Det visade sig att tomten hade en sak i sin säck som inte visade sig förrän idag på annandagen - en riktigt härlig bollträff!!! Och inte bara någon enstaka pärla av misstag utan 18 hål med idel fina slag (OK, en del halvraddiga också såklart, men bara ett riktigt mentalt misstag på tian (bytte från SW till J8 för att "safea" en chip, som såklart blev lång - och när jag gick tillbaka och slog det slag jag tänkte så landade bollen stendöd vid pinnen) förhindrade mig från att gå under par.
Ja, inte bara det mentala misstaget, greenerna var också mer hinder än något annat idag, efter besök av en tung maskin som lämnat fåror efter sig med hjulen och hålat greenerna så det hoppade hej vilt.
Icke desto mindre var det min bästa runda på bra länge - kan inte minnas när jag senast slog så många bra slag på en runda! Lite synd bara att toppa formen så här års, men det kommer ju en Egypten-resa snart.
Dagens statistik:
72 slag, 40-41 poäng (banan >100 m för kort genom ett avkortat hål och massor av vintertee)
Fairwayträffar: 7/14
Greenträffar: 6/9 ut, 4/9 in
Chip-enputt: 3/3 ut, 3/5 in
Btw ... för den som undrar så var det ca 5 plusgrader, emellanåt blå himmel och till och med soligt en liten stund. Urskönt!!!
26 december 2007
23 december 2007
Äntligen på benen igen
Det är en otroligt skön känsla när man blir frisk efter en tids sjukdom!
Först hade jag ett elakt virus som bröt ut sist jag var ute och spelade (och gjorde mig så trött att jag knappt orkade svinga klubban). Precis när jag började återhämta mig kom så den härliga magsjukan (undviker detaljer av hänsyn till mina läsare) ... men idag var jag ute och slog lite bollar och gick nian, tian, åttan och halva 18 på Södra ... urskönt!
Jag började med att sätta upp bollen till ett par meter på nian, men lade putten kort. Enkelt par på tian efter att ha dragit en järnfyra till trädridån på vänster sida, spelat ut *på andra sidan* åttans fairway och sedan smällt in en wedge på green.
På åttan spelade jag två bollar från den plats där man brukar placera ett taskigt utslag. Järnfyra även här (är lite rädd för drivern) och slog den första ut i träden mellan åttan och arton, den andra precis till höger om fw. Förstabollen trodde jag gick rakt i hål, men fel klubba gjorde att jag fick chippa den tillbaka (flaggträff!) och även andrabollen fick jag chippa sedan jag pushat inspelet lite - båda bollarna i för par dock.
Sista hålet spelade jag från strax bakom 150-pinnen och med en flagga långt bak (och i tron att jag ändå inte har någon längd) tog jag järnfyran. Som jag träffade klockrent på förstabollen och således fick en chipp tillbaka. Backade 10 meter och slog en lika bra järnfyra till, nu till bakkant green.
Även här träffade jag flaggan med chippen och puttade med sandwedgen (ställde bagen vid rangen) och inkasserade två "par". Slog sedan de sista bollarna jag samlat in varav 5-6 stycken med driver. Och de var ganska bra. Nya greppet är ganska skönt och jag fick både bra höjd, bra längd och rätt riktning. Undrar vad som hänt nu då ... 8)
Blir kanske en sväng i mellandagarna - på Södra isf - trots allt bättre greener än Haverdal (och så som jag spelar från tee är det ju ändå inte aktuellt med fairwaymattor). Efter julmaten är det ju skönt att "gå av sig lite", men jag måste ha tid för min fysträning. Har fått mitt program (efter första viruset), men inte tränat än (magsjuka och gymträning kändes inte som en bra kombination).
Till det har jag fått ett stretchingprogram av en sjukgymnast. Det visade sig (föga överraskande) vid en test att jag var stel som en pinne och det gick upp ett litet ljus för mig gällande min usla översving när det visade sig att kroppen inte gick att vrida särskilt långt (forget 90 grader), men vänsterarmens muskler på utsidan var rejält uttöjda ... 8(
God jul allihopa!!!
Först hade jag ett elakt virus som bröt ut sist jag var ute och spelade (och gjorde mig så trött att jag knappt orkade svinga klubban). Precis när jag började återhämta mig kom så den härliga magsjukan (undviker detaljer av hänsyn till mina läsare) ... men idag var jag ute och slog lite bollar och gick nian, tian, åttan och halva 18 på Södra ... urskönt!
Jag började med att sätta upp bollen till ett par meter på nian, men lade putten kort. Enkelt par på tian efter att ha dragit en järnfyra till trädridån på vänster sida, spelat ut *på andra sidan* åttans fairway och sedan smällt in en wedge på green.
På åttan spelade jag två bollar från den plats där man brukar placera ett taskigt utslag. Järnfyra även här (är lite rädd för drivern) och slog den första ut i träden mellan åttan och arton, den andra precis till höger om fw. Förstabollen trodde jag gick rakt i hål, men fel klubba gjorde att jag fick chippa den tillbaka (flaggträff!) och även andrabollen fick jag chippa sedan jag pushat inspelet lite - båda bollarna i för par dock.
Sista hålet spelade jag från strax bakom 150-pinnen och med en flagga långt bak (och i tron att jag ändå inte har någon längd) tog jag järnfyran. Som jag träffade klockrent på förstabollen och således fick en chipp tillbaka. Backade 10 meter och slog en lika bra järnfyra till, nu till bakkant green.
Även här träffade jag flaggan med chippen och puttade med sandwedgen (ställde bagen vid rangen) och inkasserade två "par". Slog sedan de sista bollarna jag samlat in varav 5-6 stycken med driver. Och de var ganska bra. Nya greppet är ganska skönt och jag fick både bra höjd, bra längd och rätt riktning. Undrar vad som hänt nu då ... 8)
Blir kanske en sväng i mellandagarna - på Södra isf - trots allt bättre greener än Haverdal (och så som jag spelar från tee är det ju ändå inte aktuellt med fairwaymattor). Efter julmaten är det ju skönt att "gå av sig lite", men jag måste ha tid för min fysträning. Har fått mitt program (efter första viruset), men inte tränat än (magsjuka och gymträning kändes inte som en bra kombination).
Till det har jag fått ett stretchingprogram av en sjukgymnast. Det visade sig (föga överraskande) vid en test att jag var stel som en pinne och det gick upp ett litet ljus för mig gällande min usla översving när det visade sig att kroppen inte gick att vrida särskilt långt (forget 90 grader), men vänsterarmens muskler på utsidan var rejält uttöjda ... 8(
God jul allihopa!!!
13 december 2007
Beware the sick golfer
I stället för senaste omgången i träningsdagboken kommer här ett inlägg från sjuksängen.
Yngste grabben hade åkt på ett virus, men som tur var hade hustrun möjlighet att ta hand om honom så i tisdags bestämde vi oss för att spela 18 hål på Haverdal. Jag hade en massagetid vid 9 och kände mig rejält omtumlad efteråt, men tänkte att det nog var för att hon tog i rejält för att få loss muskelknutorna.
Jag hämtade Micke kvart över 10 ungefär, när vi kom till klubben var det "liktåg" på gång så vi hastade ut på tian i stället. När Micke slagit sin vanliga klockrena och spikraka drive så kom ett äldre par från nian och vi frågade pliktskyldigast om de ville gå eller om vi fick springa på. "Är ni snabba?" frågade det och Micke sade "Ni kommer inte att se oss mer".
Oj, oj, oj.
Micke och jag spelar snabbt. Väldigt snabbt. Men det här var något i hästväg. Vi småsprang fram till bollarna för att komma iväg och sedan fick vi hålla det tempot. Första nio gick på en timme ganska exakt - och då hade vi haft det äldre paret i ryggen *hela tiden!* De var det snabbaste spelare jag varit med om. Kudos!
Micke föreslog att vi skulle släppa dem om även de ville gå på ettan, men de gick av så vi kunde släppa på tempot och gå i mer normal takt.
Spelmässigt var det inget att hurra för. Min omtumlade känsla efter massagen samt en påträngande trötthet var ingen fördel, men lika efter nio och sedan stryk 3/2 kändes inte så farligt ändå. Några enstaka bra slag, men ärligt talat inget som fastnat i minnesbankarna. Det jag minns mest är att jag slog löjligt kort med allt.
När jag lämnade av Micke var klockan kvart över ett. Tre timmar från dörr till dörr med en halvtimmes körning t/r och 18 hål golf. Inte illa.
Illa var däremot min form när jag kom hem. Tröttheten och snurrigheten övergick i huvudvärk och feber. 40 graders feber för en gube på nästan lika många år är *inte* skönt.
När jag hämtat mig ska jag ställa mig på rangen igen. Det finns hopp om framtiden, men just nu är det kudden som lockar igen.
Yngste grabben hade åkt på ett virus, men som tur var hade hustrun möjlighet att ta hand om honom så i tisdags bestämde vi oss för att spela 18 hål på Haverdal. Jag hade en massagetid vid 9 och kände mig rejält omtumlad efteråt, men tänkte att det nog var för att hon tog i rejält för att få loss muskelknutorna.
Jag hämtade Micke kvart över 10 ungefär, när vi kom till klubben var det "liktåg" på gång så vi hastade ut på tian i stället. När Micke slagit sin vanliga klockrena och spikraka drive så kom ett äldre par från nian och vi frågade pliktskyldigast om de ville gå eller om vi fick springa på. "Är ni snabba?" frågade det och Micke sade "Ni kommer inte att se oss mer".
Oj, oj, oj.
Micke och jag spelar snabbt. Väldigt snabbt. Men det här var något i hästväg. Vi småsprang fram till bollarna för att komma iväg och sedan fick vi hålla det tempot. Första nio gick på en timme ganska exakt - och då hade vi haft det äldre paret i ryggen *hela tiden!* De var det snabbaste spelare jag varit med om. Kudos!
Micke föreslog att vi skulle släppa dem om även de ville gå på ettan, men de gick av så vi kunde släppa på tempot och gå i mer normal takt.
Spelmässigt var det inget att hurra för. Min omtumlade känsla efter massagen samt en påträngande trötthet var ingen fördel, men lika efter nio och sedan stryk 3/2 kändes inte så farligt ändå. Några enstaka bra slag, men ärligt talat inget som fastnat i minnesbankarna. Det jag minns mest är att jag slog löjligt kort med allt.
När jag lämnade av Micke var klockan kvart över ett. Tre timmar från dörr till dörr med en halvtimmes körning t/r och 18 hål golf. Inte illa.
Illa var däremot min form när jag kom hem. Tröttheten och snurrigheten övergick i huvudvärk och feber. 40 graders feber för en gube på nästan lika många år är *inte* skönt.
När jag hämtat mig ska jag ställa mig på rangen igen. Det finns hopp om framtiden, men just nu är det kudden som lockar igen.
09 december 2007
Träningsdagbok - 2007-12-09
I brist på bröd äter man limpa. Eller vad man nu ska säga. Jag skulle ju egentligen varit på Bedinge och spelat finalen i Vintertouren, men fick stanna hemma eftersom Colin har feber och är rejält svullen i halsen med rosslande andning som *inte* låter bra.
Efter en lugn förmiddag och lunch så tog jag iaf på mig lite grejer och körde ut till Tylösand där jag plockade ut 55 bollar (för 20 spänn) och efter lite småpratande med en okänd ung tjej i studion började slå lite slag.
Den stora Aha-känslan för dagen var dock när jag drog mig till minnes mina enormt fina drivar de sista nio hålen på Köpenhamns GK där Richter smickrande sade, "hade vi inte träffats förut och jag sett dig svinga nu så hade jag trott att du var plushandicapare". Vad var det egentligen jag gjorde där som gav så långa och fina slag?
Just det. Jag slutade styra och kasta med grejerna och i stället satte jag händerna lugnt, sträckte ut bakåt i baksvingen för att hämta kraft (istf att lyfta rätt upp) och stressade inte alls. Bättre tempo och så rejält igenom till en bra follow-through - där satt den. En riktigt fin drive som var rak och fin, lite lägre och betydligt längre (trots motvinden var den bra lång). Om man nu bara kunde komma ihåg det där till nästa gång.
Skönt att träna ensam - snacksalig som man är så blir det lätt att man babblar medan man slår om man har sällskap. Dessutom var det skönt att slippa se Micke Erikssons eländigt långa och spikraka drivar (han var som en maskin sist!) - så fick man iaf inte mindervärdeskomplex för det.
Får se hur Colin mår i veckan, blir han bättre så är det inte omöjligt att det kan bli en runda.
Efter en lugn förmiddag och lunch så tog jag iaf på mig lite grejer och körde ut till Tylösand där jag plockade ut 55 bollar (för 20 spänn) och efter lite småpratande med en okänd ung tjej i studion började slå lite slag.
Det nya greppet börjar sitta rätt bra redan. Visserligen händer det att högerhanden "halkar" tillbaka i den gamla positionen, men det känns direkt och de två-tre gånger det hände idag så korrigerade jag det innan jag slog. Bra så.
Vådan av att stå under tak i ett bås och slå bollar är att man inte känner vinden. Idag var det sned motvind och de första 10-15 bollarna (som någon vänlig själ lämnat åt mig) slog jag kort om de mål jag siktade på utan att riktigt förstå varför - nåväl, får väl ta en IQ-lektion också ...
Slagen med wedgar och J8 satt mycket bra igen. Skönt som f-n att trycka på slagen rejält utan att vara rädd för att de ska starta vänster och försvinna. Nu blir det bara lite mer "smack" i träffen och mer spinn (bollarna klättrade rejält i motvinden).
Järnfyran fungerade lite halvruttet innan jag hittade bättre tempo, hade någon form av snärtkänsla som inte passade, men när jag svepte iväg bollarna och bemödade mig om att inte luta mig framåt i baksvingen så fungerade det OK.
Drivern kom sedan fram på de sista 10-12 bollarna och det var som brukligt som att hålla en spottkobra i fingrarna. F-n att det ska vara så svårt att få ordning på drivarna. Någon vänster, några höga, någon höger, lite allmänt blandat skräp alltså. På slutet började jag luta huvudet åt höger så att jag fick ryggraden, nacken och huvudet i linje, vilket hjälpte lite.Den stora Aha-känslan för dagen var dock när jag drog mig till minnes mina enormt fina drivar de sista nio hålen på Köpenhamns GK där Richter smickrande sade, "hade vi inte träffats förut och jag sett dig svinga nu så hade jag trott att du var plushandicapare". Vad var det egentligen jag gjorde där som gav så långa och fina slag?
Just det. Jag slutade styra och kasta med grejerna och i stället satte jag händerna lugnt, sträckte ut bakåt i baksvingen för att hämta kraft (istf att lyfta rätt upp) och stressade inte alls. Bättre tempo och så rejält igenom till en bra follow-through - där satt den. En riktigt fin drive som var rak och fin, lite lägre och betydligt längre (trots motvinden var den bra lång). Om man nu bara kunde komma ihåg det där till nästa gång.
Skönt att träna ensam - snacksalig som man är så blir det lätt att man babblar medan man slår om man har sällskap. Dessutom var det skönt att slippa se Micke Erikssons eländigt långa och spikraka drivar (han var som en maskin sist!) - så fick man iaf inte mindervärdeskomplex för det.
Får se hur Colin mår i veckan, blir han bättre så är det inte omöjligt att det kan bli en runda.
06 december 2007
Ny hemmaklubb!
Det är måhända lite fånigt, men det känns ganska kul att logga in på Min golf och läsa följande:
Medlemsinfo
Under 2008 blir jag nog kvar som medlem även på Haverdal, ev. som vardagsmedlem, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Får ta en rejäl funderare på om det är lönt att ha dubbla medlemskap när jag kan spela hur mycket jag vill i Tylösand och så dessutom allt jäkla resande som man har bokat in redan.
Oh, well ... i-landsproblem är bättre än riktiga problem iaf.
Medlemsinfo
| Namn: | Michael Broström |
| HCP: | 5,2 |
| Klubb: | Halmstad GK |
Under 2008 blir jag nog kvar som medlem även på Haverdal, ev. som vardagsmedlem, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Får ta en rejäl funderare på om det är lönt att ha dubbla medlemskap när jag kan spela hur mycket jag vill i Tylösand och så dessutom allt jäkla resande som man har bokat in redan.
Oh, well ... i-landsproblem är bättre än riktiga problem iaf.
Träningsdagbok - 2007-12-06
Träning på egen hand samt nio hål på Södra.
* Fantastiskt raka och fina järnslag med mycket bättre fart. Nya greppet känns redan ganska bra, särskilt med wedgar och korta järn.
- Drivern vill inte samarbeta. Här känns det som om högerhanden helt tappar kontakten med klubban och hög push/fade blir resultatet. Efter rundan slog jag några drivar där jag bemödade mig om att ha mer av grepptrycket i högerhanden och tog upp klubban brantare i baksvingen – då blev det helt plötsligt rakt och fint. Så dags då, efter att ha fått stryk 2/1 av Micke Eriksson (som då var ett under par och min birdieputt på 17 gick hela varvet ur ... 8(Träningsdagbok - 2007-12-05
Ny instruktör och nya idéer. Dags att ta tag i sin golf om man ska bli något.
2007-12-05
Fick korrigerat högerhandsgreppet – "tummen på texten" med högerhanden mer över åt höger (starkare => neutral position). Video visade klassisk översving/lutning framåt på toppen.
* Bättre tryck på bollen
* Enkelt att slå rakare
* Draw istf svag fade
– Slog några drivar släppta höger (högerhanden ville inte trycka på bollen). Fråga om detta.
