Lida för sin konst

Ont. Det gör ont.

Var det inte så hon sjöng, fröken PH? Det gör i alla fall ont nu. Och då har jag ändå inte fått stryk på riktigt, bara i en Köpenhamnare som jag borde ha vunnit.

Efter att knappt ha lyft r*ven från min kontorsstål på nästan två och en halv månad (med undantag för en vecka i Spanien där jag placerade min spänstiga bakdel på en golfbil och satt mig runt 36-45 hål om dagen) var det så dags. Dags att packa bilen och köra iväg till Torekovs golfbana för en runda - på öppna greener, men med slagmatta och provisoriska tee.

Att det skulle bli problem insåg jag redan innan jag åkte hemifrån, när det knappt gick att knäppa byxorna runt den bärbara krockkudde jag begåvats med. Än värre var det när jag dragit på mig alla kläder jag skulle ha och stapplade fram som en mumie i en gammal B-skräckis.

Efter att ha dragit av polotröjan gick det lite bättre att röra sig och spelet
stämde ganska hyfsat, med undantag för puttningen där "kort i linjen" var uttrycket för dagen - inte förrän på dagens 19:e hål (vi spelade fyran två gånger) lyckades jag putta fram bollen till hålet.

Att säga att konditionen tog slut är också en kraftig underdrift - efter 12-13 spelade hål kände jag hur det stramade i alla muskler i benen och andhämtningen var stötvis förekommande. Kort sagt - jag är i ett uselt fysiskt skick och får nog ta tag i det här om jag ska överleva säsongens 7-8 rundor i veckan.

Den som uppfinner ett piller som förvandlar en lönnfet och förslappad kropp till ett fysiskt praktexemplar lär inte bara få nobelpris - han får också min eviga tacksamhet. I brist på ett sånt piller får jag väl asa mig till gymmet för lite styrketräning och hitta på något vettigt sätt att konditionsträna (som ju är *så* fruktansvärt trist).

Tack iaf till Tobbbe och Johan för en trevlig runda - nästa gång, då j-a ska jag orka alla 18 hålen ... 8)

Kyla och elände

Så har man för andra dagen i rad tvingats hålla sig inne för att slippa förfrysa extremiteterna.

Med temperaturer nedåt -10 känns det inte helt aktuellt att trampa ut på en djupfryst (om än snöfri) golfbana och därför har helgen präglats av ett lugn (utom när jag blivit tokig på ungarna, men det är en *helt* annan historia).

Nästa vecka ska jag rycka upp mig, börja fysträna lite försiktigt och träna lite mer strukturerat i golfhallen.

Vi får se hur det går.

Äntligen dags igen!

Efter att bara ha suttit och ugglat framför datorn i ett par veckor var det så äntligen dags att få gå ut och lufta klubborna igen.

Tyvärr har frugan, i sin oändliga visdom, valt att åka på konferens (läs skidåkning) i Grenoble, vilket gjorde att jag inte hade tid att åka till en bana med öppna greener utan fick nöja mig med en sväng på vintergreenerna på Haverdal.

Efter den lektion jag fick av min förra pro igår - där helt nya idéer (i princip motsatta mot det jag gjort innan) införlivades i svingen kändes det ganska hopplöst när jag sånär slog driven out på ettan och sedan tog en träsjua och tåade andraslaget out ... 8(

Brist på rotation var felet, inte själva idéerna och efter några hål kändes det allt bättre. Eftersom vi har små hål (vanliga koppar) på Haverdal och hålar ut allt kändes 38 ut (dubbeln på ettan, två bogey och två birdie) helt OK.

Allt bättre slag, men fortfarande taskig puttning (OK, 26 puttar totalt var inte många, men greenträffarna var lätträknade) gav 35 slag in för 73 brutto och seger i vinterligan - mest tur iofs, en av mina medspelare låg sex bättre än sitt handicap efter 13 spelade hål och gjorde bogey-dubbel-trippel-bogey på 14-17 ... tungt.

När jag kom hem i solen såg jag att snödropparna slagit ut på framsidan och snart får sällskap av vårlökarna om värmen håller i sig. Hoppas att det iaf inte fryser på innan tisdag-onsdag så man hinner köra en sväng till t.ex Rönnebäck eller Elisefarm där det finns öppna greener.