Vilken julklapp!!!

Det visade sig att tomten hade en sak i sin säck som inte visade sig förrän idag på annandagen - en riktigt härlig bollträff!!! Och inte bara någon enstaka pärla av misstag utan 18 hål med idel fina slag (OK, en del halvraddiga också såklart, men bara ett riktigt mentalt misstag på tian (bytte från SW till J8 för att "safea" en chip, som såklart blev lång - och när jag gick tillbaka och slog det slag jag tänkte så landade bollen stendöd vid pinnen) förhindrade mig från att gå under par.

Ja, inte bara det mentala misstaget, greenerna var också mer hinder än något annat idag, efter besök av en tung maskin som lämnat fåror efter sig med hjulen och hålat greenerna så det hoppade hej vilt.

Icke desto mindre var det min bästa runda på bra länge - kan inte minnas när jag senast slog så många bra slag på en runda! Lite synd bara att toppa formen så här års, men det kommer ju en Egypten-resa snart.

Dagens statistik:
72 slag, 40-41 poäng (banan >100 m för kort genom ett avkortat hål och massor av vintertee)
Fairwayträffar: 7/14
Greenträffar: 6/9 ut, 4/9 in
Chip-enputt: 3/3 ut, 3/5 in

Btw ... för den som undrar så var det ca 5 plusgrader, emellanåt blå himmel och till och med soligt en liten stund. Urskönt!!!

Äntligen på benen igen

Det är en otroligt skön känsla när man blir frisk efter en tids sjukdom!

Först hade jag ett elakt virus som bröt ut sist jag var ute och spelade (och gjorde mig så trött att jag knappt orkade svinga klubban). Precis när jag började återhämta mig kom så den härliga magsjukan (undviker detaljer av hänsyn till mina läsare) ... men idag var jag ute och slog lite bollar och gick nian, tian, åttan och halva 18 på Södra ... urskönt!

Jag började med att sätta upp bollen till ett par meter på nian, men lade putten kort. Enkelt par på tian efter att ha dragit en järnfyra till trädridån på vänster sida, spelat ut *på andra sidan* åttans fairway och sedan smällt in en wedge på green.

På åttan spelade jag två bollar från den plats där man brukar placera ett taskigt utslag. Järnfyra även här (är lite rädd för drivern) och slog den första ut i träden mellan åttan och arton, den andra precis till höger om fw. Förstabollen trodde jag gick rakt i hål, men fel klubba gjorde att jag fick chippa den tillbaka (flaggträff!) och även andrabollen fick jag chippa sedan jag pushat inspelet lite - båda bollarna i för par dock.

Sista hålet spelade jag från strax bakom 150-pinnen och med en flagga långt bak (och i tron att jag ändå inte har någon längd) tog jag järnfyran. Som jag träffade klockrent på förstabollen och således fick en chipp tillbaka. Backade 10 meter och slog en lika bra järnfyra till, nu till bakkant green.

Även här träffade jag flaggan med chippen och puttade med sandwedgen (ställde bagen vid rangen) och inkasserade två "par". Slog sedan de sista bollarna jag samlat in varav 5-6 stycken med driver. Och de var ganska bra. Nya greppet är ganska skönt och jag fick både bra höjd, bra längd och rätt riktning. Undrar vad som hänt nu då ... 8)

Blir kanske en sväng i mellandagarna - på Södra isf - trots allt bättre greener än Haverdal (och så som jag spelar från tee är det ju ändå inte aktuellt med fairwaymattor). Efter julmaten är det ju skönt att "gå av sig lite", men jag måste ha tid för min fysträning. Har fått mitt program (efter första viruset), men inte tränat än (magsjuka och gymträning kändes inte som en bra kombination).

Till det har jag fått ett stretchingprogram av en sjukgymnast. Det visade sig (föga överraskande) vid en test att jag var stel som en pinne och det gick upp ett litet ljus för mig gällande min usla översving när det visade sig att kroppen inte gick att vrida särskilt långt (forget 90 grader), men vänsterarmens muskler på utsidan var rejält uttöjda ... 8(

God jul allihopa!!!

Beware the sick golfer

I stället för senaste omgången i träningsdagboken kommer här ett inlägg från sjuksängen.

Yngste grabben hade åkt på ett virus, men som tur var hade hustrun möjlighet att ta hand om honom så i tisdags bestämde vi oss för att spela 18 hål på Haverdal. Jag hade en massagetid vid 9 och kände mig rejält omtumlad efteråt, men tänkte att det nog var för att hon tog i rejält för att få loss muskelknutorna.

Jag hämtade Micke kvart över 10 ungefär, när vi kom till klubben var det "liktåg" på gång så vi hastade ut på tian i stället. När Micke slagit sin vanliga klockrena och spikraka drive så kom ett äldre par från nian och vi frågade pliktskyldigast om de ville gå eller om vi fick springa på. "Är ni snabba?" frågade det och Micke sade "Ni kommer inte att se oss mer".

Oj, oj, oj.

Micke och jag spelar snabbt. Väldigt snabbt. Men det här var något i hästväg. Vi småsprang fram till bollarna för att komma iväg och sedan fick vi hålla det tempot. Första nio gick på en timme ganska exakt - och då hade vi haft det äldre paret i ryggen *hela tiden!* De var det snabbaste spelare jag varit med om. Kudos!

Micke föreslog att vi skulle släppa dem om även de ville gå på ettan, men de gick av så vi kunde släppa på tempot och gå i mer normal takt.

Spelmässigt var det inget att hurra för. Min omtumlade känsla efter massagen samt en påträngande trötthet var ingen fördel, men lika efter nio och sedan stryk 3/2 kändes inte så farligt ändå. Några enstaka bra slag, men ärligt talat inget som fastnat i minnesbankarna. Det jag minns mest är att jag slog löjligt kort med allt.