2007-12-05
Fick korrigerat högerhandsgreppet – "tummen på texten" med högerhanden mer över åt höger (starkare => neutral position). Video visade klassisk översving/lutning framåt på toppen.
* Bättre tryck på bollen
* Enkelt att slå rakare
* Draw istf svag fade
– Slog några drivar släppta höger (högerhanden ville inte trycka på bollen). Fråga om detta.
17 november 2007
TILL SALU - Bladklubbor och annat godis
Eftersom vi troligen flyttar utomlands i vår tänkte jag göra en uppröjning i "förrådet" och efter mycket hummande och puffande har jag ändå lyckats förlika mig med att skiljas med följande (det nya setet säljer jag mest för att ekonomin kräver det). Bud emottages på allt, men räkna inte med att skambud tas i onödan. Hämtning i Halmstad är ett plus, annars skickas grejer med bussgods (eller Posten för den som gärna pröjsar hutlöst).
Spalding Tour Edition S22 (Bird on Ball) Custom Crafted
Sanslöst fint skick. J3-J9 (kompletteras lämpligast med modern wedge i 48, 52 och 56 grader (t.ex. Eidolon - se www.eidolongolf.se).
Pris: 1 750:-
Spalding Top-Flite
Gott bruksskick. J3-J9, annan PW medföljer. Fina grooves, inte alls slitna träffytor. Okänt skaft (troligen också True Temper).
Pris: 1 000:-
Wilson Staff Muscleback
Klassiska Wilson-muskelklubbor med stämpeln M014. J2-PW, TT X, mycket bra skick. Tvåan är en skönhet utöver det vanliga.
Pris: 1 500:-
Wilson Staff Fluid Feel vänster
J3-PW. Klart godkänt bruksskick. TT DG R500 (tyngre regularskaft).
Pris: 750:-
Titleist Tour Model Square Toe
J3-PW. Klassiska Titleist-blad i mycket fint skick. True Temper S. Pris: 2 000:-
Titleist Tour Model J1 & J2
En etta och tvåa av klassiskt snitt. Inget för den försiktige ...
Pris: 500:- styck
Srixon Pro 100
Nippon N.S.PRO 950SRX, stiff. Lamkin-grepp med Srixon-logotyp. Helt nya och ouppackade (originalplasten kvar på klubbhuvudena, sexan öppnad och tittad på - what a beauty!).
Pris: 5 000:-
Wilson Staff Copper
Klassiska smidda wedgar med koppar-insert. Helt set 54°L 5°B, 56°L 10°B, 60°L 0°B.
Pris: 500:- styck.
Maxfli Revolution
J3-SW med TT Sensicore R300. Lamkin Crossline-grepp. Underbar känsla i dessa cavity back-klubbor som passar spelare i alla handicapklasser.
Pris: 2 000:-
Cleveland Launcher 460
Driver med 8,5° loft. Grafalloy Blue R med Golf Pride multicompound-grepp. Godkänd för spel även efter årsskiftet.
Pris: 500:-
Spalding Tour Edition S22 (Bird on Ball) Custom Crafted
Sanslöst fint skick. J3-J9 (kompletteras lämpligast med modern wedge i 48, 52 och 56 grader (t.ex. Eidolon - se www.eidolongolf.se).
Pris: 1 750:-
Spalding Top-Flite
Gott bruksskick. J3-J9, annan PW medföljer. Fina grooves, inte alls slitna träffytor. Okänt skaft (troligen också True Temper).
Pris: 1 000:-
Wilson Staff Muscleback
Klassiska Wilson-muskelklubbor med stämpeln M014. J2-PW, TT X, mycket bra skick. Tvåan är en skönhet utöver det vanliga.
Pris: 1 500:-
Wilson Staff Fluid Feel vänster
J3-PW. Klart godkänt bruksskick. TT DG R500 (tyngre regularskaft).
Pris: 750:-
Titleist Tour Model Square Toe
J3-PW. Klassiska Titleist-blad i mycket fint skick. True Temper S. Pris: 2 000:-
Titleist Tour Model J1 & J2
En etta och tvåa av klassiskt snitt. Inget för den försiktige ...
Pris: 500:- styck
Srixon Pro 100
Nippon N.S.PRO 950SRX, stiff. Lamkin-grepp med Srixon-logotyp. Helt nya och ouppackade (originalplasten kvar på klubbhuvudena, sexan öppnad och tittad på - what a beauty!).
Pris: 5 000:-
Wilson Staff Copper
Klassiska smidda wedgar med koppar-insert. Helt set 54°L 5°B, 56°L 10°B, 60°L 0°B.
Pris: 500:- styck.
Maxfli Revolution
J3-SW med TT Sensicore R300. Lamkin Crossline-grepp. Underbar känsla i dessa cavity back-klubbor som passar spelare i alla handicapklasser.
Pris: 2 000:-
Cleveland Launcher 460
Driver med 8,5° loft. Grafalloy Blue R med Golf Pride multicompound-grepp. Godkänd för spel även efter årsskiftet.
Pris: 500:-
Det ljusnar ...
Det var ett tag sedan man skrev något här. Många saker har hänt - både roliga och tråkiga - men jag har inte haft ork att blogga om det. Inte tid heller för den delen med allt arbete som jag varit tvungen att göra för att få rätsida på ekonomin.
Några höjdpunkter har varit Teliatourkvalet där jag gick caddie och min resa till Skottland, med spel på bl.a. Western Gailes och Turnberry Ailsa.
En trist sak var när min styrelseordförande "kallade till möte" och läxade upp mig om värdet av ideellt arbete - för att jag brutit KM och missat att säga till TL. Ja-ja ... det där har ju andra orsaker, men det är jäkligt trist att de istället för att ta till sig av mina faktiska åsikter kör med undanflykter och huvudlösa argument.
Några höjdpunkter har varit Teliatourkvalet där jag gick caddie och min resa till Skottland, med spel på bl.a. Western Gailes och Turnberry Ailsa.
En trist sak var när min styrelseordförande "kallade till möte" och läxade upp mig om värdet av ideellt arbete - för att jag brutit KM och missat att säga till TL. Ja-ja ... det där har ju andra orsaker, men det är jäkligt trist att de istället för att ta till sig av mina faktiska åsikter kör med undanflykter och huvudlösa argument.
03 augusti 2007
Back to basics
Efter att en längre tid ha känt mig ganska oinspirerad inför golfen - både på banan och övningsområdet, samt dessutom inte haft några bloggidéer, har det varit lite tunt här - och då har det glädjande nog kommit flera påstötningar om att det inte händer något på bloggen. Sånt är kul - alltid roligt att höra att någon läser det man skriver.
Nåväl. Till saken. Jag nådde botten på den här omgången av mitt svingande i onsdags. För så är det ju. Man spelar bra, blir peppad och spelar lite bättre, blir ännu mer peppad ... och så blir det en positiv spiral.
Tills man slarvar lite. Blir lite förbannad. Kompenserar och justerar. Slår några superdåliga slag. Tappar fokuseringen ... och så har vi den negativa spiralen.
Där har jag varit ett tag nu, och jag är rätt snurrig i huvudet för i den där spiralen var det rätt brant nedåt den sista tiden.
Onsdag som sagt. Sjöbo 36 hål i ett faktiskt ganska bra väder. Tröga greener (omväxlande med några där det rullade ganska bra) och ännu trögare speltempo, särskilt på andra varvet.
Faktum är att dagens höjdpunkt var lunchen och att de bra slagen var lätträknade, skulle nog inte kalla mer än en drive för riktigt bra (möjligen också en andraboll på sista nio andra varvet där jag drev upp bollen pin high på ett par 4-hål, men det är som jag sade till Håkan: "Dit är det ju rätt många som kan nå på tre slag.").
Efter rundorna var jag lite förbannad och gick bort till skogskanten bredvid rangen där det låg lite bollar. Slog några sandwedgar (som jag skurit och skavt hela rundan) och bemödade mig om att se över grunderna. Back to basics alltså.
Bollplaceringen. OK. Greppet. OK. Fötterna. OK. Knäna. OK. Höfterna. OK. Axlarna. OK. Nej, vänta nu. Axlarna ... ska de peka 20 grader mer åt vänster än fötter, knän och höfter? Eh ... inte, va?
Square i axlarna. Slappnade av och slog några slag där jag försökte få ned bollbanan (vilket var omöjligt under rundan, höga och svaga slag hela tiden). Pang. Pang. Pang. Pang. Pang-pang-pang-pang. Underbara slag. Möjligen var tjejen som körde traktorn mindre imponerad när det small ned bollar då rangen var stängd (hey, det satt ingen skylt i skogskanten där jag stod ... 8)
Stärkt av att ha hittat något positivt med dagen åkte jag igår ut till rangen efter lunch. Tog en macka och satte mig för att i lugn och ro läsa igenom arbetsboken i David Blairs utmärkta "The Secret of Golf" - den instruktion som jag ända sedan hans Universal Golf Swing Theory för många år sedan tycker är bäst när man vill jobba på grunderna.
Sådärja. Bra grunder. Tänk på att inte skopa upp bollen med händerna (något jag gjort ett bra tag nu) och svinga igenom. Rakt och fint. Godkänd längd med järnsjuan, 150 meter carry i svag vind sida/med. Pepprade 157-skylten med 5-6 bollar. Slog några järnfyror, först pullade och tunt, men sedan bra. Drivar. Höga. Långa. Raka. Mellanwedge. Tre slag som i princip landar på 104-skylten.
I värmen behövde jag sedan lite vatten så jag sparade de sista 10 bollarna och gick och fyllde på flaskorna och drack lite, tvättade klubborna och myste i allmänhet. Några bunkerslag sänkte humöret lite, men sedan hittade jag även dem hyfsat.
Tillbaka ned på rangen och två bra drivar, några bra järnsjuor och tre järntvåor som var höga med sådär skön draw mot vinden och som damp ned vid 200-strecket och rullade iväg. Nice.
Att puttningen sedan inte stämde alls är ju helt i linje med golfens lagar och regler. Man kan ju inte *både* slå bollen bra *och* putta bra samtidigt. Hur f-n skulle det se ut ... 8)
Nåväl. Till saken. Jag nådde botten på den här omgången av mitt svingande i onsdags. För så är det ju. Man spelar bra, blir peppad och spelar lite bättre, blir ännu mer peppad ... och så blir det en positiv spiral.
Tills man slarvar lite. Blir lite förbannad. Kompenserar och justerar. Slår några superdåliga slag. Tappar fokuseringen ... och så har vi den negativa spiralen.
Där har jag varit ett tag nu, och jag är rätt snurrig i huvudet för i den där spiralen var det rätt brant nedåt den sista tiden.
Onsdag som sagt. Sjöbo 36 hål i ett faktiskt ganska bra väder. Tröga greener (omväxlande med några där det rullade ganska bra) och ännu trögare speltempo, särskilt på andra varvet.
Faktum är att dagens höjdpunkt var lunchen och att de bra slagen var lätträknade, skulle nog inte kalla mer än en drive för riktigt bra (möjligen också en andraboll på sista nio andra varvet där jag drev upp bollen pin high på ett par 4-hål, men det är som jag sade till Håkan: "Dit är det ju rätt många som kan nå på tre slag.").
Efter rundorna var jag lite förbannad och gick bort till skogskanten bredvid rangen där det låg lite bollar. Slog några sandwedgar (som jag skurit och skavt hela rundan) och bemödade mig om att se över grunderna. Back to basics alltså.
Bollplaceringen. OK. Greppet. OK. Fötterna. OK. Knäna. OK. Höfterna. OK. Axlarna. OK. Nej, vänta nu. Axlarna ... ska de peka 20 grader mer åt vänster än fötter, knän och höfter? Eh ... inte, va?
Square i axlarna. Slappnade av och slog några slag där jag försökte få ned bollbanan (vilket var omöjligt under rundan, höga och svaga slag hela tiden). Pang. Pang. Pang. Pang. Pang-pang-pang-pang. Underbara slag. Möjligen var tjejen som körde traktorn mindre imponerad när det small ned bollar då rangen var stängd (hey, det satt ingen skylt i skogskanten där jag stod ... 8)
Stärkt av att ha hittat något positivt med dagen åkte jag igår ut till rangen efter lunch. Tog en macka och satte mig för att i lugn och ro läsa igenom arbetsboken i David Blairs utmärkta "The Secret of Golf" - den instruktion som jag ända sedan hans Universal Golf Swing Theory för många år sedan tycker är bäst när man vill jobba på grunderna.
Sådärja. Bra grunder. Tänk på att inte skopa upp bollen med händerna (något jag gjort ett bra tag nu) och svinga igenom. Rakt och fint. Godkänd längd med järnsjuan, 150 meter carry i svag vind sida/med. Pepprade 157-skylten med 5-6 bollar. Slog några järnfyror, först pullade och tunt, men sedan bra. Drivar. Höga. Långa. Raka. Mellanwedge. Tre slag som i princip landar på 104-skylten.
I värmen behövde jag sedan lite vatten så jag sparade de sista 10 bollarna och gick och fyllde på flaskorna och drack lite, tvättade klubborna och myste i allmänhet. Några bunkerslag sänkte humöret lite, men sedan hittade jag även dem hyfsat.
Tillbaka ned på rangen och två bra drivar, några bra järnsjuor och tre järntvåor som var höga med sådär skön draw mot vinden och som damp ned vid 200-strecket och rullade iväg. Nice.
Att puttningen sedan inte stämde alls är ju helt i linje med golfens lagar och regler. Man kan ju inte *både* slå bollen bra *och* putta bra samtidigt. Hur f-n skulle det se ut ... 8)
02 juli 2007
Spikes not required
Idag gjorde jag något på golfbanan som jag aldrig gjort förut. Jag spelade barfota. Iofs bara i sex hål, men ändå. Och sedan blev det ännu värre ...
Igår spelade jag grym golf sista nio, men fick skoskav av mina fina vita Ecco och fick avstå den andra 18-hålare jag tänkt spela efter käket. Trist, men kanske inte så dumt eftersom jag kunde hjälpa frugan med lite bestyr och umgås lite med barnen.
Idag åkte jag och Tobbe ut till klubben och tog en mellantid. 9:25 är lite farlig nu i semestertider och vi stod mycket riktigt och väntade bra länge på ettan innan vi kunde slå ut.
Från vit tee får Tobbe ge mig fem slag. Känns lite kymigt att spela med handicap, men han är ju så mycket bättre än mig att det knappt är lönt annars. När jag satte upp inspelet till under halvmetern på ettan kändes det dock lite onödigt att ha slag just där ... 8)
Lite rutten puttning på tvåan, trean hindrade mig från att vara tre under par efter tre spelade - och Tobbes birdies på både tvåan och trean gjorde att jag hastigt och (o)lustigt var ett ned.
Än värre var att mina nya Etonic spikeless skavde något fruktansvärt på insidan av vänster häl och trots försök med eltejp(!) fanns ingen annan råd än att helt sonika slita av skorna och spela barfota tills vi kom in till klubbhuset igen.
Kändes helt OK (tur att det är juli och inte november) och spelet stämde riktigt bra. Puttade visserligen fortfarande ruttet - missade en dryg meterputt för birdie på sjuan efter ett riktigt konstslag, men skyller på att jag redan vunnit hålet och inte hade någon fokusering.
Tre över från vit tee efter nio hål, med taskig puttning och en löjligt slarvig dubbel på sexan. Och två upp sedan Tobbe förlorat sin boll på nian.
Problemet var dock att jag inte hade några andra golfskor med mig. Och barfotaspel i all ära, men det kändes lite lätt löjligt. Jag fick ta på mig mitt andra par Ecco-skor som jag hade i bilen. Ett par fina lågskor med platt sula - rena dansskorna. Spel med platt sula på fuktigt gräs har jag heller aldrig provat innan och svingade därför lite mer försiktigt än vanligt.
Döm om min förvåning när det fungerade alldeles utmärkt. Visserligen fanns inget att göra åt Tobbes fina birdie på elvan, men efter att ha tagit tian på par (erhållet slag igen) hade jag byggt upp en buffert på tre upp i matchen och kunde sedan med idel par fram till sexton vinna matchen 3/2.
Två slarviga bogeys på 17 och 18 skyller jag på att matchen var slut (slog bra slag, men fokuserade för dåligt på puttningen). 78 slag från vit tee. På handicap. Trots taskig puttning i princip hela rundan. Med golfskor i tre hål. Barfota i sex hål. Och med dansskor i nio hål.
Och så snackar folk om att de önskar att de fick ha stålspikar igen för att det inte går att spela med softspikes ... 8)
Igår spelade jag grym golf sista nio, men fick skoskav av mina fina vita Ecco och fick avstå den andra 18-hålare jag tänkt spela efter käket. Trist, men kanske inte så dumt eftersom jag kunde hjälpa frugan med lite bestyr och umgås lite med barnen.
Idag åkte jag och Tobbe ut till klubben och tog en mellantid. 9:25 är lite farlig nu i semestertider och vi stod mycket riktigt och väntade bra länge på ettan innan vi kunde slå ut.
Från vit tee får Tobbe ge mig fem slag. Känns lite kymigt att spela med handicap, men han är ju så mycket bättre än mig att det knappt är lönt annars. När jag satte upp inspelet till under halvmetern på ettan kändes det dock lite onödigt att ha slag just där ... 8)
Lite rutten puttning på tvåan, trean hindrade mig från att vara tre under par efter tre spelade - och Tobbes birdies på både tvåan och trean gjorde att jag hastigt och (o)lustigt var ett ned.
