Gott Slut!

Vem kunde ha trott att vädret skulle bli så här bra när det ösregnade i morse.

Efter en senhöst med fantastiskt sköna golfrundor varav flera innehållit ganska bra spel var det inte utan viss besvikelse man vaknade till ett smattrande regn på fönsterrutan.

När man väl kommit upp och gjort sig iordning för dagens tävling på Rönnebäck kändes dock OK - det är ju lika för alla när det är gemensam start.

Upphämtning av medåkare och så iväg nedåt. Rejäl vattenplanskänning många gånger och mycket regn på rutan, men "det lättar väl" tänkte vi båda. Då ringer det på mobilen. Inställt - typiskt!

10 mil till ingen nytta - bara att vända och köra hemåt igen. Som tur var kom jag på att vinterligan ju spelade nyårsgolf idag och en snabbkoll visade att de satt och väntade på att regnet skulle släppa.

Knappt tre timmar efter avfärd hemifrån kom jag så till min hemmabana - dit det normalt tar 10 minuter. Spelarna var redan på väg ut trots att regnet inte avtagit alls. Bara att rafsa ihop grejerna och småspringa ned till ettans tee.

Första nio hålen handlade mer om överlevnad idag, men jag spelade lugn och stabil golf, försökte minimera misstagen och räddade mig ofta med bra puttning (satte puttarna mitt i hål hela tiden - och så försökte min spelkamrat säga att jag hade flyt ... det är väl för f-n talang om man puttar bra ... 8)

Schysst vy från tolvans green.

Efter sex-sju hål släppte regnet och ersattes av en frisk vind, men det kändes ändå som ett bra byte. Chip-in på nian gav 37 slag ut och förhoppning om seger - det stod ju 600 spänn på spel eftersom vi dels spelade vanlig ligaomgång och dels bettade 50 kronor på nyårsgolfen.

På tian skar jag upp driven när jag tänkt drawa den, men slog en klockren spoon ned i greenbunkern varifrån ett riktigt bra bunkerslag följdes av en perfekt putt för par. Birdien på elvan gav jag dock tillbaka direkt på tolvan.

På trettonde tee slog jag en klockren drive och hade 210-220 kvar - upp med spoonen, ett djupt andetag och ... en råduff 130 meter! Jag satte sedan upp en perfekt lobbwedge till några meter och rullade i dagens tredje birdie. Nice!

Stilstudie på trettonde tee - mina två spelkamraters drivar var inte *riktigt* lika bra som min pärla.

Nu kom som vanligt tankarna på att jag var på par, med fyra erhållna skulle det bli 68 netto, bästa ligaresultatet för säsongen (ingen har ännu så länge gått bättre än hcp) - och det en dag när det var långt ifrån perfekta förhållanden.

En perfekt wedge på 14 landade pin high och tvärstannade. Birdieputten på några meter var dock dagens sämst slagna - en av mina spelkamrater slog sin parputt för hårt så den gick hålkant ur och då slog jag inte till min alls ... 8(

Lätt irriterad skavde jag sedan rejält på 15, en skyad drive och två duffade träklubbor, men räddade sedan bogey med en bra wedge och två puttar från tufft läge ovanför hålet.

Sexton spelades idag runt 190 meter med flaggan längst bak. En rejäl motvind gav spoon som klubbval och jag slog en kanonpärla som tyvärr drawade ned i greenbunkern pin high.

Slarviga tankar gjorde att jag fortfarande funderade på 60-gradaren medan jag cleanade 56-gradaren nästan över hela greenen. Förstaputten var bra lång, men returen var bara bra. Två bogeys i rad kändes slarvigt och nu började jag bli lite orolig.

Vårt sjuttonde hål är ett svårt hål och inte blir det enklare när man står framför vanliga gul tee - det blir för kort till runout och min drive var visserligen kvar på banan, men bollen låg i ett lurigt nedförsläge och jag behövde drawa inspelet mot vinden, men inte för mycket - det är vatten till vänster om greenen.

Med vattnet som sista tanke blev det föga överraskande ett skav ut höger och dagens sämsta chip följdes av en missad parputt. Bogey igen. Tre över par på tre hål. Och tre över par totalt. Nåja, ett erhållet slag kvar att använda och förhoppningsvis ett visst försprång före övriga i fältet.

Driven på sista var mycket bra, perfekt längs vänsterkanten och följdes sedan av en likaledes bra pressad järnsexa mot vinden till 3-4 meter från hål. Birdieputten ville inte i, men returputten på tre-fyra decimeter var en ren formalitet.

75 slag, 71 netto, med tre birdies och sex bogeys en dag när det först ösregnar och sedan blåser kraftigt kändes inte bara bra. Det var bra också. Bra nog för att ge 600 spänn i inspelade pengar. Jag är nu trea i vinterligan, sex poäng efter ledaren, trots bara sju spelade omgångar (mot 10 för ledaren och tvåan).

Bättre slut på året kunde man knappt tänka sig. Nu är det bara att hoppas att bollträffen håller i sig till Spanienresan 8-15 januari.

Dagens statistik: http://www.intertec.se/bilder/75slag.jpg

En vandring i solen

Säga vad man vill om spelbarhet, men klassiska bladklubbor (här en järnetta av märket Mizuno TP-9) är jäkligt snygga.

Julaftonen 2006 går nog till historien som den med skönast väder. I alla fall om man som jag tycker att snö och kyla mest är elände.

Soligt, 9-10 grader varmt och vindstilla. Efter jullunchen slängde jag ned en järnetta och en järnsjua (Mizuno TP-9) i en bag tillsammans med en Odyssey Rossie II som jag inte använt på länge. Hunden fick följa med som sällskap.

Det är inte ofta jag har hunden (Xena, 7 år) lös på golfbanan - men hon verkar inte misstycka iallafall ... 8)

Att spela själv är egentligen inget jag är så förtjust i, men en dag som denna gick det inte att vara annat än glad och nöjd.

En dubbel på tian (gillar sista nio bättre) följdes sedan av idel par hela vägen in. Inte illa med bara J1, J7 och Putter i bagen. Iofs hade jag två järnsjuor (det låg redan en MP-33:a i bagen), men använde bara den ena. Lite ordning får det ju vara.

