Otack är världens lön ...

Efter att i ett anfall av outgrundlig välvilja ställt upp ideellt för min golflkubb och trots ont om tid utfört det arbete jag ålagts har jag idag fått några e-mail från en av klubbens "profiler" med diverse otrevliga påhopp.

Visserligen hade jag inte väntat mig något direkt tack, men hur f-n är man funtad om man sitter hemma och filar på elakheter som man själv garanterat småskrockar åt och sedan mailar ut det till en större krets i syfte att förhärliga sig själv?

Inte konstigt att ideella klubbar styrs av småpåvar som gillar att styra och ställa.

Faran med alkohol

Förra veckans besök på Costa Ballena var bra på många sätt. En sak som dock var mindre bra var att jag blev av med min svarta Peak Performance-vindtröja (med Telia Tour-logga).

Rekonstruktion (hämtad från en diskussion om hur mycket man kan dricka): "Tre GT i klubbhuset på Costa Ballena tror jag skulle fälla mig totalt. Jag fick i mig två stycken och irrade sedan hemåt mot rummet (över 27:ans green och 19:e fairway) till min bag som jag lagt vid ett stängsel. När jag kom upp på rummet saknade jag mössan, jackan och vindtröjan. Mössan hittade jag först dagen efter, vindtröjan var borta för alltid och efter en stunds letande insåg jag att jag hade jackan på mig."

En flaska (70 cl) Bombay Gin räckte till max 5 glas ... rätt kul att se hur servitören öppnade flaskan, började hälla och inte slutade förrän beställaren, lätt förvirrad, sade stopp. Turligt nog var glasen stora och det fanns plats för en 15-20 cl tonic ovanpå.

Talbok vs nedladdad TV

Jag har ett problem. Ett stort sådant.

Mitt problem gäller arbete. Att jag har arbete som jag inte direkt är jätteintresserad av och därför ibland (läs ofta) har svårt att koncentrera mig på det.

Lösningen har en längre tid varit att dels surfa på SC utav helsicke, kolla mail stup i kvarten och varva knackande med att i ögonvrån titta på nedladdad TV (allsköns elände, mest kriminaldrama, viss humor och lite annat skräp). Kräver ingen större ansträngning och stör inte ett dugg när jag knackar översättning på stora skärmen.

Under SC-resan köpte jag en schysst bok på Kastrup - Promise Me av Harlan Coben - och den var så bra att jag skaffade en talbok av hans första bok. Men inte f-n kan man lyssna på talbok och jobba samtidigt - talboken måste man koncentrera sig på och jag har flera gånger fått spola tillbaka och börja om för att jag inte vill missa något - ett problem jag sällan eller aldrig har med TV-avsnitten).

Alternativen är nu två:

1. Jobba på som innan och sukta efter att få veta hur det går för Myron Bolitar.

eller

2. Packa ihop datorn, sjukanmäla mig en dag och lägga mig på soffan med en katt på magen och de trådlösa hörlurarna med Myron, Win, Esperanza och gänget.

Det lutar åt alt. 1 nu, men det är bara för att jag lovat en kund leverans på måndag ... annars är alt. 2 *något* mer lockande ...

Fördelen med ett gammalt sprucket hus ...

Jag upptäckte just en stor fördel med att ha ett gammalt stenhus från 1954 med en sättningsspricka och diverse höga kostnader (de flesta iofs mest härrörande från den opassande kombinationen av nämna hus med hus-trun ... 8).

Längst upp, där jag har mitt kontor, har jag förutom en jäkla schysst utsikt över Laholmsbukten också två väggar av sten, ett golv av sten och rena gipsplattor med tät isolering under innertaket. Detta i kombination med datorhögtalare av märket Altec Lansing (två enkla små högtalare och en liten baslåda som står i en bokhylla) gav ett jäkla rått och härligt ljud när jag av misstag drog upp volymen och körde igång Pink Floyds Dogs of War från live-skivan Delicate Sound of Thunder.

