Borttagna avståndsmarkeringar på sprinklerlock

Jag har nu spelat min hemmabana för första gången på ett bra tag och upptäckte att man tagit bort alla avståndsmarkeringar på sprinklerlocken. Är det bara jag som tycker att detta är ett bakåtsträvande utan dess like (eftersom man också är uttalade motståndare mot lasermätare/GPS)?

Jag skrev ett brev till styrelsen, men har inga direkta förhoppningar om någon förståelse för mina synpunkter (man blir härdad när man får svar som "Vi ska vara glada för alla träd som självsår sig" när man föreslår att björksly ska röjas när den börjar tränga sig på vacker tallskog och "Vi räknar med att vattnet ska ta de bollarna" när jag frågar hur man tänkt när man lagt en ny green i direkt anslutning till 18:e tee (förvisso med en damm som kan ta rullande bollar, men helt utan tsunami-tendenser som kan stoppa flygande bollar).

Citat:

Till: Styrelsen för Haverdals GK Hej Jag har med stor besvikelse noterat att ni tagit bort massor av mått på banan och ersatt dessa med i mitt tycke ganska onödiga "100 m till framkant"-lock (som jag av misstag trodde var 100 m till mitten första gången jag försökte använda ett dylikt). Att ni summariskt avfärdat mina önskemål och min motion om att tillåta avståndsmätare (laser/GPS) kunde jag fördra med tanke på att det ju fanns ganska många lock och även om det tog lite tid så gick det ju att få ett hum om avståndet till iaf centrum green. Men att ni nu tydligen avser att ha endast två mått - 150 m till centrum och 100 m till framkant - tycker jag är att gå åt fel håll. De som, liksom jag själv, är intresserade av att ha hjälp med avstånd i sitt golfspel kommer nu alltså att få stega betydligt längre. Jag har just nu inte tillgång till banguiden så jag kan inte säga om denna ger de mått som nu tagits bort, men det är ändå udda att man ska tvingas ha med sig en banguide till sin egen bana. Anser styrelsen att denna nyordning är något som medlemmarna efterfrågat? Vilka diskussioner har föregått beslutet och vilka motiv ligger till grund för detta beslut?

En bra dag

Idag tänkte jag spela golf för första gången på två veckor, men det fanns ingen som hade tid att spela med mig när jag kunde spela (simskola på fm och så dagishämtning på em gav ett ganska snävt tidsutrymme) så det fick bli jobb istället.

Den golf jag spelade för två veckor sedan var sju hål på Söderåsen. Jobb, simskola för äldste grabben och sedan dagishämtning varje dag ger inte mycket tid över. I söndags gjorde jag inget jobb och hade inte ansvar för barnen, men då fick jag lägga 13 timmar på att vara TL för Två Generationer-tävlingen i Tylösand.

Framåt elvasnåret hade dagen varit en av de behagligaste på länge. Liten sovmorgon (halvåtta), simskola för äldste grabben medan yngste grabben och jag körde egen simskola i Simstadions uppvärmda vatten. Lite varm choklad och ostsmörgås för att värma upp grabbarna innan lämning på dagis/fritids. Lång promenad med hunden med ljudboken Small Favor (Harry Dresden 10) i öronen och sedan en lång varm dusch.

Efter lite jobb blev det en långlunch på Halmstad Golfklubb med lite chippning, puttning och några bollar på rangen (lycka är att hitta 25-30 bollar som någon lämnat ... 8) följdes av varsin Magnum Classic när jag hämtat ungarna.

Efter lite vila i soffan medan ungarna kollade Jimmy Neutron åkte vi till Haverdal där de först slog på rangen, sedan lärde sig hur man lagade nedslagsmärken (på egen begäran) och hur man markerar sin boll på green (också det en lektion de själva efterfrågade).

När vi puttat oss runt övningsgreenen blev det lite fika, handla i shopen (de har ärvt "jag måste handla eftersom det finns en shop"-genen av hustrun) och sedan spelade vi korthålsbanan inte utan viss framgång. Äldste grabben fick klartecken för att spela på bana och siktar nu på "gradering" inom inte alltför lång tid. Coolt.

I bilen på vägen hem fick ungarna "bubbelvatten" (de gillar mineralvatten) och tuggummi och när vi kom hem hade frugan köttbullar med stuvade makaroner klart.

Tre glada killar!

Bakåtsträvarna sticker upp sitt fula tryne

SGF, detta pampvälde, har i en utredning kommit fram till att man vill styra marknaden i stället för att låta marknadskrafterna skapa en sund situation där klubbar antingen är väl finansierade eller lägger ned verksamheten. Läs förslaget här: http://sgf2.golf.se/pdf/sgf/Orgutredremissforslag080619.pdf

Det finns en tydlig tendens bland de som är mest "drabbade" att vilja se om sitt eget hus - och förståeligt nog är det representanter för golfklubbar som har en mindre intressant produkt och/eller har en dålig konkurrenssituation på grund av läge eller närhet till andra/bättre klubbar som mest ihärdigt försvarar en del saker som jag själv inte är så imponerad av.