Än värre var att mina nya Etonic spikeless skavde något fruktansvärt på insidan av vänster häl och trots försök med eltejp(!) fanns ingen annan råd än att helt sonika slita av skorna och spela barfota tills vi kom in till klubbhuset igen.
Kändes helt OK (tur att det är juli och inte november) och spelet stämde riktigt bra. Puttade visserligen fortfarande ruttet - missade en dryg meterputt för birdie på sjuan efter ett riktigt konstslag, men skyller på att jag redan vunnit hålet och inte hade någon fokusering.
Tre över från vit tee efter nio hål, med taskig puttning och en löjligt slarvig dubbel på sexan. Och två upp sedan Tobbe förlorat sin boll på nian.
Problemet var dock att jag inte hade några andra golfskor med mig. Och barfotaspel i all ära, men det kändes lite lätt löjligt. Jag fick ta på mig mitt andra par Ecco-skor som jag hade i bilen. Ett par fina lågskor med platt sula - rena dansskorna. Spel med platt sula på fuktigt gräs har jag heller aldrig provat innan och svingade därför lite mer försiktigt än vanligt.
Döm om min förvåning när det fungerade alldeles utmärkt. Visserligen fanns inget att göra åt Tobbes fina birdie på elvan, men efter att ha tagit tian på par (erhållet slag igen) hade jag byggt upp en buffert på tre upp i matchen och kunde sedan med idel par fram till sexton vinna matchen 3/2.
Två slarviga bogeys på 17 och 18 skyller jag på att matchen var slut (slog bra slag, men fokuserade för dåligt på puttningen). 78 slag från vit tee. På handicap. Trots taskig puttning i princip hela rundan. Med golfskor i tre hål. Barfota i sex hål. Och med dansskor i nio hål.
Och så snackar folk om att de önskar att de fick ha stålspikar igen för att det inte går att spela med softspikes ... 8)
15 juni 2007
Borta med (ost)vinden
Jaha. Typiskt. Där kommer man, laddad som få, till HGK för Audi Quattro Cup - en greensome-tävling med en mycket kompetent partner. Uppladdningen på övningsgreen är löjligt bra, chipparna ligger stendöda vid hål och flera långa puttar rullas i.
Men på banan är det värre. Ingenting vill stämma när det knyter sig av nervositet. Långa slag, korta slag, närspel, chippar, puttar - allt är som förgjort. Och inte blir det bättre av att det är svårt att få kolla på vinden som är ostlig och alls inte den normala på Norra.
Första åtta hålen är en orgie i släppta och pullade utslag, skavda wedgar ned i bunkrar, puttar som inte ens är nära och så pricken över i: Dagens bästa drive (dittills) slår i ett träd och trillar ned bakom en sten, varefter min partner mycket okarakteristiskt slår bort sig.
Den åtföljande cirkusen är smärtsam och förträngs förhoppningsvis snart, men efter en träff i en sten, ett halvt ospelbart läge i en fw-bunker, ett cleanat slag från greenbunkern och en fluffad chip missas även putten för dubbel och strecket är ett faktum.
Tack och lov fås kaffe, en räkmacka och lite godis (kom just på att jag aldrig fick i mig godiset, måste gå ut och hämta det när jag skrivit färdigt - passar perfekt för US Open på Sky Sports) i kiosken och driven på tian är bara halvdålig, medan min partner lägger sig mitt i.
En snärtad sandwedge förbi pinnen och lagom mycket spinn pin high något höger är dagens första bra slag och min partner rullar lugnt i en femmetare för birdie - fyra poäng!
Driven på elvan är lite klackad och "huggen", men hamnar OK, ca 230 från flagg. Partnern i bunker och han får slå andraslaget med spoon, bra träff, men ned i greenbunkern. Mitt slag är knappt godkänt, men vad gör det när han rullar i birdien från 5-6 meter igen - tre poäng.
På tolvan slår jag en bra drive, men den rinner ned vänster och ligger inte bra. Partnerns drive ligger i semin och en nedgreppad järnfemma pin high känns skön. Putten går i hålkanten, men vägrar falla - tre poäng.
Tretton är ett enkelt par och två poäng sedan jag lyckats lägga en putt nära (något jag inte lyckades med första nio utom när jag lade parputten kort i linjen på åttan).
På fjorton är det längsta drive och jag får på en riktigt fin smäll, men vad hjälper det när den glider ut i ruffen höger (längden finns där, i höjd med skylten trots att jag väl knappast fått någon rull i ruffen). Partnerns spoon är lite halvkvävd, men alls inte så uschel som min semiduffade mellanwedge till framkant green. 20-metersputten går sånär i och jag kan enkelt rulla i paret - tre poäng.
På femton slår vi båda drive - jag i skogen och min partner förbi fairway. Min lilla snärtade pitch sitter tre-fyra meter från hål och birdieputten faller snällt i mitt i hålet - tre poäng.
Sexton blir en bogey sedan min sköna järnsju klättrat i vinden och landat någon meter kort green och partnerns chipp lite okänsligt runnit halvannan meter förbi (och min linje insida vänster hålkant känns bra, men funkar dåligt när putten faller vänster - mot lutningen!).
Par på sjutton efter halvfesen wedge och fantastisk putt av partnern som dock vägrar gå i följs av en kanondrive från mig, bra inspel av min partner till ca 2 meter och uselt knackad putt som aldrig är på linjen.
Sista hålet för dagen är ettan och återigen lägger jag ut en bra drive, mitt i banan, men in i vinden blir det ändå 120 kvar och partnern slår ett skavt och halvpullat slag till ett tajt läge med rejäl uppförsbacke till greenkant och sedan nedför. ÄNTLIGEN fick jag ett läge jag gillar ... 8)
En härlig chip som landar i greenkant, checkar och sedan rullar ut till tre-fyra decimeter ger par och tre poäng för totalt 39. Om jag spelat som en människa hade vi lätt haft 4-5 poäng till, men ...
Lunch, kaffe och sedan prisutdelning. 44 poäng gav seger och plats i Sverigefinalen, våra 39 poäng såg inte ut att vara värda mycket när ytterligare en 44-poängare tog andraplatsen, men en sjundeplats blev det - och det efter att väskor, jackor, västar och annat skräp delats ut, vilket gjorde att vi fick varsitt dussin ProV1. Inte illa med tanke på hur taskigt jag spelade.
Nu har jag gjort dagens goda gärning och hjälpt morsan koppla in digital-TV via bredband (f-n vet vad hon ska ha det till när hon redan har Boxer, men man får ju ställa upp för morsan som ofta ställer upp och passar våra barn när jag spelar golf).
Men på banan är det värre. Ingenting vill stämma när det knyter sig av nervositet. Långa slag, korta slag, närspel, chippar, puttar - allt är som förgjort. Och inte blir det bättre av att det är svårt att få kolla på vinden som är ostlig och alls inte den normala på Norra.
Första åtta hålen är en orgie i släppta och pullade utslag, skavda wedgar ned i bunkrar, puttar som inte ens är nära och så pricken över i: Dagens bästa drive (dittills) slår i ett träd och trillar ned bakom en sten, varefter min partner mycket okarakteristiskt slår bort sig.
Den åtföljande cirkusen är smärtsam och förträngs förhoppningsvis snart, men efter en träff i en sten, ett halvt ospelbart läge i en fw-bunker, ett cleanat slag från greenbunkern och en fluffad chip missas även putten för dubbel och strecket är ett faktum.
Tack och lov fås kaffe, en räkmacka och lite godis (kom just på att jag aldrig fick i mig godiset, måste gå ut och hämta det när jag skrivit färdigt - passar perfekt för US Open på Sky Sports) i kiosken och driven på tian är bara halvdålig, medan min partner lägger sig mitt i.
En snärtad sandwedge förbi pinnen och lagom mycket spinn pin high något höger är dagens första bra slag och min partner rullar lugnt i en femmetare för birdie - fyra poäng!
Driven på elvan är lite klackad och "huggen", men hamnar OK, ca 230 från flagg. Partnern i bunker och han får slå andraslaget med spoon, bra träff, men ned i greenbunkern. Mitt slag är knappt godkänt, men vad gör det när han rullar i birdien från 5-6 meter igen - tre poäng.
På tolvan slår jag en bra drive, men den rinner ned vänster och ligger inte bra. Partnerns drive ligger i semin och en nedgreppad järnfemma pin high känns skön. Putten går i hålkanten, men vägrar falla - tre poäng.
Tretton är ett enkelt par och två poäng sedan jag lyckats lägga en putt nära (något jag inte lyckades med första nio utom när jag lade parputten kort i linjen på åttan).
På fjorton är det längsta drive och jag får på en riktigt fin smäll, men vad hjälper det när den glider ut i ruffen höger (längden finns där, i höjd med skylten trots att jag väl knappast fått någon rull i ruffen). Partnerns spoon är lite halvkvävd, men alls inte så uschel som min semiduffade mellanwedge till framkant green. 20-metersputten går sånär i och jag kan enkelt rulla i paret - tre poäng.
På femton slår vi båda drive - jag i skogen och min partner förbi fairway. Min lilla snärtade pitch sitter tre-fyra meter från hål och birdieputten faller snällt i mitt i hålet - tre poäng.
Sexton blir en bogey sedan min sköna järnsju klättrat i vinden och landat någon meter kort green och partnerns chipp lite okänsligt runnit halvannan meter förbi (och min linje insida vänster hålkant känns bra, men funkar dåligt när putten faller vänster - mot lutningen!).
Par på sjutton efter halvfesen wedge och fantastisk putt av partnern som dock vägrar gå i följs av en kanondrive från mig, bra inspel av min partner till ca 2 meter och uselt knackad putt som aldrig är på linjen.
Sista hålet för dagen är ettan och återigen lägger jag ut en bra drive, mitt i banan, men in i vinden blir det ändå 120 kvar och partnern slår ett skavt och halvpullat slag till ett tajt läge med rejäl uppförsbacke till greenkant och sedan nedför. ÄNTLIGEN fick jag ett läge jag gillar ... 8)
En härlig chip som landar i greenkant, checkar och sedan rullar ut till tre-fyra decimeter ger par och tre poäng för totalt 39. Om jag spelat som en människa hade vi lätt haft 4-5 poäng till, men ...
Lunch, kaffe och sedan prisutdelning. 44 poäng gav seger och plats i Sverigefinalen, våra 39 poäng såg inte ut att vara värda mycket när ytterligare en 44-poängare tog andraplatsen, men en sjundeplats blev det - och det efter att väskor, jackor, västar och annat skräp delats ut, vilket gjorde att vi fick varsitt dussin ProV1. Inte illa med tanke på hur taskigt jag spelade.
Nu har jag gjort dagens goda gärning och hjälpt morsan koppla in digital-TV via bredband (f-n vet vad hon ska ha det till när hon redan har Boxer, men man får ju ställa upp för morsan som ofta ställer upp och passar våra barn när jag spelar golf).
13 juni 2007
Hur är det möjligt?
Igår var det Solheim Cup-träff på Halmstad GK där en god grillbuffé följdes av 18 hål bästboll poängbogey (två bästa scorerna av tre räknades) på Norra Banan.
Några bollar på rangen bekräftade att en svingliknande rörelse fanns och några puttar på övningsgreen gav viss indikation på något som liknade längdkänsla, även om den riktningskänsla jag hade sist på Norra inte riktigt verkade finnas kvar.
Med lite extra publik på ettan var det riktigt kul att bomba ut en jättedrive som flög och flög och flög. Tyvärr gled den ut i semiruffen rakt fram och inspelet blev fluffigt ned i bunkern. Ett utmärkt bunkerslag till halvannan meter hjälpte dock inte när putten var rejält pullad. Bogey med den driven ... stön, jag som tänkte att min gamla Mizuno MX-500 automatiskt skulle ge en bra score ... 8)
I greenkanten på två slag på tvåan (par 5) blev bara ett par och missade birdiechanser på både tre och fyra gjorde att det inte kändes alltför bra, även om lagscoren var OK med någon poäng bättre. På femman drev jag bollen förbi trädet på högersida och snärtade sedan iväg en härlig järntvåa, men missade ändå greenen med mellanwedgen. Chip-enputt för par fick duga.
Två bra slag på sexan följdes sedan av en sån där rolig putt, klockren i linjen och lite, lite för hög fart så att den krockade med bortre hålkanten, studsade upp i luften och gjorde en saltomortal ned i hålet för dagens första birdie. På par efter sex hål med det slarviga närspelet kändes kul.
Naturligtvis är bogeyn på sjuan given när man börjar fundera på sitt banrekord (75 på Norra, satt förr-förra veckan med 21 puttar). Tunt tagen i bunkern och sedan chip-enputt följt av en riktig råpullad drive på åttan som turligt nog studsade ut till spelbart läge, men ändå blev en bogey.
Sådärja, då var man två över hastigt och lustigt. Typiskt mig att tramsa till det när scoren började se hyfsad ut. Driven på nian var den där härliga faden som jag tänkt mig på åttan, men här gled bollen ut höger, knackade i ett träd och landade så att jag hade runt 160 till flaggan med en björk rakt i linjen ca 4 meter fram. En vrålslice med järnfyran till tjockt ruffläge i bakkant green kändes OK och chippen till någon decimeter ännu bättre.
38 slag första nio på Norra är inte helt ovanligt för mig. Brukar spela bra ut här, men sedan kommer en del hål där jag brukar ha det svårt.
Om det var kaffet och korven som en av mina spelpartners bjöd på som ledde till monsterdriven på tian vet jag inte, men med bara 90 meter kvar slog jag sedan en perfekt sandwedge rakt över flaggan som sedan spann tillbaka till en knapp meter och birdieputten satt klockrent i hål.
Stärkt av detta gick jag upp på elvans tee och pushade bollen ned i höger fw-bunker. Lugn och fin tänkte jag och tog en järnåtta och lade upp mig på ca 95 meter. OK, 95 meter är mitt emellan SW och GW och i medvinden vågade jag inte ta mellanwedgen. Givetvis lät jag klubbhuvudet passera händerna i träffen och blev femton meter kort - vilket sedan gav dagens första (och sedermera enda skulle det visa sig) treputt. Bogey på elvan är inte bra - ett par 5 som man når med drive-järnfem annars.
Underligt nog för mig, som annars är rätt hetsig, kände jag mig lugn. Mina spelpartners spelade ojämnt, d.v.s. den ena spelade ganska bra, medan den andra inte spelade i närheten av sin förmåga. Kanske var det deras lättsamma och glada stämning som stabiliserade mig.
En liten fade på tolvan följt av en nedgreppad järnfyra till tre-fyra meter gav dagens tredje birdie och fyra poäng, tack för kaffet! Bra räddning på tretton med en lång parputt efter en dålig chip följdes sedan av ett katastrofhål på 14 där jag slog en drive ut bland träden till vänster, chippade ut höger och sedan pullade en spoon ut i skogen. P-bollen var "bara" hookad, men tankarna gick åt andra choke-rundor jag spelat och den lugna stämningen var nu mer ett sånt där åskmoln över huvudet som i tecknade serier.
Efter lite letande hittade jag andrabollen och ytterligare en liten stund senare förstabollen. I lite blåbärsris, men med fritt spel mot flaggan. En lugn wedge pin high följdes sedan av en helt OK tvåputt för bogey - pust, snacka om röta!
Efter ett enkelt par på femton med J2-J8 i motvinden stod jag alltså på tee på sexton, bäckahålet, två över par och med många konstiga tankar i huvudet. Här var det också närmast hål som gällde och jag valde att inte (som jag gör annars) spela lång vänster utan gå för flaggan som stod precis in på green - farligt nära bäcken.
En mjuk järnåtta blev ganska rak, men fördes lite höger av vinden och damp ned pin high, 269 cm från hål där den tvärdog. Kul. Birdieputten slog jag rakt på hål och mina spelkamrater sade "bra birdie" innan bollen sista decimetern kastade sig ur linjen. Ouch. Så får man den klassiska "jaså, du var närmast hål - gjorde du birdie?" och måste stå med skammen att ha missat. Som tur var kom en annan spelare närmare (189 centimeter). Och ännu mer tur var att priset för närmast hål var en bok jag redan hade ... 8)
Enkelt par på sjutton trots stor nervositet på utslaget följdes sedan av en bombad drive rakt över bunkrarna på arton, tyvärr stannade bollen i lättruffen (man har tajtat till fairway ordentligt, banan är för jäkla bra nu!). Lite fundering på vilken klubba som kunde föra upp bollen till den bakre platån utan att gå över och in på serveringen bakom greenen gav wedge som svar och bara någon meter skiljde en självklar tap-in från den fyrametersputt jag nu fick.
Så stod jag alltså där. Med två puttar för att sätta nytt personligt rekord på Norra igen, bara halvannan vecka efter förra rekordet. En 74:a på Norra skulle verkligen vara något att vara stolt över och med alla poäng vi samlat in i laget skulle vi sannolikt ha chans på prisplats.
Jag kollade linjen lite hastigt bakom flaggan när jag tog ut den, gick ned till min boll och riktade in den rakt mot hål. Hittade inget direkt fall och på Norra är det oftast bäst att slå rakt på hål när man inte ser något fall. OK, fyra meter. Uppför. Då måste man ge den lite fart.
En snabb titt på linjen och så en baksving där jag hinner tänka "håll med vänsterhanden" för att inte stänga putterhuvudet med högern. Bra träff på bollen ger den rejäl skjuts uppför backen, den rullar mot hål med bra fart ... och går mitt i hålet! Erkänn att du som läser detta trodde att jag skulle treputta ... 8)
73 slag alltså. På Norra banan. Hur är det möjligt med så mycket slarv, missade inspel, taskiga puttar och dåliga utslag. Oh, well. Skön känsla var det iaf och det var jäkligt svårt att torka bort fånflinet från fejan ... 8)
Seger i lagspelet gav ett presentkort på valfritt par Ecco-skor som jag gav till hustrun som tack för att hon ställer upp så jag kan spela golf titt som tätt.
