... som i fornstora dagar

Jaha, så kan man då summera en vecka med så mycket golf att det nästan känns som i fornstora dagar, när man utan vidare kunde få in en runda om dagen.

Haverdal från backtee i tisdags (78 slag). Halmstad GK Norra i onsdags och fredags (75 slag resp. vinst 4/3). Och så 'la pièce de résistance' - Vasatorps underbara TC (75 slag med en trött avslutning bogey-bogey-bogey som kostade segern i bästboll - trist delning!).

Egentligen skulle det blivit 18 hål till idag på Haverdals för tillfället sanslöst fina bana - där greenerna är så snabba att bollen inte stannar förrän den slutar rulla ... 8) Tyvärr satte illasinnade bakterier stopp för den idén.

I fredags uppvisade Colin de första symptomen på halsont och efter en sömnlös natt fick vi köra in till jourläkaren som konstaterade halsfluss och skrev ut penicillin. I morse var det Nicholas som fick besöka samma läkare och fick samma diagnos så nu blir det full rulle här hemma i veckan med två sjuka barn som sannolikt är dubbelt så pigga som sin gamle far ändå.

Om man ska summera veckan golfmässigt är TC favoritbanan, särskilt kul från tee 63 där det krävdes en hel del bra slag (vilket faktiskt också producerades, vilket var roligt), Norra alltid en skön vandring även om man får lite stryk när man slarvar från tee och Haverdal visserligen bra, men ändå bara trea i den hårda konkurrensen.

Nu är det läge att försöka jobba lite så man kan hålla katastrofen borta nästa vecka - den lilla tillfälliga föräldrapenningen gör ingen människa glad när man missar flera hela arbetsdagar.

//Broderade ut texten lite mer om TC-besöket här:

Speldatum: 27/8-08 (Hustruns födelsedag)

Jaha, nu har jag spelat TC tre gånger, från tee 60, från tee 57 och nu från tee 63. Alla gånger har det varit en mycket stor golfupplevelse som inspirerat till bra spel och som gjort mig glad att jag får chans att beträda banan.

Vi gick ut 11:30 och det var mycket väntan trots att vi var en fyrboll där det emellanåt spelades lite "brett" och P-bollar inte var helt ovanliga. På pricken tre timmar senare träffade vi en av klubbens golfvärdar som påstod att vi nu hade "en och en halv timme kvar". Oklart vad han menade för vid tillfället stod vi på tians fairway.

Mitt spel var faktiskt bland det bästa jag presterat på länge (och jag har spelat bra en tid nu) och trots den relativt långa banan från tee 63 scorade jag hyfsat och hjälpte till att föra mitt bästbollag till fyra upp efter tolv hål. Par på mycket svåra tretton räckte inte och två par på fjorton och femton trots missade greener gav dormie tre, men tyvärr tröt orken och jag snubblade över mållinjen med tre bogeys, bl.a. en mycket sur sådan på 18 där jag smällde ut en drive 260 i motvinden, men sedan gick för pinnen och rullade över bakkant till ett läge varifrån jag sånär ändå räddade par. En delad match var en viss besvikelse faktiskt - men störst var besvikelsen över det usla tempot (som nog kostade oss matchen, trött som man var efter knappa tre timmars sömn).

För att återgå till banan så var det ett visst knorrande i bollen om att fairway var sandiga, långhåriga och slitna, men jag förklarade att banan ju bara varit öppen i knappt fyra månader samt att den under dessa månader varit i princip fullbokad varje dag. Slitaget måste vara enormt!

Greenerna var bra och lagom snabba, om än inte i närheten av den rull jag upplevde på mitt första besök.

Jag har visserligen bara varit på Bro Hof en gång och bör kanske åka tillbaka innan jag slutligen dömer ut den som själlös, men i mitt tycke är TC bäst i Sverige. Jag längtar redan tillbaka!

Så jäkla typiskt!

Jaha, så har man ännu en gång fått se sig bortskuffad från förstaplatsen. I söndags klippte jag till med fina 73 slag (38 poäng) på Södra, men fick nöja mig med andraplatsen i kommittégolfen - iofs inget att orda om då vinnaren gick runt på par (med fem erhållna) och jag fick ett par fina PING-vantar i rosa som hustrun blev väldigt glad för.

Igår var det Onsdagstävling i Tylösand och spel på Norra banan. Med grovdressade tees var det ett litet lotteri från tee (särskilt för mig som gärna "sveper" drivern över gräset på vägen tillbaka, en process som igår lät som en sandblästringsverkstad) och i kylan, den tidvis hårda vinden och fukten på morgonen flög bollen inte särskilt långt (fel klubba var bara förnamnet i början).