Kan det vara så att vi har fått en överetablering av golfklubbar? Kan det också vara så att denna överetablering gynnat SGF (i form av intäkter direkt och indirekt via tecknade avtal med klubbarnas medlemsstock som morot)?

Jag tror inte att det går att motarbeta SGF (liksom det ju inte gick att motarbeta regeringen och dess huvudlösa FRA-lag). Dock tror jag att resultatet blir detsamma, om än kanske förskjutet några år, som om vi fått se en frisläppning av marknadskrafterna (vilket troligen leder till en försvagning av SGF på det så viktiga pamp- och roffa åt sig-segmentet).

I min vision ser jag hur klubbar som ligger på fel ställe, har en bana som inte tilltalar mer än ett fåtal och inte har möjlighet/vill göra något åt det senare (det första lär vara svårt att åtgärda) helt sonika får lägga ned verksamheten. Det har hänt i andra länder och lär hända även här.

Klubbar som har tuff konkurrens, men ändå tilltalar ett större antal spelare får antingen ny livskraft av de spelare som kommer från nedlagda klubbar eller går ihop med andra klubbar och finansierar sig genom höjda medlemsavgifter, *egna* regler om greenfeespel och avgifter för dessa.

Klubbar som redan idag mår gott påverkas i liten eller ingen utsträckning.

Detta leder då till att vi får se rena pay and play-anläggningar där de som inte vill betala så mycket håller till, enkla medlemsanläggningar där intresserade golfspelare utan större intresse av att betala håller till och lite mer avancerade medlemsanläggningar där det visserligen kostar lite mer, men där man också får mer för pengarna.

Jag förstår att denna vision kan skrämma folk som tillhör/ansvarar för klubbar som kan hamna i den första kategorin, men den borde tilltala det stora flertalet golfspelare. Både de som idag är s.k. greenfeemedlemmar och vill lägga sina pengar på att *spela* golf och de som är fullvärdiga medlemmar och vill lägga sina pengar på att just vara medlemmar.

Att det i framtiden kommer att kosta mer att spela golf är dock solklart - frågan är bara hur lång tid det dröjer innan klubbar och anläggningar inser att det inte går att äta mer än man har i matsäcken.

*SÅ* spännande!!!

Jaha, där rök en nattsömn bara för att man fastnade framför US Open och makalösa Tiger Woods.

Snacka om världens bästa spelare - by a big margin! Tvåa i Masters på ett rickigt knä, operation och inte ett spelat hål i tävling förrän i torsdags (och en dubbel direkt), knappt styrfart i början och rejäla grimaser för sitt onda knä. Och lik förb-t går han och drar i en osannolik birdie på sista för särspel.

Så slipper man ju sova imorgon med ... godnatt!

Tänkvärt

Jag återfick bollträffen idag - genom att hålla så löst jag kunde i klubban och "koppla bort" armarna och bara svinga med kroppen. Pang. Pang. Pang-pang-pang. Jäklar vad det smällde. Riktigt kul att slå bollen igen - och en monsterpärla förbi pinnen på Söderåsens 18:e som avslutning. Tack för kaffet.

På temat "svingsökning" fick jag ett tänkvärt mail från en god vän:
Om du bryter ner en golfswing i dess olika delar, är det som att dissekera en katt. Du får blod, ben och senor överallt. Men du har ingen katt kvar.

En birdie med bite

Sitter så här på aftonkvisten och funderar lite mer på gårdagens runda. Den var sådär sanslöst njutbar trots att jag inte spelade jättebra - 86 tror jag att det blev, efter diverse duffar och bortslagna bollar (jag är skopakungen just nu).

En av de mer njutbara sakerna är när man faktiskt gör något bra på banan. Och inte bara har flyt. Det började redan på nian, där jag visserligen fick slå en ny boll från tee, men sedan spelade hålet sådär läskigt bra - satte upp en järnsjua ett par-tre meter från hål och bara *visste* att jag skulle rulla i den.

På tian, ett par 5 med vatten hela högersidan framme vid green, lade jag upp på andraslaget och slog sedan en mjuk järnåtta (i stället för den nia jag först tänkte slå) till några meter - och rullade lugnt i putten trots att det var nedför och snabbt som f-n.

Elvan spelade jag strategiskt fel, men trots bunkerbesök från tee och toppat bunkerslag räddade jag en skön bogey med en vass meterputt i bakkanten.

Tolvan var sedan pricken över i (trots att jag sedan spelade även 13 ruskigt bra). En riktigt bra drive som borrade sig in i motvinden och stannade runt 250 från tee. Runt 220 kvar och jag var sådär tveksam till om jag skulle lappa till bollen rejält eller lägga upp.

