Sveriges BÄSTA bana!

Idag hade jag förmånen att få spela Halmstad Golfklubbs norra bana i Tylösand. Vi gick ut vid åtta och hade en treboll före oss i ett par hål, men när de släppt igenom oss på fyran hade vi sedan denna fantastiska bana helt för oss själva i ett osannolikt bra väder med strålande sol och bara en lätt bris.

Jag har många gånger klagat på olika saker, både här och på andra banor, bl.a. på att det varit för blött, för dålig rull på greenerna, inte finstädat i kanter o.s.v, o.s.v. Idag fanns dock bara en enda sak att anmärka på - att kaffet inte dök upp i kiosken på nian förrän vi spelat in på elvan.

Skickmässigt är banan i ett sånt kanonskick att man knappt tror att det är sant. I Sverige. Med en normal banbudget och antal banarbetare som räknas i bråkdelar av antal medlemmar (till skillnad från en del klubbar jag besökt där förhållandet ibland är tvärtom).

Bro Hof, Barsebäck m.fl. andra skrytbyggen som gör anspråk på att vara Sveriges bästa bana har ingenting att sätta emot när HGK Norra är i det här skicket. Idag skulle jag inte tveka att utnämna banan till en av de 10 bästa jag spelat i hela världen.

Perfekt klippta tees och fairways, greener med bra fart, bunkrar i bra skick, ruffen precis lagom seg och låg så att man får kämpa för att spela därifrån, men utan vidare hittar bollen, väl utfört finlir i kanten mot bäcken på 16 och så nya vita pinnar på 17 som jag tror är en perfekt avvägning som gör att vi slipper den tänkta dammen där.

Spelet var inte mycket att hurra för, taskig uppvridning gav lite lyftning med armarna och någonstans kring 82 slag i en match som jag i alla fall vann 4/3 mot en tillrest Stockholmare vars övningssving var bland det snyggaste jag sett i svingväg - tyvärr var det inte samma tempo och vinklar när det låg en boll på peggen.

Avslutningen med en lunchbuffe (pytt i panna och ärtsoppa med pannkaka) satt som smäcken. Tyvärr är det nu dags att gömma sig på kontoret och förtjäna sitt uppehälle. Men det får man väl ta nu när man fått beträda Sveriges bästa bana.

Handicapdilemma

Här kommer ett öppet brev till Halmstad Golfklubb och i första hand handicapkommittén (kan också läsas på min blogg)

Lördagen den 10/5 spelade jag Norra banan i ett härligt vårväder och råkade ut för något som jag inte så ofta har problem med. Jag spelade lite för bra.

Trots tröga greener (som jag har förstått beror på att man förbereder dem för säsongen, så det säger jag inget om, däremot blev jag lite besviken på att flaggorna inte flyttats sedan dagen innan, måhända kan min kunskap om flaggornas placering vara en bidragande orsak till resultatet) lyckades jag gå runt på banans par.

Det är inte varje dag jag går på banans par, inte ens något som jag gör ofta. Faktum är att min bästa score på Norra förut var 74 och då var jag så glad att endast öronen förhindrade mitt leende att gå hela vägen runt huvudet.

Med mina 5,2 i handicap och sju erhållna slag (alls inte tillräckligt på fredagen då jag hade 85 slag trots en härlig birdie på det vackra 16:e hålet) skulle det normalt inte vara några problem alls - bara att glatt klicka sig in på Min Golf och räkna in en rejäl sänkning, men nu kommer vi till mitt dilemma.

Till att börja med ersatte jag uppvärmningen på rangen med en starköl till lunch, vilket väl iofs inte är så farligt även om RF kanske inte ser med blida ögon på alkoholintag för en elitidrottare som undertecknad ... 8) Till det kom att jag fick ta en därmed också ganska lämpligt benämnd pilsnerboll när mitt första utslag var en kraftlös puff ut i trädlinjen förbi 150-pinnen. Redan här finns alltså ett matematiskt problem med hur man ska räkna poängen.

Resten av rundan avhöll jag mig från dylikt fusk, trots att det utmärkta sortimentet i kiosken, för dagen bemannad av vad som vissa kallar en kioskpuma, skulle kunna givit mig ytterligare en pilsnerboll (välbehövlig sådan då jag hamnade i den finurliga gräsbunkern på tian).