41 slag ut, fem över par, är iofs ingen katastrof och jag hade räddat mig hyfsat några gånger, men också missat ett par birdiechanser som borde suttit - t.ex. den på tvåan där putten gick mitt i hål, verkligen mitt i hål, men studsade i bakkanten och lade sig en centimeter på andra sidan ... 8(

En kaffe, en korv och en banan i kiosken (tack för det, grannen) blev startskottet för en rätt skön inrunda i ett väder som nu var allt annat än oangenämt, med en temperatur som så sakteliga steg upp mot 17-18 grader och en bana som nu torkat upp lite bättre.

På tee snackade vi om vad vi behövde göra på sista nio och kom fram till att jag behövde gå ett under in för att sänka mig, medan grannen behövde gå två under och Tobbe tre under. Vi körde också igång en liten Köpenhamnare om lunchen för att få något att spela om.

Driven på tian var kanske inte den bästa jag slagit på sistone, men rak, hög och lång - och inspelet med 52-gradaren var halvtunt, men räckte för att ge en birdieputt på tre meter. Tyvärr föll det inte som jag läst (slå bollen rakt mot hål på Norra - det är en tumregel som man bör följa).

Par och fortfarande fem över par. 3-3-0 i Köpenhamnaren.

Elvan är ett kort par 5, men för dagen in i vinden. En bra drive skulle dock utan vidare räcka för att nå in på två, men när jag hittade bollen låg den under ett lutande träd och jag kom inte ens tillbaka till fairway. En klämd träsjua till svårt lobbläge var perfekt (eftersom jag älskar svåra lobblägen ... 8) och paret satt som smäcken.

Fem över. 3-3-0.

Svåra tolvan blev en liten prövning när jag spelade till vänster om träden, men en nedgreppad järnfemma till några meter gjorde att birdieputten som slank i hålkanten kändes lite surt.

Fem över. 6-3-0.

På tretton slog jag en spikrak järnsexa, högt som f-n, till två meter från hål. Putten satt mitt i hål och dagens första birdie noterades.

Fyra över. 9-3-0.

Fjortonde blev en besvikelse för Tobbe, som nu kämpat sig fram till ett gäng par, trots flera koppsnurrar, och hans två bortslagna bollar betydde att onsdagstävlingen var körd för honom. Min drive var iofs också sned (pull), men jag hookade fram en järnfemma, slog en 52-gradare pin high till ett svårt chippläge (som jag också gillar) och räddade ett fint par.

Fyra över. 11-1-0.

På femton duff-pull-hookade jag en järntvåa knappt 150 meter, men satte sedan upp en urskön järnnio till pinnen och fick sånär i birdien. Här tryckte jag i bananen för lite extra raketbränsle på slutet. Klokt beslut.

Fyra över. 14-1-0.

Bäckahålet, det sextonde hålet, är ett fint par 3-hål där man borde flytta tee 30 grader åt höger för att ge plats för en ombyggnad av 17:e, men det är en annan fråga (och ett annat blogginlägg). På tee kändes järnsex som rätt klubba, men i grovsanden på tee blev jag lite orolig för bollträffen, bytte till en järnfemma och greppade ned i stället. Greenträff och sånär birdie igen.

Fyra över. 17-1-0.

Sjutton har diskuterats mycket och en stor del av diskussionerna har gällt placeringen av nytillkommen out på vänstersidan samt indragen bangräns på högersidan. Med ännu en duff-pull-hookad järntvå oroade jag mig inte för något av de problemen, och hade dessutom en skön studs i nätet mot 16:e tee så att jag fick 150 kvar. En fin järnsju och hemmastuds på kullen till höger gav en birdieputt på 4-5 meter.

Tre över. 20-1-0.

Jaha, så står man då på sista tee, tre över par med fem erhållna slag och funderar på varför man slarvade bort så många slag på första nio (iofs hade jag väl fått tillbaka några på inrundan, med en sån score trots sneda utslag från tee). Driven här var - just det - pullad vänster, men en klockad drive med p-bollen gav lite självförtroende tillbaka. Och tur var väl det.

Där bollen hamnat var det omöjligt att gå för green och bara att chippa den till fairway kändes tufft. Och visade sig inte heller gå när jag duffade fram en järnsjua i semiruffen. Ett träd i linjen navigerades m.h.a. en hög järnåtta som sånär blåste ned i bunkern höger, men studsade in på green 7-8 meter från hål. Putten var *aningen* hårt slagen, men satt klockrent i bakkanten.

