått i en enda birdie på hela dagen, men efter att ha drivit green och lagt eagleputten kort blev det till slut ändå en birdie.
En bilfärd norrut ledde till grindarna på Loch Lomond där vi släpptes in av vakten och kunde köra fram till Rossdhu House. Ut kom folk från alla håll som tog klubborna, golfskorna, väskorna och bilen. Vi visades till våra sviter (varsin!) och vandrade in en obeskrivlig lyx. Ingen av oss hade ens sett något liknande på TV innan. Hookis lilla svit hade ett något större badrum och vy över sjön och hålen nere vid sjön, medan Puttarens stora svit hade en liten takterass där man kunde se den fantastiska utsikten. Att där fanns två TV, stereo med CD-spelare (och CD:s), vatten, körsbär, coca cola och en flaska Whiskey (ta hem den om du inte ska dricka den här, sade portieren) himmelssäng, soffgrupp, trådlös telefon ... allt man kan tänka sig.
Efter ett varmt bad och en dusch blev det en härlig måltid i Spike Bar - honey roasted ham, krämig potatisgratäng, rödvinssky och Sticky Toffee Pudding och glass/sorbet.
Nu är det dags för en natts god sömn bland de tio-tolv kuddarna innan det är dags att slå ut 08:00 (följt av en långlunch och bilfärd tillbaka mot Prestwick där vi ska spela Dundonald).
Måndagen den 16 maj. En dag att minnas för Hookis och Puttaren.
Efter en god natts sömn i den enorma sängen med alla de otaliga kuddarna runt omkring en fick vi i oss en rejäl frukost och kom sedan ned till omklädningsrummet där våra skor var nyputsade (till och med mina repiga gamla Ecco glänste) och stod i var sitt skåp. Mitt skåp hade till och med en graverad bricka med mitt namn på - precis under Colin Montgomeries namn ... schysst sammanträffande med tanke på min yngsta sons namn.
Vi promenerade upp till första tee i den klara och lite kalla luften och möttes där av en av våra värdar som skulle spela med oss och våra två caddies som stod med våra bagar redo (dem hade vi inte sett sedan bärarna hämtade dem i bilen kvällen innan).
Hookis slog visserligen bort bollen på ettan, men förutom det var spelet inte alls oävet. Det ena spektakulära hålet avlöste det andra och min birdie på åttan precis framför klubbhuset efter ett perfekt inspel gjorde inte alls ont.
En snabbtur till Spike Bar för en kaffe/te och lite vatten följdes sedan av de sista tio hålen där spelet inte riktigt var av samma kvalitet, men å andra sidan var hålen desto bättre. När jag dragit driven långt ut i vattnet på sista hålet sade min caddie "a good caddie would go out and get that for you" - tittade jag förvånat på honom när han sprack upp i ett stort leende och fortsatte "I've got a good line on it."
Andrabollen var betydligt mer välspelad och följdes av ett klassiskt "tjugan hopvikt i handen"-handslag med caddien. En god lunch och en rundvandring i Rossdhu House avslutade vårt besök på Loch Lomond, men inte på klubben. I stället åkte vi söderut till Dundonald ... mer info om det senare.
http://photos10.flickr.com/14391941_cfe692f991_o.jpg
Här står jag på balkongen utanför sviten The Stuart i Rossdhu House med åttans green i bakgrunden (sedermera en enkel birdie).
Fler bilder: http://forum.golf.se/viewtopic.php?p=7043269#7043269
12 april 2008
En skön vecka i Biarritz
Lön för mödanSå är man nu hemma igen efter en vecka i Biarritz och kan inte annat än erkänna att Frankrike trots CDG har väldigt mycket att erbjuda.
Det finns direktflyg CPH till Biarritz med Sterling och åker jag tillbaka så blir det definitivt det i stället för Air France – att flyga till Paris och CDG med buss till Orly (och tvärtom på vägen hem) är riktigt dåligt. 16 euro enkel väg kändes inte prisvärt för en urtrist bussresa genom mindre inspirerande delar av Paris i rusningstrafik.
