Efter alldeles för många rundor för en sliten Puttaren så här på senhösten är det nu slut på det roliga. Det är verkligen dags för en paus och det ska nästan bli skönt att få sitta inne en dag och jobba.
Idag var det dock inte jobb som gällde - istället körde jag som vanligt ut till Haverdal för en golfrunda. Dagen till ära hade provmedlem med sig en klubbkamrat, en ruskigt duktig golfspelare som gjorde att jag, liksom i förrgår, fick lite svårt att "ta plats" ... inte lätt när man sett sig som hackare så länge och först på sistone börjat få lite självförtroende.
En köpenhamnare bestämdes och med ett enkelt par på ettan (efter en tvåputt från 25 meter) tog jag ledningen. Det gick dock snabbt över och jag hackade mig runt lite halvtaskigt första nio på ändå fantastiska 38 med den sving som inte alls var lika skön som igår.
Provmedlem och hans klubbkamrat gick ett respektive två över och det var ingen direkt utklassning där. I köpenhamnaren stod det 3-0-0 till mig, självklart tack vare mitt höga handicap.
På tian slog provmedlems klubbkamrat en kanondrive upp i fairwaykanten på fyran för en annorlunda inspelsvinkel - som han tyvärr inte förvaltade bättre än till en dubbelbogey sedan han bl.a. fluffat en chip. Min egen dubbel räckte därmed till delning av provmedlems bogey. Inte jättebra med bogey-dubbel-dubbel efter tre godkända utslag ...
På sista nio slog jag bollen mycket bättre, men hade trassel med greenerna (hålade greener är inte min melodi) och en hel del oflyt (en wedge som jag slog 140 meter på tolvan var liiite flyer). Efter birdien på tretton (sandwedge till under metern) var jag ändå i delad ledning 6-6-0 med provmedlem.
Vårt fjortonde hål är inte långt. Idag ca. 110 meter, men in i vinden. Järnnia för mig och provmedlem och wedge för dennes klubbkamrat. Provmedlem lyckades dock plocka fram rundans taskigaste bollträff och ett vekt skav upp i vinden räckte inte över vattnet. Det halvtaskigt slagna inspelet efter dropp dök ned i samma blöta grav och med en tredje boll lång på green följt av treputt skrevs hålresultatet till 8. Skönt att se att även duktiga spelare kan slarva.
När vi kom till sjuttonde hålet var ställningen 2-1-0 i provmedlems favör med mig på en stabil andraplats - jag har ju slag på 17. En tunn drive följdes (efter en lång utläggning av provmedlem om varför hålet inte är bra - träden vid stigen framme vid green ska väck) av en riktigt bra slagen hookad järnsjua som tyvärr rann över green. Chippen till en meter hade givit ledning om jag inte först siktat rakt på hålet och sedan ställt upp mig till bollen och slagit den på en annan linje ... 8(
Sista hålet slaktade jag rejält med en toppad järnfemma ned i första bunkern, dåligt bunkerslag, dålig chip och sedan iofs en rätt OK tvåputt från runt 7-8 meter. Provmedlem stod till slut med en meterputt för seger, men den var så tveksamt slagen att den inte höll linjen och slutresultatet skrevs därför 3-3-0 med provmedlem och hans klubbkamrat på topp och mig själv på en neslig sistaplats.
Nåväl - jag kände i alla fall att jag kunde hänga med de stora grabbarna (vilket jag alltid gör när jag spelar med duktiga spelare så jag fattar inte varför jag ska ha så svårt att våga ta plats, ta mig tid att sikta och fokusera på mitt eget spel). Bättre greener och bättre fokusering hade nog betytt en runda kring handicap i stället för de 81 slag det nu blev (43 slag in var ... sådär).
Nästa runda blir troligen på söndag. Inget kval till Vintertouren så då får jag chansen att utöka min poängskörd i vinterligan på Haverdal. Alla intresserade är välkomna - startavgift 50 kronor för den som vill vara med i ligan, 20 kronor för den som vill betta på dagens runda (winner takes all).
30 november 2006
29 november 2006
Var hälsad sköna vår ...
Jaha, då var våren här ... eller vad ska man annars kalla det när det är soligt och fint, varmt och skönt och dessutom maskrosorna börjar blomma ...
Den här maskrosen hittade jag på tolvans fairway idag.
Dagens runda var utomordentligt trevlig. Visserligen duggade det lätt när vi gick ut, men det var varmt och Tobbbe och jag fick sällskap av Tux, som inte visat sig på en golfbana på ett par månader (crazy!).
Tux behövde ett par-tre drivar på ettan för att komma igång, men spelade sedan mycket bra golf efter ett så långt uppehåll. När Tobbbe och jag lade i en extra växel så hängde han visserligen inte med, men på hans spel fanns inte mycket att anmärka.
Tobbbe gjorde fyra birdies idag. Starkt. Iofs var en på åttan, där det var vintergreen för att banpersonalen i sin ondskefulla list har valt att förstöra våra fina greener med luftning (vertidrain). Nåväl, man får väl hoppas att det leder till bra greener framöver.
Förstöra så fina greener ... 8(
Själv gjorde jag bara tre birdies. En kort och två långa puttar. Den roligaste var på femman, vårt trevliga dogleg vänster par 3 som idag spelades runt 160 meter med flaggan långt bak. Min tunna järnfemma in på green var enda greenträffen och både Tobbbe och Tux (som har slag här) lade in sina andraslag med chip resp putt till en dryg meter från hålet.
Jag hade tretton meter till hålet (stegade efteråt) och visualiserade linjen innan jag slog putten klockrent i bakkanten. Iofs hård som f-n ... hålet flyttade sig nog en decimeter och Tobbbes ansiktsuttryck när bollen slog i hålkanten och gick i var obetalbart. Sånt är kul ... 8)
Köpenhamnaren böljade fram och tillbaka, men när jag och Tobbbe gick på par respektive två under in kunde inte Tux hänga med och inför sjuttonde hålet var ställningen 7-5-0 med undertecknad i ledningen.
Efter en bra drive på 17, men sunkigt andraslag satte jag upp ett bunkerslag till någon meter för delning med Tobbbe, vars birdie inte räckte till seger när jag hade slag. 10-8-0 sedan Tux tappat orken något och inte mäktat med varken par eller birdie här.
På sista hålet slog både jag och Tobbbe ut bollen i skogen till vänster. En riktigt hookad järnsexa förpassade min boll ned i höger greenbunker med ca 20 meter kvar till hålet medan Tobbbe försökte skära in sin till green, men hamnade utanför till vänster.
Mitt bunkerslag här var en riktig skönhet. Lite mindre sand för bättre kontroll och bollen landade precis förbi pinnen, bet till och spann en halvmeter mot hålet. Tobbbe chippade in sin ungefär lika långt ifrån koppen och jag föreslog delning (hallå, jag ledde ju 10-8-0 ... 8)
Någon sådan delning ville han inte gå med på, vilket gjorde att vi båda fick slå våra puttar - som båda faktiskt var hyfsat slagna, men flaggplaceringen var för tuff för oss båda och min boll föll för mycket medan Tobbbes föll för lite och vi fick båda se bollen gå hålkant ur.
74 slag kändes helt OK. Tobbbe gick på 70 och Tux kanske runt 82-84 någonstans. Ett gott dagsverke.
Nu blir det ingen golf på ett tag. Först vid 09:15 imorgon är det tänkt att vi ska slå ut ... 8)
Dagens scorekort: http://www.intertec.se/bilder/haverdal061129.JPG
Den här maskrosen hittade jag på tolvans fairway idag.
Dagens runda var utomordentligt trevlig. Visserligen duggade det lätt när vi gick ut, men det var varmt och Tobbbe och jag fick sällskap av Tux, som inte visat sig på en golfbana på ett par månader (crazy!).
Tux behövde ett par-tre drivar på ettan för att komma igång, men spelade sedan mycket bra golf efter ett så långt uppehåll. När Tobbbe och jag lade i en extra växel så hängde han visserligen inte med, men på hans spel fanns inte mycket att anmärka.
Tobbbe gjorde fyra birdies idag. Starkt. Iofs var en på åttan, där det var vintergreen för att banpersonalen i sin ondskefulla list har valt att förstöra våra fina greener med luftning (vertidrain). Nåväl, man får väl hoppas att det leder till bra greener framöver.
Förstöra så fina greener ... 8(
Själv gjorde jag bara tre birdies. En kort och två långa puttar. Den roligaste var på femman, vårt trevliga dogleg vänster par 3 som idag spelades runt 160 meter med flaggan långt bak. Min tunna järnfemma in på green var enda greenträffen och både Tobbbe och Tux (som har slag här) lade in sina andraslag med chip resp putt till en dryg meter från hålet.
Jag hade tretton meter till hålet (stegade efteråt) och visualiserade linjen innan jag slog putten klockrent i bakkanten. Iofs hård som f-n ... hålet flyttade sig nog en decimeter och Tobbbes ansiktsuttryck när bollen slog i hålkanten och gick i var obetalbart. Sånt är kul ... 8)
Köpenhamnaren böljade fram och tillbaka, men när jag och Tobbbe gick på par respektive två under in kunde inte Tux hänga med och inför sjuttonde hålet var ställningen 7-5-0 med undertecknad i ledningen.
Efter en bra drive på 17, men sunkigt andraslag satte jag upp ett bunkerslag till någon meter för delning med Tobbbe, vars birdie inte räckte till seger när jag hade slag. 10-8-0 sedan Tux tappat orken något och inte mäktat med varken par eller birdie här.
På sista hålet slog både jag och Tobbbe ut bollen i skogen till vänster. En riktigt hookad järnsexa förpassade min boll ned i höger greenbunker med ca 20 meter kvar till hålet medan Tobbbe försökte skära in sin till green, men hamnade utanför till vänster.
Mitt bunkerslag här var en riktig skönhet. Lite mindre sand för bättre kontroll och bollen landade precis förbi pinnen, bet till och spann en halvmeter mot hålet. Tobbbe chippade in sin ungefär lika långt ifrån koppen och jag föreslog delning (hallå, jag ledde ju 10-8-0 ... 8)
Någon sådan delning ville han inte gå med på, vilket gjorde att vi båda fick slå våra puttar - som båda faktiskt var hyfsat slagna, men flaggplaceringen var för tuff för oss båda och min boll föll för mycket medan Tobbbes föll för lite och vi fick båda se bollen gå hålkant ur.
74 slag kändes helt OK. Tobbbe gick på 70 och Tux kanske runt 82-84 någonstans. Ett gott dagsverke.
Nu blir det ingen golf på ett tag. Först vid 09:15 imorgon är det tänkt att vi ska slå ut ... 8)
Dagens scorekort: http://www.intertec.se/bilder/haverdal061129.JPG
28 november 2006
En mycket trevlig ny bekantskap
Idag spelade jag för första gången med forumets "provmedlem". En icke helt okänd golfprofil som hört av sig och ville spela med mig och Tobbbe (och vi är ju inte emot nytt blod, även om den äldre herre som ville gå med oss på ettan fick kalla handen - iofs inte av mig, men lite taskig känner man ju sig).
Kanske var det en önskan att visa upp ett bra spel inför så fint sällskap som gjorde att det låste sig lite emellanåt - fyra dubbelbogey, varav några *riktigt* slarviga, talar sitt tydliga språk.
Trots detta hämtade jag upp ett tungt underläge i Köpenhamnaren till ledning 3-0-0 efter birdie-birdie-nettobirdie på sexan-sjuan-åttan. En missad meterputt på tian, en urbra birdieputt på elvan som inte ville slinka i, slarv på tolvan, birdieputten kort i linjen på tretton och birdie på andrabollen (vatten på första ... 8( på fjorton gjorde att jag helt plötsligt var sist med 4-2-0 i stället.
Femton delade jag och provmedlem på par sedan Tobbbe hamnat bakom ett träd och bara mäktat med en bogey (här borde jag satt min birdieputt efter ett fin-fint inspel). Alla gjorde par på 16 med varsin tvåputt från runt 3-4 meter.
Sjutton är ett av mina favorithål, men sågades totalt av Provmedlem. Kanske därför han och Tobbbe gick av det hålet med bara par trots bra spel, medan jag själv drog driven ut intill ett träd i vänsterkanten, slog en chip som studsade i en gren ut till höger ca 150 från pinnen och sedan satte upp järnsexan till ett par meter förbi hålet och rullade i nettobirdien för vinst av hålet.
Ledning igen. 2-1-0 med Tobbbe sist och flaggan i en omöjlig position. Bra drive och lugn järnåtta till 4-5 meter kändes safe, men vad hjälper det när Tobbbe spettar upp en wedge till under metern och vinner både hålet och Köpenhamnaren.
Oh, well. Kul för junioren att få vinna ibland.
Idag var det roligt att spela. Visserligen ingen kanonscore, men massor av bra slag - särskilt med järnen - och några schyssta puttar. Och - viktigast av allt - fantastiskt trevligt sällskap, tack grabbar.
Klicka för att se scorekort och statistik
Kanske var det en önskan att visa upp ett bra spel inför så fint sällskap som gjorde att det låste sig lite emellanåt - fyra dubbelbogey, varav några *riktigt* slarviga, talar sitt tydliga språk.
Trots detta hämtade jag upp ett tungt underläge i Köpenhamnaren till ledning 3-0-0 efter birdie-birdie-nettobirdie på sexan-sjuan-åttan. En missad meterputt på tian, en urbra birdieputt på elvan som inte ville slinka i, slarv på tolvan, birdieputten kort i linjen på tretton och birdie på andrabollen (vatten på första ... 8( på fjorton gjorde att jag helt plötsligt var sist med 4-2-0 i stället.
Femton delade jag och provmedlem på par sedan Tobbbe hamnat bakom ett träd och bara mäktat med en bogey (här borde jag satt min birdieputt efter ett fin-fint inspel). Alla gjorde par på 16 med varsin tvåputt från runt 3-4 meter.