Extra roligt var det att slå järnettan så bra - den är helt nyinköpt (den och en järntvåa för en tusenlapp på ebay) och ursnygg. Iofs lär den inte få följa med särskilt ofta - den var allt annat än lättspelad från fairway ...

Här är ett litet bildgalleri från dagens runda. Lite mer läsning finns efter bilderna.
Dagens kompisar på banan.
*ssholes som inte lagar sina nedslagsmärken borde pryglas offentligt.
Inte alls särskilt nervöst, trots stort publikintresse ... 8)
J1, J7, J7 räckte utmärkt på 13. Birdiputten slank dock ur, men vad gör väl det en sån här dag.
J7 var lite mycket klubba på 14 ...
... men vad gör väl det när man sedan chippar upp bollen och sätter putten.
Järnett, järnett pin high på 18 ... skön avslutning!

På eftermiddagen lyckades jag sedan bli sjuk och missa julmiddagen, men det kunde inte förstöra den underbart varma känsla jag fick inombords av att gå en runda i solen med några klubbor, en yster hund och en underbar bollträff.

Annat var det i lördags - då spelade jag i dimma och duggregn hela vägen, med ett gäng sopprötter i bollen framför som spelade långsamt och inte hade vett att släppa igenom.

Snacka om att koncentrationen försvinner när man dels måste vänta och dels retar upp sig på att folk inte släpper när de har 2-3 tomma hål framför sig och vi kommer fram till tee innan de hunnit iväg ordentligt.

Som en av mina spelkamrater sade: "De får spela i vilket tempo de vill, bara de släpper igenom snabbare partier."

Kloka ord.

God fortsättning!

Tomten finns - men han har dumpat renarna och kör i stället motorcykel ... 8)

En tidig julklapp - bra bollträff!

Det var inte utan att jag kunde tänka mig att hoppa dagens runda, men efter lite velande blev det ändå spel. Molnigt och lite blåsigt, men banan hade torkat upp fantastiskt bra och det rullade faktiskt hyfsat på greenerna där luftningshålen nu börjat försvinna.

Tobbbe hade inte en av sina bästa dagar, med rejält med oflyt i form av brända kortputtar och, värst av allt, en så klockren flaggträff på 15 att bollen landade någon decimeter kort om hålet och stack iväg 5-6 meter bakåt.

Själv spelade jag efter ett par inledande uppvärmningshål drömgolf och kunde mycket väl varit en hel del slag under par idag. När matchen tog slut på femman (vi gick ut på tian) skrevs resultatet till 5/4 och jag hade träffat 12 av 14 greener.

På sexan "experimenterade" vi lite - matchen var ju slut. Tobbbe slog en kanondrive till ca 190 från hål medan jag slog spoon till ca 250 från hål. Ännu en fin spoon landade bollen på det enda fuktiga ställe som fanns idag och jag hade en liten chip kvar som jag rullade upp till hålet för en enkel birdie medan Tobbbe slarvade lite och fick nöja sig med par. Inte bra med det utslaget.

Skönast idag var dock den träsjua jag slog till under en meter på ettan. I den kraftiga motvinden fick t.o.m. långtslående Tobbbe slå drive-järntre pin high, men det räckte ju inte långt när jag dessutom har slag där.

Även på sjutton slog jag några bra slag, en fin drive mitt i ca 135 från flagg och så en drawad järnsjua mot vinden pin high och en perfekt putt mitt i hålet. Tack för kaffet.

Med så många bra slag och hyfsad puttning känns det hoppfullt inför Spanien-resan. Bara 16 dagar kvar nu.

Ännu en dag i solen

Dimslöjorna gav banan en magisk känsla idag - här ettan sett från 13:e tee.


Lite is låg till en början på vattnet i tians greenbunker, men den - liksom frosten på en del fairways - tinade snabbt.


Jag vet inte om det är växthuseffekten eller bara ren tur, men vilket väder vi har! Det är ju så vårlikt att man är tvungen att dubbelkolla i kalendern. Kunde lika gärna varit 20 april som 20 december.

I den nästan tiogradiga värmen gjorde den stekande solen i kombination med nästan total avsaknad på vind att det var rejält varmt att spela. Het var man iofs inte - men så är det också halvdumt att träna på en ny baksving i säkert 10 minuter innan man försöker ta med den ut på banan.


När svingen funkade så funkade den riktigt bra - här på 13.

Matchen mot Tobbbe var både välspelad (från hans sida) och trevlig (för båda, särskilt för mig som fick vinna), men det var underordnat idag. I stället var det den nästan magiska golfupplevelsen av en bana i gott skick och de vackra slöjor som beklädde banan här och där.

Tobbbes stabila spel förstördes på slutet av vad han själv beskrev som "sketbogeys". Jag är så van vid bogeys nuförtiden att det inte är lönt att beskriva dem som sketbogeys. Iofs var bogeyn på 14 rätt OK.

En råtaskig sving där bollen knappt ens orkade *fram* till vattnet (men det gjorde den). Pegga upp ny boll som tåades så våldsamt att peggen satt kvar och torvmärket var *bredvid* peggen. Bollen flög som en skadskjuten kråka, landade precis in på greenen och rullade upp till flaggan.


Här ligger bollen vid pinnen - ofattbart!


Vacker vy från 15:e tee.

Jag vände 2 ned, men spelade ganska bra in, iofs med en del helskumma slag, men med schysst närspel vände jag till seger 1 upp efter bl.a. två chip-enputträddningar från långt håll på både åttan och nian (vi började på tian idag eftersom det var knôkatjockt på banan).


Bra chip-enputt för Tobbbe på femman - men räckte inte till delning ... 8)


Här är det soligt på trean.

Roligt också att det myckna regnandet den sista tiden inte lagt krokben för oss som vill spela långt in mot jul (och gärna efter). Inte nog med att man välvilligt öppnat banan efter två dagars frost - man bytte även hålplaceringar! Nu är det bara en klippning kvar så är banan i kanonskick igen.


Snacka om service - nya hålplaceringar både på ordinarie greener och provisoriska greener.


Rangen sett från 13:e fairway. Vackert.

Idag var det också grabbens födelsedag. 6 år och innehavare av en ny Crescent-cykel med kamouflagefärg och spindlar. Värt varenda krona att se hur det tindrar i ögonen när han kör runt på den.