Nu väntar jag bara på besked om min Burner TP och den sorgliga historien med skaftet. De har lovat att ringa TaylorMade och höra, men jag vill ju ha den *NU* ...
Score och statistik: http://www.klubbhuset.nu/content/spelstatistik/runda_visa.asp?RundaID=95093
Några bollar på rangen bekräftade att en svingliknande rörelse fanns och några puttar på övningsgreen gav viss indikation på något som liknade längdkänsla, även om den riktningskänsla jag hade sist på Norra inte riktigt verkade finnas kvar.
Med lite extra publik på ettan var det riktigt kul att bomba ut en jättedrive som flög och flög och flög. Tyvärr gled den ut i semiruffen rakt fram och inspelet blev fluffigt ned i bunkern. Ett utmärkt bunkerslag till halvannan meter hjälpte dock inte när putten var rejält pullad. Bogey med den driven ... stön, jag som tänkte att min gamla Mizuno MX-500 automatiskt skulle ge en bra score ... 8)
I greenkanten på två slag på tvåan (par 5) blev bara ett par och missade birdiechanser på både tre och fyra gjorde att det inte kändes alltför bra, även om lagscoren var OK med någon poäng bättre. På femman drev jag bollen förbi trädet på högersida och snärtade sedan iväg en härlig järntvåa, men missade ändå greenen med mellanwedgen. Chip-enputt för par fick duga.
Två bra slag på sexan följdes sedan av en sån där rolig putt, klockren i linjen och lite, lite för hög fart så att den krockade med bortre hålkanten, studsade upp i luften och gjorde en saltomortal ned i hålet för dagens första birdie. På par efter sex hål med det slarviga närspelet kändes kul.
Naturligtvis är bogeyn på sjuan given när man börjar fundera på sitt banrekord (75 på Norra, satt förr-förra veckan med 21 puttar). Tunt tagen i bunkern och sedan chip-enputt följt av en riktig råpullad drive på åttan som turligt nog studsade ut till spelbart läge, men ändå blev en bogey.
Sådärja, då var man två över hastigt och lustigt. Typiskt mig att tramsa till det när scoren började se hyfsad ut. Driven på nian var den där härliga faden som jag tänkt mig på åttan, men här gled bollen ut höger, knackade i ett träd och landade så att jag hade runt 160 till flaggan med en björk rakt i linjen ca 4 meter fram. En vrålslice med järnfyran till tjockt ruffläge i bakkant green kändes OK och chippen till någon decimeter ännu bättre.
38 slag första nio på Norra är inte helt ovanligt för mig. Brukar spela bra ut här, men sedan kommer en del hål där jag brukar ha det svårt.
Om det var kaffet och korven som en av mina spelpartners bjöd på som ledde till monsterdriven på tian vet jag inte, men med bara 90 meter kvar slog jag sedan en perfekt sandwedge rakt över flaggan som sedan spann tillbaka till en knapp meter och birdieputten satt klockrent i hål.
Stärkt av detta gick jag upp på elvans tee och pushade bollen ned i höger fw-bunker. Lugn och fin tänkte jag och tog en järnåtta och lade upp mig på ca 95 meter. OK, 95 meter är mitt emellan SW och GW och i medvinden vågade jag inte ta mellanwedgen. Givetvis lät jag klubbhuvudet passera händerna i träffen och blev femton meter kort - vilket sedan gav dagens första (och sedermera enda skulle det visa sig) treputt. Bogey på elvan är inte bra - ett par 5 som man når med drive-järnfem annars.
Underligt nog för mig, som annars är rätt hetsig, kände jag mig lugn. Mina spelpartners spelade ojämnt, d.v.s. den ena spelade ganska bra, medan den andra inte spelade i närheten av sin förmåga. Kanske var det deras lättsamma och glada stämning som stabiliserade mig.
En liten fade på tolvan följt av en nedgreppad järnfyra till tre-fyra meter gav dagens tredje birdie och fyra poäng, tack för kaffet! Bra räddning på tretton med en lång parputt efter en dålig chip följdes sedan av ett katastrofhål på 14 där jag slog en drive ut bland träden till vänster, chippade ut höger och sedan pullade en spoon ut i skogen. P-bollen var "bara" hookad, men tankarna gick åt andra choke-rundor jag spelat och den lugna stämningen var nu mer ett sånt där åskmoln över huvudet som i tecknade serier.
Efter lite letande hittade jag andrabollen och ytterligare en liten stund senare förstabollen. I lite blåbärsris, men med fritt spel mot flaggan. En lugn wedge pin high följdes sedan av en helt OK tvåputt för bogey - pust, snacka om röta!
Efter ett enkelt par på femton med J2-J8 i motvinden stod jag alltså på tee på sexton, bäckahålet, två över par och med många konstiga tankar i huvudet. Här var det också närmast hål som gällde och jag valde att inte (som jag gör annars) spela lång vänster utan gå för flaggan som stod precis in på green - farligt nära bäcken.
En mjuk järnåtta blev ganska rak, men fördes lite höger av vinden och damp ned pin high, 269 cm från hål där den tvärdog. Kul. Birdieputten slog jag rakt på hål och mina spelkamrater sade "bra birdie" innan bollen sista decimetern kastade sig ur linjen. Ouch. Så får man den klassiska "jaså, du var närmast hål - gjorde du birdie?" och måste stå med skammen att ha missat. Som tur var kom en annan spelare närmare (189 centimeter). Och ännu mer tur var att priset för närmast hål var en bok jag redan hade ... 8)
Enkelt par på sjutton trots stor nervositet på utslaget följdes sedan av en bombad drive rakt över bunkrarna på arton, tyvärr stannade bollen i lättruffen (man har tajtat till fairway ordentligt, banan är för jäkla bra nu!). Lite fundering på vilken klubba som kunde föra upp bollen till den bakre platån utan att gå över och in på serveringen bakom greenen gav wedge som svar och bara någon meter skiljde en självklar tap-in från den fyrametersputt jag nu fick.
Så stod jag alltså där. Med två puttar för att sätta nytt personligt rekord på Norra igen, bara halvannan vecka efter förra rekordet. En 74:a på Norra skulle verkligen vara något att vara stolt över och med alla poäng vi samlat in i laget skulle vi sannolikt ha chans på prisplats.
Jag kollade linjen lite hastigt bakom flaggan när jag tog ut den, gick ned till min boll och riktade in den rakt mot hål. Hittade inget direkt fall och på Norra är det oftast bäst att slå rakt på hål när man inte ser något fall. OK, fyra meter. Uppför. Då måste man ge den lite fart.
En snabb titt på linjen och så en baksving där jag hinner tänka "håll med vänsterhanden" för att inte stänga putterhuvudet med högern. Bra träff på bollen ger den rejäl skjuts uppför backen, den rullar mot hål med bra fart ... och går mitt i hålet! Erkänn att du som läser detta trodde att jag skulle treputta ... 8)
73 slag alltså. På Norra banan. Hur är det möjligt med så mycket slarv, missade inspel, taskiga puttar och dåliga utslag. Oh, well. Skön känsla var det iaf och det var jäkligt svårt att torka bort fånflinet från fejan ... 8)
Seger i lagspelet gav ett presentkort på valfritt par Ecco-skor som jag gav till hustrun som tack för att hon ställer upp så jag kan spela golf titt som tätt.
Nu väntar jag bara på besked om min Burner TP och den sorgliga historien med skaftet. De har lovat att ringa TaylorMade och höra, men jag vill ju ha den *NU* ...
Score och statistik: http://www.klubbhuset.nu/content/spelstatistik/runda_visa.asp?RundaID=95093
10 juni 2007
Huvudet på skaft
Jag har funderingar på skillnaden mellan två likadant lackade Taylor Made TP-skaft: ett 50 gram Fujikura-skaft respektive ett 65 gram Graphite Design-skaft. Båda kallas S, om det är stiff eller något annat vet man ju inte ... 8)
Jag provade det senare i launch monitor när tourbussen var på besök och slog bollen bättre än på många år. Det var naturligtvis omöjligt att inte ge klubban till utprovaren och säga "give me one of these".
På den rosa byggslipen står det TP. GRD. - vilket också stämmer överens med min minnesbild då jag vände på klubban och läste vad det stod på skaftet. Den klubba jag fick efter 20 minuters väntetid fick jag inte provslå utan slängde ned i bagen och körde hem.
När jag skulle skryta med min nya klubba och visa den för en bekant såg jag att det var ett 50-grams Fujikura och på frågan om det blivit fel fick jag svaret att det nog inte var fel. En 18-hålare med rätt OK utslag (lite "puffande" eftersom vi gick från gul) gjorde att jag tänkte att jag väl mindes fel.
Gårdagens Skogaby Open var dock en "eye-opener" av sällan skådat slag. Med en lugn-lugn sving gick det utmärkt att slå högt och rakt med den här klubban, dock inte särskilt långt. Alla försök att trycka till bollen rejält resulterade i en draw som oftast övergick i den mer kraftiga varianten av draw vars namn jag helst inte vill nämna för att slippa tänka på eländet.
Enda sättet att slå rakt/fade (utan att blocka till en push-fade) var att pegga ned som med en spoon och glida klubbhuvudet igenom träffzonen. Blev 230 spikrakt, men kändes inte som det mest safe slag man kan tänka sig.
Enligt uppgift från utprovaren ska man titta över skaftfrågan på måndag, men min fråga är om det är jag som gjort någon svingförändring - som ger problem med vänstersidan - eller om det 15 gram lättare skaftet kan vara boven i dramat?
En sak är säker - jag hade haft betydligt större glädje av min gamla Mizuno MX-500 med sin betydligt lägre bollbana. Bara tre birdies på 36 hål berodde till stor del på att puttern var iskall till en början, men den tia(!) jag fick notera på tredje hålet samt bogeys på alla par 5-hålen sista varvet berodde på drivern.
Tristast var såklart tian på tredje hålet. Ett slag vänster, boll borta. Ett nytt slag, mindre vänster, trodde jag var helt OK, men när vi kommer fram och ska leta säger mina spelkamrater, "den touchade i träden" ... vilket jag inte hört. Bollen låg också mycket riktigt ca. en meter out of bounds och det var bara att greppa drivern och springa tillbaka till tee för att slå ut femteslaget. Bunkerträff, halvplugg. Ur bunkern till nästa bunker nära kanten. Upp till ca 100 meter och sedan en kanonfin sandwedge pin high, men missad putt. Sex över par på ett hål ... och så 33 hål kvar att spela.
Fokuseringen var av förklarliga skäl lite problematisk efter det och 85 slag en jäkligt trist score (iofs 31 poäng). Efter en lång lunch, en skön dusch och ett rangebesök ryckte jag upp mig och spettade ut en drive (siktade lååångt höger) på ettan, snärtade in en sandwedge till under metern och öppnade med birdie.
Tyvärr puttade jag fortfarande lite slarvigt och hade för många lägen där jag inte kunde slå mot hål (varav en på greenkanten ca. 5 meter från hål ... rätt tuff undulering). Med en Idi Amin-driver (trots TP-formen är den ändå rätt stor, svart och att den är opålitlig har ni kanske redan förstått) blev det bogey på alla fyra par 5-hålen och bara en 77-runda.
Jag provade det senare i launch monitor när tourbussen var på besök och slog bollen bättre än på många år. Det var naturligtvis omöjligt att inte ge klubban till utprovaren och säga "give me one of these".
På den rosa byggslipen står det TP. GRD. - vilket också stämmer överens med min minnesbild då jag vände på klubban och läste vad det stod på skaftet. Den klubba jag fick efter 20 minuters väntetid fick jag inte provslå utan slängde ned i bagen och körde hem.
När jag skulle skryta med min nya klubba och visa den för en bekant såg jag att det var ett 50-grams Fujikura och på frågan om det blivit fel fick jag svaret att det nog inte var fel. En 18-hålare med rätt OK utslag (lite "puffande" eftersom vi gick från gul) gjorde att jag tänkte att jag väl mindes fel.
Gårdagens Skogaby Open var dock en "eye-opener" av sällan skådat slag. Med en lugn-lugn sving gick det utmärkt att slå högt och rakt med den här klubban, dock inte särskilt långt. Alla försök att trycka till bollen rejält resulterade i en draw som oftast övergick i den mer kraftiga varianten av draw vars namn jag helst inte vill nämna för att slippa tänka på eländet.
Enda sättet att slå rakt/fade (utan att blocka till en push-fade) var att pegga ned som med en spoon och glida klubbhuvudet igenom träffzonen. Blev 230 spikrakt, men kändes inte som det mest safe slag man kan tänka sig.
Enligt uppgift från utprovaren ska man titta över skaftfrågan på måndag, men min fråga är om det är jag som gjort någon svingförändring - som ger problem med vänstersidan - eller om det 15 gram lättare skaftet kan vara boven i dramat?
En sak är säker - jag hade haft betydligt större glädje av min gamla Mizuno MX-500 med sin betydligt lägre bollbana. Bara tre birdies på 36 hål berodde till stor del på att puttern var iskall till en början, men den tia(!) jag fick notera på tredje hålet samt bogeys på alla par 5-hålen sista varvet berodde på drivern.
Tristast var såklart tian på tredje hålet. Ett slag vänster, boll borta. Ett nytt slag, mindre vänster, trodde jag var helt OK, men när vi kommer fram och ska leta säger mina spelkamrater, "den touchade i träden" ... vilket jag inte hört. Bollen låg också mycket riktigt ca. en meter out of bounds och det var bara att greppa drivern och springa tillbaka till tee för att slå ut femteslaget. Bunkerträff, halvplugg. Ur bunkern till nästa bunker nära kanten. Upp till ca 100 meter och sedan en kanonfin sandwedge pin high, men missad putt. Sex över par på ett hål ... och så 33 hål kvar att spela.
Fokuseringen var av förklarliga skäl lite problematisk efter det och 85 slag en jäkligt trist score (iofs 31 poäng). Efter en lång lunch, en skön dusch och ett rangebesök ryckte jag upp mig och spettade ut en drive (siktade lååångt höger) på ettan, snärtade in en sandwedge till under metern och öppnade med birdie.
Tyvärr puttade jag fortfarande lite slarvigt och hade för många lägen där jag inte kunde slå mot hål (varav en på greenkanten ca. 5 meter från hål ... rätt tuff undulering). Med en Idi Amin-driver (trots TP-formen är den ändå rätt stor, svart och att den är opålitlig har ni kanske redan förstått) blev det bogey på alla fyra par 5-hålen och bara en 77-runda.
01 juni 2007
Nytt rekord!
Efter många års köande fick jag så det hett eftertraktade medlemskapet i Halmstad Golfklubb. Visserligen ett greenfee-medlemskap à 2000 och halv greenfee vid spel, men det passar mig utmärkt eftersom jag ju har kvar mitt medlemskap i Haverdal.
Premiärrundan på HGK (Tylösand kallat) i år blev på Norra och först den 1 juni - vilket var en klockren fullträff. En riktigt god dagens (wienerschnitzel med ärtor - mums) följdes av diverse hälsande på folk innan jag kom bort till rangen.
Min nya tanke är att ta ett neutralt eller svagt grepp, öppna stansen och svinga igenom ordentligt - rakt, med viss fade-tendens är resultatet. Iaf på rangen. Några chippar och två puttar och sedan ut på första tee.
Spelformen för dagen var match i Stadiumgolfen (jag fick höra att jag var reserv och att det bara var att ställa upp ... 8) och jag fick tre slag mot min motspelare medan min partner, Bamsefar, spelade jämnt mot sin motspelare.
Efter utslaget på ettan (mycket bra) var det sedan långt till nästa bra bollträff. Men vad gör det när jag står för sviten chip-enputt, chip-enputt, bunkerslag-nollputt, sänkt långputt för birdie, tvåputt, chip-enputt, bunkerslag-tvåputt, chip-enputt, chip-enputt för totalt 38 slag ut trots bara en enda greenträff ... 10 puttar hjälper ju till ... 8)
Lätt febrig kände jag mig, men det var kanske bara för att min putter var så het. Min stackars motspelare som öppnat birdie-birdie var helt knäckt av att se mig skava runt bollen och ändå ta ledningen 1 upp efter nio.
Och så fortsatte det likadant sista nio. Bunkerslag-långputt för par på tian, bunkerslag-långputt för birdie på elvan, layup, inspel till 4-5 meter och enkelt par på tolvan, chip-tvåputt på tretton (putten var klockrent mitt i, men stannade precis innan), pitch-enputt på fjorton, chip-enputt på femton och chip-enputt på sexton för matchen. 18 puttar på 16 hål ... fast bara två greenträffar ... 8)
Utan skärpa blev det sedan usla tre puttar de sista två hålen, men med 75 slag (39 poäng) gjorde jag mitt bästa resultat på Norra, trots den sämsta bollträffen i mannaminne.
Mitt gamla rekord på 22 puttar på 18 hål fick alltså stryk - och det trots att jag missade en klart sänkbar putt på femman och en likaledes sänkbar putt på tretton. Å andra sidan skottade jag väl i en hundra meter putt kan jag tänka mig - vilket totalt tog knäcken på den stackars junisen med två i handicap som trodde att han skulle ta en promenadseger när han öppnade birdie-birdie för att direkt bli två upp. Tji fick han ... 8)
Ett besök på HGK rekommenderas. Jag brukar klaga på skicket, men så bra som banan var idag vet jag inte om jag någonsin sett den. Bra fairway, bra semiruff och bra greener. Bra bunkrar också blev jag varse. Nästa gång ska jag försöka träffa bollen lite bättre så man får prova på fairway och kanske laga mitt eget nedslagsmärke någon gång.