Sjutton är ett av mina favorithål, men sågades totalt av Provmedlem. Kanske därför han och Tobbbe gick av det hålet med bara par trots bra spel, medan jag själv drog driven ut intill ett träd i vänsterkanten, slog en chip som studsade i en gren ut till höger ca 150 från pinnen och sedan satte upp järnsexan till ett par meter förbi hålet och rullade i nettobirdien för vinst av hålet.
Ledning igen. 2-1-0 med Tobbbe sist och flaggan i en omöjlig position. Bra drive och lugn järnåtta till 4-5 meter kändes safe, men vad hjälper det när Tobbbe spettar upp en wedge till under metern och vinner både hålet och Köpenhamnaren.
Oh, well. Kul för junioren att få vinna ibland.
Idag var det roligt att spela. Visserligen ingen kanonscore, men massor av bra slag - särskilt med järnen - och några schyssta puttar. Och - viktigast av allt - fantastiskt trevligt sällskap, tack grabbar.
Klicka för att se scorekort och statistik
Arrgh ... jäkla banarbetare!
Typiskt!
Just när man hittat formen så ska banarbetarna jäklas med en och börja håla greeenerna.
Banan har varit i ett utomordentligt skick för årstiden (och med tanke på den myckna nederbörden), men nu är det slut med det roliga.
Förutom det spelade jag sådär bra - ingen katastrof spelmässigt, men mycket slarv. 3/2 till Tobbbe kändes väl rättvist - jag spelade bra emellanåt, och dåligt emellanåt medan han slog fantastiska slag och puttade hyfsat trots underlaget.
Just när man hittat formen så ska banarbetarna jäklas med en och börja håla greeenerna.
Banan har varit i ett utomordentligt skick för årstiden (och med tanke på den myckna nederbörden), men nu är det slut med det roliga.
Förutom det spelade jag sådär bra - ingen katastrof spelmässigt, men mycket slarv. 3/2 till Tobbbe kändes väl rättvist - jag spelade bra emellanåt, och dåligt emellanåt medan han slog fantastiska slag och puttade hyfsat trots underlaget.
Strängt på Trelleborgs GK
Vy från nedanför tvåans tee bort mot ettans greenVintertouren på Trelleborgs GK blev en sträng upplevelse. Faktiskt gick det käpprätt åt h-e.
Sov oroligt på natten, vaknade med likstelhet i nacke och axlar och spelade i princip ren skitgolf. Gnetade mig runt OK de flesta hål, men irriterade mig storligen på en skåning som drog en boll rätt över huvudet på mig utan att skrika (och sedan inte bad om ursäkt utan sade: "Jaug saug deijn heijla väugen" (tolkning saknas).
Det ändå ganska godkända utslaget på nian följdes i den därpå följande irritationen upp med en toppad spoon. Och en toppad spoon till. Därefter en toppad sandwedge. Och en toppad chip. Förstaputten skulle givit andrapris i damklassen och andraputten slogs i vredesmod medan tredjeputten var så kort att inte ens en Puttaren i upplösningstillstånd kunde missa den.
Värst var nog att banan var väldigt blöt och hade mycket tröga och ojämna greener där jag inte gjorde en enda birdie.
Nåväl, 78 slag var ganska kasst, men ingen jättekatastrof. Tyvärr utanför top 20 så om det blir många anmälda till den 10:e så får man försöka kvala in.
24 november 2006
En riktig kanonrunda!
Efter onsdagens mindre uppmuntrande runda som bestod av en mycket stor samling skitslag gick jag idag med bestämda steg fram till terminalen och stökade undan den höjning som gav mig ett extra slag på hemmabanan – 5 slag kändes bättre än 4 när jag så totalt saknade bollträff sist.
Efter ett övningsslag (en Strata Tour Professional som seglade långt ut på rangen) och förhandling om slag (av ren vänlighet lät jag Tobbbe slippa ge mig slag på vårt femte hål, Sveriges enda dogleg par 3 och handicap 5) slog vi ut vid ungefär 10:00.
Tobbbe tog sin mulligan på ettan, men jag skippade det. Och tur var väl det, för den boll som låg i semiruffen till höger förpassade jag in på green till ungefär tre meter från flaggan som stod längst bak, med en så klockren träff med järnfyran att jag blev alldeles lyrisk.
Birdieputten var en ren formalitet (nåja) och satt klockrent i bakkanten för att gå ett upp direkt (det erhållna slaget på ettan behövde jag inte utnyttja, men Tobbbe ville av någon anledning inte låta mig ta med mig det till något annat hål ... 8)
På tvåan slog jag, hör och häpna, en helt OK drive. Den första på ett tag. Visserligen gled den ut i semin, men därifrån slog jag upp den mitt på green och tvåputtade till flaggan som stod längst bak. Tobbbe chippade lite långt från bakkant green, men satte returen stenhårt i bakkant för delning.
Trean fick jag till skänks av Tobbbe sedan han sånär slagit en ölboll innan han slog bort bollen på andraslaget, droppade, spelade fram och sedan över green ned i vattenhindret (*i* ett träd faktiskt). Mitt par var allt annat än akademiskt efter en lite dragen drive, punchad träsju, järnsjua kort på green, förstaputten ett par meter förbi flaggan som stod längst bak, men parputten stabilt mitt i hål.
På fyran slog vi varsin halvtaskig drive – jag höger och Tobbbe vänster sedan han halkat till med högerfoten. Hans inspel – till två meter från flaggan som stod längst bak – var betydligt bättre än mitt som drogs ned i greenbunkern, men när jag sånär satte mitt bunkerslag missade han sin birdie och hålet delades.
Femman vann jag med tvåputt mot treputt efter varsin ganska beige förstaputt – och här stod flaggan faktiskt mitt på i stället för längst bak. Även på sexan stod flaggan mitt på och här delade vi hålet på par – efter att jag satt en tvåmetersputt mitt i hål.
På sjuan slog jag en järnfemma lång vänster medan Tobbbe satte upp en järnsexa på green. Min chip var så utsökt att jag väntade mig att få putten skänkt, men icke. I stället skulle jag "bara" slå i den ... och då gick den såklart i höger hålkant, vände 90 grader och lade sig till vänster om hålet. Ouch!
Med försprånget nu reducerat till bara två hål kom vi så till åttan, där jag ju har slag på Tobbbe. Jag kvitterade hans snaphookade rescue med en hög fade som pluggade sig precis på andra sidan 150-skylten. Han slog sedan en klockren järnsexa upp på green medan jag släpduffade en järnåtta kort green, chippade lång och slog min parputt kort i linjen. Som tur var ville Tobbbes putt inte heller rulla hela vägen – utan dog på hålkanten – och hålet delades.
På nian slog vi båda hyfsade utslag, men för långt åt höger och fick gå oroliga fram mot dammen drygt 230 från tee. Tobbbes spoon låg *på* vattenhindermarkeringen medan min drive hamnat kort höger. Vi satte sedan upp inspelen i greenkant och delade hålet på par.
Hur gör man nu då ... (extern bildlänk).Ett över par och flera riktigt bra golfslag (och två missade puttar, en bortslarvad kortputt på sjuan och en kort i linjen på åttan) kändes betydligt bättre än i onsdags och med mina 20 poäng kändes två upp efter nio hål nästan i underkant – men så är ju Tobbbe faktiskt scratchspelare.
På tian slog vi varsin riktigt bra drive. Tyvärr följde jag upp min med en rätt taskig pitch kort green medan Tobbes boll "skiddade" över till fringen i bakkant. Min chip gick sånär i, men rullade ett par meter förbi flaggan – som stod längst bak. Tobbbe safeade fram sin förstaputt klar och jag rullade lugnt i min – mitt i hål igen – för vinst av hålet (skönt med handicap ... 8)
På det korta elfte hålet valde jag träsju från tee och satte upp en sandwedge till några meter. Tobbbe slog en drive lite skavd vänster och chippade sig lång varifrån han safeade putten till flaggan – som stod längst bak. Efter diverse läsande av linjen sade jag "Jag blir så j-a osäker på linjen" och slog en inte särskilt övertygande birdieputt som vek för tidigt och rullade förbi hålet ett par decimeter och så var hålet delat.
Även på tolvan slog jag ut med träsju, men här följt av en ganska dålig wedge till vänster fringe, 8-10 meter kort om flaggan. Tobbbe satte upp sin lobbwedge några meter kort hålet och flinade lite när han såg mitt predikament. Min chip var mot en kraftig lutning, upp över ett krön till flaggan – som stod längst bak i en utförslutning.
En klumpig chip, lätt dragen och ett par-tre meter lång såg ut att kosta hålet trots att Tobbbe missade birdien. Men till min stora glädje, och lätt besviket suckande från Tobbbe, läste jag rätt, två bollar utanför till höger och slog putten perfekt mitt i hål – center cut som de amerikanska kommentatorerna på Sky Sports skulle ha sagt.
På tretton slog jag återigen en ganska bra drive, tyvärr till ett lurigt läge i ruffen en decimeter utanför semin. En klockrent punchad träsjua räckte dock för att ge cirka 105 meter kvar på inspelet. Tobbbes försök att gå på två efter en kraftigt hookad drive uppåt 300 meter gav ett bunkerläge som han inte lyckades lägga närmare än ett par meter trots rejäl backspin när bollen landade.
Mitt inspel var *för* bra slaget i medvinden och min birdieputt på 10 meter var visserligen perfekt i linjen, men ett par varv för kort. Tobbbe gick stenhårt för sin birdie, tre ned som han var, och jag var storsint nog att skänka hans dryga meterputt för par.
Medan vi gick ifrån tretton pekade jag mot fjortonde green och nickade menande åt flaggplaceringen – enligt Tobbbe en riktig minigolfplacering mitt uppe på åsen som delar greenen i två sektioner.
En perfekt järnnia tre meter förbi hål, en studs fram och sedan backspin tillbaka till nedslagsplatsen kändes därför OK. Ännu bättre kändes det att vinna hålet med ännu en perfekt läst (och slagen) putt.
Sådärja, dormie fyra, ett under in och på par totalt. Det är ganska kul med golf ibland ... 8)
Vi spelade ganska likartat på femton – det var rakt in i den nu ganska kraftiga solen och vi följde upp två mediokra utslag med varsitt järnslag (Tobbbe järnfyra och jag järnfem runt 20 meter närmare hål) till finessavstånd.
Min 52-gradare blev lite kort efter en ganska taskig träff medan Tobbbes sandwedge flög för långt, landade i nedförslutet på den hårda greenen (där flaggan bara stod 3/4 mot bakkanten) och rullade ut i ruffen bakom green, varifrån han chippade till ett par meter kort hålet.
Min birdieputt var inte helt tokig trots det kraftiga uppförslutet, men jag missade breaket på slutet och fick nöja mig med en tap-in på runt 20 cm för par och seger i matchen. Tobbbes parputt spelade nu endast roll för det matematiska slutresultatet och en push höger om hålet gjorde att det skrevs till 5/3.
Tack för kaffet. 5/3 mot en Tobbbe som förutom tredje hålet haft birdieputt på nästan alla hål. På par totalt. Ett över in. 34 poäng efter 15 hål. Huvva.
Den perfekta järnfemman på sexton följdes av tvåputt – där returen var betydligt längre än önskat sedan jag gått lite för hårt för birdie. På sjutton fick jag nöja mig med bogey sedan jag från skogen till höger punchat en träsju mellan träden ned i greenbunkern och missat returen på ett par meter nedför (kantrullare igen).
Bogey härifrån kändes inte fel
På sista hålet såg Tobbbe inte var min boll tog vägen, men vis av dagens övriga slag höll jag den i vänsterkanten och lät dagens fade föra den tillbaka till semin runt 20 meter förbi 150-pinnen.
Som omväxling (javisst) stod flaggan längst bak – och uppe till höger i den grymmaste Telia-tourpositionen. Här står man då med runt 145 meter till flaggan. I motvind. Med 38 poäng i handen och möjlighet att gå på par med en birdie. Vad händer? Just det, rätt gissat.
Ett riktigt skitslag, en topp som precis går över vänster bunkerkant visar sig vara ganska bra trots allt. Pin high, på rätt platå, men till vänster på green runt 10 meter från hål. Birdieputten är bra läst (igen), men tyvärr en meter för kort. Parputten sitter dock säkert i hål.
73 slag. Med massor av Kalle Anka-flaggor, lätt blöta fairways (okej, det rullade på de flesta fairways, men inte alla) och dressade greener (okej, det var faktiskt jäkligt bra greener – ganska snabba och med en jämn rull där man inte kunde skylla på mycket annat än sällskapet ... 8)
Efter rundan fanns bara en sak att göra. Stega rakt in i kansliet och dra kortet i terminalen för att registrera sänkningen. 40 poäng den 24 november. Nytt handicap 4,1 – mitt lägsta handicap på bra länge – hastigt ned från 5,7 den 18 oktober.
En snabb titt på Min Golf visar att jag som bäst haft 4,2 i år (sänkte mig två gånger från 4,7 till 4,2 – en gång på Desert Springs under årets SC-resa och en gång på hemmabanan under en tidig lördagsmorgon i juli – båda alltså i perfekt väder och på en bana i kanonskick).
Faktiskt visar en mer fullödig kontroll att jag inte haft så här lågt handicap sedan augusti 2003. Och om jag får säga det själv så är jag nog dubbelt så bra på golf nu som jag var då – men då var jag medlem i en klubb med en riktig sänkarbana.
Nu blir det familjedag imorgon – med badhus och hela faderullan – innan det på söndag återigen är dags för vintertouren. Jag får gå i samma boll som självaste Oscar Hansson, elitspelare på riktigt och medlem i Halmstad Golfklubb. Kan jag spela jämnt med honom – som på Kristianstad för ett par veckor sedan – får jag vara nöjd.