En bra bogey ...

... var egentligen enda riktiga ljuspunkten idag. Och så det faktum att jag vann inrundan, totalen och dagens ligaomgång (och då var vi ändå hela *två* stycken som fullföljde ... 8)

Vädret bestod av regn, hagel, vind och lite sol emellanåt. Bra blandning m.a.o. Mitt eget spel var inte mycket att hurra över, men enstaka hyfsade slag och ett emellanåt lysande närspel var trevligt.

Dagens putterkompis var en Scotty Cameron Sonoma, med extratjockt grepp och lite blytejp för mer känsla. Fungerade bra, men bollen ville ändå inte slinka i så ofta som jag ville att den skulle göra det (when does i ever?) och birdiekontot förblev tomt hela dagen.

Dagens bedrift var bogeyn på femton. Ett utslag med pushfade när jag tänkt mig en draw hamnade turligt nog spelbart, men andra slaget pushades långt ut i skogen (p-bollen slog jag däremot upp en 10-15 meter kort green).

Efter lite letande i skogen hittade jag bollen ganska öppet. Jag kunde inte slå mot flaggan, men tänkte mig att försöka trycka ut bollen mot framkant green. Och slog en rätt bra punchad järnsjua som tog klockrent i en gren och tillbaka ut i skogen.

Nytt försök med järnsjuan blev lite för bra och jag hamnar lite till vänster om öppningen in till green - med bollen nedanför mig, nedförsläge mot greenkant, rejält uppför mot ett krön och sedan kraftigt nedför till flaggan med ett par meters fall vänster höger. Men annars rätt OK ... 8)

Chippen där var utsökt. Perfekt läst. Perfekt slagen och hade det inte varit för några löv som dämpade farten hade den kunnat gå i. Icke desto mindre var bogeyn rätt skön efter allt jag sysslat med här.

Ännu en perfekt chipp på 16 höll på att gå i - bollen "trackade" rakt mot hål, men undvek på något sätt att trilla i. Par där, par på 17 och tyvärr bogey på sista, men vad gör det när man vinner. Man kan ju inte göra mer än vinna.

Nu ska jag träna. Svingen är i princip helt borta och det känns lite vilset på banan. Jag stärker greppet rejält för att mitt fösande ska vara kontrollerbart, men jag vill ha tillbaka lite fina träffar i stället.

Golfhallen here I come!

Åldern tar ut sin rätt

Eller vad ska man annars skylla på när man på grund av lite snuva och feber inte ens kan hålla ihop spelet bättre än att man får stryk 4/3 av junioren?

Iofs gick han på par med en del slarv, men jag gav verkligen bort en del hål *alldeles* för billigt.

Kände mig hängig och trött hela dagen och orkade knappt hålla mig upprätt - ingen bra idé för golf. Snett och vint och eländigt. Men också enstaka schyssta slag emellanåt.

Nu är det dags att vila några dagar och sedan börja träna seriöst inför SC-resan. Där ska jag hitta tillbaka till mitt fina spel från några veckor sedan.

Slut på det roliga?

En längre tid nu har jag känt att jag kanske inte är så jäkla sopig på golf ändå.

De senaste tre rundorna har dock belagt min tidigare teori om att jag nog ändå är bäst betjänt av att försöka höja mitt handicap och bli Sveriges bästa 18-handicappare.

Maken till enastående korkade beslut, slarvig uppställning, ryckig sving och allmänt uselt spel har sällan skådats. Iofs har scoren varit fantastiskt stadig, 81 i lördags, 81 i söndags och ... just det ... 81 idag.

Generellt känns det ungefär likadant som tidigare. Och det är också överlag ganska godkänt spel - men så är det något hål här och där som blir helt tokigt.

Ett par drivar som jag kom över och drog 25-30 meter vänster. Några taskiga beslut på klubbval. Några ryckiga svingar. Och några puttar som jag siktade in väldigt noggrant med en linje över Pro V1-texten ... och sedan slår mer höger när jag står över bollen (trots att jag *vet* att jag inte kan se linjen när jag står över bollen - varför vet jag dock inte).

Värst idag var nog att jag ändå vann matchen - utan att ha vunnit ett enda hål. För inte kan man väl kalla det att vinna ett hål när motståndaren spelar krypgolf (jmf. kryppoker)?

Och stressigt var det. Jobb, jobb, jobb så vi kom ut två timmar för sent. Mobilen ringde hela tiden om än det ena och än det andra.

Glädjande var dock att de bästa slagen idag faktiskt var bra. Riktigt bra. Får se om man kan hitta tillbaka till lite grundtrygghet och hitta några scorer på låga 70-talet igen innan säsongen är slut.

Ka-ta-strof ...

... var det väl iofs inte idag. Men fy f-n vad irriterande det är att totalt slarva bort en score genom rena dumheter.

Det började redan på tvåan med en dålig bollträff med puttern. Fortsatte på trean med en så taskigt slagen sandwedge att det nästan var pinsamt. Järnsjuan på fyran var iofs OK, men helt felriktad.

Järnsexan på det femte hålet var dagens bästa järnslag. Mjuk och fin draw från högersidan till strax förbi pin high sådär 3 meter från hål.

Medan mina spelkamrater letar boll och chippar och har sig funderar jag på fallet. Nedför och en 30-40 centimeter från vänster till höger. Men mest nedför.

Trodde jag. Inte f-n var den nedför. Min birdieputt orkar knappt halvvägs och parputten är inte ens nära. Usch.

Sedan spelar jag bara allmänt uselt några hål innan jag på åttan har runt 140 kvar till pinnen och tar upp järnåttan - vilket borde vara rätt klubba i medvinden. Synd bara att jag får upp wedgen och dessutom slår den dåligt ... 8(

På nian slår jag en riktigt bra putt, perfekt läst, bra speed ... men bollen slår i bakkanten på hålet - och hoppar över hålet!

Det är inte min dag idag. Den saken är säker.

Sista nio är en lång kavalkad av misstag, skitslag och allmänt uselt spel - och dito humör. Chip-tvåputt på tian, två tunna inspel som knappt orkar fram på elvan och tolvan.