Rundan på Klubbhuset.nu: http://www.klubbhuset.nu/content/spelstatistik/runda_visa.asp?RundaID=94490
Statistik:
Slag & Poäng
Slag 75
Streckade hål 0
Poäng 39
Poäng första 9 hålen 19
Poäng sista 9 hålen 20
Slag Par 3 3,5
Slag Par 4 4,1
Slag Par 5 5,0
Puttar
Puttar totalt 21
Puttar första 9 hålen 10
Puttar sista 9 hålen 11
Puttar per hål 1,2
Puttar per greenträff 1,3
1-Putt 13
2-Putt 4
3-Putt 0
Sämre än 3-Putt 0
Parputtar 13
Sänkta Parputtar 10
Birdieputtar 3
Sänkta Birdieputtar 2
Eagleputtar 0
Sänkta Eagleputtar 0
Utslag & Fairway
Fairwayträffar 5 av 14 (36%)
Greenträffar totalt 3 av 18 (17%)
Greenträffar Par 3 1 av 4 (25%)
Greenträffar Par 4 1 av 10 (10%)
Greenträffar Par 5 1 av 4 (25%)
Slag till green Par 3 2,0
Slag till green Par 4 3,1
Slag till green Par 5 3,8
Närspel
Chip-Ins 1
Räddade Par 10
Scrambling 66,7%
Sand Saves 2
Fördelning
Birdies 2 (11%)
Par 11 (61%)
Bogies 5 (28%)
Premiärrundan på HGK (Tylösand kallat) i år blev på Norra och först den 1 juni - vilket var en klockren fullträff. En riktigt god dagens (wienerschnitzel med ärtor - mums) följdes av diverse hälsande på folk innan jag kom bort till rangen.
Min nya tanke är att ta ett neutralt eller svagt grepp, öppna stansen och svinga igenom ordentligt - rakt, med viss fade-tendens är resultatet. Iaf på rangen. Några chippar och två puttar och sedan ut på första tee.
Spelformen för dagen var match i Stadiumgolfen (jag fick höra att jag var reserv och att det bara var att ställa upp ... 8) och jag fick tre slag mot min motspelare medan min partner, Bamsefar, spelade jämnt mot sin motspelare.
Efter utslaget på ettan (mycket bra) var det sedan långt till nästa bra bollträff. Men vad gör det när jag står för sviten chip-enputt, chip-enputt, bunkerslag-nollputt, sänkt långputt för birdie, tvåputt, chip-enputt, bunkerslag-tvåputt, chip-enputt, chip-enputt för totalt 38 slag ut trots bara en enda greenträff ... 10 puttar hjälper ju till ... 8)
Lätt febrig kände jag mig, men det var kanske bara för att min putter var så het. Min stackars motspelare som öppnat birdie-birdie var helt knäckt av att se mig skava runt bollen och ändå ta ledningen 1 upp efter nio.
Och så fortsatte det likadant sista nio. Bunkerslag-långputt för par på tian, bunkerslag-långputt för birdie på elvan, layup, inspel till 4-5 meter och enkelt par på tolvan, chip-tvåputt på tretton (putten var klockrent mitt i, men stannade precis innan), pitch-enputt på fjorton, chip-enputt på femton och chip-enputt på sexton för matchen. 18 puttar på 16 hål ... fast bara två greenträffar ... 8)
Utan skärpa blev det sedan usla tre puttar de sista två hålen, men med 75 slag (39 poäng) gjorde jag mitt bästa resultat på Norra, trots den sämsta bollträffen i mannaminne.
Mitt gamla rekord på 22 puttar på 18 hål fick alltså stryk - och det trots att jag missade en klart sänkbar putt på femman och en likaledes sänkbar putt på tretton. Å andra sidan skottade jag väl i en hundra meter putt kan jag tänka mig - vilket totalt tog knäcken på den stackars junisen med två i handicap som trodde att han skulle ta en promenadseger när han öppnade birdie-birdie för att direkt bli två upp. Tji fick han ... 8)
Ett besök på HGK rekommenderas. Jag brukar klaga på skicket, men så bra som banan var idag vet jag inte om jag någonsin sett den. Bra fairway, bra semiruff och bra greener. Bra bunkrar också blev jag varse. Nästa gång ska jag försöka träffa bollen lite bättre så man får prova på fairway och kanske laga mitt eget nedslagsmärke någon gång.
Rundan på Klubbhuset.nu: http://www.klubbhuset.nu/content/spelstatistik/runda_visa.asp?RundaID=94490
Statistik:
Slag & Poäng
Slag 75
Streckade hål 0
Poäng 39
Poäng första 9 hålen 19
Poäng sista 9 hålen 20
Slag Par 3 3,5
Slag Par 4 4,1
Slag Par 5 5,0
Puttar
Puttar totalt 21
Puttar första 9 hålen 10
Puttar sista 9 hålen 11
Puttar per hål 1,2
Puttar per greenträff 1,3
1-Putt 13
2-Putt 4
3-Putt 0
Sämre än 3-Putt 0
Parputtar 13
Sänkta Parputtar 10
Birdieputtar 3
Sänkta Birdieputtar 2
Eagleputtar 0
Sänkta Eagleputtar 0
Utslag & Fairway
Fairwayträffar 5 av 14 (36%)
Greenträffar totalt 3 av 18 (17%)
Greenträffar Par 3 1 av 4 (25%)
Greenträffar Par 4 1 av 10 (10%)
Greenträffar Par 5 1 av 4 (25%)
Slag till green Par 3 2,0
Slag till green Par 4 3,1
Slag till green Par 5 3,8
Närspel
Chip-Ins 1
Räddade Par 10
Scrambling 66,7%
Sand Saves 2
Fördelning
Birdies 2 (11%)
Par 11 (61%)
Bogies 5 (28%)
18 maj 2007
Jag blir tokig!
Inte nog med att man terroriseras med detta eländiga golf-ID-tjat i tid och otid. Det finns ingen vett och sans i hela tidbokningsfanatismen.
Detta oskick att med våld trycka ut maximalt antal spelare på de tider som står till buds ledde idag till att jag och Tobbe, med sammanlagt handicap på tre (och då har jag ändå fyra själv) som bokat en mellantid på plats - fick med oss två hackare.
Att fösas ihop med okända människor, med handicap på runt 36+, en dag när det är packat med folk på banan må vara hänt. Jag gillar det inte, men det är ju konsekvensen av det här folksporttramset.
Det som störde mest var att de här två, en kille i min ålder och hans son på runt 12 år, troligen helt färska nybörjare, inte hade koll på hur man uppför sig.
Där stod vi på vit tee och väntade på att slå ut medan mannen stegade fram till gult, peggade upp och slog ut. När han mötte min frågande blick utan antydan att vilja förklara sig sade jag att vi hade 10:42. "Jaha," blev svaret och det tog en stund innan han fattade att det inte bara var att kliva ut på banan.
I kansliet hade man tydligen inte haft vett nog att förklara för mannen och hans son att den tid de fått var de två extra platserna i en boll med en elitspelare och en singelhandicappare (något som jag tror hade avskräckt dem ordentligt). Nädå. GIT ska man ha och statistik ska man föra, men använda skitsystemet till något vettigt, det går minsann inte. Men man kan ju iaf meddela att de ska gå ihop med två andra och inte bara kan smita ut hur som helst.
Nåväl, det hade väl inte varit så farligt allt detta om det sedan inte varit för att sonen var mer än lovligt långsam. Och då menar jag *l å n g s a m* - i en klass som får Ben Crane att likna en oljad blixt och Niclas Slow att förtjäna sitt vanliga efternamn.
Han suckade och stönade medan han funderade på vart han skulle slå bollen, ställde upp för att slå, backade ett steg och provsvingade. Provsvingade en gång till. Gick fram till bollen. Backade igen. Ny provsving. Gick fram till bollen. Och toppade den 30 meter.
Efter en promenad i ett gångtempo som får zombies att likna ADHD-ungar på uppåttjack kom han fram till bollen och repeterade proceduren. Om jag inte haft ett modicum av återhållsamhet hade jag skrikit rakt ut. I stället stressade jag på min egen process och slog några riktiga skitslag.
Efter två spelade hål hade vi tappat ett helt hål till fyrbollen framför oss och mannen insåg nog vartåt det barkade hän för han föreslog att vi skulle dela på oss och att jag och Tobbe skulle gå före.
Nu hjälpte det föga, eftersom det var en hel del andra hackare på banan, Tobbe var förkyld och jag redan tappat sugen av det här eländet så vi gick av efter fyran (också till viss del för att det var en fyrboll som letade i vattenhindret på femman medan en fyrboll stod på tee och väntade när vi kom fram).
Fyra hål på över en timme. En surrealistisk upplevelse av hur eländigt det står till med golfen i Sverige - där man på nybörjarkurserna uppenbarligen inte inpräntar vikten av att hålla tempot - eller att detta iaf inte uppfattas av nybörjare. Samt problemet med att trycka ut fyrboll på fyrboll med sju-åtta minuters mellanrum.
Jag har ju en hustru som inte vill flytta, men en sån här dag längtar man till ett land där man kan hitta en klubb där det inte är packat med folk och där man kan få gå i ett vettigt tempo och gärna gå en tvåboll utan att fösas ihop med andra.
Detta oskick att med våld trycka ut maximalt antal spelare på de tider som står till buds ledde idag till att jag och Tobbe, med sammanlagt handicap på tre (och då har jag ändå fyra själv) som bokat en mellantid på plats - fick med oss två hackare.
Att fösas ihop med okända människor, med handicap på runt 36+, en dag när det är packat med folk på banan må vara hänt. Jag gillar det inte, men det är ju konsekvensen av det här folksporttramset.
Det som störde mest var att de här två, en kille i min ålder och hans son på runt 12 år, troligen helt färska nybörjare, inte hade koll på hur man uppför sig.
Där stod vi på vit tee och väntade på att slå ut medan mannen stegade fram till gult, peggade upp och slog ut. När han mötte min frågande blick utan antydan att vilja förklara sig sade jag att vi hade 10:42. "Jaha," blev svaret och det tog en stund innan han fattade att det inte bara var att kliva ut på banan.
I kansliet hade man tydligen inte haft vett nog att förklara för mannen och hans son att den tid de fått var de två extra platserna i en boll med en elitspelare och en singelhandicappare (något som jag tror hade avskräckt dem ordentligt). Nädå. GIT ska man ha och statistik ska man föra, men använda skitsystemet till något vettigt, det går minsann inte. Men man kan ju iaf meddela att de ska gå ihop med två andra och inte bara kan smita ut hur som helst.
Nåväl, det hade väl inte varit så farligt allt detta om det sedan inte varit för att sonen var mer än lovligt långsam. Och då menar jag *l å n g s a m* - i en klass som får Ben Crane att likna en oljad blixt och Niclas Slow att förtjäna sitt vanliga efternamn.
Han suckade och stönade medan han funderade på vart han skulle slå bollen, ställde upp för att slå, backade ett steg och provsvingade. Provsvingade en gång till. Gick fram till bollen. Backade igen. Ny provsving. Gick fram till bollen. Och toppade den 30 meter.
Efter en promenad i ett gångtempo som får zombies att likna ADHD-ungar på uppåttjack kom han fram till bollen och repeterade proceduren. Om jag inte haft ett modicum av återhållsamhet hade jag skrikit rakt ut. I stället stressade jag på min egen process och slog några riktiga skitslag.
Efter två spelade hål hade vi tappat ett helt hål till fyrbollen framför oss och mannen insåg nog vartåt det barkade hän för han föreslog att vi skulle dela på oss och att jag och Tobbe skulle gå före.
Nu hjälpte det föga, eftersom det var en hel del andra hackare på banan, Tobbe var förkyld och jag redan tappat sugen av det här eländet så vi gick av efter fyran (också till viss del för att det var en fyrboll som letade i vattenhindret på femman medan en fyrboll stod på tee och väntade när vi kom fram).
Fyra hål på över en timme. En surrealistisk upplevelse av hur eländigt det står till med golfen i Sverige - där man på nybörjarkurserna uppenbarligen inte inpräntar vikten av att hålla tempot - eller att detta iaf inte uppfattas av nybörjare. Samt problemet med att trycka ut fyrboll på fyrboll med sju-åtta minuters mellanrum.
Jag har ju en hustru som inte vill flytta, men en sån här dag längtar man till ett land där man kan hitta en klubb där det inte är packat med folk och där man kan få gå i ett vettigt tempo och gärna gå en tvåboll utan att fösas ihop med andra.
17 maj 2007
Upp och ned
Just nu är jag mycket nöjd med mitt beslut att inte spela gökottan i år.
Varje år säger jag att jag inte ska spela och varje år har jag stått där, kall och trött, och svurit. Men i år avbokade jag tävlingen och kunde vid halvåttasnåret sitta med en kopp kaffe och titta på hur regnet smattrade mot trädäcket på baksidan. Genom mina nya aluminiumklädda pardörrar med mycket större glasyta än de gamla. Värt varenda krona ... eller ... kanske inte, men det är ju frugan som bestämmer det ... 8)
Annars är det mest skit med huv'et. Sämst när det gäller verkar vara temat och det knyter sig när jag vill för mycket, trots att det går lekande lätt när man bara lallar runt.
I söndags gick jag hemmabanan på 71 brutto med idel ädel bollträff och faktiskt ganska slarvig puttning. I tisdags hade jag en (läs 1!) ren bollträff första nio (banans sista nio) i första omgången av First Open. En bra partner bar mig till "bara" två ned och när vi tappade ettan och bara delade tvåan och var vi tre ned med sju att spela.
Då var det lätt uppgivet och den knuta av spänning jag känt i bröstet släppte och så rullade det igång. Kanonslag efter kanonslag kom. Visserligen förlorade vi på första särspelshålet, men det var mer för att våra motståndare flukade i en tremetare på sjuan och en 10-metare på åttan.
Efter förlusten ville jag slå ett slag till, stegade upp på elvans tee och skickade ut bollen pin high. 265 meter. Så dags då ...
Varje år säger jag att jag inte ska spela och varje år har jag stått där, kall och trött, och svurit. Men i år avbokade jag tävlingen och kunde vid halvåttasnåret sitta med en kopp kaffe och titta på hur regnet smattrade mot trädäcket på baksidan. Genom mina nya aluminiumklädda pardörrar med mycket större glasyta än de gamla. Värt varenda krona ... eller ... kanske inte, men det är ju frugan som bestämmer det ... 8)
Annars är det mest skit med huv'et. Sämst när det gäller verkar vara temat och det knyter sig när jag vill för mycket, trots att det går lekande lätt när man bara lallar runt.
I söndags gick jag hemmabanan på 71 brutto med idel ädel bollträff och faktiskt ganska slarvig puttning. I tisdags hade jag en (läs 1!) ren bollträff första nio (banans sista nio) i första omgången av First Open. En bra partner bar mig till "bara" två ned och när vi tappade ettan och bara delade tvåan och var vi tre ned med sju att spela.
Då var det lätt uppgivet och den knuta av spänning jag känt i bröstet släppte och så rullade det igång. Kanonslag efter kanonslag kom. Visserligen förlorade vi på första särspelshålet, men det var mer för att våra motståndare flukade i en tremetare på sjuan och en 10-metare på åttan.
Efter förlusten ville jag slå ett slag till, stegade upp på elvans tee och skickade ut bollen pin high. 265 meter. Så dags då ...
06 maj 2007
Seger direkt i årets första tävling
Så var det då äntligen dags för årets första tävling. Diverse olika alternativ hade stötts och blötts och till slut blev det en vanlig slagtävling på Rydö GK - Shopens Vårtest.
Svingen har suttit ganska bra den sista tiden och chippar och pitchar börjar likna något som man kanske kan kalla golf. Tyvärr är puttningen lite upp och ned - ibland bra och ibland som idag.
Av någon anledning slog jag inte till puttarna alls (utom på sexan där jag efter ett bunkerslag slog parputten en meter förbi och sedan var kort i linjen på returen ... trist dubbel).
Mot slutet kände jag hur orken tröt - måste kämpa med kondisen och fysiken - men lyckades ändå ta mig till 18:e tee två över par, ett under sista nio.
En bra drive ut mot högersidan med lite draw ca 280 gav 60 meter kvar. Över en bunker. Med vinden. Till en stenhård green med taskigt läge bakom. Ofokuserat slag ned i bunkern, halvduff upp i greenkant och chip-enputt. Usch.
Oh, well - man kan ju inte göra mer än vinna, men 74 (70) var nog det högsta resultat jag kunde göra idag. Ett trepack Pro V1 och en fin tröja blev det.
Jag spelade med klubbens ordförande och fick två greenfeebiljetter - samma procedur som förra gången jag var där och risken är att även de här två biljetterna hamnar "på ett säkert ställe" och aldrig blir använda ... 8)
För den hugade kan Rydö rekommenderas som ett mycket gott alternativ till andra klubbar i området, bra skick både på och kring hålen samt ett klockrent pris (300 spänn är bra för den här golfupplevelsen).
Dagens runda (kräver medlemskap på Klubbhuset.nu)
Resultatlista
Rydö Golfklubb
Svingen har suttit ganska bra den sista tiden och chippar och pitchar börjar likna något som man kanske kan kalla golf. Tyvärr är puttningen lite upp och ned - ibland bra och ibland som idag.