Dagens scorekort: Klicka här
Bildgalleri: Klicka här
22 november 2006
Så fick man då stryk ...
Efter en längre tids dominans mot stackars junioren Tobbbe visade det sig att en urusel sving helt i avsaknad av tempo kombinerat med ett närspel totalt utan känsla inte riktigt räckte till mot en scratchspelare som slog bollen bra.
Idag var det klar och hög luft, 9-10 grader när vi rundade övningsgreen på väg till första tee. En lätt fotskada (tån) irriterade, men ignorerades. Efter förra söndagens runda i Kristianstad hade Tobbbe fått ett slag till medan jag tappat ett - två slags skillnad således.
Jag inledde stelt och obekvämt och hittade inte riktigt svingen, ryck/hugg med armarna och glidning med höfterna kombinerat med ett våldsamt okänsligt närspel ledde till att jag tappade en ledning på ett upp efter två hål till fem(!) ned efter nio - trots att jag delade åttan efter att Tobbbe satt upp en järnnia till en halvmeter för en given birdie.
På tian slog vi båda två bra golfslag och två puttar, men eftersom Tobbbe fick ge mig ett slag här så vann jag hålet och reducerade till fyra ned. Efter en låg tå-hook och en drawad p-boll fick Tobbbe skänka mig elvan när han inte hittade någon av sina bollar och så var det bara tre ned.
Tolvan delades på par sedan min järnnia carrat mindre än halvmetern från hål, men tyvärr kickat fram och rullat precis av green. Chippade upp den död med järnnian och Tobbbes birdieputt wobblade direkt och hade aldrig chansen.
På tretton slog jag en taskig drive (glidning igen) medan Tobbbe bombade ut en kanondrive låååångt fram på fairway. Min träsjua till 110 meter var dock behagligare än hans skurna spoon till 40-50 meter. När jag sedan satte upp en wedge till tre meter och rullade i birdien blev pressen för stor och så var det bara två ned.
Fjorton delades på par sedan min lite längre birdieputt stannat en decimeter vänster och Tobbbes boll rullade för hastigt för att ta breaket. Även femton delades på par efter lite tur från båda spelarna - Tobbbes andraslag studsade i träden och ut på fairway medan min chip bet till perfekt och lade sig död.
Sextonde hålet spelades runt 180 idag och en järnfyra var rätt längd för mig, men vinden pushade den till greenkanten varifrån jag korkat nog valde puttern i stället för min fina järnnia. Treputt från fringen räckte bara till delning med Tobbbe som hade chip-tvåputt från kanten till 17:e tee.
Dormie två är aldrig bra, men under förutsättningarna ändå godkänt. På par hit sista nio trots fortsatt osäkert spel medan Tobbbe förutom debaclet på elvan varit säkerheten själv (två bogey och en birdie och ett otal halvkorta birdiechanser).
Det slag Tobbbe skulle ge mig på 17 slarvade jag bort med en pullad (armryck igen) järnfemma, men det spelade mindre roll eftersom Tobbbe slog en monsterdrive med precis lagom mycket draw till ca 80 meter från pinnen. Tack och bock. 3/1 ... 8(
Sjuttonde hålet på Haverdals GK är ganska snyggt (extern bildlänk).
Nåväl, den lille junioren fyller år imorgon så det får väl vara en tidig födelsepresent att få slå mig på Haverdal (varken jag eller Tobbbe kunde minnas när det hände senast).
Dagens statistik (rysning): 1 greenträff första nio. Fem greenträffar totalt. Usch!
Kul story på PGAtour.com med frågor till deltagarna i Grand Slam of Golf:
10. If you weren't a professional golfer, what would you be?
Ogilvy: Struggling guitarist
Woods: Navy SEAL or businessman
Furyk: Broke
Weir: Minor League hockey player
Dagens runda i siffror: Klicka här.
Bilder från rundan: Klicka här.
Idag var det klar och hög luft, 9-10 grader när vi rundade övningsgreen på väg till första tee. En lätt fotskada (tån) irriterade, men ignorerades. Efter förra söndagens runda i Kristianstad hade Tobbbe fått ett slag till medan jag tappat ett - två slags skillnad således.
Jag inledde stelt och obekvämt och hittade inte riktigt svingen, ryck/hugg med armarna och glidning med höfterna kombinerat med ett våldsamt okänsligt närspel ledde till att jag tappade en ledning på ett upp efter två hål till fem(!) ned efter nio - trots att jag delade åttan efter att Tobbbe satt upp en järnnia till en halvmeter för en given birdie.
På tian slog vi båda två bra golfslag och två puttar, men eftersom Tobbbe fick ge mig ett slag här så vann jag hålet och reducerade till fyra ned. Efter en låg tå-hook och en drawad p-boll fick Tobbbe skänka mig elvan när han inte hittade någon av sina bollar och så var det bara tre ned.
Tolvan delades på par sedan min järnnia carrat mindre än halvmetern från hål, men tyvärr kickat fram och rullat precis av green. Chippade upp den död med järnnian och Tobbbes birdieputt wobblade direkt och hade aldrig chansen.
På tretton slog jag en taskig drive (glidning igen) medan Tobbbe bombade ut en kanondrive låååångt fram på fairway. Min träsjua till 110 meter var dock behagligare än hans skurna spoon till 40-50 meter. När jag sedan satte upp en wedge till tre meter och rullade i birdien blev pressen för stor och så var det bara två ned.
Fjorton delades på par sedan min lite längre birdieputt stannat en decimeter vänster och Tobbbes boll rullade för hastigt för att ta breaket. Även femton delades på par efter lite tur från båda spelarna - Tobbbes andraslag studsade i träden och ut på fairway medan min chip bet till perfekt och lade sig död.
Sextonde hålet spelades runt 180 idag och en järnfyra var rätt längd för mig, men vinden pushade den till greenkanten varifrån jag korkat nog valde puttern i stället för min fina järnnia. Treputt från fringen räckte bara till delning med Tobbbe som hade chip-tvåputt från kanten till 17:e tee.
Dormie två är aldrig bra, men under förutsättningarna ändå godkänt. På par hit sista nio trots fortsatt osäkert spel medan Tobbbe förutom debaclet på elvan varit säkerheten själv (två bogey och en birdie och ett otal halvkorta birdiechanser).
Det slag Tobbbe skulle ge mig på 17 slarvade jag bort med en pullad (armryck igen) järnfemma, men det spelade mindre roll eftersom Tobbbe slog en monsterdrive med precis lagom mycket draw till ca 80 meter från pinnen. Tack och bock. 3/1 ... 8(
Sjuttonde hålet på Haverdals GK är ganska snyggt (extern bildlänk).
Nåväl, den lille junioren fyller år imorgon så det får väl vara en tidig födelsepresent att få slå mig på Haverdal (varken jag eller Tobbbe kunde minnas när det hände senast).
Dagens statistik (rysning): 1 greenträff första nio. Fem greenträffar totalt. Usch!
Kul story på PGAtour.com med frågor till deltagarna i Grand Slam of Golf:
10. If you weren't a professional golfer, what would you be?
Ogilvy: Struggling guitarist
Woods: Navy SEAL or businessman
Furyk: Broke
Weir: Minor League hockey player
Dagens runda i siffror: Klicka här.
Bilder från rundan: Klicka här.
19 november 2006
Andra raka segern i vinterligan!
I dagens omgång av Vinterligan stämde spelet riktigt bra. I alla fall hyfsat, med undantag för hål 15, 16 och 17 där jag tappade fyra slag - men det skyller jag på en vrickad stortå(!).
78 slag, 74 netto, kändes ganska rättvist med usla utslag, men riktigt bra puttning emellanåt (de jag spelade med klagade lite på detta, men 32 puttar är ju inget att orda om - se scorekortet.
Här är lite fina bilder:
Nu ser det riktigt vinterlikt ut - här trädridån på sexan.
En av många missade puttar - tur för mig, annars hade Klas slagit mig idag.
Arja - som dominerar ligans damklass - träffar sjuans green.
Tolvan är bara 300 meter, men riktigt lurigt.
Trettonde green i höstsolen. Min boll ligger närmast hål till vänster och går senare i för dagens enda birdie.
Den tappra trion vandrar fram på 18. Bara några slag kvar.
För ett par veckor sedan såg eken i sexans dogleg ut så här ...
... nu är det mer vinterskrud än höstskrud.
78 slag, 74 netto, kändes ganska rättvist med usla utslag, men riktigt bra puttning emellanåt (de jag spelade med klagade lite på detta, men 32 puttar är ju inget att orda om - se scorekortet.
Här är lite fina bilder:
Nu ser det riktigt vinterlikt ut - här trädridån på sexan.
En av många missade puttar - tur för mig, annars hade Klas slagit mig idag.
Arja - som dominerar ligans damklass - träffar sjuans green.
Tolvan är bara 300 meter, men riktigt lurigt.
Trettonde green i höstsolen. Min boll ligger närmast hål till vänster och går senare i för dagens enda birdie.
Den tappra trion vandrar fram på 18. Bara några slag kvar.
För ett par veckor sedan såg eken i sexans dogleg ut så här ...
... nu är det mer vinterskrud än höstskrud.
18 november 2006
Schyssta bilder
Här är några schyssta bilder från Kristianstad förra veckan.
Det är så himla skönt att sätta upp en wedge till "kick in birdie range," här på åttonde hålet.
Vy från nians tee mot åttans green. Såna här bilder gillar jag.
Drive-spoon till bakkant green kändes OK. Synd att eagleputten föll vänster-höger. Nåja, tvåputt-birdie är inte heller fel.
Det är så himla skönt att sätta upp en wedge till "kick in birdie range," här på åttonde hålet.
Vy från nians tee mot åttans green. Såna här bilder gillar jag.
Drive-spoon till bakkant green kändes OK. Synd att eagleputten föll vänster-höger. Nåja, tvåputt-birdie är inte heller fel.
A game of two halves ...
Så har man då äntligen fått komma ut igen efter en tuff vecka med massor av arbete och barnpassning (frun har i sin oändliga visdom valt att åka på tjänsteresa mån-fre).
Haverdal bevistades igen (hemmabanan är trevlig på sitt sätt, men lite mer omväxling hade inte varit dumt) och trots en inledningsvis ganska taskig sving och ett underlag som var lika delar vatten och golfbana så blev det 40 slag ut. En trist treputt på tvåan och missad sand save på fyran skyller jag på att det i princip var stengolv där efter att vattnet dragit sig undan.
Utrundan kändes trots den osköna svingen ändå som ganska godkänd gnetgolf fram till sjuan - där jag f.ö. slog ett av dagens bästa slag (mer om det senare), men tyvärr inte hade tillräckligt mycket klubba och fick nöja mig med tvåputt för par.
Åttan slaktade jag totalt med skavd drive, råduffad järnfemma, dropp för tillfälligt vatten, sned pitch kort höger och chip lång - varefter jag slog en riktigt bra bogeyputt som brände övre hålkanten och vägrade gå i.
Chip-enputt för par på nian följdes av chip-tvåputt (parputten kort i linjen!) på tian. Efter detta blev både svingen och spelet bättre - borde kunnat göra birdie på både elva och tretton, men fick inte i puttarn.
Dagens allra bästa slag kom så på 14 - vårt korta par 3-hål över vatten som idag spelades in i vinden. En lugn järnnia till dryga halvmetern gav en enkel birdie.
Den här birdieputten borde inte ens jag kunna missa - och gör det tack och lov inte heller.
Par på 15 kunde varit en birdie, par på 16 efter att birdieputten föll tillbaka åt "fel" håll sista decimetern och räddat par på 17 efter en väl optimistisk birdieputt från fem meter som blev två meter lång.
Så stod man återigen på sista hålet och behövde en birdie för sänkning. Fyra över efter 17 är OK (hade jag inte sänkt mig i söndags hade det räckt med par på sista för sänkning). Driven lite skavd, men OK. På inspelet fokuserade jag mer på att slå rakt och blev därför någon meter för kort och kom inte upp på bakre platån.
En enkel tvåputt gav så 76 slag, 72 netto, och enkel seger i dagens omgång av Vinterligan (tvåan hade 79 netto). Imorgon är det dags igen - då ska jag gå på rangen först så att jag inte behöver skava mig runt de första hålen.
Haverdal bevistades igen (hemmabanan är trevlig på sitt sätt, men lite mer omväxling hade inte varit dumt) och trots en inledningsvis ganska taskig sving och ett underlag som var lika delar vatten och golfbana så blev det 40 slag ut. En trist treputt på tvåan och missad sand save på fyran skyller jag på att det i princip var stengolv där efter att vattnet dragit sig undan.
Utrundan kändes trots den osköna svingen ändå som ganska godkänd gnetgolf fram till sjuan - där jag f.ö. slog ett av dagens bästa slag (mer om det senare), men tyvärr inte hade tillräckligt mycket klubba och fick nöja mig med tvåputt för par.
Åttan slaktade jag totalt med skavd drive, råduffad järnfemma, dropp för tillfälligt vatten, sned pitch kort höger och chip lång - varefter jag slog en riktigt bra bogeyputt som brände övre hålkanten och vägrade gå i.
Chip-enputt för par på nian följdes av chip-tvåputt (parputten kort i linjen!) på tian. Efter detta blev både svingen och spelet bättre - borde kunnat göra birdie på både elva och tretton, men fick inte i puttarn.
Dagens allra bästa slag kom så på 14 - vårt korta par 3-hål över vatten som idag spelades in i vinden. En lugn järnnia till dryga halvmetern gav en enkel birdie.
Den här birdieputten borde inte ens jag kunna missa - och gör det tack och lov inte heller.
Par på 15 kunde varit en birdie, par på 16 efter att birdieputten föll tillbaka åt "fel" håll sista decimetern och räddat par på 17 efter en väl optimistisk birdieputt från fem meter som blev två meter lång.