Tre över par, 75 slag och 38 poäng. Sänkning till 4,1 och vunnen lunch i Köpenhamnaren. Inte utan att det kändes ganska bra, men nu på morgonen såg jag på Min Golf att någon tomte med 15 i handicap gått runt på 69 netto, vilket måste sägas var en smolk i glädjebägaren.

Nåväl, en vilodag idag (d.v.s. jobb) och så spel Tylösand-Vasatorp (TC)-Haverdal på fredag-lördag-söndag med ny vinstchans (och chans på ny sänkning) i tävlingen på söndag.

Tjuvspelat på hemmaplan

Tog en runda på Haverdal idag. Egentligen skulle banan tydligen vara stängd för medlemmar, och bara öppen för spelarna i Sas Masters-tourtävlingen att spela in. Det är sällan man tjuvspelar på sin hemmabana, men jag får väl kalla det att jag agerade guide för Tobbe ... 8)

Men det hindrade inte att jag smällde in en fin-fin 78-runda - från backtee! Inte för att jag har några illusioner om mina talanger, men det är alltid roligt att spela bra - och extra roligt att göra det från backtee.

Fem missade puttar de fem första hålen fick mig att fokusera lite bättre på puttningen och elva enputtar visade sedan att jag nog kanske kan fortsätta kalla mig Puttaren.

I kraft av tre under netto på hål sex till tretton var jag också dormie mot Tobbe - och trots vattenbesök på fjorton (men jäkligt snygg långputt för bogey) blev det sedan seger 5/3 efter att Tobbe hamnat på fel sida om en sjukt uselt satt flagga på 15.

Imorgon blir det Norra - skippar nog backtee då ... 8) På lördag är det återbesök på TC och då tror jag nog att jag ska prova en lite tuffare tee. 63 kanske.

Hej handicapgrupp 1

Jaha, så är man då tillbaka i handicapgrupp 1 för första gången på bra länge. Ett par bra rundor har man haft till ingen nytta eftersom reglerna numera inte tillåter att man sänker sig in i hcp-grupp 1 på sällskapsrundor.

Dagens kommittégolf i Tylösand började utmärkt med en lyxmåltid och sedan ett bra räddat par på ettan. Dagens första birdie kom på femman efter en wedge som spann tillbaka några meter och lade sig snällt pin high.

En slarvig treputtbogey på sexan botades med en skön tvåputtbirdie på åttan och första nio avklarades med 34 slag, ett under par, efter en fin sandy på nian.

På tian skulle jag slå ut en bra drive och försöka få ihop en eagle, men efter vattenbesök, trädträff och chip sidledes fick jag vara nöjd med en dubbel. Missade kortputtar för birdie och par på 11 och 12 fick jag ersättning för på 13 där jag slog andraslaget supersnett och med en fantastisk lobb och en skön putt räknade in dagens tredje birdie.

Räddat par på 14 följdes av en klockren birdie på 15, enkelt par på 16 och så en bonntur på 17 där mina råpullade drive träffade ett träd och studsade in i banan varifrån jag kunde smälla in en järnsjua från 150 och sånär göra birdie.

37 poäng efter 17 hål - trevligt! En birdie på sista hålet så hade jag fått ihop en fin 71-runda, men en drive som sånär gick out, en halvtaskig chip (iofs från ett svårt läge mellan ett träd och en outpinne), en träsjua lite för mycket höger med knack i träd följt av en duffad chip och en tvåputt blev väl inte riktigt vad jag tänkt mig.

Nåväl, ... segern gick välförtjänt till en tjej som trillade runt på 72 slag och fin-fina 41 poäng. Själv blev jag tvåa och fick ett par fina PING-vantar i rosa som blev en utmärkt present till hustrun som blev väldigt glad. Bonuspoäng!

I veckan ska jag försöka ta en sväng på Norra och se om spelet sitter kvar, kan bli rätt kul. Får se hur kul mina lagkamrater tycker att min sänkning är när det är dags för Ryder Cup för golfjournalister på Craigielaw och Dunbar i East Lothian om ett par veckor. Fast då är man kanske tillbaka i handicapgrupp 2 ... 8)

En gissning om Ryder Cup-singlarna

Inför söndagen - 9-7

Singlarna:
1703 Kim v Garcia - en duell där det kan gå hur som helst, men där Garcias erfarenhet nog spelar den avgörande rollen.
9-8.

1714 Mahan v Casey - Om Mahan hittar något av den glöd som givit honom ett gäng 62:or på sistone är Casey chanslös med sin iskalla putter.
10-8.

1725 Leonard v Karlsson - Karlsson borde få smeknamnet Iceman för sin förmåga att iskallt rulla i putt efter putt och knappt ens dra på munnen.
10-9.