Lite "bita ihop" är det dags för och på tretton rätar jag upp mig lite, har bättre tempo och slår en bra drive runt 250. Inte så illa pinkat. Spoonen fram i greenkanten är iofs inte bra slagen, men den ligger perfekt för en chip-n-run.

Tyvärr får jag för mig att det finns risk att den blir för lång och jag slår den så mesigt att jag inte ens platsat i damklassen. Putten går sedan hålkant ur - såklart.

Nu är jag riktigt förbannad på mig själv. Åka ut och spela golf förkyld och så hålla på och tramsa såhär. Inte blir det bättre av den ilskan. Socket ned i vattnet på 14 följt av diverse skitslag (men en jäkligt bra drive med p-bollen) på 15 och så är man helt plötsligt ett slag efter sin spelpartner.

Fel klubba och tunn träff på sexton, men en bra chip för par. Enormt fin drive på 17 och en pullad järnnia (spelade hela dagen med ett stängt huvud - f-n vet varför - och taskigt tempo med järnen) blev ändå ett par.

Även på sista hålet var driven bra. 230 in i vinden är bra för mig. Järnsjuan är sedan rätt i längd, men återigen pullad och chippen vill inte gå i - utan rullar ett par meter förbi varifrån jag slår ännu en Kerstin-putt.

81 slag. 77 netto. Sämsta resultatet på ett bra tag. Och definitivt sämsta spelet. Och sämsta humöret. Fy farao.

Nåväl, nu har man fått i sig en pizza, tvättat baghanddukarna och putsat skorna (lite straff ska man ha för sånt skitspel).

Imorgon är en annan dag. Och det är något att vara tacksam för - jag är golftokig, men golf är ändå bara ett spel. Man får vara glad att morgondagen kommer, det är inget att ta för givet, vilket nyheten om Claes Linds bortgång fick mig att tänka på.

Läs några av Claes Linds tankar och texter på www.claeslindgolf.se - där finns många kloka och läsvärda tankar.

Dagens scorekort: Klicka här

Lite bilder från dagens runda:

Klas har en klassisk sving med en skön naturlig draw.


Tommy ser ut att sakna hettan från Thailand.


Arja på väg mot en 74-runda netto och seger i dagens ligaomgång.


Fint väder var det, men inte f-n hjälpte det.


Tony tar sig ett svalkande dopp på tolvans fairway.

Onödigt spännande

Dagens runda på Haverdal inleddes som en match, övergick till Köpenhamnare när en tredje spelare anslöt på fyran och avslutades till slut som en riktig duell mellan Tobbbe och mig.

Enkelt par på ettan och några misstag av Tobbbe på tvåan gav två upp direkt och när jag satte en lurig putt för par på trean kunde jag glädjas åt Tobbbes "ditt j-a puttsvin".

De nu tyvärr ganska tröga greenerna gav oss lite huvudbry och vi delade fyran på par, men jag tappade femman sedan Tobbbe precis missat sin birdie, men min parputt var bra slagen, men på fel linje.

Lite halvtaskiga slag, men några riktigt härliga svinputtar för par på sexan och sjuan gav ändå tre upp efter sju spelade och 6-3-0 i Köpenhamnaren. Inte så tokigt.

Jag hade tur med min råpullade drive på åttan och hamnade på andra sidan bäcken - där jag inte bara hittade min boll i ett hyfsat läge utan också hittade en HX Tour 56, en Pro V1 och en Bridgestone Tour B330-S - den senare gav jag storsint nog till Tobbbe sedan hans birdieputt slagit i hål och hoppat över och jag med en tvåputt gått till fyra upp och 9-3-0.


Ingen schysst flaggplacering på åttan - men bra att de iallafall flyttar flaggorna.

På nian slog jag en betydligt bättre drive, men kompenserade det med en råpullad järnåtta. Trots bra chip från ett rejält snårigt läge noterade jag en bogey för 38 slag ut, tre upp i matchen och 6-3-0 i Köpenhamnaren.


Här flörtar man med dammen från tee och så missar man green 10 meter vänster och 10 meter långt.

Även driven på tian var bra, inte mer än 10 meter efter Tobbbe och efter varsin tvåputt för par var jag återigen fyra upp och ledde 9-3-0 i Köpenhamnaren. Elvan delades på par för samtliga och Tobbbe kläcker ur sig en sån där grej som man inte förrän i efterhand inser är rätt cool.

"Jaha, fyra ned med sju att spela. Fast det är klart, jag kan ju alltid göra fyra birdies i rad," säger junioren sådär självklart. Lite kaxigt säger jag "ja, då får du ju i alla fall dela två av de hålen." Big mistake.

På tolvan rullar han i en halvlång putt för birdie medan min egen halvlånga birdieputt snurrar i hålkant och ur. Tre upp. På tretton sätter han upp tredjeslaget från bunkern till kick in-avstånd för birdie medan min birdieputt hoppar upp och ned för många gånger och stannar kort. Två upp.

På fjorton slår han ett riktigt kanonslag och vi är nästan säkra på att den ligger stendöd vid pinnen om den inte sitter mot flaggan. Att den är ett par meter förbi hål spelar mindre roll sedan jag skavt mitt slag ned i vattnet, lagt upp en ny boll och slagit in den nära hål och puttat kort i linjen. Hans birdie är sedan ändå klockren. Ett upp.

Nu börjar det kännas lite nervöst. Man vill ju aldrig få stryk, och särskilt inte när man varit fyra upp efter elva.

På 15 slår Tobbbe en sån där hästspark till drive som bara skär rakt genom vinden. Min egen drive är klart i klass med mina bästa smällar och jag är ändå 40 meter efter. Hans spoon in kort på green räcker för en tvåputtbirdie medan mitt tredjeslag är lite skuret och min birdieputt aldrig fick chansen.

Lika. Jag har tappat fyra håls ledning till lika på fyra hål. Till fyra birdies i rad. Nu är det onödigt spännande och faktiskt lite pirrigt i magen.

Tobbbes perfekt slagna järnsexa på 16 blir jättelång eftersom flaggan nu står i framkant. Vi delar hålet på par och jag ler snett åt ännu en putt som nästan gått i för birdie.