Så stod man återigen på sista hålet och behövde en birdie för sänkning. Fyra över efter 17 är OK (hade jag inte sänkt mig i söndags hade det räckt med par på sista för sänkning). Driven lite skavd, men OK. På inspelet fokuserade jag mer på att slå rakt och blev därför någon meter för kort och kom inte upp på bakre platån.
En enkel tvåputt gav så 76 slag, 72 netto, och enkel seger i dagens omgång av Vinterligan (tvåan hade 79 netto). Imorgon är det dags igen - då ska jag gå på rangen först så att jag inte behöver skava mig runt de första hålen.
12 november 2006
Lyckad premiär i Vintertouren
Jag gjorde mitt första gästspel i Skånes Golfförbunds eminenta Vintertouren idag. Tidigt upp, långt att köra och ösregn större delen av vägen, men när vi närmade oss Kristianstad sprack det upp och vädret var sedan ganska bra större delen av dagen, om än väldigt kallt i början och när det regnade.
Kristianstad GK:s Östra bana (gamla banan) var dagens spelplats och mina åtta erhållna i kombination med total avsaknad av bollträff och överhoppat besök på övningsgreenen (för långt att gå ... 8) gjorde att förväntningarna var enormt lågt ställda. Trots det lyckades jag göra mig själv besviken med en råpullad/klackad drive, pushad träsju under träden jag låg bland till kloss mot ett träd på andra sidan fairway, knackad J7 ut på fairway, toppad 52-gradare över green och halvtaskig chip på ettan. Bra putt gav visserligen bogey - men vilken bogey!
Jag hyfsade sedan till spelet när jag blev lite mer varm i kläderna (och tog av mig regnjackan som gjorde att jag blev om möjligt ännu stelare). Bra puttning i kombination med enstaka bra slag (och väldigt få riktigt dåliga slag) gav 39 slag ut, eagleputten på tian slank ur, men birdien där gjorde att jag bara var två över par efter tio spelade hål.
Vis av skadan från förra veckan gjorde jag inga utfästelser om mitt spel, utan gnetade bara på med enstaka bra slag och några halvtaskiga och en birdie och två bogey senare stod jag på artonde tee bara tre över par och med en praktskräll på gång (Puttaren några slag över par från vit tee på Vintertouren ... 8)
Egentligen kunde jag haft några slag bättre, en del puttar hade slagits bra mycket hårdare än nödvändigt på de riktigt fina och väldigt snabba greenerna som bjöds. Värst var dock det superfina bunkerslaget på sjutton som landade någon meter kort pinnen, releasade mot hål och ... inte gick i för att pinnen lutade mot ... sätt i flaggan ordentligt för f-n!!!
Väl uppe på artonde tee såg vi hur ett enormt svart moln närmade sig och regnstänken hade kommit sedan vi stod på 16:e green. Därför var det läge att skynda sig.
Tjena.
Skynda sig på golfbanan är inte bra. En pullad drive (eller rak - vad vet jag, för jag glömde sikta) gav ett läge där jag inte kunde slå fram mycket mer än en wedge. Ville egentligen skruva bollen runt träden, men bollen satt ned i gräset och jag skulle aldrig kunna sätta tillräckligt mycket sidskruv på den.
Sagt och gjort. Jag hade ju en bra score på gång - onödigt att sabba den. Wedge rakt fram. Ca 200 kvar in i vinden och med out till höger. Layup igen alltså. J8 den här gången. Tyvärr skavd höger till nytt taskigt läge i ruffen. Inspelet "dött" i träffen och således kort, men precis in på green. Parputt på ca 10 meter ganska kraftigt uppför.
Vad gör man då?
Efter att ha spelat safe två gånger på samma hål får jag plötsligt för mig att försöka boxa i putten och returen blir dryga två meter. Som salt i såren glömmer jag dessutom att titta på hur bollen rullar när den passerar hålet och missar således även bogeyputten.
Nåväl. En 77:a från vit tee under de förhållanden som rådde idag kändes inte alls tokigt. Synd dock att dubbeln kostade mig både prispengar och en placering före tourens order of merit-ledare (och tillika klubbkamrat med mig) Kristian Bergdahl.
En liten (inte så liten faktiskt ... 8) tröst var att jag slog Tobbbe igen. Brutto den här gången. Med ett slag. Fjärde gången han får pisk på en vecka ... av en lönnfet gubbe ... 8)
Dagens bästa slag: Wedgen som jag slog till en meter på åttan.
Dagens värsta slag: Birdieputten på sexan, som förutom att den var två-tre meter förbi hålet också var en halvmeter fel i sida. "Hade chansen," som en del skulle sagt ...
Nu ska jag bara försöka ta reda på om jag själv ska registrera min sänkning (39 poäng - rundan finns att beskåda på Klubbhuset.nu) och vilket golf-ID jag isf ska använda. Inte f-n kom jag ihåg att fråga mina spelpartners om det - efter inlämnat scorekort och snegling på resultatlistan var det snabb inpackning i bilen och tuff-tuffande hem (snittförbrukning 0,76 ... den är fin min lilla Mercedes CLK).
Kristianstad GK:s Östra bana (gamla banan) var dagens spelplats och mina åtta erhållna i kombination med total avsaknad av bollträff och överhoppat besök på övningsgreenen (för långt att gå ... 8) gjorde att förväntningarna var enormt lågt ställda. Trots det lyckades jag göra mig själv besviken med en råpullad/klackad drive, pushad träsju under träden jag låg bland till kloss mot ett träd på andra sidan fairway, knackad J7 ut på fairway, toppad 52-gradare över green och halvtaskig chip på ettan. Bra putt gav visserligen bogey - men vilken bogey!
Jag hyfsade sedan till spelet när jag blev lite mer varm i kläderna (och tog av mig regnjackan som gjorde att jag blev om möjligt ännu stelare). Bra puttning i kombination med enstaka bra slag (och väldigt få riktigt dåliga slag) gav 39 slag ut, eagleputten på tian slank ur, men birdien där gjorde att jag bara var två över par efter tio spelade hål.
Vis av skadan från förra veckan gjorde jag inga utfästelser om mitt spel, utan gnetade bara på med enstaka bra slag och några halvtaskiga och en birdie och två bogey senare stod jag på artonde tee bara tre över par och med en praktskräll på gång (Puttaren några slag över par från vit tee på Vintertouren ... 8)
Egentligen kunde jag haft några slag bättre, en del puttar hade slagits bra mycket hårdare än nödvändigt på de riktigt fina och väldigt snabba greenerna som bjöds. Värst var dock det superfina bunkerslaget på sjutton som landade någon meter kort pinnen, releasade mot hål och ... inte gick i för att pinnen lutade mot ... sätt i flaggan ordentligt för f-n!!!
Väl uppe på artonde tee såg vi hur ett enormt svart moln närmade sig och regnstänken hade kommit sedan vi stod på 16:e green. Därför var det läge att skynda sig.
Tjena.
Skynda sig på golfbanan är inte bra. En pullad drive (eller rak - vad vet jag, för jag glömde sikta) gav ett läge där jag inte kunde slå fram mycket mer än en wedge. Ville egentligen skruva bollen runt träden, men bollen satt ned i gräset och jag skulle aldrig kunna sätta tillräckligt mycket sidskruv på den.
Sagt och gjort. Jag hade ju en bra score på gång - onödigt att sabba den. Wedge rakt fram. Ca 200 kvar in i vinden och med out till höger. Layup igen alltså. J8 den här gången. Tyvärr skavd höger till nytt taskigt läge i ruffen. Inspelet "dött" i träffen och således kort, men precis in på green. Parputt på ca 10 meter ganska kraftigt uppför.
Vad gör man då?
Efter att ha spelat safe två gånger på samma hål får jag plötsligt för mig att försöka boxa i putten och returen blir dryga två meter. Som salt i såren glömmer jag dessutom att titta på hur bollen rullar när den passerar hålet och missar således även bogeyputten.
Nåväl. En 77:a från vit tee under de förhållanden som rådde idag kändes inte alls tokigt. Synd dock att dubbeln kostade mig både prispengar och en placering före tourens order of merit-ledare (och tillika klubbkamrat med mig) Kristian Bergdahl.
En liten (inte så liten faktiskt ... 8) tröst var att jag slog Tobbbe igen. Brutto den här gången. Med ett slag. Fjärde gången han får pisk på en vecka ... av en lönnfet gubbe ... 8)
Dagens bästa slag: Wedgen som jag slog till en meter på åttan.
Dagens värsta slag: Birdieputten på sexan, som förutom att den var två-tre meter förbi hålet också var en halvmeter fel i sida. "Hade chansen," som en del skulle sagt ...
Nu ska jag bara försöka ta reda på om jag själv ska registrera min sänkning (39 poäng - rundan finns att beskåda på Klubbhuset.nu) och vilket golf-ID jag isf ska använda. Inte f-n kom jag ihåg att fråga mina spelpartners om det - efter inlämnat scorekort och snegling på resultatlistan var det snabb inpackning i bilen och tuff-tuffande hem (snittförbrukning 0,76 ... den är fin min lilla Mercedes CLK).
10 november 2006
Jag har inte försvunnit ...
Med min tidigare så storskaliga produktivitet undrar ni kanske var jag tagit vägen när jag inte skrivit på ett par dagar.
Jag har inte försvunnit, men i onsdags regnade det hela dagen och det var ju inte mycket att skriva om. Igår ringde Tobbbe och undrade om vi skulle spela.
- Nä, sade jag, jag känner inte för det idag ... men ... äh, ge mig några minuter att fundera på det.
Jag tänkte på allt jobb jag hade liggande, på att jag borde röja på kontoret, på att jag borde ha tid över för familjen och på en massa annat. Vilket tog 3-4 minuter och så ringde jag tillbaka.
- OK, jag hämtar dig om en kvart när jag slängt på mig lite andra kläder och gått med hunden.
Sagt och gjort, på med ett par golfbrallor i stället för de träningsbrallor jag hade på mig, en golftröja, polo och lammullströja (de två senare fick jag senare ta av eftersom det var 8-9 plusgrader, strålande sol och emellanåt nästan vindstilla).
Vid ankomst till banan var det som vanligt så här års i princip tomt. Påfyllning av vatten och sedan ut på tee direkt.
Flödet i bäckarna var rejält, och ganska snyggt i solen.
Banan var kraftigt vattensjuk - eller - det fanns lite vatten här och där, men eftersom Haverdals GK ligger på mestadels ren sandjord så var det inte värre än att man fick droppa sig ur någon enstaka vattenfylld bunker och steppa runt enstaka pölar. Vissa greener var dock blötare än andra och hastigheten därför något ojämn.
Tvåans green sett från treans fairway. Snyggt.
Både jag och Tobbbe inledde stabilt, men med de slag han fick ge mig räckte det inte att göra några par och bogeys och jag var tre upp efter sex spelade hål. På sjuan slog jag dagens bästa slag - en järnfemma som landade tre meter kort pinnen - och pluggade sig på green! Inget flyt på det här hålet (pluggade ju bollen i bunkern förra rundan).
Där satt den ... eh ... sitter den ...
Ser ni månen ..? Så kan jag använda läderwedgen och förbättra min chip som stannade kort på den blöta greenen.
Min bollträff var dock som bortblåst och puttningen alls inte lika skarp - varför jag efter fjorton spelade hål var fyra över par och bara dormie ... 8)
Träden är fantastiskt snygga på hösten
Tobbbe är inte den som ger upp och en monsterdrive på femton (när han insett att det är bättre att spela med den fade man har med sig än att ställa upp för draw och snaphooka) följt av en järnfemma till några meter gav honom en enkel tvåputt-birdie. 3 upp och 3 att spela.
Ja, den här svingen är det inte mycket fel på - men vad hjälper det ... 8)
Hål 16 är ett långt par 3, idag i princip vindstilla och Tobbbes tunna slag fick en kick framåt och lade sig i princip död - vilket gjorde att min tredje sand save för dagen inte betydde något. 2 upp och 2 att spela.
Haverdals sjuttonde hål avverkade Tobbbe med ännu en klocka med drivern, in på green och två puttar. Själv slog jag en schysst drive, gled in i ännu ett järnslag och dribblade sedan lite fram och tillbaka för en dubbel. 1 upp och 1 att spela.
Nu var goda råd dyra. Visserligen kunde jag skylla på den mulligan jag gav Tobbbe på tian, men tappa fyra upp och dormie hade varit lite kymigt ändå.
Driven på 18 var bra och lämnade inte mer än en sandwedge till flaggan längst bak till höger. Men vad hjälper det när man glider in i ännu ett slag och får en lång-lång putt upp till en annan platå. Tobbbe tog dock sitt ansvar och visade respekt för de som är äldre än han själv genom att slå ännu ett tunt slag över green och sedan lobba upp kort och missa putten. 1/0 var sedan ett faktum när jag lugnt rullade i min parputt (från dryga två meter).
Rätt man vann alltså som vanligt. 78 slag med taskig bollträff och mindre bra puttning är inte heller mycket att gnälla på när jag gjorde 77 slag i onsdags med härlig bollträff och skarp puttning (iaf större delen av rundan).
Inte vackert, men skönt väder var det iaf ... 8)
Idag blev det en familjedag med simhallen och slabbig snabbmat på Max i stället för Greensome, eftersom min partners hand inte lämpade sig för spel. Lika bra det - det har regnat hela natten och regnar fortfarande så det var nog lika delar simskola och golf där ute idag.
Imorgon är det Vintertouren på Kristianstad GK. Jag går i samma boll som Gunnar Mueller - iofs inte första gången, men alltid roligt att spela med en "levande legend". Vi får se vilken Puttaren som kommer till start - den knäsvage socketkungen eller den lugne och stabile spelaren som gör en runda kring 80 (rätt OK för mig från backtee).