Av någon anledning slog jag inte till puttarna alls (utom på sexan där jag efter ett bunkerslag slog parputten en meter förbi och sedan var kort i linjen på returen ... trist dubbel).
Mot slutet kände jag hur orken tröt - måste kämpa med kondisen och fysiken - men lyckades ändå ta mig till 18:e tee två över par, ett under sista nio.
En bra drive ut mot högersidan med lite draw ca 280 gav 60 meter kvar. Över en bunker. Med vinden. Till en stenhård green med taskigt läge bakom. Ofokuserat slag ned i bunkern, halvduff upp i greenkant och chip-enputt. Usch.
Oh, well - man kan ju inte göra mer än vinna, men 74 (70) var nog det högsta resultat jag kunde göra idag. Ett trepack Pro V1 och en fin tröja blev det.
Jag spelade med klubbens ordförande och fick två greenfeebiljetter - samma procedur som förra gången jag var där och risken är att även de här två biljetterna hamnar "på ett säkert ställe" och aldrig blir använda ... 8)
För den hugade kan Rydö rekommenderas som ett mycket gott alternativ till andra klubbar i området, bra skick både på och kring hålen samt ett klockrent pris (300 spänn är bra för den här golfupplevelsen).
Dagens runda (kräver medlemskap på Klubbhuset.nu)
Resultatlista
Rydö Golfklubb
25 april 2007
Vive la France!
Trots min avoga inställning till Frankrike i allmänhet och fransmän i synnerhet måste jag erkänna en sak – det är jäkligt trevligt i Paris!
Efter tre rundor på lika många dagar – Paris National, Golf des Yvelines och Golf Hôtel Mont Griffon – med en del bra spel (och inte mer än 7-8 bortslagna bollar – jäkla vattenhinder) har scorerna varit bra, men än bättre har upplevelsen varit.
Första kvällen fick jag en försmak av Paris trafik när jag blev av med min fotograf. Han skulle bara köra runt kvarteret medan jag gick in på fantastiskt stiliga Hotel Napoleon och anmälde vår ankomst. När han kom in i rondellen vid Triumfbågen hamnade han på Champs Elysée och sedan på Place Concord och fick till slut fråga sig fram innan han dök upp igen – en timme senare!
Golf Nationals Albatros-bana är en riktigt bra Stadium Course där man från svart tee fick sträcka ut ordentligt. Rekommenderas varmt för alla hysat duktiga spelare som vill ha en rejäl utmaning. Parcours Aigle är bättre för den mindre duktige spelaren, men då känns Golf National inte rätt som mål. Missa inte heller den "vibrator" som gör att en till synes "flat" Guinness stormar till och bildar ett perfekt lock av skum.
Golf des Yvelines en osannolikt bra naturupplevelse med en schysst golfbana mellan de hundratals år gamla ekarna och det enorma cederträdet vid slottet som fungerar som klubbhus. Femte hålet – banans bästa – bjöd på en fin birdie, liksom tian (chip-in) och arton (fantastiska järnslag). Den utmärkta restaurangen och den härliga stillheten och lugnet här gjorde att till och med en överstressad Puttaren kunde varva ned efter den våldsamt upprörande upplevelsen på väg till banan.
Vi lämnade hotellet strax efter åtta, med starttid 9:30 och beräknad körtid 27 minuter enligt navigatorn. Ett slarvigt klick (fel destination) gjorde att vi körde en kvart åt fel håll, vände och blev sittande i en bilkö utan dess like. Nog har man ringt och bokat om en starttid några gånger på sina resor när man blivit sen – men det här var första gången vi gick ut TRE TIMMAR senare.
Efter en Gin och Tonic på slottet Yvelines packade vi in oss i bilen och körde genom Paris-trafiken igen, den här gången dock inte särskilt stressade och lämnade inte heller de större vägarna, vilket gjorde att vi anlände till Chateu de la Tour ett slott från förra sekelskiftet, bara en halvtimme senare än navigatorn trott. Dock inklusive ett snabbt "pit stop" på ett McDonalds i "fel" kvarter (snygg servitris, men hade någon av de färgade gästerna rapat (rappat?) för högt hade nog hjärtat stannat.
Resan till Golf Mont Griffon gick smärtfritt och efter ett besök på Europas största range (310 utslagsplatser med en omotiverad damm i mitten) slog jag ut på den bildsköna ettan och inkasserade dagens första birdie direkt. Drive mitt i och en sandwedge ett par meter förbi pinnen med en meter backspinn imponerade på mina medspelare.
Trots tre bollar i vattnet (18-hålsbanan heter Le Lacs – sjöarna – och det är ett motiverat namn) satte jag ca fyra timmar senare en bra returputt för par på dryga halvannan meter (var lite för sugen på birdien) och noterade en 76-runda. Bara två birdies, men många bra slag och helt OK puttning kändes bra – kanske tur att det var hålat och dressat, enligt uppgift har man annars ett stimptal på 10 och uppåt.
En snabb titt på deras "skogsbana" – en niohålare med mindre vatten, men rejält kuperad – och sedan in i racing-Clion och tillbaka till vårt slott där mina för dagen nyköpta Speedo togs i bruk direkt i den utmärkta poolen. Det var obeskrivligt skönt att efter en lång dag i en tryckande hetta (30 grader och knappt någon vind) dyka ned och frustande som en säl skrämma upp tyskar, fransmän och annat folk på hotellet.
Tuppluren på en timme fungerade som en vitamininjektion och efter en snabb dusch och påklädning for vi till Chantillys utkanter där vi inmundigade en himmelsk pizza och sedan gick några meter till en irländsk pub för en snabb Guinness medan vi såg Chelsea till diverse burop slå Liverpool. Egentligen var planen att äta på slottet, men priserna kändes inte helt motiverade eftersom det var fotografens tur att bjuda (21 euro för en Gazpacho som förrätt).
Nu är det dags för lite sömn innan man ska upp och packa sina grejer och köra iväg till mytomspunna Morfontaine där inte många dödliga har satt sin fot, för vad som troligen blir en runda att minnas – förhoppningsvis mer för banan än för katastrofala "foot in mouth"-problem när en slusk som jag beträder vad som i princip är en exklusiv herrklubb för Paris rikaste och finaste.
Om någon vill ha tips och råd inför en Parisresa står jag gärna till tjänst. Själv ska jag börja planera för min nästa resa hit så fort jag kommer hem.
24 april 2007
Årets varmaste dag
Den 23 april 2007 blev årets hittills varmast dag för mig. Het är kanske ordet jag söker. Och då menar jag inte bara temperaturen.
Efter en god natts sömn på utmärkta Hotel Napoleon, ett stenkast från imponerande Triumfbågen med den inte riktigt lika imponerande sjufiliga rondellen – en riktig trafikkatastrof, for vi till Golf National utanför Paris.
Parcours l'Albatros är en modern stadiumbana, vilket betyder att den är byggd för att ha stora tävlingar och man har också i princip permanentat French Open här. På grund av juniortävling fick vi starta på tian och i avsaknad av starter eller någon representant från klubben (och ivrigt påhejad av den medföljande fotografen) valdes backtee. Allra längst bak. Svart. 6300 meter par 72 med en hel del vatten och några långa hål som spelas "smyguppför".
I den tryckande hettan torkade daggen snabbt upp och de tröga greenerna blev bara lite långsamma. Värmen pressade dock på rejält och man nästan kände hur man tappade vätskebalansen trots försök till påfyllning.
Efter nio hål fick vi pausa lite innan det var vår tur på ettan – och den Guinness som jag lite korkat inmundigade trots hettan kostade mig två bollar i vattnet på ettan och tvåan innan jag återfick någon form av balans och tryckte upp bollen i greenkant på två slag på det 535 meter långa tredje hålet och sånär rullade i eaglechippen.
Vi gick de sista nio hålen bakom tre gubbar som nog inte riktigt hörde hemma på Albatros-banan, utan kanske borde hållit sig till den lite enklare Eagle-banan (eller rangen där en av gubbarna borde ställa sig några veckor) och det tog tid. Lång tid. Knappt en och en halv första nio och nästan två och trekvart sista nio (med 30 minuter paus) gav en alldeles för lång vandring i solen.
Rätt OK på en bana med SSS 77,8 och slope på 150. På 18 spelade jag t.o.m. längre bak än proffsen gör under French Open (OK, det är ett par 4 för dem medan jag spelade det som ett par 5).
Banan är en riktig pärla och jag hade tur med förhållandena – stenhårda fairways efter en tids torka, hetta som gjorde att bollen flög längre, mestadels tunn ruff och inte alltför snabba greener - den är nog betydligt svårare annars.
För 70 euro (vardagar) får man nog inte bättre golf för pengarna. Prova också den fräcka Guinness-maskinen i baren. En 33 cl-burk i ett glas (upphälld helt utan skum), ett tryck på en knapp som vibrerar igång det mörka guldet och så den bekanta "stormen i ett ölglas" innan ett perfekt lock av skum formades.16 april 2007
Grillad i tidbokningen - fortsättning
För en tid sedan hade jag en lätt irriterande upplevelse när jag försökte boka en tid, mer info här: Grillad i tidbokningen
Idag var jag av en händelse i kansliet och fick till min förvåning veta att det jag skriver faktiskt läses av folk. Tjejen bakom disken sade lätt syrligt när min kamrat inte kunde golf-ID på den spelare han skulle betala greenfee åt:
- Det kan väl Micke.
Jag hajade till, men fann mig och påpekade att jag och golf-ID går lika bra ihop som vampyrer och krucifix.
Det framgick sedan att anledningen till att man "nu är hårdare på det där" var att en motion inkommit till årsmötet där någon gnällt på att det var för mycket gästspelare och nu skulle man minsann föra statistik på det där.
Huruvida det spelar någon roll vilka av mina bekanta (som är medlemmar) som jag bokar in när det gäller deras statistik framgick inte. Inte heller varför detta tramsiga och krångliga förfarande inletts redan, långt innan högsäsongen som motionen gällde.
Om man nu tvunget vill ge sig på att föra sån här statistik kanske man kunde låta medlemmarna slippa all sån här trams - och därigenom spara så mycket tid även för kansliet att man helt sonika kunde sköta statistiken manuellt. Men herregud, då har vi ju slängt 65 miljoner i sjön och hur f-n skulle det se ut.
Nåja, en sak är i alla fall säker. Det råder ingen tvekan om vilken inställning som klubben har till mina (i mitt tycke utmärkta - såklart) förslag.
- Jag har föreslagit att klubben ska kommunicera med medlemmarna via e-post (t.ex. med startförbud, arbeten på banan, kommande händelser o.s.v.). Och fått blankt nej två gånger, varpå det nu för en tid sedan ändå verkade bli något ... men sedan blivit tyst.
- Jag har föreslagit att klubben ska ta ett krafttag och röja upp förfulande björksly i skogskanten på de hål som har tydlig tallskogskaraktär, men fick till svar från ordf. att "vi ska vara glada för alla träd som självsår sig." Efter det sågade man ned ett av de få spelstrategiska träd som fanns (på fyran, visserligen gammalt och slitet, men varför inte flytta ett ungt och friskt träd dit i stället - pengar verkar ju finnas när man på ett av banans redan bra hål bygger en ny backtee (lär inte användas mer än ev. på Telia-tävlingen, om ens då, förra året spelade de inte ens backtee på 17) och tre nya bunkrar.
- Jag har föreslagit att den helt odemokratiska bangruppen (en tidigare hemlig grupp som gör alla förarbeten om banan, varpå styrelsen sedan bara klubbar igenom) ska offentliggöra sina protokoll och den lista med förslag som man enligt uppgift har. Nej, det kan vi inte göra, "det kan man ju se som interna arbetshemligheter" svarade ordföranden.
- Jag (eller rättare sagt valberedningen) har föreslagit att bankommittén skulle välja in en av klubbens få medlemmar som faktiskt kan något om banarkitektur, men i stället "kuppade" man in ännu en 27-handicappare som kunde sitta och hålla med "för han kan mycket om miljöfrågor". Varför denna person inte ville sitta i miljökommittén som jag hade föreslagit - och inte ens kunde besväras med att höra av sig och tacka ja eller tacka nej trots flera påringningar - framkom inte. Man brydde sig inte heller om att i förväg göra sin inställning klar utan hellre "såga" den stackare vi föreslagit på årsmötet.
Det är synd att det ska vara så här för banan är inte helt dum, om än kanske lite enahanda i längden.
Idag var jag av en händelse i kansliet och fick till min förvåning veta att det jag skriver faktiskt läses av folk. Tjejen bakom disken sade lätt syrligt när min kamrat inte kunde golf-ID på den spelare han skulle betala greenfee åt:
- Det kan väl Micke.
Jag hajade till, men fann mig och påpekade att jag och golf-ID går lika bra ihop som vampyrer och krucifix.
Det framgick sedan att anledningen till att man "nu är hårdare på det där" var att en motion inkommit till årsmötet där någon gnällt på att det var för mycket gästspelare och nu skulle man minsann föra statistik på det där.
Huruvida det spelar någon roll vilka av mina bekanta (som är medlemmar) som jag bokar in när det gäller deras statistik framgick inte. Inte heller varför detta tramsiga och krångliga förfarande inletts redan, långt innan högsäsongen som motionen gällde.
Om man nu tvunget vill ge sig på att föra sån här statistik kanske man kunde låta medlemmarna slippa all sån här trams - och därigenom spara så mycket tid även för kansliet att man helt sonika kunde sköta statistiken manuellt. Men herregud, då har vi ju slängt 65 miljoner i sjön och hur f-n skulle det se ut.
Nåja, en sak är i alla fall säker. Det råder ingen tvekan om vilken inställning som klubben har till mina (i mitt tycke utmärkta - såklart) förslag.
- Jag har föreslagit att klubben ska kommunicera med medlemmarna via e-post (t.ex. med startförbud, arbeten på banan, kommande händelser o.s.v.). Och fått blankt nej två gånger, varpå det nu för en tid sedan ändå verkade bli något ... men sedan blivit tyst.
- Jag har föreslagit att klubben ska ta ett krafttag och röja upp förfulande björksly i skogskanten på de hål som har tydlig tallskogskaraktär, men fick till svar från ordf. att "vi ska vara glada för alla träd som självsår sig." Efter det sågade man ned ett av de få spelstrategiska träd som fanns (på fyran, visserligen gammalt och slitet, men varför inte flytta ett ungt och friskt träd dit i stället - pengar verkar ju finnas när man på ett av banans redan bra hål bygger en ny backtee (lär inte användas mer än ev. på Telia-tävlingen, om ens då, förra året spelade de inte ens backtee på 17) och tre nya bunkrar.
- Jag har föreslagit att den helt odemokratiska bangruppen (en tidigare hemlig grupp som gör alla förarbeten om banan, varpå styrelsen sedan bara klubbar igenom) ska offentliggöra sina protokoll och den lista med förslag som man enligt uppgift har. Nej, det kan vi inte göra, "det kan man ju se som interna arbetshemligheter" svarade ordföranden.
- Jag (eller rättare sagt valberedningen) har föreslagit att bankommittén skulle välja in en av klubbens få medlemmar som faktiskt kan något om banarkitektur, men i stället "kuppade" man in ännu en 27-handicappare som kunde sitta och hålla med "för han kan mycket om miljöfrågor". Varför denna person inte ville sitta i miljökommittén som jag hade föreslagit - och inte ens kunde besväras med att höra av sig och tacka ja eller tacka nej trots flera påringningar - framkom inte. Man brydde sig inte heller om att i förväg göra sin inställning klar utan hellre "såga" den stackare vi föreslagit på årsmötet.
Det är synd att det ska vara så här för banan är inte helt dum, om än kanske lite enahanda i längden.
15 april 2007
En härlig dag i solen
Trots fantastiskt väder var det nästan tomt på klubben när jag anlände strax innan tidbokningen öppnade kvart i åtta. Tid bokades till 8:25 så att Tux skulle hinna fram och jag slog några bollar på rangen (inte jättebra, men bara en socket iaf ... 8)
Mitt starkare vänsterhandsgrepp kändes iofs bra, men var tydligen inte det mirakelmedel jag hoppats. Några puttar på övningsgreen utan direkt engagemang och sedan ut på ettan. Föga anade jag vad som komma skulle.
Långa och raka slag, fina drivar som flög och flög, och flera inspel som damp ned vid stickan. Tyvärr bara tre birdies, men ytterligare fyra-fem birdieputtar var bra slagna, men rullade inte ut - det var *betydligt* trögare idag än igår och det fick jag aldrig ordning på.
När dammet skingrats hade jag trillat runt på 72 slag, tre birdies, tre bogeys med 15 greenträffar och 33 puttar. Inte så illa pinkat ...
Mitt starkare vänsterhandsgrepp kändes iofs bra, men var tydligen inte det mirakelmedel jag hoppats. Några puttar på övningsgreen utan direkt engagemang och sedan ut på ettan. Föga anade jag vad som komma skulle.
Långa och raka slag, fina drivar som flög och flög, och flera inspel som damp ned vid stickan. Tyvärr bara tre birdies, men ytterligare fyra-fem birdieputtar var bra slagna, men rullade inte ut - det var *betydligt* trögare idag än igår och det fick jag aldrig ordning på.
När dammet skingrats hade jag trillat runt på 72 slag, tre birdies, tre bogeys med 15 greenträffar och 33 puttar. Inte så illa pinkat ...