Mitt utslag på 17 är lite mycket höger - och hamnar i samma läge som jag haft tre gånger nu på ett par veckor. Strax till höger om 150-skylten med en elak gren precis i linjen. En punchad järnfemma upp i greenkanten känns bra och Tobbbes inspel blir några meter kort.

Det är uppenbart att han blir störd av att jag slår en klumpig chip för långt, men sedan sätter parputten mitt i hål för vinst av hålet (nettobirdie) sedan han själv läst sin birdieputt fel och fått nöja sig med par.

Ett upp och dormie. Skönt. Nu kan jag iaf inte förlora. Tobbbe leder Köpenhamnaren med 21-18-0 så jag har fortfarande en chans att ta hem även den, eller iaf dela den.

På sista hålet har jag honnören (det var ett tag sedan nu) och smäller ut en kanonpärla på vänster sida av fairway medan Tobbbe gör generalfelet att försöka spela med den kraftiga vinden från höger när det blåser från vänster.

Tobbbes boll är lång, men out of bounds och han får spela in sin p-boll - kort i en pöl som bildats av nattens regn. Mitt eget inspel landar ungefär två meter kort om flaggan, stoppar till och spinner ett par-tre meter ned från den platå där flaggan står. Varsin tvåputt senare har jag vunnit matchen 2/0 och fått dela Köpenhamnaren 18-18-0.

Visserligen onödigt spännande ett tag, men en riktigt härlig och emellanåt välspelad match där jag snodde åt mig en del hål kanske lite väl oförtjänt - men å andra sidan är det ju bara siffrorna som räknas.

Dagens scorekort: Klicka här

Clash of the titans

Trots förkylningen kändes golfsuget starkare än på länge idag. Haverdal som vanligt (man skulle vara medlem i ett par-tre klubbar till med en så torr och fin bana så man kunde få lite mer omväxling).


Blå himmel har man inte varit bortskämd med på sistone.

Tobbbe och jag anlände vid 10 och efter en sväng in i shopen för att hämta en ny mössa (den gamla var bara *för* smutsig) och några nya plastspikar till dojjorna vandrade vi över till tians tee eftersom det stod två hackare och väntade på ettan.

Bamsefar som just återkommit från en Sydafrikatripp med helt andra temperaturer tilldelades noll slag (och det var f-n inte för lite som ni kommer att få se), Tobbbe likaså medan jag själv glatt snikade åt mig mina fyra erhållna.

Redan på tian lyckades jag slarva bort två av mina slag medan Tobbbe gjorde en sällsynt bogey efter att ha slagit sitt inspel långt och Bamsefar gick direkt upp i en fin ledning. Som varade i ett hål - eftersom Tobbbe för andra dagen i rad sänkte ett 30-metersslag för eagle på elvan!

Mitt eget spel stämde bättre och bättre och hade det inte varit för en puttning som knappt givit andra pris i damklassen kunde jag varit några slag bättre än de 39 jag hade ut. Även Bamsefar spelade bra (som vanligt), men hade inte sin bästa dag på greenerna.

En lång chip-n-run med järnnian på hål 18 (vårt nionde) till ett par decimeter för par på nian gav ledning 3-0-0 i Köpenhamnaren och så var det dags att kliva ut på ettan och banans första nio hål som jag traditionellt inte är lika bra på.

En kanonsmäll med drivern gav upphov till udda läten från Tobbbe, det lät nästan som beröm för en bra drive. Inte så konstigt kanske, för jag drev ut honom med 15-20 meter och var nästan (inte bara nästan faktiskt) förvånad själv. Men man fick inte vara glad länge - Tobbbe satte upp sitt inspel till någon meter och jag fick nöja mig med delning med en nettobirdie efter en toppad wedge ... 8(

Även på tvåan slog jag den bästa driven, men förlorade ändå hålet sedan jag missat green och slagit chippen lite snett (dock perfekt i längd). 3-3-0 i Köpenhamnaren gjorde att det inte alls kändes tryggt - med tanke på vilka hål som var kvar och vilka man spelade med.


Det är vackert med höstsol - här motljus på trean.

På trean slog jag det sämsta utslaget, men fick ändå dela hålet med Bamsefar. Hans inspel fick vi skänka för birdie medan min boll pluggade sig en meter kort - Tobbbe ville skänka även min putt, men jag rullade i den för att slippa snack ... 8)


Lika bra att skänka Bamsefars putt, till vänster i bilden.

En schysst smäll från fyrans tee följdes upp med en råtoppad sandwedge över hela green och sånär ut i nyponbuskarna vid tians tee. De skadeglada leendena från mina spelkamrater (kan man kalla dem så när stämningen är mer rå än hjärtlig ... 8) talade sitt tydliga språk när jag försökte hitta ett sätt att slå bollen utan baksving.

En fin snärt med händerna förpassade bollen in på green, ett par-tre meter förbi flaggan. Bamsefar lade sin birdieputt på hålkanten och Tobbbe missade sin hårfint. Själv rullade jag lugnt i min putt för par till mer bekanta tillrop (Bamsefar blev så glad för min skull att han plockade upp bollen ur hålet - tyvärr tappade han den åt fel håll när han skulle kasta den till mig ... och den hamnade i bunkern bakom green ... 8)


Udda att en kille med Bamsefars precision kan missa så grovt när han ska kasta bollen till mig ... 8)

På femman slog Bamsefar en tunn järnfyra ned i greenbunkern och jag bytte min femma mot en fyra - och slog en pärla ett par-tre meter förbi pinnen. Bamses bunkerslag var utsökt och bollen rullade upp död - det var damklass på Tobbbes birdieförsök och min birdieputt svängde tyvärr ur hål på luftningsmärkena.


Bamsefar behärskar verkligen det långa bunkerslaget.

6-3-0 med fyra hål kvar att spela. Tre över par med mersmak och en riktig kanondag för golf. Ibland är det en riktig ynnest att kunna sticka iväg och spela golf på dagtid i stället för att behöva sitta inne och knacka tangentbord hela dagarna.

Sexan vann Bamsefar med ett par sedan jag pushat mitt tredjeslag och slagit en klumpig chip, medan Tobbbe treputtade efter att ha superhookat en spoon från långt ut i skogen till fairway och sedan klämt upp en drive runt träden till sandwedge-avstånd.


Det krävs lite talang att slå en drive från marken - men vad hjälper det när man sedan treputtar.