När jag lämnade av Micke var klockan kvart över ett. Tre timmar från dörr till dörr med en halvtimmes körning t/r och 18 hål golf. Inte illa.

Illa var däremot min form när jag kom hem. Tröttheten och snurrigheten övergick i huvudvärk och feber. 40 graders feber för en gube på nästan lika många år är *inte* skönt.

När jag hämtat mig ska jag ställa mig på rangen igen. Det finns hopp om framtiden, men just nu är det kudden som lockar igen.

Träningsdagbok - 2007-12-09

I brist på bröd äter man limpa. Eller vad man nu ska säga. Jag skulle ju egentligen varit på Bedinge och spelat finalen i Vintertouren, men fick stanna hemma eftersom Colin har feber och är rejält svullen i halsen med rosslande andning som *inte* låter bra.

Efter en lugn förmiddag och lunch så tog jag iaf på mig lite grejer och körde ut till Tylösand där jag plockade ut 55 bollar (för 20 spänn) och efter lite småpratande med en okänd ung tjej i studion började slå lite slag.

Det nya greppet börjar sitta rätt bra redan. Visserligen händer det att högerhanden "halkar" tillbaka i den gamla positionen, men det känns direkt och de två-tre gånger det hände idag så korrigerade jag det innan jag slog. Bra så.

Vådan av att stå under tak i ett bås och slå bollar är att man inte känner vinden. Idag var det sned motvind och de första 10-15 bollarna (som någon vänlig själ lämnat åt mig) slog jag kort om de mål jag siktade på utan att riktigt förstå varför - nåväl, får väl ta en IQ-lektion också ...

Slagen med wedgar och J8 satt mycket bra igen. Skönt som f-n att trycka på slagen rejält utan att vara rädd för att de ska starta vänster och försvinna. Nu blir det bara lite mer "smack" i träffen och mer spinn (bollarna klättrade rejält i motvinden).

Järnfyran fungerade lite halvruttet innan jag hittade bättre tempo, hade någon form av snärtkänsla som inte passade, men när jag svepte iväg bollarna och bemödade mig om att inte luta mig framåt i baksvingen så fungerade det OK.

Drivern kom sedan fram på de sista 10-12 bollarna och det var som brukligt som att hålla en spottkobra i fingrarna. F-n att det ska vara så svårt att få ordning på drivarna. Någon vänster, några höga, någon höger, lite allmänt blandat skräp alltså. På slutet började jag luta huvudet åt höger så att jag fick ryggraden, nacken och huvudet i linje, vilket hjälpte lite.

Den stora Aha-känslan för dagen var dock när jag drog mig till minnes mina enormt fina drivar de sista nio hålen på Köpenhamns GK där Richter smickrande sade, "hade vi inte träffats förut och jag sett dig svinga nu så hade jag trott att du var plushandicapare". Vad var det egentligen jag gjorde där som gav så långa och fina slag?

Just det. Jag slutade styra och kasta med grejerna och i stället satte jag händerna lugnt, sträckte ut bakåt i baksvingen för att hämta kraft (istf att lyfta rätt upp) och stressade inte alls. Bättre tempo och så rejält igenom till en bra follow-through - där satt den. En riktigt fin drive som var rak och fin, lite lägre och betydligt längre (trots motvinden var den bra lång). Om man nu bara kunde komma ihåg det där till nästa gång.

Skönt att träna ensam - snacksalig som man är så blir det lätt att man babblar medan man slår om man har sällskap. Dessutom var det skönt att slippa se Micke Erikssons eländigt långa och spikraka drivar (han var som en maskin sist!) - så fick man iaf inte mindervärdeskomplex för det.

Får se hur Colin mår i veckan, blir han bättre så är det inte omöjligt att det kan bli en runda.

Ny hemmaklubb!

Det är måhända lite fånigt, men det känns ganska kul att logga in på Min golf och läsa följande:

Medlemsinfo

Namn:	Michael Broström
HCP:	5,2
Klubb:	Halmstad GK

Under 2008 blir jag nog kvar som medlem även på Haverdal, ev. som vardagsmedlem, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Får ta en rejäl funderare på om det är lönt att ha dubbla medlemskap när jag kan spela hur mycket jag vill i Tylösand och så dessutom allt jäkla resande som man har bokat in redan.

Oh, well ... i-landsproblem är bättre än riktiga problem iaf.

Träningsdagbok - 2007-12-06

Träning på egen hand samt nio hål på Södra.

* Fantastiskt raka och fina järnslag med mycket bättre fart. Nya greppet känns redan ganska bra, särskilt med wedgar och korta järn.

- Drivern vill inte samarbeta. Här känns det som om högerhanden helt tappar kontakten med klubban och hög push/fade blir resultatet. Efter rundan slog jag några drivar där jag bemödade mig om att ha mer av grepptrycket i högerhanden och tog upp klubban brantare i baksvingen – då blev det helt plötsligt rakt och fint. Så dags då, efter att ha fått stryk 2/1 av Micke Eriksson (som då var ett under par och min birdieputt på 17 gick hela varvet ur ... 8(

Träningsdagbok - 2007-12-05

Ny instruktör och nya idéer. Dags att ta tag i sin golf om man ska bli något.

2007-12-05
Fick korrigerat högerhandsgreppet – "tummen på texten" med högerhanden mer över åt höger (starkare => neutral position). Video visade klassisk översving/lutning framåt på toppen.

* Bättre tryck på bollen
* Enkelt att slå rakare
* Draw istf svag fade

– Slog några drivar släppta höger (högerhanden ville inte trycka på bollen). Fråga om detta.