14 april 2007
Tänk att det kan vara så enkelt …
Efter att en längre tid spelat ganska rutten golf (spelmässigt, även om jag scorat inte alltför illa) stod jag igår på rangen och slog lite bollar.
Skavda, någon enstaka okej träff, men allting med svag fade till rejäl slice – inget man imponeras av och ingen hade nog trott på att jag har fyra i handicap om de bara sett mina slag.
Efter de första 10-15 bollarna slutade jag. Lade ned klubban och började fundera. Vad är det egentligen jag gör. Varför skaver jag slagen och varför går bollarna åt höger.
Tog upp en klubba och började från början. Med greppet. När jag tittade ned på det färdiga greppet som jag spelat med en tid såg jag en enda knoge. Den på tummen. Herrejösses.
Stärkte vänsterhandsgreppet, satte dit högerhanden ... och jäklar vad det kändes skönt. Tog några övningssvingar och helt plötsligt gick det att sätta klubban och ta sig tid i svingen.
Gick igenom bagen med varannan klubba från wedge till driver och där fanns ju en del golf i de slagen. Hade iaf kunnat låtsas vara singelhandicappare.
Ut på banan
Eftersom jag hade skyndat mig igenom banan när jag mätte in den med min nya GPS Caddie (se www.matsgolf.se) så fick jag för mig att jag skulle prova min "nya" sving på banan, men med startförbud på ettan (juniorläger) fick jag stega direkt bort till femman.
Lite halvduffad J7 pin high (runt 145 meter) och chip-tvåputt var väl inget att gnälla över. På hålet efter, xx meter, par 5, dogleg höger, spelade jag J4, J7, J8 precis förbi flaggan och brydde mig inte om att slå birdieputten eftersom jag fick gå igenom.
Vad fasen, det funkar ju! Nu jäklar ska här slås. Jodå. Lite halvtåad järnfemma på sjuan – den går väl i bunkern tänkte jag. Nähä – långt förbi bunkern. Vad i h-e ... kan lite starkare grepp göra så stor skillnad.
På åttan, rakt par 4, xxx meter, har jag den senaste tiden lagt en boll out till höger varenda gång. Icke så idag. Iofs lite tunt tåad, men bra längd och i spel. En J7 till pinnen och en klockren birdie.
Nian, tian, elvan och tolvan spelade jag sedan som i trans – iofs "bara" par på nian och tian, men på elvan satte jag upp en drive till drygt 40 meter och pitchade in bollen död och på tolvan slog jag träsju från tee och satte sedan upp en järnåtta förbi pinnen och spann ned den till dryga metern – putten satt såklart klockrent i bakkanten.
På vägen tillbaka till bilen, ja hela vägen hem faktiskt, satt mitt flin som klistrat. Iofs var jag trött som fasen, men sådär skönt trött efter att ha gjort något bra. Mmmm.
Borta med vinden?
Nejdå, inte alls. Iofs blåste det inget idag, men svingen fanns kvar. Tänkte iofs bara träna, men när jag fick syn på Klas och Håkan på tian småsprang jag bort till dem med bagen på axeln (och förbannade mig själv för att jag inte tog med vagnen).
Klockren birdie direkt. Pang, pang, pang. Slog *över* green med andraslaget på tretton och hade en hel del andra bra slag, och scoren var väl någonstans kring par - de spelade match så jag försökte hålla mig lite ur vägen - trots att jag tre gånger hamnade på ett bart läge varifrån en topp var enda slaget som fanns.
Nu ska jag ta en varm dusch, hinka en välförtjänt pilsner och sedan gå och knyta mig. Imorgon är det 18 hål och då jäklar ...
Skavda, någon enstaka okej träff, men allting med svag fade till rejäl slice – inget man imponeras av och ingen hade nog trott på att jag har fyra i handicap om de bara sett mina slag.
Efter de första 10-15 bollarna slutade jag. Lade ned klubban och började fundera. Vad är det egentligen jag gör. Varför skaver jag slagen och varför går bollarna åt höger.
Tog upp en klubba och började från början. Med greppet. När jag tittade ned på det färdiga greppet som jag spelat med en tid såg jag en enda knoge. Den på tummen. Herrejösses.
Stärkte vänsterhandsgreppet, satte dit högerhanden ... och jäklar vad det kändes skönt. Tog några övningssvingar och helt plötsligt gick det att sätta klubban och ta sig tid i svingen.
Gick igenom bagen med varannan klubba från wedge till driver och där fanns ju en del golf i de slagen. Hade iaf kunnat låtsas vara singelhandicappare.
Ut på banan
Eftersom jag hade skyndat mig igenom banan när jag mätte in den med min nya GPS Caddie (se www.matsgolf.se) så fick jag för mig att jag skulle prova min "nya" sving på banan, men med startförbud på ettan (juniorläger) fick jag stega direkt bort till femman.
Lite halvduffad J7 pin high (runt 145 meter) och chip-tvåputt var väl inget att gnälla över. På hålet efter, xx meter, par 5, dogleg höger, spelade jag J4, J7, J8 precis förbi flaggan och brydde mig inte om att slå birdieputten eftersom jag fick gå igenom.
Vad fasen, det funkar ju! Nu jäklar ska här slås. Jodå. Lite halvtåad järnfemma på sjuan – den går väl i bunkern tänkte jag. Nähä – långt förbi bunkern. Vad i h-e ... kan lite starkare grepp göra så stor skillnad.
På åttan, rakt par 4, xxx meter, har jag den senaste tiden lagt en boll out till höger varenda gång. Icke så idag. Iofs lite tunt tåad, men bra längd och i spel. En J7 till pinnen och en klockren birdie.
Nian, tian, elvan och tolvan spelade jag sedan som i trans – iofs "bara" par på nian och tian, men på elvan satte jag upp en drive till drygt 40 meter och pitchade in bollen död och på tolvan slog jag träsju från tee och satte sedan upp en järnåtta förbi pinnen och spann ned den till dryga metern – putten satt såklart klockrent i bakkanten.
På vägen tillbaka till bilen, ja hela vägen hem faktiskt, satt mitt flin som klistrat. Iofs var jag trött som fasen, men sådär skönt trött efter att ha gjort något bra. Mmmm.
Borta med vinden?
Nejdå, inte alls. Iofs blåste det inget idag, men svingen fanns kvar. Tänkte iofs bara träna, men när jag fick syn på Klas och Håkan på tian småsprang jag bort till dem med bagen på axeln (och förbannade mig själv för att jag inte tog med vagnen).
Klockren birdie direkt. Pang, pang, pang. Slog *över* green med andraslaget på tretton och hade en hel del andra bra slag, och scoren var väl någonstans kring par - de spelade match så jag försökte hålla mig lite ur vägen - trots att jag tre gånger hamnade på ett bart läge varifrån en topp var enda slaget som fanns.
Nu ska jag ta en varm dusch, hinka en välförtjänt pilsner och sedan gå och knyta mig. Imorgon är det 18 hål och då jäklar ...
En trevlig tripp till Rom [del 2]
Sista hålet på Le Querce, en tuff vandring uppför till en green med en kraftig nivåskillnad - och därtill hörande chip-treputt för bogey ... 8(Fortsättning från En trevlig tripp till Rom [del 1]
Efter en god middag på mycket trevliga restaurangen Ambasciata D'Abruzzo fick man några timmars sömn och sedan var det dags för en liten guidad tur i Rom.
För alla med minsta intresse för kultur och historia är Rom en mycket sevärd stad. Tyvärr finns inte så mycket kvar av "Ancient Rome" som man skulle kunna önska sig, men ändå finns många mycket imponerande byggnadsverk att beskåda.
Jag fick också lära mig vad SPQR betyder (som man ju sett på standar i Asterix) - Senatus Populus Que Romanus - Senaten och folket i Rom.
Tillbaka till hotellet och snabbt fram med grejerna, en knapp timmes bussfärd till Le Querce och så dags för nästa runda.
En snabb macka (okej då, två) och lite vatten "satte fart på andarna" och jag höll sånär på att missa min starttid när jag fick sprinta in förbi den glatt leende killen som höll ordning i omklädningsrummet. "Desperate?" frågade han. "Si, desperate", klämde jag fram innan jag klämde något annat.
Som bana är Le Querce en trivsam upplevelse. Kuperad och i fint skick samt med många fina vyer. Tyvärr var min känsla på greenerna som bortblåst och fick sig ytterligare en knäck redan på ettan.
Efter en "safe" drive, layup med J7 och en perfekt nia in till pinnan blev jag straffad med en backspinn som förde bollen hela vägen av green. Treputten kom som ett brev på posten och därmed också en viss rädsla i stroket som sedan smittade av sig på alla klubbor bagen.
Några direkta slag att skryta med från den här rundan finns väl inte, förutom kanske ett bunkerslag till tap in-range på tian. Men banan var riktigt fin och jag skulle gärna spela den igen en dag när spelet sitter lite bättre.
Kul också att vara på "historisk" mark - Le Querce var nämligen spelplats för 1991 års World Cup där Anders Forsbrand och Per-Ulrik Johansson vann en VM-titel för Sverige i hård kamp med den tidens bästa parspelare, Fred Couples och Davis Love III.
Jodå, det fanns ett minne från Sveriges VM-seger -91, men den satt halvt gömd i en trappa bakom en stor växt ...Maten efter rundan smakade utmärkt, synd dock att Odis (medföljande sällskapsdam hela resan) inte fick njuta av den. Han hade i stället hamnat i ett mörkt rum där han led av febersvallningar som inte gav sig förrän han fick en rejäl 600 mg Ibumetin av mig. Synd att han inte frågade efter en sån tidigare.
På kvällen blev det utgång, men döm om vår förvåning när det i princp var omöjligt att uppbringa någon kvinnlig fägring. Vi började på Via Veneto, tog taxi till en riktig nattklubb (med Ferrari parkerad utanför) där drinkarna kostade 15 euro - styck, tittade in på Hard Rock Café (tomt) och sedan in på en halvsluskig bar där vi fick i oss lite mer sprit innan det var dags för sängen.
Resan hem med Sterling-flighten var angenäm, med förbeställd brunch som satt som smäcken när bakfyllan släppt. Klart bättre än på vägen ned när jag först glömde min mobil i säkerhetskontrollen på Kastrup, maten hamnade på fel plan och jag avslutade triumviratet med att glömma min jacka på planet när vi landat (kul dock att i sällskap med vapenutrustad carabinieri få vandra ut på plattan och hämta min jacka innan jag med en lätt handviftning passerade säkerhets- och passkontrollen).
10 april 2007
06 april 2007
En trevlig tripp till Rom [del 1]
Å tjänstens vägnar fick jag fara till Rom i förra veckan. Det var minsann på tiden att man fick se hur den här världsstaden ser ut i verkligheten med tanke på att jag med stort intresse följt TV-serien Rome i två säsonger.
Tyvärr fanns inte mycket kvar av "Ancient Rome", men desto fler kyrkor, kyrkliga byggnader, kyrkligt folk och andra kyrkogrejer (jag är inte värst religiös av mig). Imponerande byggnader, visst, men mest imponerande var nog ändå de som köade utanför St Peterskyrkan i tusentals och åter tusentals där över hälften inte hade en chans att komma in innan stängningsdags.
Mina intryck från staden var dock mycket positiva, särskilt den eftermiddag då vi ägnade oss åt att promenera genom staden och gärna gå vilse i de många smala gränderna (knappt axelbrett kändes det som) där romarna själva tyckte att de utan vidare kunde köra bil.
Efter en snabb (nåja, lite konverserande med den söta polska tjejen i baren blev det väl) Murphys (i brist på Guinness …) gick vi först förbi senaten och såg de sex(!) vakterna, två traditionellt klädda med varsitt långt svärd, två militärer med automatkarbiner och två vanliga poliser med k-pistar. Där bråkar man inte.
Efter lite promenerande till kom vi till Pantheon och hade turen att det småregnade lite. En fantastiskt imponerande byggnad där man kunde stå och se upp på domens hål och se hur regndropparna sakta dalade ned för att med ett "splatt" träffa glasögonen. Utom på min kompis vars oskyddade ögon fick ta smällen … 8)
Som brukligt i Italien åt vi gott och fick i oss både G&T, öl och vin i större mängder än jag normalt får i mig på en månad hemma och kanske var det därför de första hålen på Marco Simone GC (ritad av Jim Fazio, den mindre kända av de båda bröderna) inte riktigt gick som jag hade tänkt mig.
Iofs var bunkrarna sönderregnade och först blev jag av med en boll i en bunker som var vattenfylld till hälften och när jag droppat en ny boll på det stenhårda underlaget gick det inte ens att med 60-gradaren hoppas på att få upp bollen ordentligt (jag var väl en 3-4 meter nedanför greenytan med rena väggen framför mig).
Min kamrat (som jag bettade mot) tyckte efter sitt bunkerslag på hålet efter (lätt nedför, ingen bunkerkant och med mycket green att jobba med) att "det är ju bara att cleana en järnnia". Jodå, lätt för honom att säga.
Efter en riktigt bra drive på hål åtta kom jag fram till bollen och hittade den en decimeter bredvid nedslagsmärket – och helt svart av jord och lera. Inspelet misslyckades (jag kunde iaf skylla på leran) och jag fick ett sånt där härligt inspel från ca 5 meter nedanför greenytan, med en greenbunker i vägen och sedan nedför på andra sidan.
Lobben var visserligen bra slagen, men fastnade i fringen varifrån jag i ren ilska chip-tvåputtade för en härlig dubbel (efter dagens bästa drive).
På nian hamnade jag lite taskigt till under ett körsbärsträd 200 m från green efter en släppt drive (p-bollen hamnade så perfekt att man inte kunde gått fram och lagt den bättre). Nu var jag dock lite uppgiven så i stället för att pitcha ut i sidled snärtade jag upp en spoon på green och tvåputtade för par.
En snabb macka (ett ciabattabröd utan smör, men med en hel j-a schnitzel ... 8) och lite vatten senare stod vi på tians tee. Sista nio hålen spelade jag sedan riktigt bra – och kanske var det också därför jag tyckte att de var de bättre hålen – och avslutade med en sån där härligt perfekt birdie på det tuffa artonde.
En kanondrive över bunkern till vänster (213 carry över den) och sedan en viss klagan på att jag inte hade järnsex med mig (hade halvset för att orka bära) innan jag ställde upp en perfekt slagen järnfemma, lite öppnad, till ca 3 meter från hål och satte putten klockrent mitt i hålet.
En perfekt drive på väg
43-36 gav 73 slag netto och vinst på inrundan och totalen. Skönt att se kompisens min när det gick upp för honom att jag gått på par in och sopat hem det (hade väl inte direkt skrutit över spelet när han frågade hur det gick efter nio hål … 8)
Rapport från Le Querce och min "horror story" 88-runda kommer senare.
Tyvärr fanns inte mycket kvar av "Ancient Rome", men desto fler kyrkor, kyrkliga byggnader, kyrkligt folk och andra kyrkogrejer (jag är inte värst religiös av mig). Imponerande byggnader, visst, men mest imponerande var nog ändå de som köade utanför St Peterskyrkan i tusentals och åter tusentals där över hälften inte hade en chans att komma in innan stängningsdags.
Mina intryck från staden var dock mycket positiva, särskilt den eftermiddag då vi ägnade oss åt att promenera genom staden och gärna gå vilse i de många smala gränderna (knappt axelbrett kändes det som) där romarna själva tyckte att de utan vidare kunde köra bil.
Efter en snabb (nåja, lite konverserande med den söta polska tjejen i baren blev det väl) Murphys (i brist på Guinness …) gick vi först förbi senaten och såg de sex(!) vakterna, två traditionellt klädda med varsitt långt svärd, två militärer med automatkarbiner och två vanliga poliser med k-pistar. Där bråkar man inte.
Efter lite promenerande till kom vi till Pantheon och hade turen att det småregnade lite. En fantastiskt imponerande byggnad där man kunde stå och se upp på domens hål och se hur regndropparna sakta dalade ned för att med ett "splatt" träffa glasögonen. Utom på min kompis vars oskyddade ögon fick ta smällen … 8)
Som brukligt i Italien åt vi gott och fick i oss både G&T, öl och vin i större mängder än jag normalt får i mig på en månad hemma och kanske var det därför de första hålen på Marco Simone GC (ritad av Jim Fazio, den mindre kända av de båda bröderna) inte riktigt gick som jag hade tänkt mig.
Iofs var bunkrarna sönderregnade och först blev jag av med en boll i en bunker som var vattenfylld till hälften och när jag droppat en ny boll på det stenhårda underlaget gick det inte ens att med 60-gradaren hoppas på att få upp bollen ordentligt (jag var väl en 3-4 meter nedanför greenytan med rena väggen framför mig).
Min kamrat (som jag bettade mot) tyckte efter sitt bunkerslag på hålet efter (lätt nedför, ingen bunkerkant och med mycket green att jobba med) att "det är ju bara att cleana en järnnia". Jodå, lätt för honom att säga.
Efter en riktigt bra drive på hål åtta kom jag fram till bollen och hittade den en decimeter bredvid nedslagsmärket – och helt svart av jord och lera. Inspelet misslyckades (jag kunde iaf skylla på leran) och jag fick ett sånt där härligt inspel från ca 5 meter nedanför greenytan, med en greenbunker i vägen och sedan nedför på andra sidan.
Lobben var visserligen bra slagen, men fastnade i fringen varifrån jag i ren ilska chip-tvåputtade för en härlig dubbel (efter dagens bästa drive).
På nian hamnade jag lite taskigt till under ett körsbärsträd 200 m från green efter en släppt drive (p-bollen hamnade så perfekt att man inte kunde gått fram och lagt den bättre). Nu var jag dock lite uppgiven så i stället för att pitcha ut i sidled snärtade jag upp en spoon på green och tvåputtade för par.