På sjuan slog Bamsefar ett inte alls oävet slag, men tyvärr aningen långt och vinden tryckte bollen av green på vänstersidan. Jag ställde upp en perfekt järnfyra lite mot vinden och kunde glatt se på hur bollen landade en dryg meter höger om hålet. Tobbbe chippade upp kort min boll och gav mig linjen med sin tvåputt och jag kunde sedan rulla i birdien för vinst av hålet sedan Bamsefar gjort en stark up-n-down.


Schysst att sätta upp en järnfyra så här nära.

Ledning 7-5-0 med två hål kvar att spela och slag på åttan kändes inte alls dumt. Faktiskt riktigt trevligt. Ännu trevligare var järnsjuan till ett par meter som sedan inte hade någon betydelse eftersom Tobbbe tappat sin drive out of bounds och Bamsefar slagit ett taskigt inspel och sedan toppat chippen över hela greenen.


Bamsefar kort på två, Tobbbe lång på fyra och jag tajt vid pinnen ... 8)

Jag hade iofs velat se Tobbbes putt för den var återigen rakt över min markeringsknapp, men han ville inte slå den ordentligt och jag missade såklart birdieputten i tron att
bollen skulle falla en kopp från höger - men icke.

Nåväl, seger 10-5-0 över två så duktiga spelare värmer en gammal Puttares hjärta och när vi sedan hålade ut på sista hålet - jag för bogey och Bamsefar för birdie (en sån där typisk Bamsefar-birdie - tunt utslag, halvbra inspel och så en bombsäker långputt mitt i hål) hade vi varit ute i nästan exakt 2:45 - en utmärkt tid för en treboll.

Dagens scorer
Tobbbe: 77
Bamsefar: 74
Puttaren: 76 - Klicka här för att se mitt scorekort

One of those days

När tjejer säger att det gör ont att föda barn har de ingen aning om hur det är när vi män är förkylda.

Vet inte om det var riktigt så reklamen gick för några år sedan, men det är inte kul att vara förkyld. Man sover dåligt när man inte kan andas genom näsan och huvudet känns som om det är fullt med ludd.

Planen var att sitta inne och huttra medan det regnade utanför. Den planen föll igenom vid halvtiosnåret när Tobbbe ringde och lockade med golf. Efter viss tvekan bestämde jag mig för att jag lika väl kunde må kasst på banan som hemma.

Jag lurade med grannen (som jag å andra sidan förhandlade fram fritt spel åt) och Köpenhamnare valdes som spelform - medan jag och Tobbbe körde den vanliga matchen så att vi kunde ha något kvar att spela om när min granne skulle gå av efter 9 hål.

Bra drive på ettan och en hyfsad järnsexa pin high, följt av tvåputt gav seger på ettan i både Köpenhamnaren och matchen. Efter en bra drive-järnsju på tvåan hann verkligheten ikapp mig. Treputten var ett omen och några hål senare var jag sex över par, sist i Köpenhamnaren och fyra ned i matchen.

Efter en löjligt översvingad drive på åttan bet jag ihop och slog ett bra inspel och tvåputtade för par, vilket bara räckte till delning sedan Tobbbe slagit en kanondrive och satt i putten för birdie och två under på rundan.

Trots att Tobbbe missade en meterputt för par på nian vände han på 35 medan jag själv fick notera 42 slag. Grannen hade inte räknat någon score, men hade gjort en snygg birdie på sexan och ändå visat viss talang trots att det var länge sedan han spelade.

Tian delade jag och Tobbbe sedan han satt upp inspelet för en gimmie-birdie medan jag själv sånär satt en snygg chipp över bunkern och lugnt rullat i tvåmetersputten för nettobirdien. På elvan var det inget snack om delning - jag och grannen missade precis våra birdieputtar, men de var ändå betydelselösa sedan Tobbbe sänkt ett 30-metersslag för eagle.

Efter tre bra par på tolvan gjorde jag birdie på 13 efter en bra drive, lite dragen spoon och mycket känslig chip över bunkern. Med par på 14, bogey för Tobbbe och grannen i vattnet var ställningen Köpenhamnaren 12-9-0 och Tobbe bara 2 upp i matchen. Inte illa med tanke på hur han gjort birdies och eagles hela vägen.

På 15 slog jag en lite skavd drive, men en "career spoon" följt av en sanslöst bra slagen nedgreppad järnnia in i den hårda vinden till ett par meter kändes löjligt skönt i kroppen. Tyvärr var putten inte lika bra och jag fick bara dela hålet med Tobbbe.

Varsitt bra utslag på 16 följt av tvåputtar gav Tobbbe dormie 2 och Köpenhamnaren 15-12-0 med två hål kvar. På sjutton stod jag och funderade på om jag skulle byta till järnnio för chippen, men medan jag funderade så duffade jag iväg bollen med en sandwedge ...

2/1 till Tobbbe och med par på sista vann Tobbbe även Köpenhamnaren. Nåväl, en 78-runda är väl inget att orda om när man är så sliten i kroppen och förkyld. Om vädret håller i sig får man väl ge sig ut även imorgon. Och på torsdag. Och på fredag ...

Spela med det du har ...

... är ett gott råd som jag har läst någonstans. D.v.s. att man inte ska försöka slå en draw om allt man orkar med en dag är en skavd fade. Kloka ord som jag tog till mig idag.

Morgonen till ära vaknade jag med lätt huvudvärk, rejäl snuva och viss halsont. Utöver det hade jag också sovit lite halvraddigt - m.a.o. var det inte de bästa förutsättningarna för bra golf, men vädret var så bra att jag helt enkelt inte kunde låta bli att klä på mig och köra ut till Haverdal.

Väl på plats fanns ingen tid för puttning eller några bollar på rangen. Eftersom vi bara var en fyrboll i vinterligan och en annan liga skulle gå ut småsprang jag lite ned mot första tee, drog på mig regnjackan, slet upp en ProV1 och skickade ut den i höger semiruff runt 230. Helt OK.

Den som läst så här långt kan nog gissa sig till vilken golf som spelades - inte särskilt imponerande sådan, men jag skavde mig runt OK och hade det inte varit för en ojämn green på fyran (treputt), duffad förstaputt på femman (treputt) och push-fade med nedgreppad järnsexa på sexan (två bunkerslag+två puttar) så hade utrundan varit riktigt bra.