Desto trevligare var vistelsen i Biarritz, med boende på Hôtel du Palais**** www.hotel-du-palais.com där man förutom att behandlas kungligt (kejserligt?) från tidig morgon till sen kväll också fick nöjet att beskåda självaste Michelle Pfeiffer spela in en film (regisserad av Stephen Frears, ev baserad på en bok som heter Collette, men minnet är kasst och inte så lite påverkat av att jag var just påverkad när jag fick det där berättat för mig).
Efter en nattfösare i måndags kväll blev det några timmars sömn innan vi tryckte i en frukost i den storslagna matsalen precis vid stranden och sedan åkte iväg till Makila GC, www.makilagolfclub.com där det långa spelet fungerade utmärkt, med vissa pullade slag som undantag, men puttningen var raddig på de ganska tröga och väldigt mjuka greenerna. 32 poäng fick vara OK, ett poäng efter den ledande Schweizaren i Trophée des Journalistes, en liten landskamp.
Ett flertal öl inmundigades och en femminutare på hotellrummet tillbringades ... sittande kan vi väl säga ... innan det var dags att rusa ut till bussen för vidare befordran till Bayonne och en mycket intressant guidad tur, följd av lite tapas i en spanskinspirerad bar och sedan en god middag på en "Cidreria" där man själv kunde fylla sitt glas ur en enorm cidertunna inbyggd i väggen.
Dagen efter satt en liten hammarslagare i nacken och påminde om hur många glas man fått i sig, men man får ju offra sig för den goda sakens skull.
Onsdagens golf spelades på mycket charmiga Golf du Phare, Biarritz GC, www.golf-biarritz.com där det långa spelet återigen visade sig från sin bästa sida medan puttningen lös med sin frånvaro. Ett över par sista nio och totalt 34 poäng var helt OK och jag övertog ledningen i tävlingen.
En överdådig lunch följdes av en visning av ett mycket imponerande träningscenter, www.golf-ilbarritz.com där man både kunde träna på alla sorters fulla slag i en range med utslagsplatser i princip i 360 grader kompletterat av olika närspelsområden och en niohålare med bedårande havsutsikt.
Tillbaka på hotellet fick jag upp kameran och tog en paparazzi-bild på Michelle Pfeiffer genom en glasruta in till salongen, men fick sånär stryk av vakterna som väste "No pictures" och jag såg framför mig hur jag fick förklara hur jag givit dem stryk med ursäkter som, "jag menade verkligen inte att slå dem på knytnävarna upprepade gånger med min haka".
En omgång i hotellets spa, jacuzzi, poolen, ångbastu och en dusch, blev det också varpå vi iförda badrockar drog i oss några öl i loungen med den fantastiska utsikten.
Kvällen tillbringades på charmiga restaurang Caritz där jag blev inspanad av en vacker fransyska, vilket alltid är trevligt, men efter maten, lite vin och några öl blev det buss till hotellet och en sejour i baren med "grabbarna", vilket säkert uppskattades mycket mer av hustrun.
Rövarhistorier om Rolling Stones medlemmar kom från både min danske kollega och det medföljande kändisynglet (som i egenskap av 08:a hade en hel del fördomar att kämpa mot hos undertecknad, men visade sig vara en helt underbar reskamrat som verkligen förgyllde resan med sin ekivoka och lössläppta humor).
Jack Daniels och Coca Cola och en Gin och Tonic följdes av några timmmars sömn. Definitivt för få sådana, men vad gör man inte för den goda sakens skull.
Sista speldagen tillbringades på fantastiska Golf de Seignosse www.golfseignosse.com i Landes, en riktigt kort bana där man verkligen fick hålla igen från tee (slog mest J2 och J4 från tee på par 4- och par 5-hålen), men som absolut inte var lättspelad vid ett första (förhoppningsvis inte enda) besök.
Trots en krånglande rygg som komplettering av min usla puttning var jag efter elva hål bara ett efter mitt handicap, men efter en bra drive på tolvan slog jag en lite hookad j5:a upp till vänster om green, hittade min Titleist 2 i ruffen och chippade upp den lite halvbra. När jag gått upp på green och markerat den var det bara att gå tillbaka till ruffen och leta vidare efter min egen Titleist 2 som jag sedan chippade upp nära, men missade putten och fick räkna in en trippel (jäkla elakt med två plikt för spel på fel boll).
