Back to basics

Efter att en längre tid ha känt mig ganska oinspirerad inför golfen - både på banan och övningsområdet, samt dessutom inte haft några bloggidéer, har det varit lite tunt här - och då har det glädjande nog kommit flera påstötningar om att det inte händer något på bloggen. Sånt är kul - alltid roligt att höra att någon läser det man skriver.

Nåväl. Till saken. Jag nådde botten på den här omgången av mitt svingande i onsdags. För så är det ju. Man spelar bra, blir peppad och spelar lite bättre, blir ännu mer peppad ... och så blir det en positiv spiral.

Tills man slarvar lite. Blir lite förbannad. Kompenserar och justerar. Slår några superdåliga slag. Tappar fokuseringen ... och så har vi den negativa spiralen.

Där har jag varit ett tag nu, och jag är rätt snurrig i huvudet för i den där spiralen var det rätt brant nedåt den sista tiden.

Onsdag som sagt. Sjöbo 36 hål i ett faktiskt ganska bra väder. Tröga greener (omväxlande med några där det rullade ganska bra) och ännu trögare speltempo, särskilt på andra varvet.

Faktum är att dagens höjdpunkt var lunchen och att de bra slagen var lätträknade, skulle nog inte kalla mer än en drive för riktigt bra (möjligen också en andraboll på sista nio andra varvet där jag drev upp bollen pin high på ett par 4-hål, men det är som jag sade till Håkan: "Dit är det ju rätt många som kan nå på tre slag.").

Efter rundorna var jag lite förbannad och gick bort till skogskanten bredvid rangen där det låg lite bollar. Slog några sandwedgar (som jag skurit och skavt hela rundan) och bemödade mig om att se över grunderna. Back to basics alltså.

Bollplaceringen. OK. Greppet. OK. Fötterna. OK. Knäna. OK. Höfterna. OK. Axlarna. OK. Nej, vänta nu. Axlarna ... ska de peka 20 grader mer åt vänster än fötter, knän och höfter? Eh ... inte, va?

Square i axlarna. Slappnade av och slog några slag där jag försökte få ned bollbanan (vilket var omöjligt under rundan, höga och svaga slag hela tiden). Pang. Pang. Pang. Pang. Pang-pang-pang-pang. Underbara slag. Möjligen var tjejen som körde traktorn mindre imponerad när det small ned bollar då rangen var stängd (hey, det satt ingen skylt i skogskanten där jag stod ... 8)

Stärkt av att ha hittat något positivt med dagen åkte jag igår ut till rangen efter lunch. Tog en macka och satte mig för att i lugn och ro läsa igenom arbetsboken i David Blairs utmärkta "The Secret of Golf" - den instruktion som jag ända sedan hans Universal Golf Swing Theory för många år sedan tycker är bäst när man vill jobba på grunderna.

Sådärja. Bra grunder. Tänk på att inte skopa upp bollen med händerna (något jag gjort ett bra tag nu) och svinga igenom. Rakt och fint. Godkänd längd med järnsjuan, 150 meter carry i svag vind sida/med. Pepprade 157-skylten med 5-6 bollar. Slog några järnfyror, först pullade och tunt, men sedan bra. Drivar. Höga. Långa. Raka. Mellanwedge. Tre slag som i princip landar på 104-skylten.

I värmen behövde jag sedan lite vatten så jag sparade de sista 10 bollarna och gick och fyllde på flaskorna och drack lite, tvättade klubborna och myste i allmänhet. Några bunkerslag sänkte humöret lite, men sedan hittade jag även dem hyfsat.

Tillbaka ned på rangen och två bra drivar, några bra järnsjuor och tre järntvåor som var höga med sådär skön draw mot vinden och som damp ned vid 200-strecket och rullade iväg. Nice.

Att puttningen sedan inte stämde alls är ju helt i linje med golfens lagar och regler. Man kan ju inte *både* slå bollen bra *och* putta bra samtidigt. Hur f-n skulle det se ut ... 8)