Jag har inte försvunnit, men i onsdags regnade det hela dagen och det var ju inte mycket att skriva om. Igår ringde Tobbbe och undrade om vi skulle spela.
- Nä, sade jag, jag känner inte för det idag ... men ... äh, ge mig några minuter att fundera på det.
Jag tänkte på allt jobb jag hade liggande, på att jag borde röja på kontoret, på att jag borde ha tid över för familjen och på en massa annat. Vilket tog 3-4 minuter och så ringde jag tillbaka.
- OK, jag hämtar dig om en kvart när jag slängt på mig lite andra kläder och gått med hunden.
Sagt och gjort, på med ett par golfbrallor i stället för de träningsbrallor jag hade på mig, en golftröja, polo och lammullströja (de två senare fick jag senare ta av eftersom det var 8-9 plusgrader, strålande sol och emellanåt nästan vindstilla).
Vid ankomst till banan var det som vanligt så här års i princip tomt. Påfyllning av vatten och sedan ut på tee direkt.
Flödet i bäckarna var rejält, och ganska snyggt i solen.
Banan var kraftigt vattensjuk - eller - det fanns lite vatten här och där, men eftersom Haverdals GK ligger på mestadels ren sandjord så var det inte värre än att man fick droppa sig ur någon enstaka vattenfylld bunker och steppa runt enstaka pölar. Vissa greener var dock blötare än andra och hastigheten därför något ojämn.
Tvåans green sett från treans fairway. Snyggt.
Både jag och Tobbbe inledde stabilt, men med de slag han fick ge mig räckte det inte att göra några par och bogeys och jag var tre upp efter sex spelade hål. På sjuan slog jag dagens bästa slag - en järnfemma som landade tre meter kort pinnen - och pluggade sig på green! Inget flyt på det här hålet (pluggade ju bollen i bunkern förra rundan).
Där satt den ... eh ... sitter den ...
Ser ni månen ..? Så kan jag använda läderwedgen och förbättra min chip som stannade kort på den blöta greenen.
Min bollträff var dock som bortblåst och puttningen alls inte lika skarp - varför jag efter fjorton spelade hål var fyra över par och bara dormie ... 8)
Träden är fantastiskt snygga på hösten
Tobbbe är inte den som ger upp och en monsterdrive på femton (när han insett att det är bättre att spela med den fade man har med sig än att ställa upp för draw och snaphooka) följt av en järnfemma till några meter gav honom en enkel tvåputt-birdie. 3 upp och 3 att spela.
Ja, den här svingen är det inte mycket fel på - men vad hjälper det ... 8)
Hål 16 är ett långt par 3, idag i princip vindstilla och Tobbbes tunna slag fick en kick framåt och lade sig i princip död - vilket gjorde att min tredje sand save för dagen inte betydde något. 2 upp och 2 att spela.
Haverdals sjuttonde hål avverkade Tobbbe med ännu en klocka med drivern, in på green och två puttar. Själv slog jag en schysst drive, gled in i ännu ett järnslag och dribblade sedan lite fram och tillbaka för en dubbel. 1 upp och 1 att spela.
Nu var goda råd dyra. Visserligen kunde jag skylla på den mulligan jag gav Tobbbe på tian, men tappa fyra upp och dormie hade varit lite kymigt ändå.
Driven på 18 var bra och lämnade inte mer än en sandwedge till flaggan längst bak till höger. Men vad hjälper det när man glider in i ännu ett slag och får en lång-lång putt upp till en annan platå. Tobbbe tog dock sitt ansvar och visade respekt för de som är äldre än han själv genom att slå ännu ett tunt slag över green och sedan lobba upp kort och missa putten. 1/0 var sedan ett faktum när jag lugnt rullade i min parputt (från dryga två meter).
Rätt man vann alltså som vanligt. 78 slag med taskig bollträff och mindre bra puttning är inte heller mycket att gnälla på när jag gjorde 77 slag i onsdags med härlig bollträff och skarp puttning (iaf större delen av rundan).
Inte vackert, men skönt väder var det iaf ... 8)
Idag blev det en familjedag med simhallen och slabbig snabbmat på Max i stället för Greensome, eftersom min partners hand inte lämpade sig för spel. Lika bra det - det har regnat hela natten och regnar fortfarande så det var nog lika delar simskola och golf där ute idag.
Imorgon är det Vintertouren på Kristianstad GK. Jag går i samma boll som Gunnar Mueller - iofs inte första gången, men alltid roligt att spela med en "levande legend". Vi får se vilken Puttaren som kommer till start - den knäsvage socketkungen eller den lugne och stabile spelaren som gör en runda kring 80 (rätt OK för mig från backtee).
07 november 2006
Golf är 90 procent mentalt ...
... resten sitter i huvudet ...
Visst är det mest en lustifikation, men det är otroligt hur mycket man kan förstöra för sig själv med konstiga tankar. Och hur en konstig tanke leder till nästa, som leder till nästa, som leder till att man blir tveksam, vilket leder till att man börjar fundera på olika slag - medan man slår iväg bollen.
Idag var det återigen match på Haverdal. Samma som igår. Banan dock ännu bättre med nyklippta greener och nyskurna hål. Vinden hård från nordväst (tror jag, vädersträck är inte min starka sida - heller) och minst lika kraftig som igår.
En irriterande smärta i högerhanden gjorde sig gällande direkt på ettan och botades med en Ibumetin och sista munnen vatten (varför glömmer man *alltid* att fylla på vatten? Hur svårt kan det vara att hålla *en* sak i huvudet från bilen till ettans tee?). Troligen någon nerv som satt i kläm i handryggen, en cm in från knogarna ungefär mellan ring- och lillfingret.
Ettan avverkades med bogey efter en usel chip och lika usel förstaputt. Tankarna på handen underlättade inte, men en skön chip-enputt för par på tvåan (där en full järnåtta flög hela 95 meter in i vinden) gjorde att jag kunde slappna av och spela ut lite bättre.
Driven på trean var bra, järnsexan fram likaså och när jag ställde upp en mellanwedge mot vinden och såg hur bollen damp ned pin high ett par meter höger om flaggan kändes det birdie hela vägen - och putten satt klockrent. Två upp efter tre ... inte så dumt.
Tobbbe boxar i birdien på fyran.
Fyran tappade jag trots en riktigt bra sandy sedan Tobbbe satt upp inspelet några meter ifrån och dunkat birdien i bakkant trots en lurig nedförsputt. Men vad hjälpte det honom när jag halvtoppade in min järnsjua på femman och lugnt rullade i birdien (hans kommentar: "Jaha, där hade jag behövt göra HIO för att dela hålet. Efter en tunn J9 ned i bunkern och tvåputt för bogey var han inte jättenära delning ändå).
En riktigt bra slagen järnsjua på sexan flög lite för långt och putten ville inte riktigt falla som jag tänkt, men ett bra par trots en tunn järnfyra lite för långt till höger från tee, kändes helt OK.
Schysst vy från sexans fairway ned mot åttans green.
Järnfemman på sjunde hålet skulle ställas upp mot vinden och sakta glida in mot flaggan - var det tänkt - men den pluggade sig grovt i bunkerkanten och ren råstyrka krävdes för att slå den ett par meter. Som tur var delade vi hålet på bogey sedan jag gjort en bra tvåputt och Tobbbe en mindre bra chip-tvåputt.
Kanonläge. Tur att man kan trycka till lite - fick sånär upp bollen på green.
Åttonde hålet spelades idag i rätt kraftig sidvind och våra utslag här var ... ah ... sådär. Eller ... ärligt talat var de helruttna. Vi missade sedan båda greenen, men jag behövde aldrig utnyttja det slag jag hade på Tobbbe efter en sanslöst fin chip från seg ruff och en stabil putt mitt i hål för par och tre upp.
Nu kom det lite tankar på score, men inte värre än att jag kunde slå ut en kanondrive på nian. Tyvärr följt av en bra slagen järnåtta från 135 meter ... som inte ens nådde greenen. Den kraftiga vinden kändes inte alls och minnet är ju som en ost ("smelly and full of holes"). Chippen med järnnian (mitt bästa vapen i närspelet) rullade ett par meter förbi till ett stabilt par-avstånd medan Tobbbe följde upp sin enorma drive med en pushad wedge till ett läge i skogen.
Det är ganska vackert på hösten. Här nionde hålet in mot klubbhuset.
Här börjar så eländet. Det riktiga eländet. Tobbbe slår ett bra slag från skogen och sätter sin parputt mitt i hål (boxad i bakkant). När jag ska slå min putt kommer Jarreby (klubbmakaren på Haverdal) körande med bilen och jag säger, "Usch, det går alltid åt helvete när Håkan kommer." Han stannar och kliver ur bilen medan jag gör mig redo att putta. Men det är redan kört. Det känner jag ju och putten är veckans sämst slagna. Så långt iallafall.
Kul att förlora hålet till en kille som slår sitt tredjeslag härifrån.
Nåväl, två upp i matchen och bara ett över par i en så hård vind känns rätt OK. Faktiskt mer än OK och tankarna på sänkning är nu ganska många - samt blandade med tankar på hur korkad jag var som ens sade det där med att det skulle gå åt helvete. Klart att det går åt helvete när man säger så.
Tian vann jag på bogey efter en uselt slagen putt, elvan lyckades jag precis dela på par efter en klockren spoon, nästan perfekt slagen wedge och sånär luftmiss på birdieputten, men stabilt slagen parputt (tack och lov). Tolvan tappade jag med några taskiga slag och bogey mot Tobbbes par.
Två upp, sex hål att spela, tre över par (med sänkningschansen kvar - vilket jag är enormt medveten om). Tobbbes drive på 13 är en bomb som aldrig vill stanna. Min drive är också riktigt bra, men landar (såklart känns det som nu) i bunkern och jag får spela fram en J9 medan Tobbbe slår upp andraslaget på green.
Mitt inspel från 140 meter med wedge (sade jag att det blåste medvind?) landar i ett kladdigt område på green och stannar kort - och den perfekt slagna birdieputten viker precis framför hål och lägger sig ett par decimeter bakom hålet. Såklart. Hålet delas sedan Tobbbe slagit en dålig eagleputt och en bra birdieputt.
Fjorton spelas med vinden, men det betyder ju inte att man inte behöver slå till bollen. En rådålig mellanwedge räcker precis över vattnet, men treputten kommer som ett brev på posten sedan jag hållit upp parputten i vänster hålkant och ignorerat min känsla av att bollen skulle falla på andra hållet. Höger hålkant identifieras sedan som rätt linje med ett nytt försök. Så dags då.
Femton delas på två rätt taskiga par efter bådas chip-tvåputt. Min birdieputt var nu dagens absolut sämsta. Veckans sämsta till och med. F-n vet om det inte var årets sämsta. Duffad en meter kort ... 8(
På sexton är det så tuff vind att min järnfyra (längsta järnklubban i bagen) inte räcker och jag ställer upp en träsjua som är spikrak mot pinnen, landar fyra-fem meter kort och tvärdör. Två puttar var ger delning och ett upp med två hål att spela.
På sjutton, Haverdals bästa golfhål och ett av Sveriges tuffaste par 4-hål, har jag slag. Och Tobbbe ger sånär upp hålet och matchen sedan han snap-hookat en spoon ut i skogen till vänster. Jag slår en kanonpärla med drivern, mot vänsterkanten med lätt fade till runt 145 meter från hål. Mitt inspel blir bra, medan Tobbbe på något oförklarligt sätt hittar en lucka genom skogen till greenbunkern varifrån han sedan sätter upp tredjeslaget nära.
Så här ser en snap-hookad spoon ut. Inte helt ortodox högerfotsposition ... 8)
Här har jag min enda snilleblixt för dagen. Jag minns hur min järnåtta på nionde hålet dog kort om green och tar en järnsexa som jag slår mot vänsterkanten till 4-5 meter från hål. Birdieputten läses från båda hållen (sänkningen är nu som ett rött skynke i huvudet) och när jag hittat linjen (sådär härligt när man nästan ser ett spår i gräset) slår jag putten. Bra. Precis på linjen. Den breakar först vänster. Och sedan tillbaka höger. Rullar mot hål - och stannar en centimeter kort i linjen!!!
Schysst inspel från samma position som i april. Se bilden nedan.
Med matchen vunnen gör jag så ännu ett kardinalfel. Jag berättar för Tobbbe hur bra jag spelat (trots allt tramsigt slarv) och att ett par på sista räcker för en jäkligt bra sänkning i den hårda vinden. Naturligtvis funderar jag på tio olika alternativ för driven på utslaget och medan jag funderar klackar jag ut bollen högt upp mot vinden och ned i tjockruffen till höger. P-bollen slås perfekt på fairway - såklart.
Jag hittar min boll i ruffen, chansar hej vilt med en träsju som träffar ett träd och faller ned mellan träden. En ilsken sving med träsjuan förpassar sedan bollen till greenkant iaf. P-bollen spelas fram riktigt bra med en järnfyra till pin high höger om green - såklart.
När jag kommer fram till bollen förklarar jag för Tobbbe att jag har chippen för sänkning. Chip och chip förresten. Jag har drygt tre meter till greenkant. Och flaggan står längst bak till höger. En perfekt slagen järnnia lite extra lågt för mycket rull landar som tänkt, releasar rejält på väg mot pinnen ... men stannar en halvmeter kort vänster. P-bollen lobbas upp ett par meter från hål och stänks i stenhårt i bakkanten - såklart.
36 poäng i en så tuff vind och vunnen match är visserligen trevligt. Men det är ju själve f-n att man aldrig ska kunna hålla huvudet i schack. Tankarna som passerade förbi i hög fart under de sista nio hålen var otroligt jobbiga och i stället för att bara njuta av spelet funderades det mer på var man inte skulle missa än på var man skulle försöka landa bollen.