Nu går Comfortably Numb, min favoritlåt nummer ett genom alla tider, och f-n vet om man inte skulle dra upp volymen lite till - fast då viker väl kattstackarna in öronen i hörselgångarna och gömmer sig de fem halvtrapporna ned i källaren ... 8)

Busy, busy, busy

Hemma igen och tillbaka på jobbet. Oj, vilken härlig vecka det var.

Tyvärr hinner jag inte sammanfatta alla upplevelser just nu - för mycket jobb att göra, men jag ska försöka få tid till det i helgen eller strax därefter. Någon golf blir det troligen inte nu i veckan när man skolkat från jobbet under hela Spanienvistelsen (trots medhavd dator).

Årets första eagle

Igår var vi på Montecastillo och spelade på en före detta ET-bana. Det var en riktigt tuff och fin bana, men greenerna gjorde mig helt perplex och först idag fick jag höra att greenerna hade grain - d.v.s. att gräset växer på olika håll och styr bollen - något som inte passad mig.

Roligast var hål 16 - samma hål där Pierre Fulke slog årets slag med träfem i Volvo Masters. Själv satte jag upp en träsjua till en och en halv meter och rullade i eaglen - årets slag för mig, iaf hittills.

Även idag var det lite svårt - dock mest för att spelet inte stämde. Skönt iaf att avsluta birdie-birdie-par för en 79:a.

Min laptop har tacklat av och klarar inte längre wi-fi så några bilder eller längre rapport kommer inte nu. Å andra sidan har det varit två dagar med spel som inte direkt imponerat så det är kanske lika bra.

My preciousss ...

Så kom den äntligen tillbaka till mig. Min älssskade. Bollträffen. Den där som gör att det omöjligt går att få ned mungiporna och torka bort det fåniga leendet.

Snacka om kontrast från dagens första runda där jag inte bara slog bollen illa - jag inledde också med en åtta efter att ha krattat bunkern innan jag slog mitt andra bunkerslag 20 meter längre fram.

Trots åttan och en oändligt lång rad urusla golfslag blev det till slut en 79:a (par 70) med bl.a. tre birdies och en hel del oflyt. Andraplats brutto fick duga med det eländet.

Efter lunchen var det så dags för rangen. Jag hade hela andra nio sagt att det skulle bli otroligt skönt att inte spela efter lunch utan i stället gå och träna. Och det var det. Otroligt skönt.

Lite självdiagnos identifierade felet och när bollarna började peppra den flagga jag siktade på med sandwedgen bytte jag till järnåttan och slog några pärlor, kompletterade med några "Callista Flockhart" (tunna, men helt OK) med spoon innan jag hittade tempot där också.

Ett antal (ett stort sådant) bra slag senare började jag bomba ut drivar och vid det här laget satt flinet som klistrat i ansiktet och f-n vet om jag inte småskrattade lite också när bollen gång efter annan komprimerades totalt och sedan for iväg som en projektil.

För att inte slösa bort ett sällsynt besök av bollträffen släpade jag upp Föredettingen på backtee (längst bak på alla tee, bra långt bak på några hål) och inledde med birdie på det hål jag gjorde åtta i på morgonen.

Matchen kändes som en formalitet - även om jag gav bort en del hål till F.d så var han snäll och gav tillbaka några också. Dessutom kastade jag i fyra birdies och kunde haft ett par till med mer fokuserad puttning.

Den våldsamt fina bollträffen fanns sedan med även på en snabb sväng på korthålsbanan där andra, sjätte och nionde hålet var de mest minnesvärda - på tvåan, 120 meter, satte jag en wedge fyra-fem meter förbi och såg hur den spann till rejält och gav en tvåmetersputt kort pinnen. På sexan höll jag på att sätta en full järnfyra och på nian satte jag upp en nedgreppad järnfyra till ett par meter trots motvinden.

Efter avslutat spel intogs ett par Gin&Tonic som definitivt inte var för tunna, bartendern hällde helt sonika upp en 12-15 cl och kompletterade med några droppar tonic. Två såna och det allmänna rus som en bra bollträff ger gjorde att det snurrade till rejält.