Diverse slarv, med bl.a. en missad halvmetersputt, gav till slut 29 poäng - vilket inte var så kul, men den fantastiska lunchen tröstade lite och vår värdinna som jag fick till bordet var både charmig och vacker så i det läget var det svårt att klaga.
Efter kaffet blev det bussresa till Moliets där jag vid framkomsten behövde hjälp att resa mig sedan ryggen låst sig helt, men lite Voltarensalva och 600 mg Ibumetin gjorde susen. Moliets är en riktig kanonanläggning med allt från jogging, cykling, simning och utmärkt golf till tennis på både hardcourt och gräsunderlag. Hit skulle man kunna tänka sig att åka tillbaka.
En rundtur med förevisning av särskilt de fina hålen nere vid havet följdes av champagne och godsaker - det måste sägas att vi blev väl omhändertagna var vi än kom, möjligen med undantag av Charles De Gaulle där det var usel service, kass mat och bussen från Orly behagade släppa av oss vid fel terminal.
Tillbaka till hotellet för en snabbdusch, denna gång utan vare sig en glimt av frk. Pfeiffer eller några burdusa vakter. Kvällen blev sedan ännu en fantastisk upplevelse med god mat, gott vin och gott sällskap. Det gjorde heller inte ont att få gå fram och hålla tacktalet efter segern i tävlingen - där jag betonade hur bra våra värdar behandlat oss och hur roligt vi alla hade haft i varandras sällskap.
Lagom runda under fötterna blev det sedan någon timmes Masters på min danske kollegas rum, innan tröttheten tog ut sin rätt och man fick lomma tillbaka till sitt eget rum för några få timmars sömn.
Sammantaget kan man säga att Biarritz är en upplevelse som jag verkligen hoppas att jag får återuppleva och som jag kan rekommendera till alla som gillar god mat, bra golf och behagligt boende. Är man sedan surfare och/eller dykare också är det ett veritabelt paradis.
Några ord och fraser jag fått lära mig under resan (med reservation för stavning, jag har bara hört dem muntligen).
Holländska: Vernaar begunt het koont nuiken (när ska vi komma igång, fast med *lite* andra ord).
Kinesiska: Tamada och Cao - utmärkta ord att använda efter lagom usla slag på banan. Det första går också att med ett glatt leende använda som lustifikt utrop i rätt sällskap.
// Addendum //
Efter att vi landat i Köpenhamn en kvart tidigare än beräknat rusade jag ned i bagageutlämningen och hoppades få min bag i tid till det tåg som gick en timme tidigare än det jag ursprungligen tänkt ta från Kastrup och hem.
Bagen kom och jag rusade som en tokig genom tullkontrollen där de tittade lite nyfiket på mig, men inte sade något och jag hann ned på plattformen innan tåget anlände. Efter att ha pustat ut några sekunder såg jag att bara vissa vagnar skulle fortsätta hela vägen till Halmstad och en ny språngmarsch vidtog.
När jag kom ombord på tåget satte jag mig tillrätta på en ledig plats och tänkte att nu är det lugnt. Nu kan jag packa upp min dator och knacka lite på tangentbordet tills jag kommer till Halmstad. Föga visste jag då vad som komma skulle.
Strax efter Øresundsbron skallrade högtalarna igång och besked lämnades om att det inte alls var de vagnar jag sprungit till som skulle gå vidare mot Göteborg. Nej, vid ankomst till Malmö C skulle vi allihop byta vagnar till den främre delen av tåget.
Jag packade ihop mina grejer, ställde mig vid dörren och rusade över till rätt del av tåget där jag lade beslag på en bra plats och packade upp mina grejer så att jag kunde både ha datorn framme och en väska bredvid mig om det inte blev för fullt – några sittplatsbiljetter kunde ju knappast gälla när det var andra vagnar.