Nåväl. Nu får man hålla ett tag. Imorgon blir det kanske ingen runda, Tobbbe skulle till sin instruktör vid 10 och då blir det lite sent att gå ut efter det. Lika bra det kanske. Fast kanske ändå ...
Visst är det mest en lustifikation, men det är otroligt hur mycket man kan förstöra för sig själv med konstiga tankar. Och hur en konstig tanke leder till nästa, som leder till nästa, som leder till att man blir tveksam, vilket leder till att man börjar fundera på olika slag - medan man slår iväg bollen.
Idag var det återigen match på Haverdal. Samma som igår. Banan dock ännu bättre med nyklippta greener och nyskurna hål. Vinden hård från nordväst (tror jag, vädersträck är inte min starka sida - heller) och minst lika kraftig som igår.
En irriterande smärta i högerhanden gjorde sig gällande direkt på ettan och botades med en Ibumetin och sista munnen vatten (varför glömmer man *alltid* att fylla på vatten? Hur svårt kan det vara att hålla *en* sak i huvudet från bilen till ettans tee?). Troligen någon nerv som satt i kläm i handryggen, en cm in från knogarna ungefär mellan ring- och lillfingret.
Ettan avverkades med bogey efter en usel chip och lika usel förstaputt. Tankarna på handen underlättade inte, men en skön chip-enputt för par på tvåan (där en full järnåtta flög hela 95 meter in i vinden) gjorde att jag kunde slappna av och spela ut lite bättre.
Driven på trean var bra, järnsexan fram likaså och när jag ställde upp en mellanwedge mot vinden och såg hur bollen damp ned pin high ett par meter höger om flaggan kändes det birdie hela vägen - och putten satt klockrent. Två upp efter tre ... inte så dumt.
Tobbbe boxar i birdien på fyran.
Fyran tappade jag trots en riktigt bra sandy sedan Tobbbe satt upp inspelet några meter ifrån och dunkat birdien i bakkant trots en lurig nedförsputt. Men vad hjälpte det honom när jag halvtoppade in min järnsjua på femman och lugnt rullade i birdien (hans kommentar: "Jaha, där hade jag behövt göra HIO för att dela hålet. Efter en tunn J9 ned i bunkern och tvåputt för bogey var han inte jättenära delning ändå).
En riktigt bra slagen järnsjua på sexan flög lite för långt och putten ville inte riktigt falla som jag tänkt, men ett bra par trots en tunn järnfyra lite för långt till höger från tee, kändes helt OK.
Schysst vy från sexans fairway ned mot åttans green.
Järnfemman på sjunde hålet skulle ställas upp mot vinden och sakta glida in mot flaggan - var det tänkt - men den pluggade sig grovt i bunkerkanten och ren råstyrka krävdes för att slå den ett par meter. Som tur var delade vi hålet på bogey sedan jag gjort en bra tvåputt och Tobbbe en mindre bra chip-tvåputt.
Kanonläge. Tur att man kan trycka till lite - fick sånär upp bollen på green.
Åttonde hålet spelades idag i rätt kraftig sidvind och våra utslag här var ... ah ... sådär. Eller ... ärligt talat var de helruttna. Vi missade sedan båda greenen, men jag behövde aldrig utnyttja det slag jag hade på Tobbbe efter en sanslöst fin chip från seg ruff och en stabil putt mitt i hål för par och tre upp.
Nu kom det lite tankar på score, men inte värre än att jag kunde slå ut en kanondrive på nian. Tyvärr följt av en bra slagen järnåtta från 135 meter ... som inte ens nådde greenen. Den kraftiga vinden kändes inte alls och minnet är ju som en ost ("smelly and full of holes"). Chippen med järnnian (mitt bästa vapen i närspelet) rullade ett par meter förbi till ett stabilt par-avstånd medan Tobbbe följde upp sin enorma drive med en pushad wedge till ett läge i skogen.
Det är ganska vackert på hösten. Här nionde hålet in mot klubbhuset.
Här börjar så eländet. Det riktiga eländet. Tobbbe slår ett bra slag från skogen och sätter sin parputt mitt i hål (boxad i bakkant). När jag ska slå min putt kommer Jarreby (klubbmakaren på Haverdal) körande med bilen och jag säger, "Usch, det går alltid åt helvete när Håkan kommer." Han stannar och kliver ur bilen medan jag gör mig redo att putta. Men det är redan kört. Det känner jag ju och putten är veckans sämst slagna. Så långt iallafall.
Kul att förlora hålet till en kille som slår sitt tredjeslag härifrån.
Nåväl, två upp i matchen och bara ett över par i en så hård vind känns rätt OK. Faktiskt mer än OK och tankarna på sänkning är nu ganska många - samt blandade med tankar på hur korkad jag var som ens sade det där med att det skulle gå åt helvete. Klart att det går åt helvete när man säger så.
Tian vann jag på bogey efter en uselt slagen putt, elvan lyckades jag precis dela på par efter en klockren spoon, nästan perfekt slagen wedge och sånär luftmiss på birdieputten, men stabilt slagen parputt (tack och lov). Tolvan tappade jag med några taskiga slag och bogey mot Tobbbes par.
Två upp, sex hål att spela, tre över par (med sänkningschansen kvar - vilket jag är enormt medveten om). Tobbbes drive på 13 är en bomb som aldrig vill stanna. Min drive är också riktigt bra, men landar (såklart känns det som nu) i bunkern och jag får spela fram en J9 medan Tobbbe slår upp andraslaget på green.
Mitt inspel från 140 meter med wedge (sade jag att det blåste medvind?) landar i ett kladdigt område på green och stannar kort - och den perfekt slagna birdieputten viker precis framför hål och lägger sig ett par decimeter bakom hålet. Såklart. Hålet delas sedan Tobbbe slagit en dålig eagleputt och en bra birdieputt.
Fjorton spelas med vinden, men det betyder ju inte att man inte behöver slå till bollen. En rådålig mellanwedge räcker precis över vattnet, men treputten kommer som ett brev på posten sedan jag hållit upp parputten i vänster hålkant och ignorerat min känsla av att bollen skulle falla på andra hållet. Höger hålkant identifieras sedan som rätt linje med ett nytt försök. Så dags då.
Femton delas på två rätt taskiga par efter bådas chip-tvåputt. Min birdieputt var nu dagens absolut sämsta. Veckans sämsta till och med. F-n vet om det inte var årets sämsta. Duffad en meter kort ... 8(
På sexton är det så tuff vind att min järnfyra (längsta järnklubban i bagen) inte räcker och jag ställer upp en träsjua som är spikrak mot pinnen, landar fyra-fem meter kort och tvärdör. Två puttar var ger delning och ett upp med två hål att spela.
På sjutton, Haverdals bästa golfhål och ett av Sveriges tuffaste par 4-hål, har jag slag. Och Tobbbe ger sånär upp hålet och matchen sedan han snap-hookat en spoon ut i skogen till vänster. Jag slår en kanonpärla med drivern, mot vänsterkanten med lätt fade till runt 145 meter från hål. Mitt inspel blir bra, medan Tobbbe på något oförklarligt sätt hittar en lucka genom skogen till greenbunkern varifrån han sedan sätter upp tredjeslaget nära.
Så här ser en snap-hookad spoon ut. Inte helt ortodox högerfotsposition ... 8)
Här har jag min enda snilleblixt för dagen. Jag minns hur min järnåtta på nionde hålet dog kort om green och tar en järnsexa som jag slår mot vänsterkanten till 4-5 meter från hål. Birdieputten läses från båda hållen (sänkningen är nu som ett rött skynke i huvudet) och när jag hittat linjen (sådär härligt när man nästan ser ett spår i gräset) slår jag putten. Bra. Precis på linjen. Den breakar först vänster. Och sedan tillbaka höger. Rullar mot hål - och stannar en centimeter kort i linjen!!!
Schysst inspel från samma position som i april. Se bilden nedan.
Med matchen vunnen gör jag så ännu ett kardinalfel. Jag berättar för Tobbbe hur bra jag spelat (trots allt tramsigt slarv) och att ett par på sista räcker för en jäkligt bra sänkning i den hårda vinden. Naturligtvis funderar jag på tio olika alternativ för driven på utslaget och medan jag funderar klackar jag ut bollen högt upp mot vinden och ned i tjockruffen till höger. P-bollen slås perfekt på fairway - såklart.
Jag hittar min boll i ruffen, chansar hej vilt med en träsju som träffar ett träd och faller ned mellan träden. En ilsken sving med träsjuan förpassar sedan bollen till greenkant iaf. P-bollen spelas fram riktigt bra med en järnfyra till pin high höger om green - såklart.
När jag kommer fram till bollen förklarar jag för Tobbbe att jag har chippen för sänkning. Chip och chip förresten. Jag har drygt tre meter till greenkant. Och flaggan står längst bak till höger. En perfekt slagen järnnia lite extra lågt för mycket rull landar som tänkt, releasar rejält på väg mot pinnen ... men stannar en halvmeter kort vänster. P-bollen lobbas upp ett par meter från hål och stänks i stenhårt i bakkanten - såklart.
36 poäng i en så tuff vind och vunnen match är visserligen trevligt. Men det är ju själve f-n att man aldrig ska kunna hålla huvudet i schack. Tankarna som passerade förbi i hög fart under de sista nio hålen var otroligt jobbiga och i stället för att bara njuta av spelet funderades det mer på var man inte skulle missa än på var man skulle försöka landa bollen.
Nåväl. Nu får man hålla ett tag. Imorgon blir det kanske ingen runda, Tobbbe skulle till sin instruktör vid 10 och då blir det lite sent att gå ut efter det. Lika bra det kanske. Fast kanske ändå ...
06 november 2006
In the breezy - swing easy!
Åttans green - inte helt lätt att träffa i den hårda sidvinden.
Jag beundrar de som är bra på att spela i vind. Som kan kontrollera bollen trots att det stormar. Som kan slå låga slag med kontroll och som kan skicka upp bollen så att den aldrig vill sluta segla.
Själv är jag inte mer än en glad novis när det gäller golfspel i vind. Det är jättekul, men jag är ingen större talang. Jag försöker hålla det enkelt genom att helt sonika ta mer/mindre klubba och slå "vanliga" slag - funkar helt OK.
Idag blev det Haverdal igen - det är skönt att ha en hemmabana som tål att spelas ofta. I den vind vi hade idag var det dessutom extra roligt. Visserligen blev scoren inte särskilt respektabla 80 slag, men med två slarvigt bortslagna bollar och halv storm ändå inte så tokigt.
Tobbbe utgjorde dagens motstånd - match påbjöds och spelades där jag fick 6 slag (på hål 1, 5, 8, 10, 13 och 17). Slarvade bort en kanondrive på ettan genom att skära upp bollen i vinden och förlora den i ruffen till höger om ettan, men tog igen detta genom att spela stadigt och putta som i en dröm.
Tobbbe är en duktig spelare, men "lallar" lite för mycket när vi spelar match. Hade han fokuserat mer (och inte idkat skogsavverkning i vattenhindret på trean) hade han kanske hållit mig längre än till 16 där jag vann 4/2 (och således inte fick mitt slag på 17).
Roligare än att vinna matchen var att putta bra. Det var längesedan jag hade sån trygghet och känsla på greenerna. Kanske var det dagens vän, Taylor Made NC0, som jag ju en gång gjorde en 68:a med på Holms GK (7 birdies!) och kanske var det Pelz snack om PIL - Pure In Line. Ögonen över bollen, fasta handleder och rakt bak-rakt igenom.
En gammal goding. Ruggigt skön att putta med - och schysst
resultat dessutom.
Imorgon blir det till att bita ihop och se om man kan slå Tobbbe igen eller om det blir revansch för den stackars junioren (som ju genom att förlora ungefär tre av fyra matcher verkligen visar respekt för oss som är äldre ... 8)
Tobbbe är junior - syns det på flexibiliteten? Schysst drive, men ...
... lite för långt till höger, trädträff och så fick nästa slag slås härifrån ... 8)
05 november 2006
Upp som en sol, ned som en pannkaka
Det är farligt att spela bra golf. Inte så farligt för stunden, men dagen efter - när man tror att det bara är att gå rakt ut och sätta nytt banrekord - då kan det bli tungt.
Började visserligen med en klocka med drivern, men rent slarv och en betydligt längre baksving än igår kostade bogeys, dubblar och tripplar efter bortslagna bollar, pluggade bollar och halvraddig puttning.
Några kex och lite vatten - stängt i restaurangen tyvärr - efter nio gav lite ny energi (kanske hjälpte även en kexchoklad, en halv Festis och några pepparkakor som jag också fick i mig) och spelet blev betydligt bättre in. Visserligen med taskig utdelning, men riktigt bra spel på slutet, med birdien på 18 som kronan på verket, räckte i alla fall till att dela betten på sista nio så att jag inte gick back (hemska tanke) idag.
Skönast var de järnslag där jag verkligen slog ut slaget ordentligt - och hade jag bara puttat till bollen ordentligt hela dagen hade scoren varit riktigt hyfsad trots det inte alltför imponerande spelet.
Nu får man hoppas på att banpersonalen rycker upp sig och hyfsar banan inför vintern. På lördag är det greensome-tävling och på söndag hoppas jag få spela Kristianstad (efteranmälde mig till Vintertouren i vanföreställningen om att jag hittat spelet).
Började visserligen med en klocka med drivern, men rent slarv och en betydligt längre baksving än igår kostade bogeys, dubblar och tripplar efter bortslagna bollar, pluggade bollar och halvraddig puttning.
Några kex och lite vatten - stängt i restaurangen tyvärr - efter nio gav lite ny energi (kanske hjälpte även en kexchoklad, en halv Festis och några pepparkakor som jag också fick i mig) och spelet blev betydligt bättre in. Visserligen med taskig utdelning, men riktigt bra spel på slutet, med birdien på 18 som kronan på verket, räckte i alla fall till att dela betten på sista nio så att jag inte gick back (hemska tanke) idag.