Ytterligare matematiska problem infinner sig nu genom det faktum att jag fick en del skänkta puttar eftersom vi spelade bästboll (tre bästbollmatcher där vi bytte partner efter sex hål) - visserligen ingen som jag inte tror att jag skulle ha satt, men det beror till lika delar på ett visst storhetsvansinne på greenerna som på att mina spelkamrater inte har för vana att skänka tvåmetersputtar.

Efter en klockren birdie på 17 och en sanslöst skön up and down på sista efter en spinnande låg chip från ettans tee hade jag gått på 72 slag, 65 netto och således 43 sköna poäng. ... eller hade jag?

Med det här brevet känner jag nu att jag fullgjort mina skyldigheter enligt vårt handicapsystem och meddelat handicapkommittén om ett exceptionellt resultat. Om ni väljer att sänka mitt handicap så är det helt OK för mig - om inte så är det också OK (fick heller ingen höjning när jag gick på 69 på Södra för ett par år sedan - också det i bästboll). Huvudsaken är ju att jag fått skryta lite ... 8)

//Tillägg: Om jag kommit ihåg att anmäla mig till klubbens lördagstävling (VSOP) hade jag såklart spelat enligt slagspelsregler och inte haft detta dilemma. Dessutom hade jag haft en snygg seger med hårfin marginal.

Från www.hgk.se:
Lördagstävling 5
Bana: Norra Banan

Resultat A-klassen Norra
Plac Namn Klubb Resultat
1 Lars Ekwall Halmstad GK 72
2 Niklas Carlander Halmstad GK 73
3 Ulf Svensson Halmstad GK 81
4 Jan af Kleen Halmstad GK 85
5 Lennart Lagerström Halmstad GK 87

Gammal som gatan

Ja, om gatan råkar vara 40 alltså. Jag fick ett (en dag försenat) grattis-mail från en gammal dambekant och skickade ett svar som jag själv tyckte var fyndigt nog att halka in på bloggen som en allmän betraktelse över tidens gång.

Tack.

Eftersom jag ju glömt allas bemärkelsedagar i nu 40 år är jag inte så knusslig på en dag hit eller dit i den allmänna grattisyran - som haglat från allsköns håll efter lokalblaskans porträtt här: http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=317137

Jag är fortfarande (bara) lönnfet, vikarna kryper bakåt i pannan och några 2,4 barn blir det aldrig (kanske 2,4 bilar med lite tur). Faktum är att 40 ju bara är en siffra. Jag känner mig inte ett dugg äldre idag än igår. Eller förra veckan. Eller förra milleniet för den delen. Jag är samma kille som en gång hade "dorky" frissa, teknistglasögon och var byggd som ett sugrör (186 cm och 65 kg). Frissan är bytt mot snagg, glasögonen iaf lite stiligare och något sugrör är det ju inte tal om - 95 kg med en och annan muskel (mest käkmuskel om man frågar de jag brukar snacka hål i huvudet på).

Ha det bra i urskogarna - som alltid är ni hemskt välkomna, men vi hallänningar flyttar ju inte på oss i onödan. Änglarna åker ju inte iväg från paradiset när de har semester heller ... 8)

Vilken underbar dag!

36 hål seriespel H35 i ett fantastiskt väder var precis vad "the doctor ordered" för att minska stressen. Jag spelade också otroligt bra tee till green (13 greenträffar de första 15 hålen), men puttade under all kritik och var tre över par med bara en enda enputt. Avslutade sedan bogey-dubbel-bogey när tankarna på sänkning dök upp som en ovälkommen gäst ... 8(

79 var dock näst bäst i vårt lag och på em spelade jag om möjligt ännu bättre och fick en puttlektion av min spelkamrat (eller, han kollade och sade att jag stängde puttern genom stroket = kvävde bollen och dödade farten). Lite oflyt hade vi när min partner hade en sämre dag än vanligt, men 78, på par sista nio, var helt OK.

Roligt att känna att järnen stämde och att flera gånger verkligen limma pinnen (synd att jag sedan lyckades slå en av mina meterputtar så illa att den inte ens tog i hålkanten). Som plåster på såren fick jag i alla fall rulla i en skön 20-metersputt på åttan för en fin birdie och hade vi inte slarvat första nio i båda foursome-scorerna hade vi fått andra lagpriset.

Delad tvåa efter första omgången känns dock utmärkt, med tanke på att vi ju är nya i division 1 och att jag kämpat som ett djur för att hitta folk som kan spela. Och att vår klippa i laget, mannen vi skulle ha som grund för fina scorer, klubbens pro Anders Israelsson hade sin sämsta score från gul tee någonsin. 81 slag.

Stor humor var det när han berättade om sin score och följde upp det med att han skulle ha kurs nu på kvällen - och att kursen hette "Hur du går under 80" ... 8)

Nu är det tillbaka till arbetet några dagar. Fyllandet år imorgon får stå tillbaka för allt jobb jag måste göra. Mer om det här: http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=317137

Äntligen fanns den där!

Ja, där fanns den faktiskt. Den där svingen som jag letat och letat och letat efter. Den där enkla rörelsen som känns så totalt fri och till synes inte kräver någon ansträngning. Bara ställa upp neutralt. Rotera upp axlarna och slå igenom. Klick. Och så spikrakt mot målet. Gång efter gång.

Om sedan bara puttningen kunde stannat kvar. Men nej då. Den försvann i samma takt som svingen dök upp – precis som vanligt. Men 75 slag från backtee på Hesketh, med 10 greenträffar, 5 up and down två chip-tvåputt och ett bunkerslag-tvåputt, var precis vad själen behövde.

Tidigare i veckan hade jag inte lyckats knyta ihop säcken när jag haft Dirren på fallrepet och tre gånger fått släppa till delning trots att jag haft en ledning i matchen långt in mot mål. Men icke så idag. Dirrens sving satt inte alls och efter ett draget utslag på 13 fick han skänka hålet och matchen för 7/5.

De sista fem hålen på Hesketh var sedan de fem bästa. Där flera av dem hade klara vibbar av min favoritbana, The Island norr om Dublin. Slarvade bort dagens bästa drive på 17, runt 250 meter med rull) när jag inte vågade gå för det och i stället lade upp för nära, missade green och var för girig på chippen. Bogey.

På sista hålet hade jag återigen en utmärkt birdiechans, men som så många gånger förr denna dag missade jag – den här gången kort i linjen. Närmast birdie var jag nog på hål 12 där jag missade utslaget till höger, spelade fram till 96 meter och slog en sandwedge som tog i hålkanten och lade sig död till höger om koppen.

Veckan slutade således soligt för Puttaren och jag slapp nesan av att åka hem utan att ha slagit Dirren. Synd dock att vi missade chansen att spela Hillside, som av många rankas som bäst i området. Vi var på Royal Birkdale och försökte snacka oss ut där, men fick i stället hjälp med att komma ut på annars mycket restriktiva Hillside. Tyvärr tog vi sedan för lång tid på oss i shopen på Birkdale och hamnade bakom så många medlemsbollar att vi inte skulle hinna runt.

Banorna här har i allmänhet varit riktigt bra – jag rankar personligen banorna i ordningen Formby GC, Southport & Ainsdale, Royal Liverpool, West Lancashire GC, Wallasey och så Hesketh – som visserligen hade en underbar avslutning, men i övrigt lite för många parkliknande och intetsägande hål.

Vi har mått som kungar och bott bra på moderna Malmaison i Liverpool och på splirrans nya Formby Hall Golf Resort & Spa. Vi har ätit gott och mycket. Och druckit gott och mycket emellanåt också. Guinness-reserven i landet sägs vara på upphällningen som brukligt när jag besöker brittiska öarna.

På alla klubbar vi varit har man varit vänliga och trevliga. Många medlemmar har pratat en stund med oss och ute på banan har vi blivit genomsläppta flera gånger utan något trassel. Ingen runda tog mer än 3:15 och då slog vi båda många extrabollar här och där, puttade runt lite och tog massor av fina bilder.

Resans värsta upptåg stod Dirren för. Lite allmänt skojande och skämtande har det såklart varit hela veckan, men på Formby GC fick jag sånär en hjärtinfarkt. Vi kom ikapp en väldigt långsam boll på tian, med en äldre spelare som gick riktigt illa. De spelade långsamt och vi fick vänta.

Efter elvan såg vi inte dem på fairway och trodde att de spelat ut sina bollar till höger och var dolda av den stora sanddynen där. Vi väntade och väntade, men fick till slut slå – varsin fin drive i mitten-vänster och Dirren, som slagit först stegade resolut iväg mot sin boll, med mig 30-40 meter efter.

När han passerat sanddynen får han syn på den långsamma bollen och vinkar ursäktande till dem, vänder sig fram och hajar sedan till. Jag hör inte vad som sägs, men han kupar handen bakom örat och blir sedan upprörd, ger dem fingret två gånger, den ena med rejäl smäll med handen mot biceps.

Min puls rusar, jag känner hur jag får andnöd och nästan tunnelseende när jag försöker rusa fram för att lugna Dirren och be de äldre spelarna om ursäkt. När jag kommer fram förbi sanddynen är det såklart tomt. Gubbarna hade gått rakt över och spelat 16 i stället och Dirren höll på att skratta på sig. Tokf-n!

Med tanke på att det är billigare med greenfee här än på de fina banorna på mer populära destinationer, samt att det i övrigt är billigt att leva här med låga priser på mat och dryck, rekommenderar jag alla att boka in sig på en flight till Liverpool eller Manchester, hyra en bil och sedan besöka de underbara pärlorna här.

Det finns ett nytt samarbete mellan klubbarna och turistorganisationen här – England's Golf Coast www.englandsgolfcoast.com - som är väl värt en titt. Man kan boka tider online och få massor av bra information.

Några ettor ... och andra siffror:
1 flygbiljett med SAS
1 hyrbil från Budget (KIA Sorento, enormt monster, med TomTom One GPS)
1 rum med en stor säng på Malmaison Hotel
1 snabbt rumsbyte
1 mycket modernt och skönt rum med två sängar på Malmaison Hotel
1 snabb matbit och några Guinness
1 runda på Wallasey, stryk med några poäng. Gul tee var en alldeles för kort bana för oss.
1 runda på Royal Liverpool, sånär seger, men delning till slut. Gul tee första nio var kort-kort, men grön tee sista nio perfekt.
1 Guinness i baren och 1 par knäckta glasögonskalmar
1 snabb språngmarsch till Specsavers för att fixa glasögonen
1 lugn dag med spatserande i Liverpool
1 besök på Anfield Road med guidad tur
1 besök på Beatles-museum
1 snarkande Dirren (à la Boeing 747 på inflygning)
1 runda på underbara West Lancashire, återigen delning i stället för seger. Vit tee precis lagom långt.
1 Guinness och sedan iväg till Soutport & Ainsdale
1 snabb matbit och några Guinness
1 runda med golfbil i hastigt tempo. Bra spel i 10 hål (på par från backtee!) och sedan katastrof sista nio med fyra dubblar
1 sån där otrevlig magkänsla när Dirren gör en perfekt birdie på sista hålet för delning
1 gäng Guinness
1 underbar trerätters på Formby Hall Golf Resort & Spa. Bästa tomatsoppa jag ätit och en perfekt köttbit följt av en chokladtårtbit.
1 skön nattsömn
1 lite spartansk frukost
1 runda på Formby Golf Club. Blandat spel, men många bra slag.
1 härdsmälta på 7:e hålet som jag inte fick under kontroll förrän efter Dirrens upptåg på tolvan. Förlust så det bara sjöng om det.
1 god middag i Southport
1 ny skön nattsömn
1 stressig morgon med en ny spartansk frukost
1 runda på Hesketh med en bollträff utan dess like och veckans första seger.
1 lång dags färd mot natt och hämtning av hustrun i Köpenhamn
1 lyckad GPRS/Bluetooth-uppkoppling med laptopen i bilen
1 lycklig Puttaren ska snart somna sött

//Btw, min banranking ovan är en bedömning av banornas kvalitet som helhet. Räknar man den något mindre objektiva kategorin "Nöje" vinner West Lancs med god marginal.

//Några fina bilder finns här: Flickr-set med bilder från Liverpool
251 är Liver Building i Liverpool. Den sista byggnad utvandrarna såg innan de kom till Statue of Liberty i New York.
267-285 är från West Lancashire GC
kopia av 289 är en fin skylt som beskriver exakt vad jag tycker - se det inringade stycket
292-303 är från Southport & Ainsdale
308-314 från Formby GC
316 är utsikten från vårt fönster på Formby Hall Golf Resort & Spa
ordning_hesketh är något vi skulle ta efter
318- är sedan bilder från Hesketh