I såna fall brukar det bli rätt taskiga resultat för mig. Men den här gången tog jag ändå beslutet att lägga upp och valde järnfem. Sedan bytte jag till järnsex och sade till min spelkamrat att "så här smart är jag inte egentligen, men ska man lägga upp så är det ju lika bra att inte ta för mycket klubba".

Sagt och gjort. En skön träff sådär lite halvmjukt för att inte sätta för mycket spinn i bollen och så 80 meter kvar till flaggan. När en järnfemma sannolikt gjort att jag hamnat i skägget till en bunker.

I motvinden känns 80 meter som helt perfekt för en sandwedge. Inget att lägga på. Inget att ta av. Bara ställa upp och slå.

Sagt och gjort. En sådär härligt oljig sving med lite handledssnärt genom bollen med en underbart skön bollträff gav den där perfekta lite vassa bollbanan rakt mot flaggan. Min spelkamrat, som stod längre fram i ruffen efter att ha försökt gå in på två, hojtade "gå i då. Gå i. Ooooh." Jag antar att det inte såg jättetokigt ut, men jag stod så att jag inte såg botten på flaggan.

När jag kommer fram till greenen ligger bollen ett par decimeter från hål och nedslagsmärket är precis vid hålkanten. Bollen hade studsat iväg ett par-tre meter och sedan backat tillbaka så det fräste i greengräset. Skööönt.

Paret på hålet efter betydde att jag smällt in sviten tre, ett, fyra, tre poäng på tian till tretton. Tre birdies på fyra hål (skulle man kunna säga om man började räkna efter första utslaget på nian ... 8)

Ibland är det kul med golf!

Vad är en "bra bana"?

Jag hade igår förmånen att få både spela nya TC-banan på Vasatorp och sedan tala en hel del med bandesignern Steve Forrest - en ganska skön upplevelse faktiskt.

Banan bar tydliga spår av samma idéer som på Sand och Hills, men var mycket 'lugnare' än de båda banorna, i den meningen att man här i mycket högre grad kan spela banan även om man är mindre duktig, men att det såklart knappast är lättscorat (gårdagens tävling, i perfekta förhållanden, vanns på 31p, själv hade jag 29).

Jag kallade själv banan "eminently playable" - och menade just det, att man utan större besvär kan ta sig framåt, även de gånger man inte råkar ha någon direkt bollträff.

Jämförelsen mellan Forrests design och Trent Jones Jnr. på Bro Hof kom också upp och jag är själv betydligt mer förtjust i TC-banan än Bro Hof. Visst är det coolt med ett slott, men den där goa "wow"-känslan infann sig aldrig vid mitt första och enda besök där.

Så vad är då en "bra bana"? För mig är TC en bra bana. Och Norra på Tylösand. Men vad är en "bra bana" för alla andra?

//Diskussion i ämnet på forumet på Golf.se: Klicka här

Sveriges nästa bästa bana?

Idag hade jag förmånen att få spela Vasatorps nya TC (Tournament Course), signerad Steve Forrest, en dag innan den officiella öppningen. Och det var *verkligen* en förmån.

Det är lite svårsmälta intryck efter att ha gått bara en runda, för dagen i sällskap med en av de som lett arbetet med att shapea banan och självaste klubbchefen. Miljön var välbekant eftersom jag spelat den bana som låg där innan, men hålen var helt andra.

Mitt spel var iofs inte så lysande, men jag trivdes som fisken i vattnet på de lagom snabba greenerna (9,5-10 kanske) och slog några schyssta golfslag som gjorde att jag trots en ganska hög score kunde uppskatta layouten och konstruktionen av hålen.

Varje hål kändes komplett i sig och trots en del glimtar av andra hål här och där spelade man mestadels för sig själv. Hålens karaktär växlade ofta fram och tillbaka och man kände aldrig att det blev enformigt eller att några hål liknade varandra.

Öppningshålen var helt OK, ettan riktigt tuff i motvinden från tee 60. Några hål kändes kanske inte superfantastiska, men hela banan hade en lägstanivå som motsvarar toppnivån på väldigt många andra banor i Sverige.

När man sedan vände tillbaka kom så kanonhålen som höjde banan från en skön runda i fint väder till en golfupplevelse av toppklass. Tolvan var ett härligt par 5-hål, femton en otroligt fin par 4 och hade jag fattat hur 18 skulle spelas så hade jag njutit ännu mer av det hålet efter att ha fått uppleva en underbar kort-kort liten par 3:a på 17.

Jag måste nog köra ned igen några gånger och gå runt och känna mig för lite, kanske från en tee längre bak för att på riktigt uppskatta några av de hål jag inte lyckades bli vän med idag, men jag tror nog att det är läge att undersöka huspriser i trakten och ansöka om medlemskap i klubben.