Skönast var de järnslag där jag verkligen slog ut slaget ordentligt - och hade jag bara puttat till bollen ordentligt hela dagen hade scoren varit riktigt hyfsad trots det inte alltför imponerande spelet.
Nu får man hoppas på att banpersonalen rycker upp sig och hyfsar banan inför vintern. På lördag är det greensome-tävling och på söndag hoppas jag få spela Kristianstad (efteranmälde mig till Vintertouren i vanföreställningen om att jag hittat spelet).
04 november 2006
Trist avslutning för Barth på Costa Ballena
Per Barth, som inledde så briljant med 64-69 på Costa Ballena missade chansen att ta sig vidare till ET-kvalets tredje steg med två slag sedan han följt upp sina två fina första rundor med 76-73.
För Per, som varit sprudlande glad de två första dagarna, blir det nu att sikta in sig på en ny säsong på Telia-touren och kanske något gästspel på någon större tour.
Spelet finns där, men som i så många andra fall är det tillfälligheter som avgör och när Per hade en "off day" igår blev det 76, vilket säkert satt kvar i huvudet när han behövde hämta in två slag idag och inte kunde få ihop något bättre än 73.
Förhoppningsvis kan han lära av det här och gå vidare stärkt av en ny erfarenhet - han har ju tiden för sig och nästa år kan vi hoppas på ett bättre resultat.
Finske amatören Antti Ahokas vann steg 2 på Costa Ballena med rundorna 71-66-68-68 och de svenskar som gick vidare var Fredrik Orest (-11, T8) och Petter Bocian (-8, T17). Petter var en av åtta spelare på åtta under par som fick spela särspel om de sista platserna. Mattias Damberg åkte ut först medan en av de tre spelare som gjorde Petter sällskap till San Roque var Notah Begay III, med fyra PGA-toursegrar på meritlistan.
//Rolf Henningsson mailade och berättade att Barths placering bland de 5 bästa i Nordic League (har för mig att detta är Telia-touren samt de danska och norska tourerna) berättigar till kategori 10 på Challengetouren 2007 - vilket lär ge honom en plats i de flesta tävlingarna. Personligen tycker jag att Barth bör se sig om efter möjlighet till sponsorinbjudningar till någon/några ET-tävlingar - kanske hans något äldre klubbkamrat kan hjälpa till där?
Tack iaf Rolf för ditt mail, roligt att se att det finns folk där ute som läser det man skriver - och som dessutom har vett nog att höra av sig med fakta när jag själv missat något.
För Per, som varit sprudlande glad de två första dagarna, blir det nu att sikta in sig på en ny säsong på Telia-touren och kanske något gästspel på någon större tour.
Spelet finns där, men som i så många andra fall är det tillfälligheter som avgör och när Per hade en "off day" igår blev det 76, vilket säkert satt kvar i huvudet när han behövde hämta in två slag idag och inte kunde få ihop något bättre än 73.
Förhoppningsvis kan han lära av det här och gå vidare stärkt av en ny erfarenhet - han har ju tiden för sig och nästa år kan vi hoppas på ett bättre resultat.
Finske amatören Antti Ahokas vann steg 2 på Costa Ballena med rundorna 71-66-68-68 och de svenskar som gick vidare var Fredrik Orest (-11, T8) och Petter Bocian (-8, T17). Petter var en av åtta spelare på åtta under par som fick spela särspel om de sista platserna. Mattias Damberg åkte ut först medan en av de tre spelare som gjorde Petter sällskap till San Roque var Notah Begay III, med fyra PGA-toursegrar på meritlistan.
//Rolf Henningsson mailade och berättade att Barths placering bland de 5 bästa i Nordic League (har för mig att detta är Telia-touren samt de danska och norska tourerna) berättigar till kategori 10 på Challengetouren 2007 - vilket lär ge honom en plats i de flesta tävlingarna. Personligen tycker jag att Barth bör se sig om efter möjlighet till sponsorinbjudningar till någon/några ET-tävlingar - kanske hans något äldre klubbkamrat kan hjälpa till där?
Tack iaf Rolf för ditt mail, roligt att se att det finns folk där ute som läser det man skriver - och som dessutom har vett nog att höra av sig med fakta när jag själv missat något.
Bollträff i elfte timmen
Nu när det varit lite is och snö några dagar har bollträffen av någon anledning materialiserat sig i säsongens elfte timme. Dagens runda på Haverdal i perfekt väder var en lång rad av klockrena bollträffar, några enstaka slag drogs vänster när jag roterade lite taskigt, men mina sämsta utslag var drygt 230 med vinden eller 200 in i vinden - och de bästa träffarna, ett par pärlor på trean och tian, var 270 med vinden respektive 240 in i vinden. Det duger gott åt mig ... 8)
Såg PGA Championship Clinic igår med bl.a. Vijay och Tiger där jag hittade två tips (inga direkta nyheter) - bra tempo är viktigt (Vijay) och för lite extra "umph" i drivern ska man flytta ut högerfoten en del så att man kan hålla huvudet bakom bollen (Tiger).
Generellt präglades dagens runda av ett sällsynt lugn. Lugna tankar, lugnt tempo och lugn promenad. Runt 2:45 för en treboll - helt OK. Och så drog man in betten efter 72 (37-35) med bl.a. en birdie på 17:e hålet (tack för kaffet).
Nu får man se om det går att konservera bollträffen under det långa uppehåll jag har planerat nu. Inte förrän tidigast 10:00 imorgon är det dags för nästa runda.
Såg PGA Championship Clinic igår med bl.a. Vijay och Tiger där jag hittade två tips (inga direkta nyheter) - bra tempo är viktigt (Vijay) och för lite extra "umph" i drivern ska man flytta ut högerfoten en del så att man kan hålla huvudet bakom bollen (Tiger).
Generellt präglades dagens runda av ett sällsynt lugn. Lugna tankar, lugnt tempo och lugn promenad. Runt 2:45 för en treboll - helt OK. Och så drog man in betten efter 72 (37-35) med bl.a. en birdie på 17:e hålet (tack för kaffet).
Nu får man se om det går att konservera bollträffen under det långa uppehåll jag har planerat nu. Inte förrän tidigast 10:00 imorgon är det dags för nästa runda.
One is a lonely number ...
Såg på Golf Central att Davis Love III, i egenskap av sin 27:e plats i PGA-tourens final Tour Championship presented by Coca-Cola, fick spela ensam. Drygt två och en halv timme tog det och han berättade att fördelen var att han aldrig blev av med honnören. Det snabba tempot gjorde att Love flera gånger själv fick ta ur flaggan och sedan lade den ned på green - vilket caddien inte gillade. Tydligen vill PGA-tourens caddies inte att spelarna ska röra flaggan och den ska inte läggas på green. Där ser man.
Davis kunde inte dra sig till minnes att han spelat ensam någon gång tidigare under sin 21-åriga proffskarriär, men förhoppningsvis fick han koll på hur man gör - på lördagen går han ut ensam igen i första bollen. Aktuell ställning: http://www.pgatour.com/scoring/leaderboard/r060
Finns det någon som tycker att det är roligt att spela ensam? Alltså inte att gå runt och slå lite, spela två bollar, slå om taskiga slag och i största allmänhet träna på banan - utan just att spela ensam?
Jag gillar det inte. Jag har inte tålamod till det och svårt att hålla intresset uppe när man inte har någon att betta med eller iaf att konversera under promenaden på fairway (när man nu av misstag råkar träffa denna).
03 november 2006
Sunkrunda även för Per Barth.
Efter två dagar med bra score kom så en sämre runda för Per Barth.
- Nu är inte värmlänningen lika glad längre, som han själv säger.
76 slag förde honom nedåt på resultatlistan och med en runda kvar att spela är han nu sju under par, två slag från topp 20 (och vidare kvalspel i steg 3).
Spelet stämde inte för Per och han lyckades aldrig riktigt komma in i den där lunken som man behöver för att kunna spela ut ordentligt.
- Drivern var jättedålig, jag puttade dåligt och så missade jag på fel ställen, säger Per. Det var otroligt tungt och jobbigt där ute idag!
Extra tråkigt för Per är att han i två dagar känt att han utan vidare kunde hämtat fler slag och när det kommer en sämre runda så blir det fyra över par.
Om Per kan hitta tillbaka till känslan från de första två rundorna har han stora chanser att spela sig vidare till steg 3. En tröst, om än väldigt liten sådan, är att han i alla fall är ett slag före den fyrfaldige vinnaren på PGA-touren, Notah Begay III, vars idé om att spela sig tillbaka till storform via Europatouren ser ut att behöva lite mer arbete.
Just nu bland de 20 främsta finns Jonas Pettersson och Fredrik Orest som båda är tio under paroch på delad sjätteplats. Även Pontus Ericsson är före Per i resultatlistan, men nu är det dags att hålla tummarna rejält för att den "gla'e värmlänningen" ska komma igen.
Diskutera på forum.golf.se
- Nu är inte värmlänningen lika glad längre, som han själv säger.
76 slag förde honom nedåt på resultatlistan och med en runda kvar att spela är han nu sju under par, två slag från topp 20 (och vidare kvalspel i steg 3).
Spelet stämde inte för Per och han lyckades aldrig riktigt komma in i den där lunken som man behöver för att kunna spela ut ordentligt.
- Drivern var jättedålig, jag puttade dåligt och så missade jag på fel ställen, säger Per. Det var otroligt tungt och jobbigt där ute idag!
Extra tråkigt för Per är att han i två dagar känt att han utan vidare kunde hämtat fler slag och när det kommer en sämre runda så blir det fyra över par.
Om Per kan hitta tillbaka till känslan från de första två rundorna har han stora chanser att spela sig vidare till steg 3. En tröst, om än väldigt liten sådan, är att han i alla fall är ett slag före den fyrfaldige vinnaren på PGA-touren, Notah Begay III, vars idé om att spela sig tillbaka till storform via Europatouren ser ut att behöva lite mer arbete.
Just nu bland de 20 främsta finns Jonas Pettersson och Fredrik Orest som båda är tio under paroch på delad sjätteplats. Även Pontus Ericsson är före Per i resultatlistan, men nu är det dags att hålla tummarna rejält för att den "gla'e värmlänningen" ska komma igen.
Diskutera på forum.golf.se
Sunkrunda ...
Gick ett varv på Torekov idag igen. Djupfryst bana är absolut inget för mig - och till på köpet fick jag spela i vanliga skor eftersom jag glömde golfskorna hemma. Banan var i ett utmärkt skick när den väl tinat (men då var det redan för sent för min score).
Slog några schyssta drivar, men på det hela taget spelade jag ointresserat och slarvigt. Mackan och Gayen samt en bekant till honom utgjorde resten av en fyrboll där Gayen vann (vinterspelets mästare) och hans bekant snodde andraplatsen vilket gav mig och Mackan äran att få bjuda Gayen på lunch.
Trevligt med nyskurna hål - men det krävdes nog sin man att skära hål i de djupfrysta greenerna.
Frågan är om man ens borde ge sig ut och spela golf när man dels inte är sugen (svårt att uppbringa något riktigt intresse) och dels inte uppskattar greener som inte tar emot bollen (det klingade riktigt när man släppte ned putterhuvudet på green). Dessutom var det jäkligt halkigt att slå med ett par vanliga skor. Får rota fram mina skor med X-Gold (hette väl spikarna har jag för mig).
Imorgon blir det (kanske) inledning av vinterligan - får se om jag är sugen och om jag isf lyckas få med mig ett par vettiga skor.
Slog några schyssta drivar, men på det hela taget spelade jag ointresserat och slarvigt. Mackan och Gayen samt en bekant till honom utgjorde resten av en fyrboll där Gayen vann (vinterspelets mästare) och hans bekant snodde andraplatsen vilket gav mig och Mackan äran att få bjuda Gayen på lunch.
Trevligt med nyskurna hål - men det krävdes nog sin man att skära hål i de djupfrysta greenerna.Frågan är om man ens borde ge sig ut och spela golf när man dels inte är sugen (svårt att uppbringa något riktigt intresse) och dels inte uppskattar greener som inte tar emot bollen (det klingade riktigt när man släppte ned putterhuvudet på green). Dessutom var det jäkligt halkigt att slå med ett par vanliga skor. Får rota fram mina skor med X-Gold (hette väl spikarna har jag för mig).
Imorgon blir det (kanske) inledning av vinterligan - får se om jag är sugen och om jag isf lyckas få med mig ett par vettiga skor.
02 november 2006
Avundsjuk ...
Pine Valleys 13:e gree ger strategisk golf ett ansikte.
En bekant hörde av sig och berättade att han varit och spelat lite golf. I USA. På några trevliga banor. Westchester. Old Oaks. Aroniminck. Saucon Valley. Merion. Galloway National. Idel ädel adel. Och som grädde på moset också Pine Valley.
F-n också! Det är ju jag som ska spela de finaste banorna och andra som ska vara avundsjuka ... 8)
Per Barth tuffar vidare
Ännu en bra runda för Barth i Spanien.
Med en inledande 64-runda på Costa Ballena låg PEr Barth ensam tvåa efter första varvet av Europatourkvalet, steg 2. Regn under natten gjorde greenerna mjukare och med de flesta flaggor stod på platåerna i bakkant (enligt Per) var det lurigt att komma nära dem när bollen spann tillbaka för mycket.
Två bogeys på de första fyra hålen gjorde att Per deppade lite och inte alls mådde särskilt bra. Sedan kom han igång lite bättre och spelade riktigt bra golf, tyvärr med lite dålig utdelning på greenerna.