Nu blir det en dusch, lite käk och sedan tidigt i säng. I morgon hoppas jag att bollträffen vill följa med till Montecastillo.

Runda 1 (utan bollträff): http://www.klubbhuset.nu/content/spelstatistik/runda_visa.asp?RundaID=91182
Runda 2 (med bollträff): http://www.klubbhuset.nu/content/spelstatistik/runda_visa.asp?RundaID=91183

Så här fina blir skorna när Föredettingen putsat på dem.

Dir. Dittlings utslag på fyran var inte ... *helt* lyckat ... 8)

HH-SWE slog ett OK utslag på trean, men hamnade inte riktigt bra.

En wedge med runt 125 carry och 6-7 m backspin är rätt kul ...

Stålmannen var inte jätteglad åt det här läget.

Trött efter ett par långa dagar

Ugh. Nu är man lite trött och sliten. Bara några timmars sömn efter en lååång resdag och sedan 36 hål i snabb takt. Utan golfbil hade man storknat efter första varvet - men nu kom man iaf runt, även om spelet inte var mycket att hurra över.

Än värre var det att man spelade dagens tävlingsrunda med Mr Positive, Gay på Banan, som glatt utstöter läten som "bra", "heja" och "den kan du väl iaf inte vara missnöjd med när man tappar ut en drive, halvtoppar iväg en fairwayklubba respektive skaver en järnåtta knappt 110 meter när det är 130 till pinnen. Lika illa var det när han själv slog, "oh, det var *nästan* ett bra slag" och "JA!," så fort bollen lämnade peggen i någon ej förutbestämd riktning.

Får man verkligen kombinera så många olika psykofarmaka på en gång?

Trots detta lyckades jag få ihop två godkända niohålsvarv, sista nio på fm (sju par, två bogey) och första nio på em (sex par, en birdie, två bogey).

Anmärkningsvärt är att jag hade sju puttar de första sju hålen - och ändå bara var på par. Inte många greenträffar där inte.

Banan - iaf de hål jag spelat, 1-18 - är en trevlig bekantskap. Snäll resortbana med gott om plats att missa om man väljer rätt sida och greener som är så snabba att jag två gånger puttade *av* green.

Hotellet är stort och flashigt, klubbhuset riktigt snyggt och trevligt och hela anläggningen påminner ganska mycket om Panoramica, med den skillnaden att Costa Ballena har ätlig mat och en, i mitt tycke, roligare golfbana.

Nu är det dusch, lite rast och vila och sedan käk innan det ska bli en tidig sänggång för att man ska vara människa till starttiden 08:20 imorgon bitti.

Efter rundan imorgon ska jag ta ett gäng rangebollar och nöta korta järn. På dagens 36 hål slog jag ett (1!) bra slag med något kort järn.

Scora bra utan att spela bra

Jag brukar säga att jag hellre spelar bra än scorar bra. Men när det är tävling (vinterligan) är det inte jättetokigt att scora bra trots att spelet inte stämmer riktigt.

Jag hade egentligen inte tänkt spela idag, men hade faktiskt återfått suget efter en hel dags spelledigt. Och det var tur att jag åkte ut, för med nio deltagare fanns en hel del poäng att spela om.

Redan från början kände jag dock den där osäkerheten i svingen som brukar leda till problem, men på något sätt lyckades jag kompensera för alla skavda utslag, taskiga inspel, puttar korta i linjen eller hålkant ur och annat elände.

Birdien på tvåan var iofs rätt bra - bra drive, bra järnåtta och bra putt. Men med bogey på alla par 3-hålen och ytterligare en bogey på 17 efter en lätt okänslig chip över hela greenen fick man vara nöjd med att få ihop en 76:a (72 netto) och seger på bättre handicap (jäkla tur att jag satte tvåmetaren för par på sista).

Nu är det packningsdags. Imorgon bär det iväg till Costa Ballena.