1736 Mickelson v Rose - Lefty mot blomman ... kan gå hur som helst och gör nog det också ... 8)
10 1/2 - 9 1/2

1747 Perry v Stenson - Stenson bombar sönder gamle pull-spelaren Perry om han också får i lite puttar.
10 1/2 - 10 1/2

1758 Weekley v Wilson - Boo-S-A blir svårstoppad.
11 1/2 - 10 1/2

1809 Holmes v Hansen - Holmes slår långt, men har svårt med stansen vid McDonalds Drive-Thru där hans drive landar.
11 1/2 - 11 1/2

1820 Furyk v Jimenez - Furyk har hittat glöden. Jimenez cigarr slocknar.
12 1/2 - 11 1/2

1831 Cink v McDowell - McDowell kör över Cink i ren spelglädje och entusiasm. Go hard lille Mac-D!
12 1/2 - 12 1/2

1842 Stricker v Poulter - Poulter som kritiserats så hårt jobbar vidare med sin sinnessjuka uppsyn, men Stricker är en kvalificerad motståndare.
13-13

1853 Curtis v Westwood - Westwood slår sina puttar sammanlagt elva centimeter längre under dagen och sätter på det viset dubbelt så många puttar.
13-14 ... Europa behåller pokalen!


1904 Campbell v Harrington - Harrington fortsätter att kämpa under oket av att vara "ankare" och pallar inte trycket när en halvpoäng krävs för seger.
SLUTRESULTAT: 14-14

(Men jag hoppas att jag har fel och att USA vinner, det är nog bäst för tävlingen på sikt.)

God karma ...

Jag är inte särskilt religiös, men tilltalas av tanken att "what goes around comes around" - d.v.s. det där med karma. Nuförtiden är jag försiktig med att döda ens småkryp och föser till och med ut flugor som förirrat sig in i huset istället för att slå ihjäl dem i onödan.

Att man får bra karma genom att göra goda gärningar är ju allmänt känt och jag har i år ställt upp idellt för båda mina golfklubbar.

Haverdals GK funderar jag på att gå ur eftersom jag inte tycker att klubbens ledning arbetar för golfbanans och medlemmarnas bästa - bl.a. genom att nu senast ta bort alla avståndsmarkeringar på sprinklerlocken. Ett huvudlöst beslut, men föga förvånande med tanke på den avoga inställning man har till t.ex. lasermätare.

Det är kanske så att ledningen i Haverdal tycker att det är skönt att slippa en bråkmakare, men förutom att, i all välmening, ge förslag på olika saker så har jag också varit kapten för klubbens H35-lag. Det är andra året och vi gick förra året upp i division ett och i år höll vi oss kvar, vilket får anses vara godkänt med tanke på hur svårt det varit att få ihop ett lag - många timmar har det blivit.

Plus på karmakontot.

I min andra klubb, där jag än så länge inte klagat alltför mycket (okej, jag var inte helt nöjd med idén på en ful damm på 17:e) har jag i stället ställt upp i tävlingskommittén. Som tävlingsledare blir det mycket jobb både inför en tävling och under själva tävlingen.

Egentligen skulle jag själv spelat KM i helgen, men familjeåtaganden kom ivägen så jag erbjöd mig att avlasta TK:s ordf. som höll i tävlingen igår och matade in resultat och skrev upp dem på lattor så svetten lackade. Jobbigt, men roligt - särskilt när man får mata in resultat med fem birdies i rad - en kille började med bogey-dubbel-bogey-bogey och kom ändå in på "hyfsade" 69 slag ... 8)

En tidig morgon blev det även idag när jag körde ut för att hjälpa de två damer som skulle sköta ruljangsen idag, och tur var väl det, för mina skrivna instruktioner var inte alls så tydliga som jag själv trodde igår kväll. Trots ett smärre missöde med en kille som fått två starttider med ett par timmars mellanrum, medan en annan kille inte fått någon starttid alls, så flöt allt på relativt smärtfritt och jag tror att de som spelade KM är nöjda med den service de fått.

Även här blir det plus på karmakontot.

Dagens åtagande med familjen skulle varit fotboll för yngste grabben, men blev i stället simskola (alltså på riktigt, i simhallen) sedan himlen öppnat sig och ett rejält skyfall gjorde min femåring mindre sugen på att lära sig dribbla som Zlatan. Trots att han hamnat i en grupp med äldre barn hade han inga problem att hänga med, och var som en fisk i vattnet, liksom hans bror som en halvtimme senare hade första träningen i Crawl-skolan.