Efter en stunds väntan och rejäl påfyllning i vagnarna lugnade det ned sig och jag började hoppas på att få ha två platser för mig själv. Då hördes återigen rösten i högtalarna och besked kom att det nu inte alls var de här vagnarna som skulle gå mot Göteborg. Nej, nu skulle vi ta oss till spår 4 för att gå på ett helt annat tåg.
Suck. Det var nu inte utan att man började känna sig lite stressad och jagad av SJ, pulsen var ganska hög när jag efter dagens fjärde språngmarsch hoppade in och satte mig på en plats som trots allt var lika bra som den jag hade nyss, men den här gången var tåget fullt av folk och jag fick nöja mig med en plats.
Mittemot satte sig ett äldre par som också hade fått springa fram och tillbaka, damen redogjorde för en annan gång SJ hetsat henne och vid hade ändå ganska roligt åt situationen. Ända tills högtalaren åter skallrade igång och meddelade att den vagn vi satt i minsann inte alls skulle gå mot Göteborg.
Cao!
Bara att hoppa upp och sticka iväg. Det var nu inte utan att man kände sig lite korkad när man packat ned alla möjliga och omöjliga broschyrer och presspaket som man fått i Biarritz, så att golfbagen vägde 25 kg och kabinväskan var sprängfylld och tung som f-n.
Alla sittplatser i den del av tåget som vi nu hamnade i var upptagna och det blev till att stå. Visserligen kom tåget till slut iväg och efter Landskrona fick jag en sittplats. Väl hemma i Halmstad tog jag en taxi hem och man kan lugnt säga att jag somnade ovaggad. Tyvärr somnade jag också med strumporna på, utan att ha borstat tänderna och med TV:n på (tänkte sett Runaway Jury med min favvis, John Cusack, men det gick åt pipan).
Nåväl. Trots allt en mycket bra vecka. Nu ska jag roa mig hela helgen med att köra nedsågad hagtornshäck till tippen ... 8(
//Bilder med kortare beskrivningar finns att beskåda här: http://www.flickr.com/photos/24697859@N00/sets/72157604500189103/
07 april 2008
Surf 'n' turf
Efter en mycket trevlig start på säsongen här hemma, med bra spel både på Barsebäck och Ljunghusen, är det nu dags att ge sig av på en sån där trist tjänsteresa igen ... 8)
Titeln "Surf 'n' turf" tänkte jag ha med i den artikel som resan är tänkt att ligga till grund för. Det är ju egentligen beskrivningen av en maträtt med hummer och oxfile (tror jag), men passar utmärkt för att beskriva mitt resmål, Biarritz.
Här finns inte bara en av Europas bästa stränder för surfing, här finns också några bra golfbanor och den här veckan blir det besök på Makila GC, Golf du Phare, Golf de Seignosse och Golf de Moliets (med spel på de tre förstnämnda), och boende på anrika Hôtel du Palais.
Väskan är packad, ett dussin bollar har fått åka med och det ska förhoppningsvis räcka. Visserligen blev jag av med tre stycken på Ljunghusens 27 hål, men i nödfall får man väl låna en Topflite XL av någon medspelare ... 8)
Ha det så bra här hemma!
Golf du Phare har ett rätt schysst läge ...
Titeln "Surf 'n' turf" tänkte jag ha med i den artikel som resan är tänkt att ligga till grund för. Det är ju egentligen beskrivningen av en maträtt med hummer och oxfile (tror jag), men passar utmärkt för att beskriva mitt resmål, Biarritz.
Här finns inte bara en av Europas bästa stränder för surfing, här finns också några bra golfbanor och den här veckan blir det besök på Makila GC, Golf du Phare, Golf de Seignosse och Golf de Moliets (med spel på de tre förstnämnda), och boende på anrika Hôtel du Palais.
Väskan är packad, ett dussin bollar har fått åka med och det ska förhoppningsvis räcka. Visserligen blev jag av med tre stycken på Ljunghusens 27 hål, men i nödfall får man väl låna en Topflite XL av någon medspelare ... 8)
Ha det så bra här hemma!
Golf du Phare har ett rätt schysst läge ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