Nåväl, 40 slag ut med en kropp som inte lyder var helt OK och det fortsatte i samma stil på inrundan. Inget skönspel, men många greenträffar och tvåputtar. Synd på den på 13 där jag missade en tremeters för birdie (helt felläst - skyller på att luddet i huvudet satt sig snett).

En treputt på femton var den enda riktiga fadäsen och 37 slag in för totalt 77 en dag när man alls inte hade det känns som ett rejält fall framåt. Faktiskt känns det som om jag börjar närma mig den punkten där jag kanske kan försvara ett lågt handicap. Framtiden får utvisa om det är löjlig optimism eller ett spel som äntligen börjar sitta.

Segern i dagens vinterliga var övertygande, 73 netto var sju slag före tvåan och jag kunde inkassera hela 80:- i vinst. På satsade 50:- (30:- gick till säsongspotten).

Efter en trevlig adventsfika hos grannen är det nu läge för ett glatt piller så man orkar släpa sig på kvällsbjudning. Tuff söndag det här ... 8)

Dagens scorekort: Klicka här

Nu får det vara nog ...

Efter alldeles för många rundor för en sliten Puttaren så här på senhösten är det nu slut på det roliga. Det är verkligen dags för en paus och det ska nästan bli skönt att få sitta inne en dag och jobba.

Idag var det dock inte jobb som gällde - istället körde jag som vanligt ut till Haverdal för en golfrunda. Dagen till ära hade provmedlem med sig en klubbkamrat, en ruskigt duktig golfspelare som gjorde att jag, liksom i förrgår, fick lite svårt att "ta plats" ... inte lätt när man sett sig som hackare så länge och först på sistone börjat få lite självförtroende.

En köpenhamnare bestämdes och med ett enkelt par på ettan (efter en tvåputt från 25 meter) tog jag ledningen. Det gick dock snabbt över och jag hackade mig runt lite halvtaskigt första nio på ändå fantastiska 38 med den sving som inte alls var lika skön som igår.

Provmedlem och hans klubbkamrat gick ett respektive två över och det var ingen direkt utklassning där. I köpenhamnaren stod det 3-0-0 till mig, självklart tack vare mitt höga handicap.

På tian slog provmedlems klubbkamrat en kanondrive upp i fairwaykanten på fyran för en annorlunda inspelsvinkel - som han tyvärr inte förvaltade bättre än till en dubbelbogey sedan han bl.a. fluffat en chip. Min egen dubbel räckte därmed till delning av provmedlems bogey. Inte jättebra med bogey-dubbel-dubbel efter tre godkända utslag ...

På sista nio slog jag bollen mycket bättre, men hade trassel med greenerna (hålade greener är inte min melodi) och en hel del oflyt (en wedge som jag slog 140 meter på tolvan var liiite flyer). Efter birdien på tretton (sandwedge till under metern) var jag ändå i delad ledning 6-6-0 med provmedlem.

Vårt fjortonde hål är inte långt. Idag ca. 110 meter, men in i vinden. Järnnia för mig och provmedlem och wedge för dennes klubbkamrat. Provmedlem lyckades dock plocka fram rundans taskigaste bollträff och ett vekt skav upp i vinden räckte inte över vattnet. Det halvtaskigt slagna inspelet efter dropp dök ned i samma blöta grav och med en tredje boll lång på green följt av treputt skrevs hålresultatet till 8. Skönt att se att även duktiga spelare kan slarva.

När vi kom till sjuttonde hålet var ställningen 2-1-0 i provmedlems favör med mig på en stabil andraplats - jag har ju slag på 17. En tunn drive följdes (efter en lång utläggning av provmedlem om varför hålet inte är bra - träden vid stigen framme vid green ska väck) av en riktigt bra slagen hookad järnsjua som tyvärr rann över green. Chippen till en meter hade givit ledning om jag inte först siktat rakt på hålet och sedan ställt upp mig till bollen och slagit den på en annan linje ... 8(

Sista hålet slaktade jag rejält med en toppad järnfemma ned i första bunkern, dåligt bunkerslag, dålig chip och sedan iofs en rätt OK tvåputt från runt 7-8 meter. Provmedlem stod till slut med en meterputt för seger, men den var så tveksamt slagen att den inte höll linjen och slutresultatet skrevs därför 3-3-0 med provmedlem och hans klubbkamrat på topp och mig själv på en neslig sistaplats.

Nåväl - jag kände i alla fall att jag kunde hänga med de stora grabbarna (vilket jag alltid gör när jag spelar med duktiga spelare så jag fattar inte varför jag ska ha så svårt att våga ta plats, ta mig tid att sikta och fokusera på mitt eget spel). Bättre greener och bättre fokusering hade nog betytt en runda kring handicap i stället för de 81 slag det nu blev (43 slag in var ... sådär).

Nästa runda blir troligen på söndag. Inget kval till Vintertouren så då får jag chansen att utöka min poängskörd i vinterligan på Haverdal. Alla intresserade är välkomna - startavgift 50 kronor för den som vill vara med i ligan, 20 kronor för den som vill betta på dagens runda (winner takes all).

Var hälsad sköna vår ...

Jaha, då var våren här ... eller vad ska man annars kalla det när det är soligt och fint, varmt och skönt och dessutom maskrosorna börjar blomma ...


Den här maskrosen hittade jag på tolvans fairway idag.

Dagens runda var utomordentligt trevlig. Visserligen duggade det lätt när vi gick ut, men det var varmt och Tobbbe och jag fick sällskap av Tux, som inte visat sig på en golfbana på ett par månader (crazy!).

Tux behövde ett par-tre drivar på ettan för att komma igång, men spelade sedan mycket bra golf efter ett så långt uppehåll. När Tobbbe och jag lade i en extra växel så hängde han visserligen inte med, men på hans spel fanns inte mycket att anmärka.

Tobbbe gjorde fyra birdies idag. Starkt. Iofs var en på åttan, där det var vintergreen för att banpersonalen i sin ondskefulla list har valt att förstöra våra fina greener med luftning (vertidrain). Nåväl, man får väl hoppas att det leder till bra greener framöver.