Förstöra en bra dag ...

Tänk att det kan vara så outhärdligt att spela golf ibland. Golf som ju är det roligaste man kan syssla med.

Idag var det dock inget sug efter golfen. Enda anledningen till att jag ändå åkte ut till Halmstad GK var att jag lovat utgöra den fjärde mannen i en fyrboll.

Väl på plats visade det sig att vi ändå bara blev tre, att greenfee var 300:- (rätt långt från prisvärt med tanke på vilket skick Södra banan var i) och att det var slagmatta påbjudet.

Att spela golf utan inspiration och fokusering är inte heller enkelt och inte blev det bättre av att det visade sig vara enormt mycket dagg på greenerna. Det enda som var riktigt bra, förutom sällskapet, var vädret.

Med en strålande sol från klar himmel, i princip ingen vind alls och en temperatur som gjorde att överdragskläderna fick åka av fortare än kvickt skulle det lika gärna kunnat vara 5 april som 5 januari.

Spelet var inget att yvas över idag. Dels för att jag inte lade manken till och dels för att det var stört omöjligt att få ordning på puttningen på de daggiga greenerna. Synd att förstöra en så fin dag med så dålig golf.

Stryk i Köpenhamnaren med 10-8-0 (eller något åt det hållet) var rejält i underkant när de riktigt bra slag jag slog inte gav någon utdelning alls och de dåliga slagen kostade direkt.

Efter rundan var det bara att betala bettet och efter en lätt klantig vurpa på parkeringen bege sig hemåt till en god måltid i form av panerad fisk, stuvad spenat och kokt potatis. Mums.

Nu gäller det bara att bita ihop och hoppas att mattheten och huvudvärken som smygit sig på inte leder till någon värre sjukdom. På måndag är det ju dags för Spanienresan.

Regn och rusk

Dagens golfrunda var en kamp mot elementen. Men trots regn i sidled och en temperatur runt 6-7 grader var det mycket njutbart, till stor del tack vare sällskapet.

Provmedlem och hans klubbkamrat fick välförtjänt stryk både ut, in och totalt i bästboll-sämstboll.

Alltid roligt att inkassera pengar från såna storheter, särskilt när man blivit robbad på ett par slag. Erhållna slag +1,+1,1,4 reducerades till 0,0,0,3. Go figure ... 8)

Mitt eget spel stämde väl inte sådär jättebra, men hemmabana och några enstaka schyssta slag räckte till en 79-runda trots mindre bra inspel och puttning (och en bortslagen boll).

Vis av erfarenhet från tidigare rundor i sånt här väder har jag tagit in grejerna och ställt dem på tork. Imorgon är det dags igen - årspremiär på HGK Södra.

Promenadseger

Årets första runda kom först den 3 januari. Illa att det ska behöva dröja så länge innan man kommer igång, men så är det när man jobbar och sliter.

Dagens spelkamrater, Bubben och Tobbbe, gjorde tillsammans sju birdies, men fick ändå ge sig i Köpenhamnaren som jag snodde åt mig 5/1/0 med Bubben på sista plats efter en riktigt bra scrambling av Tobbbe på sista hålet.

Själv var jag måttligt nöjd med min puttning - 33 puttar är inte bra, men jag låg lite för långt ifrån idag. Värst var det på 15 där jag låg i greenkant på två (se bilden) och sedan slår en ruskigt usel chipp långt förbi flaggan och missar birdien.

Drive-spoon hit. Och så chip-tvåputt ... 8(

Bubben uppvisade en sanslös känsla på sina chippar, men missade lite för många greener och treputtade fyra gånger (tror jag han sade). Hans 76 slag var dagens sämsta resultat, slaget med ett av mig och två av Tobbbe.

Efter rundan tog jag "winner's privilege" och bjöd grabbarna på lunch på Restaurang Ekebacken. En välsmakande spätta med remouladsås var pricken över i denna underbara golfdag och nu känns en dubbel espresso helt rätt innan min massage klockan tre.

It's good to be the King!