En snabb macka (ett ciabattabröd utan smör, men med en hel j-a schnitzel ... 8) och lite vatten senare stod vi på tians tee. Sista nio hålen spelade jag sedan riktigt bra – och kanske var det också därför jag tyckte att de var de bättre hålen – och avslutade med en sån där härligt perfekt birdie på det tuffa artonde.
En kanondrive över bunkern till vänster (213 carry över den) och sedan en viss klagan på att jag inte hade järnsex med mig (hade halvset för att orka bära) innan jag ställde upp en perfekt slagen järnfemma, lite öppnad, till ca 3 meter från hål och satte putten klockrent mitt i hålet.
En perfekt drive på väg
43-36 gav 73 slag netto och vinst på inrundan och totalen. Skönt att se kompisens min när det gick upp för honom att jag gått på par in och sopat hem det (hade väl inte direkt skrutit över spelet när han frågade hur det gick efter nio hål … 8)
Rapport från Le Querce och min "horror story" 88-runda kommer senare.
Grillad i tidbokningen
Glad i hågen ringde jag klubben för att boka en tid till imorgon. Vi var några stycken som snackat lite löst om att spela så jag tänkte att jag ordnar en tid och så får vi snacka ihop oss.
Efter först upptaget ett tag och sedan telefonkö kom jag till slut fram. Första lediga tid var 09:51 - kanon tyckte jag, det passar perfekt.
Då kom ett förhör av värsta sort.
Vad har du för golf-ID?
Okej, det kan jag ta. Och det kunde jag ju dessutom utantill. Sedan blev det värre.
Hur många är ni?
Tja, fyra tänkte jag, man vet ju inte hur många som vill spela och i ärlighetens namn vill man ju inte få med vem som helst i bollen (okej, det är kanske inte PK att tycka så, men så är det).
Vad har de för golf-ID?
Eh ... va? Vi har ju inte riktigt bestämt vilka det är än ... kan du inte skriva Gäst?
Nej, vi har blivit hårdare på det.
Ooops. Jaha, jag kan ju inga golf-ID utantill så jag fick börja dra fram lite namn på de som var intresserade. Och klubbtillhörighet. Och så en jäkla massa sökningar i hennes j-a GIT-skit.
Till slut blev det för krångligt och tidsödande även för henne så hon nöjde sig med Gäst på slutet.
Hur f-n kan man ha såna rutiner? Inte nog med att det är kaos när det är tidbokning på morgonen såhär, ska man sedan sitta och köra dubbel italiensk bokföring på allt tar det ju en j-a tid. Dessutom stör det mig att jag inte bara kan få boka en tid och sedan försöka fylla den på egen hand.
Roten till hela eländet är ... som ni säkert förstått nu ... GIT. Vicket j-a SÄPO-system - vad f-n ska det vara bra för? Urrrk!
Efter först upptaget ett tag och sedan telefonkö kom jag till slut fram. Första lediga tid var 09:51 - kanon tyckte jag, det passar perfekt.
Då kom ett förhör av värsta sort.
Vad har du för golf-ID?
Okej, det kan jag ta. Och det kunde jag ju dessutom utantill. Sedan blev det värre.
Hur många är ni?
Tja, fyra tänkte jag, man vet ju inte hur många som vill spela och i ärlighetens namn vill man ju inte få med vem som helst i bollen (okej, det är kanske inte PK att tycka så, men så är det).
Vad har de för golf-ID?
Eh ... va? Vi har ju inte riktigt bestämt vilka det är än ... kan du inte skriva Gäst?
Nej, vi har blivit hårdare på det.
Ooops. Jaha, jag kan ju inga golf-ID utantill så jag fick börja dra fram lite namn på de som var intresserade. Och klubbtillhörighet. Och så en jäkla massa sökningar i hennes j-a GIT-skit.
Till slut blev det för krångligt och tidsödande även för henne så hon nöjde sig med Gäst på slutet.
Hur f-n kan man ha såna rutiner? Inte nog med att det är kaos när det är tidbokning på morgonen såhär, ska man sedan sitta och köra dubbel italiensk bokföring på allt tar det ju en j-a tid. Dessutom stör det mig att jag inte bara kan få boka en tid och sedan försöka fylla den på egen hand.
Roten till hela eländet är ... som ni säkert förstått nu ... GIT. Vicket j-a SÄPO-system - vad f-n ska det vara bra för? Urrrk!
03 april 2007
De bästa banorna utanför USA
Ny ranking från Golfdigest (USA). Fetmarkerade har jag spelat. Många pärlor kvar att besöka. Notabelt är att mina 12 banor från den gamla listan nu är 15 banor på den nya.
Under året planerar jag att besöka drygt ett halvdussin banor på topp 100-listan, med nr. 13 Morfontaine redan om några veckor. Kul.
100 BEST COURSES OUTSIDE THE UNITED STATES
1. Royal County Down G.C. Newcastle, N. Ireland
2. St. Andrews Links (Old) St. Andrews, Scotland
3. Royal Dornoch G.C. (Championship) Dornoch, Scotland
4. Royal Portrush G.C. (Dunluce) Portrush, N. Ireland
5. Muirfield Gullane, Scotland
6. Royal Melbourne G.C. (Composite) Black Rock, Australia
7. Ballybunion G.C. (Old) Ballybunion, Ireland
8. Turnberry Hotel (Ailsa) Turnberry, Scotland
9. Carnoustie G. Links (Championship) Carnoustie, Scotland
10. Cape Kidnappers G. Cse. Hawke’s Bay, New Zealand
11. Loch Lomond G.C. Luss, Scotland
12. Sunningdale G.C. (Old) Sunningdale, England
13. G. de Morfontaine Morfontaine, France
14. New South Wales G.C. Sydney, Australia
15. Kingston Heath G.C. Melbourne, Australia
16. Royal St. George’s G.C. Sandwich, England
17. Kingsbarns G. Links St. Andrews, Scotland
18. Royal Birkdale G.C. Southport, England
19. Hirono G.C. Hyogo, Japan
20. Casa de Campo (Teeth of the Dog) La Romana, Dominican Republic
21. Royal Porthcawl G.C. Porthcawl, Wales
22. Royal Troon G.C. (Old) Troon, Scotland
23. Lahinch G.C. (Old) Lahinch, Ireland
24. Portmarnock G.C. (Old) Portmarnock, Ireland
25. Royal Lytham and St. Annes G.C. Lytham St. Annes, England
26. St. George’s G. & C.C. Islington, Ontario, Canada
27. The European Club Brittas Bay, Ireland
28. Cabo del Sol G.C. (Ocean) Los Cabos, Mexico
29. Woodhall Spa G.C. (Hotchkin) Woodhall Spa, England
30. Kauri Cliffs G.C. & Lodge Northland, New Zealand
31. Ganton G.C. Ganton, England
32. Cruden Bay G.C. Cruden Bay, Scotland
33. Royal Liverpool G.C. Hoylake, England
34. National G.C. Woodbridge, Ontario, Canada
35. Kawana Hotel G.C. (Fiji) Shizuoka, Japan
36. Hamilton G. & C.C. Ancaster, Ontario, Canada
37. Leopard Creek G. Estate & C.C. Malelane, South Africa
38. Highlands Links Cape Breton, Nova Scotia, Canada
39. Ellerston G.C. Hunter Valley, Australia
40. Tokyo G.C. Saitama, Japan
41. Gary Player C.C. Sun City, South Africa
42. Western Gailes G.C. Irvine, Scotland
43. Carne G. Links Belmullet, Ireland
44. Macrihanish G.C. Macrihanish, Scotland
45. The C. at Nine Bridges Jeju Island, South Korea
46. Valderrama G.C. Sotogrande, Spain
47. Fancourt Hotel & C.C. Estate (The Links) George, South Africa
48. Waterville G. Links Waterville, Ireland
49. Mid Ocean Club Tucker’s Town, Bermuda
50. North Berwick G.C. North Berwick, Scotland
51. Royal Adelaide G.C. Adelaide, Australia
52. Beacon Hall G.C. Aurora, Ontario, Canada
53. Metropolitan G.C. Melbourne, Australia
54. Capilano G.C. West Vancouver, B.C., Canada
55. Old Head G. Links Kinsale, Ireland
56. Royal Aberdeen G.C. (Balgownie) Aberdeen, Scotland
57. Barnbougle Dunes G. Links Bridport, Tasmania, Australia
58. Spring City G. & Lake Resort (Lake) Kunming, China
59. Olivos G.C. Buenos Aires, Argentina
60. Arabella Estate & G.C. Kleinmond, South Africa
61. Swinley Forest G.C. Ascot, England
62. Durban C.C. Durban, South Africa
63. Shaughnessy G. & C.C. Vancouver, B.C., Canada
64. Spring City G. & Lake Resort (Mountain) Kunming, China
65. Paraparaumu Beach G.C. Paraparaumu Beach, New Zealand
66. Walton Heath G.C. (Old) Walton-on-the-Hill, England
67. Halmstad G.C. Halmstad, Sweden
68. G. de Moliets Moliets, France
69. Royal Zoute G.C. Knokke, Belgium
70. Redtail G. Cse. St. Thomas, Ontario, Canada
71. Royal Montreal G.C. (Blue) Ile Bizard, Quebec, Canada
72. Emirates G.C. (Wadi) Dubai, United Arab Emirates
73. Royal St. David’s G.C. Harlech, Wales
74. Kasumigaseki C.C. (East) Saitama, Japan
75. Emirates G.C. (Majlis) Dubai, United Arab Emirates
76. Sotogrande G.C. Sotogrande, Spain
77. Punta Espada G.C. Cap Cana, Dominican Republic
78. G. de Spérone Bonifacio, Corsica, France
79. Buenos Aires G.C. Bella Vista, Buenos Aires, Argentina
80. Troia G. Setúbal, Lisbon, Portugal
81. G.C. du Domaine Impérial Gland, Switzerland
82. Sand G.C. Jönköping, Sweden
83. Banff Springs G.C. (Stanley Thompson) Banff, Alberta, Canada
84. Vilamoura G.C. (Victoria) Almancil, Algarve, Portugal
85. Sherwood Hills G.C. Cavite, Philippines
86. Jockey Club (Colorada) San Isidro, Buenos Aires, Argentina
87. G.C. Biella Le Betulle Magnano, Biella, Italy
88. Hamburger G.C. Falkenstein, Hamburg, Germany
89. G. Les Bordes Beaugency, France
90. Naruo G.C. Hyogo, Japan
91. Royal Cinque Ports G.C. Deal, England
92. Blue Canyon G. & C.C. (Canyon) Phuket, Thailand
93. St. Andrews (New) St. Andrews, Scotland
94. County Louth G.C. Baltray, Ireland
95. Nirwana Bali G.C. Bali, Indonesia
96. Noordwijkse G.C. Noordwijk, The Netherlands
97. El Dorado G.C. Los Cabos, Mexico
98. The National G.C. (Moonah) Cape Schanck, Australia
99. Pinx G.C. Jeju Island, South Korea
100. Itanhangá G.C. Rio de Janeiro, Brazil
Under året planerar jag att besöka drygt ett halvdussin banor på topp 100-listan, med nr. 13 Morfontaine redan om några veckor. Kul.
100 BEST COURSES OUTSIDE THE UNITED STATES
1. Royal County Down G.C. Newcastle, N. Ireland
2. St. Andrews Links (Old) St. Andrews, Scotland
3. Royal Dornoch G.C. (Championship) Dornoch, Scotland
4. Royal Portrush G.C. (Dunluce) Portrush, N. Ireland
5. Muirfield Gullane, Scotland
6. Royal Melbourne G.C. (Composite) Black Rock, Australia
7. Ballybunion G.C. (Old) Ballybunion, Ireland
8. Turnberry Hotel (Ailsa) Turnberry, Scotland
9. Carnoustie G. Links (Championship) Carnoustie, Scotland
10. Cape Kidnappers G. Cse. Hawke’s Bay, New Zealand
11. Loch Lomond G.C. Luss, Scotland
12. Sunningdale G.C. (Old) Sunningdale, England
13. G. de Morfontaine Morfontaine, France
14. New South Wales G.C. Sydney, Australia
15. Kingston Heath G.C. Melbourne, Australia
16. Royal St. George’s G.C. Sandwich, England
17. Kingsbarns G. Links St. Andrews, Scotland
18. Royal Birkdale G.C. Southport, England
19. Hirono G.C. Hyogo, Japan
20. Casa de Campo (Teeth of the Dog) La Romana, Dominican Republic
21. Royal Porthcawl G.C. Porthcawl, Wales
22. Royal Troon G.C. (Old) Troon, Scotland
23. Lahinch G.C. (Old) Lahinch, Ireland
24. Portmarnock G.C. (Old) Portmarnock, Ireland
25. Royal Lytham and St. Annes G.C. Lytham St. Annes, England
26. St. George’s G. & C.C. Islington, Ontario, Canada
27. The European Club Brittas Bay, Ireland
28. Cabo del Sol G.C. (Ocean) Los Cabos, Mexico
29. Woodhall Spa G.C. (Hotchkin) Woodhall Spa, England
30. Kauri Cliffs G.C. & Lodge Northland, New Zealand
31. Ganton G.C. Ganton, England
32. Cruden Bay G.C. Cruden Bay, Scotland
33. Royal Liverpool G.C. Hoylake, England
34. National G.C. Woodbridge, Ontario, Canada
35. Kawana Hotel G.C. (Fiji) Shizuoka, Japan
36. Hamilton G. & C.C. Ancaster, Ontario, Canada
37. Leopard Creek G. Estate & C.C. Malelane, South Africa
38. Highlands Links Cape Breton, Nova Scotia, Canada
39. Ellerston G.C. Hunter Valley, Australia
40. Tokyo G.C. Saitama, Japan
41. Gary Player C.C. Sun City, South Africa
42. Western Gailes G.C. Irvine, Scotland
43. Carne G. Links Belmullet, Ireland
44. Macrihanish G.C. Macrihanish, Scotland
45. The C. at Nine Bridges Jeju Island, South Korea
46. Valderrama G.C. Sotogrande, Spain
47. Fancourt Hotel & C.C. Estate (The Links) George, South Africa
48. Waterville G. Links Waterville, Ireland
49. Mid Ocean Club Tucker’s Town, Bermuda
50. North Berwick G.C. North Berwick, Scotland
51. Royal Adelaide G.C. Adelaide, Australia
52. Beacon Hall G.C. Aurora, Ontario, Canada
53. Metropolitan G.C. Melbourne, Australia
54. Capilano G.C. West Vancouver, B.C., Canada
55. Old Head G. Links Kinsale, Ireland
56. Royal Aberdeen G.C. (Balgownie) Aberdeen, Scotland
57. Barnbougle Dunes G. Links Bridport, Tasmania, Australia
58. Spring City G. & Lake Resort (Lake) Kunming, China
59. Olivos G.C. Buenos Aires, Argentina
60. Arabella Estate & G.C. Kleinmond, South Africa
61. Swinley Forest G.C. Ascot, England
62. Durban C.C. Durban, South Africa
63. Shaughnessy G. & C.C. Vancouver, B.C., Canada
64. Spring City G. & Lake Resort (Mountain) Kunming, China
65. Paraparaumu Beach G.C. Paraparaumu Beach, New Zealand
66. Walton Heath G.C. (Old) Walton-on-the-Hill, England
67. Halmstad G.C. Halmstad, Sweden
68. G. de Moliets Moliets, France
69. Royal Zoute G.C. Knokke, Belgium
70. Redtail G. Cse. St. Thomas, Ontario, Canada
71. Royal Montreal G.C. (Blue) Ile Bizard, Quebec, Canada
72. Emirates G.C. (Wadi) Dubai, United Arab Emirates
73. Royal St. David’s G.C. Harlech, Wales
74. Kasumigaseki C.C. (East) Saitama, Japan
75. Emirates G.C. (Majlis) Dubai, United Arab Emirates
76. Sotogrande G.C. Sotogrande, Spain
77. Punta Espada G.C. Cap Cana, Dominican Republic
78. G. de Spérone Bonifacio, Corsica, France
79. Buenos Aires G.C. Bella Vista, Buenos Aires, Argentina
80. Troia G. Setúbal, Lisbon, Portugal
81. G.C. du Domaine Impérial Gland, Switzerland
82. Sand G.C. Jönköping, Sweden
83. Banff Springs G.C. (Stanley Thompson) Banff, Alberta, Canada
84. Vilamoura G.C. (Victoria) Almancil, Algarve, Portugal
85. Sherwood Hills G.C. Cavite, Philippines
86. Jockey Club (Colorada) San Isidro, Buenos Aires, Argentina
87. G.C. Biella Le Betulle Magnano, Biella, Italy
88. Hamburger G.C. Falkenstein, Hamburg, Germany
89. G. Les Bordes Beaugency, France
90. Naruo G.C. Hyogo, Japan
91. Royal Cinque Ports G.C. Deal, England
92. Blue Canyon G. & C.C. (Canyon) Phuket, Thailand
93. St. Andrews (New) St. Andrews, Scotland
94. County Louth G.C. Baltray, Ireland
95. Nirwana Bali G.C. Bali, Indonesia
96. Noordwijkse G.C. Noordwijk, The Netherlands
97. El Dorado G.C. Los Cabos, Mexico
98. The National G.C. (Moonah) Cape Schanck, Australia
99. Pinx G.C. Jeju Island, South Korea
100. Itanhangá G.C. Rio de Janeiro, Brazil
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