Totalt kom han in på tre under par för rundan, elva under par totalt och nu ensam ledare med ett slag före engelsmannen Ally Mellor och italienaren Paolo Terreni, där den senare gjorde dagens runda (64 slag).
- Igår träffade jag flaggan med en järnfemma och idag träffade jag pinnen från 140 meter på ett hål och hade koppsnurr från 80 meter på ett annat hål, berättar Per uppspelt. Sen spann jag en J9 i hålkant på ett korthål.
Det var tredje gången på två dagar som Per sånär gjort HIO, och med den precisionen med järnen är det ju knappast någon överraskning att han gått upp i ledningen. Han tar dock inte åt sig hela äran själv, ödmjuk som han är, utan ger sin caddie lite credit också.
- Wedgen som spann i koppen var min caddies förtjänst, förklarar han. Jag ville slå ett löst slag med en klubba mer.
- Äh, då blir det bara svårare att sätta den, sade caddien. Bollen studsar fram 2 meter och sen tvärnitar den. Slå en lobbwedge sju meter förbi och spinn i skiten!
Riktigt så bra blev det alltså inte eftersom bollen gick i hålkanten, men det var i alla fall nära. Nära var även många bra slagna puttar, men så är det ju när man spelar bra och får en 69-runda - det är puttningen som skiljer.
- Egentligen borde jag ha ännu bättre score, säger han överraskande kaxigt. Men nu är jag bara hungrig på att spela bra imorgon igen.
Vi önskar Per lycka till de återstående två rundorna och hoppas också på fortsatt bra spel.
Costa Ballena
Diskutera på forum.golf.se
Längtar ni efter FedEx Cup?
PGA-tourens kommissionär, Tim Finchem, säger att "spelare och fansen längtar alla efter nästa års FedEx Cup".F-n tro't. Jag har själv, trots idoga försök, inte lyckats uppbåda någon entusiasm, kanske för att det är krångligare än man kan tro att sätta sig in i hur det fungerar.
Tanken är att året ska vara uppdelat i tre "säsonger" med den vanliga säsongen från januari till augusti, följt av playoff-säsongen och slutligen en höstserie från september till silly season-inledningen.
Under den vanliga säsongen kan spelarna tjäna poäng, med fler dylika för de stora tävlingarna och färre för de mindre tävlingarna. Såklart. Runt 25 000 poäng per tävling handlar det om och dessa poäng avgör sedan seedningen för playoff-säsongen.
Playoff-tävlingar
20-26/8 Barclays Classic, NY
27/8-3/9 Deutsche Bank Championship, Boston
3-9/9 BMW Championship, Chicago
10-16/9 Tour Championship, Atlanta
PGA-tourens playoff består av fyra tävlingar. I dessa får spelarna börja med poäng enligt seedningen - där ettan får 100 000 poäng och den 144:e rankade spelaren 84 700. Ingen större skillnad alltså och det är alltså inte alls avgjort vem som ska bli årets spelare - med 50 000 poäng att spela om i var och en av de fyra tävlingarna.
Efter varje playoff-tävling elimineras ett antal spelare matematiskt från listan över de som får spela Tour Championship där det som vanligt bara blir de 30 bästa som får spela. Här får ettan 10 300 poäng och det bör teoretiskt sett vara spännande in i det sista nästa år. Förutsatt att spelarna anammar systemet och de stora stjärnorna verkligen ställer upp - vilket sannolikt blir fallet med den tidigarelagda "avslutningen."
Det som talar emot detta är att spelarna får kämpa med planeringen av sitt schema och hur det än blir kommer att sitta med en, för spelare som Woods, lång svit av tävlingar på slutet, med en WGC-tävling, PGA Championship och de fyra playoff-tävlingarna på sju veckor.
Blir sex "måste"-tävlingar på sju veckor för mycket? Visserligen får vinnaren 10 miljoner dollar, men det räcker väl knappt till Elins hushållskassa hemma hos familjen Woods - och behöver han pengar får han väl 10 miljoner dollar för att dricka ett känt ölmärke i TV.
För spelarna som inte får spela playoff-tävlingarna blir det i stället, tycks det, en månads ledighet innan höstserien inleds. Om denna finns inte mycket information, men enligt uppgift ska denna vara mellan slutet av september och början på november, och avgöra vilka som får behålla tourkortet inför 2008.
Problemet för tävlingarna under höstserien blir att locka sponsorer till vad som i praktiken blir andra klassens tävlingar, med liten eller ingen chans att locka till sig de stora spelarna. Om jag själv satt med ett antal miljoner att lägga på sponsring skulle jag välja en tävling där en av stjärnorna kunde ge lite extra uppmärksamhet - om jag ville spara pengar, men ändå göra en insats hade en Nationwide-tävling, eller varför inte en Europatourtävling, kanske varit ett mer prisvärt alternativ.
Nåväl, den som lever får se. En sak är ändå säker inför 2007 och den revolution som PGA-touren tänkt sig. Världens bästa spelare heter Tiger Woods. Pengar, poäng, score - whatever - Tiger är Tiger och lyssnar man bland spelarna är det inget snack om saken. Han är världens bästa spelare och kommer så att förbli under lång tid framöver.
Länkar
PGATOUR.com
FedEx Cup Fan Guide (PDF)
Spelschema 2007
Diskutera på forum.golf.se
01 november 2006
Härlig inledning för Per Barth i ET-kvalet steg 2
Per Barth är en sällsynt ödmjuk och trevlig kille med enormt löd i bössan.
Efter att ha haft förmånen att spela en Pro-Am med Per Barth på Vasatorp i våras har jag följt denna mycket duktiga yngling via leaderbords på Internet. Hans framfart verkade hämmas något efter vår runda tillsammans - oklart om det berodde på att mitt vilda viftande med klubborna störde hans visualisering.
Han slutade femma på Telia Ranking Herrar 2006 och har under året dragit in 222 566 kronor i officiella prispengar, vilket väl inte riktigt räckt för att leva på, men med sponsorer iaf bör ha räckt till att hålla modet uppe i jakten på nästa nivå och de stora pengarna.
Denna jakt har nu lett Per till Europatourens kval, steg 2, där Per spelar på Costa Ballena, f.ö. samma bana som SC-resan går till i januari. Med en inledande 64-runda, åtta under par, är Per ensam tvåa, ett slag efter ledande Miguel Rodriquez från Argentina. Han är också fem slag före Notah Begay III, Tiger Woods gamla college-polare och fyrfaldig vinnare på PGA-touren.
- Jag var riktigt spänd och nervös innan jag skulle gå ut, berättar Per. Jag började på tian, ett par 5-hål där jag ju förväntas göra birdie.
Någon birdie blev det inte för Per på det 469 meter långa tionde hålet. Efter en enligt egen utsago grym drive (och så långt som han slår drivarna var den säkert riktigt grym), satte han upp bollen till två meter och knackade i putten för eagle.
- Ja, då var vi igång då, sade hans caddie Johan Persson.
Efter missad birdieputt på 13 höll han på att göra HIO på hål 14. Samma sak hände när han missat birdien på ettan, hans tionde hål, och återigen höll på att sätta bollen i hål på hålet efter, det 211 meter långa andra hålet. De missade korta birdieputtarna var hans enda riktiga bekymmer under rundan, som var bogeyfri.
- Nu är det bara att spela vidare och vara ödmjuk, säger yngligen som verkligen kan konsten att vara ödmjuk. Det är tre varv kvar och många duktiga spelare på plats.
Jag försöker få kontakt med Per igen imorgon och rapportera vidare. Får se om det går att både hålla tummarna och jobba imorgon.
Costa Ballena
Diskutera på forum.golf.se
Ny krögare på HGK
Jag läste på Halmstad Golfklubbs hemsida att de sagt upp avtalet med krögarna. Det var knappast någon större överraskning efter den turbulens som rått mellan krögarna och medlemmar/gäster.
Kvaliteten på maten har varit väldigt ojämn - och rätterna emellanåt lite skumma - vilket i kombination med ett ganska högt pris och en lite långsam service har gjort att medlemmarna synts till allt mer sällan.
Citat från medlem: "När jag körde ut till Ringenäs för att äta lunch med jobbet så fick vi knappt plats, där var helt fullt med Tylösandsmedlemmar."
För den hugade finns alltså chans att ta över ett utmärkt läge, men varning för att medlemmarna har höga krav och ingen eller liten lojalitet. Viktigast verkar vara att priset är lågt, kaffe finns i kiosken när panschisarna passerar med sina egna mackor och att cafét på bottenvåningen har bättre öppettider (iofs ett berättigat krav - borde varit en självklarhet).
Personligen har jag trivts ganska bra med krögarna - även om jag som ganska kräsen inte alltid gillat menyn och någon enstaka gång blivit väldigt irriterad på lång väntetid både när man ska beställa, när man ska få in sin mat och när man ska betala - ingen fördel om man har en bokad starttid att passa. Värst var dock den stout de valde att ta in i stället för den Guinness jag önskat att de skulle servera - syrlig och inte alls lika krämig och god som "äkta vara".
Läs mer: http://www.hgk.se/extra/news/?module_instance=1&id=480
Den som inte spelat Halmstad Golfklubbs Norra bana har verkligen missat något. Här det riktigt tuffa 16:e hålet, ofta framröstat som Sveriges bästa golfhål. /Foto: Halmstad Golfklubb
Diskutera denna bloggpost på forum.golf.se
Kvaliteten på maten har varit väldigt ojämn - och rätterna emellanåt lite skumma - vilket i kombination med ett ganska högt pris och en lite långsam service har gjort att medlemmarna synts till allt mer sällan.
Citat från medlem: "När jag körde ut till Ringenäs för att äta lunch med jobbet så fick vi knappt plats, där var helt fullt med Tylösandsmedlemmar."
För den hugade finns alltså chans att ta över ett utmärkt läge, men varning för att medlemmarna har höga krav och ingen eller liten lojalitet. Viktigast verkar vara att priset är lågt, kaffe finns i kiosken när panschisarna passerar med sina egna mackor och att cafét på bottenvåningen har bättre öppettider (iofs ett berättigat krav - borde varit en självklarhet).
Personligen har jag trivts ganska bra med krögarna - även om jag som ganska kräsen inte alltid gillat menyn och någon enstaka gång blivit väldigt irriterad på lång väntetid både när man ska beställa, när man ska få in sin mat och när man ska betala - ingen fördel om man har en bokad starttid att passa. Värst var dock den stout de valde att ta in i stället för den Guinness jag önskat att de skulle servera - syrlig och inte alls lika krämig och god som "äkta vara".
Läs mer: http://www.hgk.se/extra/news/?module_instance=1&id=480
Den som inte spelat Halmstad Golfklubbs Norra bana har verkligen missat något. Här det riktigt tuffa 16:e hålet, ofta framröstat som Sveriges bästa golfhål. /Foto: Halmstad Golfklubb
Diskutera denna bloggpost på forum.golf.se
Slutet på en era?
Jag satt och tittade igenom penninglistan i USA. Inte för att jag är avundsjuk på hur mycket de tjänar (jo, det är jag förstås), utan för att se vilka som får spela på touren även nästa år.
En spelare som inte har tourkort till nästa år (och knappast lär åka till kvalet) är John Daly. Den otroligt populäre amerikanen har bara skrapat ihop 192 134 dollar - med hans utgifter knappast tillräckligt för att gå plus - och slutade på 193:e plats, långt ifrån nytt tourkort nästa år.
Jag är bekväm av mig och åker inte gärna till golftävlingar för att se dem live - men John Daly är en spelare jag skulle betala för att se spela golf.
Hoppas att han kan komma igen - gärna med en ny Major-titel och äntligen en välförtjänt plats i USA:s Ryder Cup-lag.
Dagens jättegarv: Egentligen ett gammalt jättegarv. Första rundan av Tour Championship 2002. Startern (en kvinnlig sådan) läser upp Woods segrar medan han sammanbitet svingar lite för att hålla sig mjuk. "Winner of 2002 Master Tournament, US Open, Bay Hill invitational, US Open, the American Express ..." när Phil Mickelson tröttnar och säger "Allright, allright ...".
Se humorn i låg upplösning här: Allright2.AVI
Dagens dollargrin: Tiger Woods och Phil Mickelson hoppar av årets finaltävling i USA, Tour Championship. De har inte ork och lust att åka dit och spela fyra rundor golf. Trots att den som slutar sist i tävlingen får 100 000 dollar. Själv skulle jag spela fyra rundor naken med vänsterklubbor om jag fick 100 000 dollar.
En spelare som inte har tourkort till nästa år (och knappast lär åka till kvalet) är John Daly. Den otroligt populäre amerikanen har bara skrapat ihop 192 134 dollar - med hans utgifter knappast tillräckligt för att gå plus - och slutade på 193:e plats, långt ifrån nytt tourkort nästa år.
Jag är bekväm av mig och åker inte gärna till golftävlingar för att se dem live - men John Daly är en spelare jag skulle betala för att se spela golf.
Hoppas att han kan komma igen - gärna med en ny Major-titel och äntligen en välförtjänt plats i USA:s Ryder Cup-lag.
Dagens jättegarv: Egentligen ett gammalt jättegarv. Första rundan av Tour Championship 2002. Startern (en kvinnlig sådan) läser upp Woods segrar medan han sammanbitet svingar lite för att hålla sig mjuk. "Winner of 2002 Master Tournament, US Open, Bay Hill invitational, US Open, the American Express ..." när Phil Mickelson tröttnar och säger "Allright, allright ...".
Se humorn i låg upplösning här: Allright2.AVI
Dagens dollargrin: Tiger Woods och Phil Mickelson hoppar av årets finaltävling i USA, Tour Championship. De har inte ork och lust att åka dit och spela fyra rundor golf. Trots att den som slutar sist i tävlingen får 100 000 dollar. Själv skulle jag spela fyra rundor naken med vänsterklubbor om jag fick 100 000 dollar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