Mer plus på karmakontot.

Efter en snabb, men varken särskilt god eller nyttig, lunch från Max gick jag en snabb vända med hunden - som fick leka en stund med en halvannat år gammal schäfer. Kul att se min nioåriga tik bete sig som en valp en stund och glatt hoppa runt smågläfsande. Ännu en liten påfyllning på karmakontot.

Så var det äntligen dags att göra ett litet uttag. 9 hål på Södra banan i Tylösand med start strax innan tre. Visserligen var banan enormt blöt efter skyfallet, med upptrampade greener – flaggplaceringarna inte bytta sedan gårdagens KM där, men i övrigt i fint skick, ev. med undantag för de sönderregnade bunkrarna, men där uppehöll jag mig tacksamt nog inte).

En tunn järntvåa följdes av en sån där härligt slagen wedge till dryga metern och en putt som boxades i bakkant. Birdie och ett upp mot min skicklige kamrat som jag sällan slår i match - bra början!

På tvåan slog jag en sällsynt bra drive runt 230-240 - klart godkänt i de blöta förhållandena - och en 52-gradare 112 av de 116 meter som var kvar till hålet. Putten ville inte i, men ändå två upp i matchen sedan min kamrat misslyckats göra up and down från greenbunkern till vänster.

Trean på Södra är ett kort par 4 med vatten på hela högersidan och när jag släppte ut en järntvåa dit så kändes det som om mitt karmakonto kanske inte var så välfyllt som jag trodde. Men jodå, när jag kom fram en bit så låg min boll flera meter från vattnet, stoppad av en vattenpöl innan vattenhindret.

En fade som aldrig infann sig gjorde att jag sedan fick springa ikapp de två damerna framför oss och ödmjukt be om ursäkt. Ingen större fara, men alltid kymigt att slå bollen för nära någon annan. En bra chipp från ett svårt läge intill en stubbe räckte dock inte och jag fick se hålet förlorat till min kamrats par.

På fyran kom så den fade jag önskat mig på trean. Den här gången i form av en jättetåad järnåtta ca 135 meter, följd av en spinnande boll ned i skägget i vattenkanten på dammen där. En lite mesig chipp följdes av en missad putt, men även min kamrat missade parputten och vi hade därmed dagens första delade hål.

Femman fick jag släppa till min kamrats par efter dagens tredje bogey, den här gången lite surt med en missad parputt efter en utmärkt slagen chip från ett nytt svårt läge i nedförslutning med ytterst lite gräs under bollen.

Ett strategiskt utslag med järnfyra på sjätte hålet blev mindre bra sedan även denna släpptes ut höger, men en punchad järnsexa i en smal lucka och en känslig chipp på green (det gick inte att putta eftersom jag hade för mycket fringe mellan bollen och hålet) ledde till ett par och delning av hålet.

Sjuan tog jag med ett bra par efter en drawad spoon och en pitch över de höga träden på vänstersidan medan min kamrat gjorde ännu en bogey från en stenhård och sönderregnad bunker (jag erbjöd honom att flytta bollen, men han fyllde på sitt eget karmakonto genom att spela bollen som den låg).

Min positiva attityd till livet gjorde sig nu påmind och jag sade till min kamrat att jag med ett upp och två att spela nu bara kunde förlora med ett hål. Inte så illa pinkat ändå mot min normalt så stabile kamrat, som för dagen inte riktigt kunde gå för fullt med ett trasigt knä (vilket visserligen inte hindrade att han gjorde fin-fina 71 slag i fredagens seriespel på Laholms GK - där jag själv tyvärr gjorde bort mig på deras 9-hålsbana, som jag f.ö. inte gillade alls).

På åttan, ett par 5-hål med svag dogleg höger slog jag min drive aningen för långt åt höger, men med bra tryck och kunde sedan fadea in en spoon till green och tvåputta för birdie och vinst av både hålet och matchen. 2/1 är inga jättesiffror, men ändå något jag är lite stolt över.

Som dagens "winner's privilege" bjöd jag på kaffe i kiosken och när vi slog ut på nian valde jag mellan en järnsjua och en järnåtta - tog en sjua och slog den sådär smörigt lugnt till pin high, 4 meter vänster, och rullade sedan i putten för 35 slag, på par för dagen.

Numerologiskt var rundan välbalanserad med sina tre par, tre bogeys och tre birdies. Spelmässigt mer än godkänd och kanske lite uppmuntrande inför tisdagens besök på Landskronas ombyggda bana. Vi får se om något av spelet sitter kvar - och om min karma fortfarande ligger på plus då.

Dagens score i siffror: