Vive la France!

Trots min avoga inställning till Frankrike i allmänhet och fransmän i synnerhet måste jag erkänna en sak – det är jäkligt trevligt i Paris!

Efter tre rundor på lika många dagar – Paris National, Golf des Yvelines och Golf Hôtel Mont Griffon – med en del bra spel (och inte mer än 7-8 bortslagna bollar – jäkla vattenhinder) har scorerna varit bra, men än bättre har upplevelsen varit.

Första kvällen fick jag en försmak av Paris trafik när jag blev av med min fotograf. Han skulle bara köra runt kvarteret medan jag gick in på fantastiskt stiliga Hotel Napoleon och anmälde vår ankomst. När han kom in i rondellen vid Triumfbågen hamnade han på Champs Elysée och sedan på Place Concord och fick till slut fråga sig fram innan han dök upp igen – en timme senare!

Golf Nationals Albatros-bana är en riktigt bra Stadium Course där man från svart tee fick sträcka ut ordentligt. Rekommenderas varmt för alla hysat duktiga spelare som vill ha en rejäl utmaning. Parcours Aigle är bättre för den mindre duktige spelaren, men då känns Golf National inte rätt som mål. Missa inte heller den "vibrator" som gör att en till synes "flat" Guinness stormar till och bildar ett perfekt lock av skum.

Golf des Yvelines en osannolikt bra naturupplevelse med en schysst golfbana mellan de hundratals år gamla ekarna och det enorma cederträdet vid slottet som fungerar som klubbhus. Femte hålet – banans bästa – bjöd på en fin birdie, liksom tian (chip-in) och arton (fantastiska järnslag). Den utmärkta restaurangen och den härliga stillheten och lugnet här gjorde att till och med en överstressad Puttaren kunde varva ned efter den våldsamt upprörande upplevelsen på väg till banan.

Vi lämnade hotellet strax efter åtta, med starttid 9:30 och beräknad körtid 27 minuter enligt navigatorn. Ett slarvigt klick (fel destination) gjorde att vi körde en kvart åt fel håll, vände och blev sittande i en bilkö utan dess like. Nog har man ringt och bokat om en starttid några gånger på sina resor när man blivit sen – men det här var första gången vi gick ut TRE TIMMAR senare.

Efter en Gin och Tonic på slottet Yvelines packade vi in oss i bilen och körde genom Paris-trafiken igen, den här gången dock inte särskilt stressade och lämnade inte heller de större vägarna, vilket gjorde att vi anlände till Chateu de la Tour ett slott från förra sekelskiftet, bara en halvtimme senare än navigatorn trott. Dock inklusive ett snabbt "pit stop" på ett McDonalds i "fel" kvarter (snygg servitris, men hade någon av de färgade gästerna rapat (rappat?) för högt hade nog hjärtat stannat.

Resan till Golf Mont Griffon gick smärtfritt och efter ett besök på Europas största range (310 utslagsplatser med en omotiverad damm i mitten) slog jag ut på den bildsköna ettan och inkasserade dagens första birdie direkt. Drive mitt i och en sandwedge ett par meter förbi pinnen med en meter backspinn imponerade på mina medspelare.

Trots tre bollar i vattnet (18-hålsbanan heter Le Lacs – sjöarna – och det är ett motiverat namn) satte jag ca fyra timmar senare en bra returputt för par på dryga halvannan meter (var lite för sugen på birdien) och noterade en 76-runda. Bara två birdies, men många bra slag och helt OK puttning kändes bra – kanske tur att det var hålat och dressat, enligt uppgift har man annars ett stimptal på 10 och uppåt.

En snabb titt på deras "skogsbana" – en niohålare med mindre vatten, men rejält kuperad – och sedan in i racing-Clion och tillbaka till vårt slott där mina för dagen nyköpta Speedo togs i bruk direkt i den utmärkta poolen. Det var obeskrivligt skönt att efter en lång dag i en tryckande hetta (30 grader och knappt någon vind) dyka ned och frustande som en säl skrämma upp tyskar, fransmän och annat folk på hotellet.

Tuppluren på en timme fungerade som en vitamininjektion och efter en snabb dusch och påklädning for vi till Chantillys utkanter där vi inmundigade en himmelsk pizza och sedan gick några meter till en irländsk pub för en snabb Guinness medan vi såg Chelsea till diverse burop slå Liverpool. Egentligen var planen att äta på slottet, men priserna kändes inte helt motiverade eftersom det var fotografens tur att bjuda (21 euro för en Gazpacho som förrätt).

Nu är det dags för lite sömn innan man ska upp och packa sina grejer och köra iväg till mytomspunna Morfontaine där inte många dödliga har satt sin fot, för vad som troligen blir en runda att minnas – förhoppningsvis mer för banan än för katastrofala "foot in mouth"-problem när en slusk som jag beträder vad som i princip är en exklusiv herrklubb för Paris rikaste och finaste.

Om någon vill ha tips och råd inför en Parisresa står jag gärna till tjänst. Själv ska jag börja planera för min nästa resa hit så fort jag kommer hem.

Årets varmaste dag

Den 23 april 2007 blev årets hittills varmast dag för mig. Het är kanske ordet jag söker. Och då menar jag inte bara temperaturen.

Efter en god natts sömn på utmärkta Hotel Napoleon, ett stenkast från imponerande Triumfbågen med den inte riktigt lika imponerande sjufiliga rondellen – en riktig trafikkatastrof, for vi till Golf National utanför Paris.

Parcours l'Albatros är en modern stadiumbana, vilket betyder att den är byggd för att ha stora tävlingar och man har också i princip permanentat French Open här. På grund av juniortävling fick vi starta på tian och i avsaknad av starter eller någon representant från klubben (och ivrigt påhejad av den medföljande fotografen) valdes backtee. Allra längst bak. Svart. 6300 meter par 72 med en hel del vatten och några långa hål som spelas "smyguppför".

I den tryckande hettan torkade daggen snabbt upp och de tröga greenerna blev bara lite långsamma. Värmen pressade dock på rejält och man nästan kände hur man tappade vätskebalansen trots försök till påfyllning.

Efter nio hål fick vi pausa lite innan det var vår tur på ettan – och den Guinness som jag lite korkat inmundigade trots hettan kostade mig två bollar i vattnet på ettan och tvåan innan jag återfick någon form av balans och tryckte upp bollen i greenkant på två slag på det 535 meter långa tredje hålet och sånär rullade i eaglechippen.

Vi gick de sista nio hålen bakom tre gubbar som nog inte riktigt hörde hemma på Albatros-banan, utan kanske borde hållit sig till den lite enklare Eagle-banan (eller rangen där en av gubbarna borde ställa sig några veckor) och det tog tid. Lång tid. Knappt en och en halv första nio och nästan två och trekvart sista nio (med 30 minuter paus) gav en alldeles för lång vandring i solen.

28 grader varmt, bara en svag bris och en stekande sol är trevligt när man ska sola och bada – på golfbanan kunde jag klarat mig utan 10 av de graderna. Trots det utnyttjade jag årets bästa bollträff (några riktiga kanondrivar), en sänkt långputt och några andra braslag här och där blev det en 79:a – trots tre dubblar efter tre bortslagna bollar (två i vattnet och en som vi inte hittade i den rätt så tunna ruffen på 18).

Rätt OK på en bana med SSS 77,8 och slope på 150. På 18 spelade jag t.o.m. längre bak än proffsen gör under French Open (OK, det är ett par 4 för dem medan jag spelade det som ett par 5).

Tuffast hålet var nog 17 – 430 meter par 4, uppför och in i vinden. Enklast kanske sexan – 350 meter utan några hinder. Tuffaste utslaget var på 14 – där jag fick gå 100 meter bak från herrtee och behövde slå 170 meter för att bara slippa betala damteeölen.

Banan är en riktig pärla och jag hade tur med förhållandena – stenhårda fairways efter en tids torka, hetta som gjorde att bollen flög längre, mestadels tunn ruff och inte alltför snabba greener - den är nog betydligt svårare annars.

För 70 euro (vardagar) får man nog inte bättre golf för pengarna. Prova också den fräcka Guinness-maskinen i baren. En 33 cl-burk i ett glas (upphälld helt utan skum), ett tryck på en knapp som vibrerar igång det mörka guldet och så den bekanta "stormen i ett ölglas" innan ett perfekt lock av skum formades.

Grillad i tidbokningen - fortsättning

För en tid sedan hade jag en lätt irriterande upplevelse när jag försökte boka en tid, mer info här: Grillad i tidbokningen

Idag var jag av en händelse i kansliet och fick till min förvåning veta att det jag skriver faktiskt läses av folk. Tjejen bakom disken sade lätt syrligt när min kamrat inte kunde golf-ID på den spelare han skulle betala greenfee åt:

- Det kan väl Micke.

Jag hajade till, men fann mig och påpekade att jag och golf-ID går lika bra ihop som vampyrer och krucifix.

Det framgick sedan att anledningen till att man "nu är hårdare på det där" var att en motion inkommit till årsmötet där någon gnällt på att det var för mycket gästspelare och nu skulle man minsann föra statistik på det där.

Huruvida det spelar någon roll vilka av mina bekanta (som är medlemmar) som jag bokar in när det gäller deras statistik framgick inte. Inte heller varför detta tramsiga och krångliga förfarande inletts redan, långt innan högsäsongen som motionen gällde.

Om man nu tvunget vill ge sig på att föra sån här statistik kanske man kunde låta medlemmarna slippa all sån här trams - och därigenom spara så mycket tid även för kansliet att man helt sonika kunde sköta statistiken manuellt. Men herregud, då har vi ju slängt 65 miljoner i sjön och hur f-n skulle det se ut.

Nåja, en sak är i alla fall säker. Det råder ingen tvekan om vilken inställning som klubben har till mina (i mitt tycke utmärkta - såklart) förslag.

- Jag har föreslagit att klubben ska kommunicera med medlemmarna via e-post (t.ex. med startförbud, arbeten på banan, kommande händelser o.s.v.). Och fått blankt nej två gånger, varpå det nu för en tid sedan ändå verkade bli något ... men sedan blivit tyst.

- Jag har föreslagit att klubben ska ta ett krafttag och röja upp förfulande björksly i skogskanten på de hål som har tydlig tallskogskaraktär, men fick till svar från ordf. att "vi ska vara glada för alla träd som självsår sig." Efter det sågade man ned ett av de få spelstrategiska träd som fanns (på fyran, visserligen gammalt och slitet, men varför inte flytta ett ungt och friskt träd dit i stället - pengar verkar ju finnas när man på ett av banans redan bra hål bygger en ny backtee (lär inte användas mer än ev. på Telia-tävlingen, om ens då, förra året spelade de inte ens backtee på 17) och tre nya bunkrar.

- Jag har föreslagit att den helt odemokratiska bangruppen (en tidigare hemlig grupp som gör alla förarbeten om banan, varpå styrelsen sedan bara klubbar igenom) ska offentliggöra sina protokoll och den lista med förslag som man enligt uppgift har. Nej, det kan vi inte göra, "det kan man ju se som interna arbetshemligheter" svarade ordföranden.

- Jag (eller rättare sagt valberedningen) har föreslagit att bankommittén skulle välja in en av klubbens få medlemmar som faktiskt kan något om banarkitektur, men i stället "kuppade" man in ännu en 27-handicappare som kunde sitta och hålla med "för han kan mycket om miljöfrågor". Varför denna person inte ville sitta i miljökommittén som jag hade föreslagit - och inte ens kunde besväras med att höra av sig och tacka ja eller tacka nej trots flera påringningar - framkom inte. Man brydde sig inte heller om att i förväg göra sin inställning klar utan hellre "såga" den stackare vi föreslagit på årsmötet.

Det är synd att det ska vara så här för banan är inte helt dum, om än kanske lite enahanda i längden.

En härlig dag i solen

Trots fantastiskt väder var det nästan tomt på klubben när jag anlände strax innan tidbokningen öppnade kvart i åtta. Tid bokades till 8:25 så att Tux skulle hinna fram och jag slog några bollar på rangen (inte jättebra, men bara en socket iaf ... 8)

Mitt starkare vänsterhandsgrepp kändes iofs bra, men var tydligen inte det mirakelmedel jag hoppats. Några puttar på övningsgreen utan direkt engagemang och sedan ut på ettan. Föga anade jag vad som komma skulle.

Långa och raka slag, fina drivar som flög och flög, och flera inspel som damp ned vid stickan. Tyvärr bara tre birdies, men ytterligare fyra-fem birdieputtar var bra slagna, men rullade inte ut - det var *betydligt* trögare idag än igår och det fick jag aldrig ordning på.

När dammet skingrats hade jag trillat runt på 72 slag, tre birdies, tre bogeys med 15 greenträffar och 33 puttar. Inte så illa pinkat ...

Tänk att det kan vara så enkelt …

Efter att en längre tid spelat ganska rutten golf (spelmässigt, även om jag scorat inte alltför illa) stod jag igår på rangen och slog lite bollar.

Skavda, någon enstaka okej träff, men allting med svag fade till rejäl slice – inget man imponeras av och ingen hade nog trott på att jag har fyra i handicap om de bara sett mina slag.

Efter de första 10-15 bollarna slutade jag. Lade ned klubban och började fundera. Vad är det egentligen jag gör. Varför skaver jag slagen och varför går bollarna åt höger.

Tog upp en klubba och började från början. Med greppet. När jag tittade ned på det färdiga greppet som jag spelat med en tid såg jag en enda knoge. Den på tummen. Herrejösses.

Stärkte vänsterhandsgreppet, satte dit högerhanden ... och jäklar vad det kändes skönt. Tog några övningssvingar och helt plötsligt gick det att sätta klubban och ta sig tid i svingen.

Gick igenom bagen med varannan klubba från wedge till driver och där fanns ju en del golf i de slagen. Hade iaf kunnat låtsas vara singelhandicappare.

Ut på banan
Eftersom jag hade skyndat mig igenom banan när jag mätte in den med min nya GPS Caddie (se www.matsgolf.se) så fick jag för mig att jag skulle prova min "nya" sving på banan, men med startförbud på ettan (juniorläger) fick jag stega direkt bort till femman.

Lite halvduffad J7 pin high (runt 145 meter) och chip-tvåputt var väl inget att gnälla över. På hålet efter, xx meter, par 5, dogleg höger, spelade jag J4, J7, J8 precis förbi flaggan och brydde mig inte om att slå birdieputten eftersom jag fick gå igenom.

Vad fasen, det funkar ju! Nu jäklar ska här slås. Jodå. Lite halvtåad järnfemma på sjuan – den går väl i bunkern tänkte jag. Nähä – långt förbi bunkern. Vad i h-e ... kan lite starkare grepp göra så stor skillnad.

På åttan, rakt par 4, xxx meter, har jag den senaste tiden lagt en boll out till höger varenda gång. Icke så idag. Iofs lite tunt tåad, men bra längd och i spel. En J7 till pinnen och en klockren birdie.

Nian, tian, elvan och tolvan spelade jag sedan som i trans – iofs "bara" par på nian och tian, men på elvan satte jag upp en drive till drygt 40 meter och pitchade in bollen död och på tolvan slog jag träsju från tee och satte sedan upp en järnåtta förbi pinnen och spann ned den till dryga metern – putten satt såklart klockrent i bakkanten.

På vägen tillbaka till bilen, ja hela vägen hem faktiskt, satt mitt flin som klistrat. Iofs var jag trött som fasen, men sådär skönt trött efter att ha gjort något bra. Mmmm.

Borta med vinden?
Nejdå, inte alls. Iofs blåste det inget idag, men svingen fanns kvar. Tänkte iofs bara träna, men när jag fick syn på Klas och Håkan på tian småsprang jag bort till dem med bagen på axeln (och förbannade mig själv för att jag inte tog med vagnen).

Klockren birdie direkt. Pang, pang, pang. Slog *över* green med andraslaget på tretton och hade en hel del andra bra slag, och scoren var väl någonstans kring par - de spelade match så jag försökte hålla mig lite ur vägen - trots att jag tre gånger hamnade på ett bart läge varifrån en topp var enda slaget som fanns.

Nu ska jag ta en varm dusch, hinka en välförtjänt pilsner och sedan gå och knyta mig. Imorgon är det 18 hål och då jäklar ...

En trevlig tripp till Rom [del 2]

Sista hålet på Le Querce, en tuff vandring uppför till en green med en kraftig nivåskillnad - och därtill hörande chip-treputt för bogey ... 8(

Fortsättning från En trevlig tripp till Rom [del 1]

Efter en god middag på mycket trevliga restaurangen Ambasciata D'Abruzzo fick man några timmars sömn och sedan var det dags för en liten guidad tur i Rom.

För alla med minsta intresse för kultur och historia är Rom en mycket sevärd stad. Tyvärr finns inte så mycket kvar av "Ancient Rome" som man skulle kunna önska sig, men ändå finns många mycket imponerande byggnadsverk att beskåda.

Jag fick också lära mig vad SPQR betyder (som man ju sett på standar i Asterix) - Senatus Populus Que Romanus - Senaten och folket i Rom.

Tillbaka till hotellet och snabbt fram med grejerna, en knapp timmes bussfärd till Le Querce och så dags för nästa runda.

En snabb macka (okej då, två) och lite vatten "satte fart på andarna" och jag höll sånär på att missa min starttid när jag fick sprinta in förbi den glatt leende killen som höll ordning i omklädningsrummet. "Desperate?" frågade han. "Si, desperate", klämde jag fram innan jag klämde något annat.

Som bana är Le Querce en trivsam upplevelse. Kuperad och i fint skick samt med många fina vyer. Tyvärr var min känsla på greenerna som bortblåst och fick sig ytterligare en knäck redan på ettan.

Efter en "safe" drive, layup med J7 och en perfekt nia in till pinnan blev jag straffad med en backspinn som förde bollen hela vägen av green. Treputten kom som ett brev på posten och därmed också en viss rädsla i stroket som sedan smittade av sig på alla klubbor bagen.

Några direkta slag att skryta med från den här rundan finns väl inte, förutom kanske ett bunkerslag till tap in-range på tian. Men banan var riktigt fin och jag skulle gärna spela den igen en dag när spelet sitter lite bättre.

Kul också att vara på "historisk" mark - Le Querce var nämligen spelplats för 1991 års World Cup där Anders Forsbrand och Per-Ulrik Johansson vann en VM-titel för Sverige i hård kamp med den tidens bästa parspelare, Fred Couples och Davis Love III.

Jodå, det fanns ett minne från Sveriges VM-seger -91, men den satt halvt gömd i en trappa bakom en stor växt ...

Maten efter rundan smakade utmärkt, synd dock att Odis (medföljande sällskapsdam hela resan) inte fick njuta av den. Han hade i stället hamnat i ett mörkt rum där han led av febersvallningar som inte gav sig förrän han fick en rejäl 600 mg Ibumetin av mig. Synd att han inte frågade efter en sån tidigare.

På kvällen blev det utgång, men döm om vår förvåning när det i princp var omöjligt att uppbringa någon kvinnlig fägring. Vi började på Via Veneto, tog taxi till en riktig nattklubb (med Ferrari parkerad utanför) där drinkarna kostade 15 euro - styck, tittade in på Hard Rock Café (tomt) och sedan in på en halvsluskig bar där vi fick i oss lite mer sprit innan det var dags för sängen.

Resan hem med Sterling-flighten var angenäm, med förbeställd brunch som satt som smäcken när bakfyllan släppt. Klart bättre än på vägen ned när jag först glömde min mobil i säkerhetskontrollen på Kastrup, maten hamnade på fel plan och jag avslutade triumviratet med att glömma min jacka på planet när vi landat (kul dock att i sällskap med vapenutrustad carabinieri få vandra ut på plattan och hämta min jacka innan jag med en lätt handviftning passerade säkerhets- och passkontrollen).

Finn fem ... nä, ett ... fel.

Den här banner-annonsen på www.thegolfchannel.com tyckte iaf jag var lite misslyckad.

En trevlig tripp till Rom [del 1]

Å tjänstens vägnar fick jag fara till Rom i förra veckan. Det var minsann på tiden att man fick se hur den här världsstaden ser ut i verkligheten med tanke på att jag med stort intresse följt TV-serien Rome i två säsonger.

Tyvärr fanns inte mycket kvar av "Ancient Rome", men desto fler kyrkor, kyrkliga byggnader, kyrkligt folk och andra kyrkogrejer (jag är inte värst religiös av mig). Imponerande byggnader, visst, men mest imponerande var nog ändå de som köade utanför St Peterskyrkan i tusentals och åter tusentals där över hälften inte hade en chans att komma in innan stängningsdags.

Mina intryck från staden var dock mycket positiva, särskilt den eftermiddag då vi ägnade oss åt att promenera genom staden och gärna gå vilse i de många smala gränderna (knappt axelbrett kändes det som) där romarna själva tyckte att de utan vidare kunde köra bil.

Efter en snabb (nåja, lite konverserande med den söta polska tjejen i baren blev det väl) Murphys (i brist på Guinness …) gick vi först förbi senaten och såg de sex(!) vakterna, två traditionellt klädda med varsitt långt svärd, två militärer med automatkarbiner och två vanliga poliser med k-pistar. Där bråkar man inte.

Efter lite promenerande till kom vi till Pantheon och hade turen att det småregnade lite. En fantastiskt imponerande byggnad där man kunde stå och se upp på domens hål och se hur regndropparna sakta dalade ned för att med ett "splatt" träffa glasögonen. Utom på min kompis vars oskyddade ögon fick ta smällen … 8)

Som brukligt i Italien åt vi gott och fick i oss både G&T, öl och vin i större mängder än jag normalt får i mig på en månad hemma och kanske var det därför de första hålen på Marco Simone GC (ritad av Jim Fazio, den mindre kända av de båda bröderna) inte riktigt gick som jag hade tänkt mig.

Iofs var bunkrarna sönderregnade och först blev jag av med en boll i en bunker som var vattenfylld till hälften och när jag droppat en ny boll på det stenhårda underlaget gick det inte ens att med 60-gradaren hoppas på att få upp bollen ordentligt (jag var väl en 3-4 meter nedanför greenytan med rena väggen framför mig).

Min kamrat (som jag bettade mot) tyckte efter sitt bunkerslag på hålet efter (lätt nedför, ingen bunkerkant och med mycket green att jobba med) att "det är ju bara att cleana en järnnia". Jodå, lätt för honom att säga.

Efter en riktigt bra drive på hål åtta kom jag fram till bollen och hittade den en decimeter bredvid nedslagsmärket – och helt svart av jord och lera. Inspelet misslyckades (jag kunde iaf skylla på leran) och jag fick ett sånt där härligt inspel från ca 5 meter nedanför greenytan, med en greenbunker i vägen och sedan nedför på andra sidan.

Lobben var visserligen bra slagen, men fastnade i fringen varifrån jag i ren ilska chip-tvåputtade för en härlig dubbel (efter dagens bästa drive).

På nian hamnade jag lite taskigt till under ett körsbärsträd 200 m från green efter en släppt drive (p-bollen hamnade så perfekt att man inte kunde gått fram och lagt den bättre). Nu var jag dock lite uppgiven så i stället för att pitcha ut i sidled snärtade jag upp en spoon på green och tvåputtade för par.

En snabb macka (ett ciabattabröd utan smör, men med en hel j-a schnitzel ... 8) och lite vatten senare stod vi på tians tee. Sista nio hålen spelade jag sedan riktigt bra – och kanske var det också därför jag tyckte att de var de bättre hålen – och avslutade med en sån där härligt perfekt birdie på det tuffa artonde.

En kanondrive över bunkern till vänster (213 carry över den) och sedan en viss klagan på att jag inte hade järnsex med mig (hade halvset för att orka bära) innan jag ställde upp en perfekt slagen järnfemma, lite öppnad, till ca 3 meter från hål och satte putten klockrent mitt i hålet.


En perfekt drive på väg

43-36 gav 73 slag netto och vinst på inrundan och totalen. Skönt att se kompisens min när det gick upp för honom att jag gått på par in och sopat hem det (hade väl inte direkt skrutit över spelet när han frågade hur det gick efter nio hål … 8)

Rapport från Le Querce och min "horror story" 88-runda kommer senare.

Grillad i tidbokningen

Glad i hågen ringde jag klubben för att boka en tid till imorgon. Vi var några stycken som snackat lite löst om att spela så jag tänkte att jag ordnar en tid och så får vi snacka ihop oss.

Efter först upptaget ett tag och sedan telefonkö kom jag till slut fram. Första lediga tid var 09:51 - kanon tyckte jag, det passar perfekt.

Då kom ett förhör av värsta sort.

Vad har du för golf-ID?

Okej, det kan jag ta. Och det kunde jag ju dessutom utantill. Sedan blev det värre.

Hur många är ni?

Tja, fyra tänkte jag, man vet ju inte hur många som vill spela och i ärlighetens namn vill man ju inte få med vem som helst i bollen (okej, det är kanske inte PK att tycka så, men så är det).

Vad har de för golf-ID?

Eh ... va? Vi har ju inte riktigt bestämt vilka det är än ... kan du inte skriva Gäst?

Nej, vi har blivit hårdare på det.

Ooops. Jaha, jag kan ju inga golf-ID utantill så jag fick börja dra fram lite namn på de som var intresserade. Och klubbtillhörighet. Och så en jäkla massa sökningar i hennes j-a GIT-skit.

Till slut blev det för krångligt och tidsödande även för henne så hon nöjde sig med Gäst på slutet.

Hur f-n kan man ha såna rutiner? Inte nog med att det är kaos när det är tidbokning på morgonen såhär, ska man sedan sitta och köra dubbel italiensk bokföring på allt tar det ju en j-a tid. Dessutom stör det mig att jag inte bara kan få boka en tid och sedan försöka fylla den på egen hand.

Roten till hela eländet är ... som ni säkert förstått nu ... GIT. Vicket j-a SÄPO-system - vad f-n ska det vara bra för? Urrrk!

De bästa banorna utanför USA

Ny ranking från Golfdigest (USA). Fetmarkerade har jag spelat. Många pärlor kvar att besöka. Notabelt är att mina 12 banor från den gamla listan nu är 15 banor på den nya.

Under året planerar jag att besöka drygt ett halvdussin banor på topp 100-listan, med nr. 13 Morfontaine redan om några veckor. Kul.

100 BEST COURSES OUTSIDE THE UNITED STATES

1. Royal County Down G.C. Newcastle, N. Ireland
2. St. Andrews Links (Old) St. Andrews, Scotland
3. Royal Dornoch G.C. (Championship) Dornoch, Scotland
4. Royal Portrush G.C. (Dunluce) Portrush, N. Ireland
5. Muirfield Gullane, Scotland
6. Royal Melbourne G.C. (Composite) Black Rock, Australia
7. Ballybunion G.C. (Old) Ballybunion, Ireland
8. Turnberry Hotel (Ailsa) Turnberry, Scotland
9. Carnoustie G. Links (Championship) Carnoustie, Scotland
10. Cape Kidnappers G. Cse. Hawke’s Bay, New Zealand
11. Loch Lomond G.C. Luss, Scotland
12. Sunningdale G.C. (Old) Sunningdale, England
13. G. de Morfontaine Morfontaine, France
14. New South Wales G.C. Sydney, Australia
15. Kingston Heath G.C. Melbourne, Australia
16. Royal St. George’s G.C. Sandwich, England
17. Kingsbarns G. Links St. Andrews, Scotland
18. Royal Birkdale G.C. Southport, England
19. Hirono G.C. Hyogo, Japan
20. Casa de Campo (Teeth of the Dog) La Romana, Dominican Republic
21. Royal Porthcawl G.C. Porthcawl, Wales
22. Royal Troon G.C. (Old) Troon, Scotland
23. Lahinch G.C. (Old) Lahinch, Ireland
24. Portmarnock G.C. (Old) Portmarnock, Ireland
25. Royal Lytham and St. Annes G.C. Lytham St. Annes, England
26. St. George’s G. & C.C. Islington, Ontario, Canada
27. The European Club Brittas Bay, Ireland
28. Cabo del Sol G.C. (Ocean) Los Cabos, Mexico
29. Woodhall Spa G.C. (Hotchkin) Woodhall Spa, England
30. Kauri Cliffs G.C. & Lodge Northland, New Zealand
31. Ganton G.C. Ganton, England
32. Cruden Bay G.C. Cruden Bay, Scotland
33. Royal Liverpool G.C. Hoylake, England
34. National G.C. Woodbridge, Ontario, Canada
35. Kawana Hotel G.C. (Fiji) Shizuoka, Japan
36. Hamilton G. & C.C. Ancaster, Ontario, Canada
37. Leopard Creek G. Estate & C.C. Malelane, South Africa
38. Highlands Links Cape Breton, Nova Scotia, Canada
39. Ellerston G.C. Hunter Valley, Australia
40. Tokyo G.C. Saitama, Japan
41. Gary Player C.C. Sun City, South Africa
42. Western Gailes G.C. Irvine, Scotland
43. Carne G. Links Belmullet, Ireland
44. Macrihanish G.C. Macrihanish, Scotland
45. The C. at Nine Bridges Jeju Island, South Korea
46. Valderrama G.C. Sotogrande, Spain
47. Fancourt Hotel & C.C. Estate (The Links) George, South Africa
48. Waterville G. Links Waterville, Ireland
49. Mid Ocean Club Tucker’s Town, Bermuda
50. North Berwick G.C. North Berwick, Scotland
51. Royal Adelaide G.C. Adelaide, Australia
52. Beacon Hall G.C. Aurora, Ontario, Canada
53. Metropolitan G.C. Melbourne, Australia
54. Capilano G.C. West Vancouver, B.C., Canada
55. Old Head G. Links Kinsale, Ireland
56. Royal Aberdeen G.C. (Balgownie) Aberdeen, Scotland
57. Barnbougle Dunes G. Links Bridport, Tasmania, Australia
58. Spring City G. & Lake Resort (Lake) Kunming, China
59. Olivos G.C. Buenos Aires, Argentina
60. Arabella Estate & G.C. Kleinmond, South Africa
61. Swinley Forest G.C. Ascot, England
62. Durban C.C. Durban, South Africa
63. Shaughnessy G. & C.C. Vancouver, B.C., Canada
64. Spring City G. & Lake Resort (Mountain) Kunming, China
65. Paraparaumu Beach G.C. Paraparaumu Beach, New Zealand
66. Walton Heath G.C. (Old) Walton-on-the-Hill, England
67. Halmstad G.C. Halmstad, Sweden
68. G. de Moliets Moliets, France
69. Royal Zoute G.C. Knokke, Belgium
70. Redtail G. Cse. St. Thomas, Ontario, Canada
71. Royal Montreal G.C. (Blue) Ile Bizard, Quebec, Canada
72. Emirates G.C. (Wadi) Dubai, United Arab Emirates
73. Royal St. David’s G.C. Harlech, Wales
74. Kasumigaseki C.C. (East) Saitama, Japan
75. Emirates G.C. (Majlis) Dubai, United Arab Emirates
76. Sotogrande G.C. Sotogrande, Spain
77. Punta Espada G.C. Cap Cana, Dominican Republic
78. G. de Spérone Bonifacio, Corsica, France
79. Buenos Aires G.C. Bella Vista, Buenos Aires, Argentina
80. Troia G. Setúbal, Lisbon, Portugal
81. G.C. du Domaine Impérial Gland, Switzerland
82. Sand G.C. Jönköping, Sweden
83. Banff Springs G.C. (Stanley Thompson) Banff, Alberta, Canada
84. Vilamoura G.C. (Victoria) Almancil, Algarve, Portugal
85. Sherwood Hills G.C. Cavite, Philippines
86. Jockey Club (Colorada) San Isidro, Buenos Aires, Argentina
87. G.C. Biella Le Betulle Magnano, Biella, Italy
88. Hamburger G.C. Falkenstein, Hamburg, Germany
89. G. Les Bordes Beaugency, France
90. Naruo G.C. Hyogo, Japan
91. Royal Cinque Ports G.C. Deal, England
92. Blue Canyon G. & C.C. (Canyon) Phuket, Thailand
93. St. Andrews (New) St. Andrews, Scotland
94. County Louth G.C. Baltray, Ireland
95. Nirwana Bali G.C. Bali, Indonesia
96. Noordwijkse G.C. Noordwijk, The Netherlands
97. El Dorado G.C. Los Cabos, Mexico
98. The National G.C. (Moonah) Cape Schanck, Australia
99. Pinx G.C. Jeju Island, South Korea
100. Itanhangá G.C. Rio de Janeiro, Brazil