Förstöra så fina greener ... 8(

Själv gjorde jag bara tre birdies. En kort och två långa puttar. Den roligaste var på femman, vårt trevliga dogleg vänster par 3 som idag spelades runt 160 meter med flaggan långt bak. Min tunna järnfemma in på green var enda greenträffen och både Tobbbe och Tux (som har slag här) lade in sina andraslag med chip resp putt till en dryg meter från hålet.

Jag hade tretton meter till hålet (stegade efteråt) och visualiserade linjen innan jag slog putten klockrent i bakkanten. Iofs hård som f-n ... hålet flyttade sig nog en decimeter och Tobbbes ansiktsuttryck när bollen slog i hålkanten och gick i var obetalbart. Sånt är kul ... 8)

Köpenhamnaren böljade fram och tillbaka, men när jag och Tobbbe gick på par respektive två under in kunde inte Tux hänga med och inför sjuttonde hålet var ställningen 7-5-0 med undertecknad i ledningen.

Efter en bra drive på 17, men sunkigt andraslag satte jag upp ett bunkerslag till någon meter för delning med Tobbbe, vars birdie inte räckte till seger när jag hade slag. 10-8-0 sedan Tux tappat orken något och inte mäktat med varken par eller birdie här.

På sista hålet slog både jag och Tobbbe ut bollen i skogen till vänster. En riktigt hookad järnsexa förpassade min boll ned i höger greenbunker med ca 20 meter kvar till hålet medan Tobbbe försökte skära in sin till green, men hamnade utanför till vänster.

Mitt bunkerslag här var en riktig skönhet. Lite mindre sand för bättre kontroll och bollen landade precis förbi pinnen, bet till och spann en halvmeter mot hålet. Tobbbe chippade in sin ungefär lika långt ifrån koppen och jag föreslog delning (hallå, jag ledde ju 10-8-0 ... 8)

Någon sådan delning ville han inte gå med på, vilket gjorde att vi båda fick slå våra puttar - som båda faktiskt var hyfsat slagna, men flaggplaceringen var för tuff för oss båda och min boll föll för mycket medan Tobbbes föll för lite och vi fick båda se bollen gå hålkant ur.

74 slag kändes helt OK. Tobbbe gick på 70 och Tux kanske runt 82-84 någonstans. Ett gott dagsverke.

Nu blir det ingen golf på ett tag. Först vid 09:15 imorgon är det tänkt att vi ska slå ut ... 8)

Dagens scorekort: http://www.intertec.se/bilder/haverdal061129.JPG

En mycket trevlig ny bekantskap

Idag spelade jag för första gången med forumets "provmedlem". En icke helt okänd golfprofil som hört av sig och ville spela med mig och Tobbbe (och vi är ju inte emot nytt blod, även om den äldre herre som ville gå med oss på ettan fick kalla handen - iofs inte av mig, men lite taskig känner man ju sig).

Kanske var det en önskan att visa upp ett bra spel inför så fint sällskap som gjorde att det låste sig lite emellanåt - fyra dubbelbogey, varav några *riktigt* slarviga, talar sitt tydliga språk.

Trots detta hämtade jag upp ett tungt underläge i Köpenhamnaren till ledning 3-0-0 efter birdie-birdie-nettobirdie på sexan-sjuan-åttan. En missad meterputt på tian, en urbra birdieputt på elvan som inte ville slinka i, slarv på tolvan, birdieputten kort i linjen på tretton och birdie på andrabollen (vatten på första ... 8( på fjorton gjorde att jag helt plötsligt var sist med 4-2-0 i stället.

Femton delade jag och provmedlem på par sedan Tobbbe hamnat bakom ett träd och bara mäktat med en bogey (här borde jag satt min birdieputt efter ett fin-fint inspel). Alla gjorde par på 16 med varsin tvåputt från runt 3-4 meter.

Sjutton är ett av mina favorithål, men sågades totalt av Provmedlem. Kanske därför han och Tobbbe gick av det hålet med bara par trots bra spel, medan jag själv drog driven ut intill ett träd i vänsterkanten, slog en chip som studsade i en gren ut till höger ca 150 från pinnen och sedan satte upp järnsexan till ett par meter förbi hålet och rullade i nettobirdien för vinst av hålet.

Ledning igen. 2-1-0 med Tobbbe sist och flaggan i en omöjlig position. Bra drive och lugn järnåtta till 4-5 meter kändes safe, men vad hjälper det när Tobbbe spettar upp en wedge till under metern och vinner både hålet och Köpenhamnaren.

Oh, well. Kul för junioren att få vinna ibland.

Idag var det roligt att spela. Visserligen ingen kanonscore, men massor av bra slag - särskilt med järnen - och några schyssta puttar. Och - viktigast av allt - fantastiskt trevligt sällskap, tack grabbar.

Klicka för att se scorekort och statistik

Arrgh ... jäkla banarbetare!

Typiskt!

Just när man hittat formen så ska banarbetarna jäklas med en och börja håla greeenerna.

Banan har varit i ett utomordentligt skick för årstiden (och med tanke på den myckna nederbörden), men nu är det slut med det roliga.

Förutom det spelade jag sådär bra - ingen katastrof spelmässigt, men mycket slarv. 3/2 till Tobbbe kändes väl rättvist - jag spelade bra emellanåt, och dåligt emellanåt medan han slog fantastiska slag och puttade hyfsat trots underlaget.

Strängt på Trelleborgs GK

Vy från nedanför tvåans tee bort mot ettans green

Vintertouren på Trelleborgs GK blev en sträng upplevelse. Faktiskt gick det käpprätt åt h-e.

Sov oroligt på natten, vaknade med likstelhet i nacke och axlar och spelade i princip ren skitgolf. Gnetade mig runt OK de flesta hål, men irriterade mig storligen på en skåning som drog en boll rätt över huvudet på mig utan att skrika (och sedan inte bad om ursäkt utan sade: "Jaug saug deijn heijla väugen" (tolkning saknas).

Det ändå ganska godkända utslaget på nian följdes i den därpå följande irritationen upp med en toppad spoon. Och en toppad spoon till. Därefter en toppad sandwedge. Och en toppad chip. Förstaputten skulle givit andrapris i damklassen och andraputten slogs i vredesmod medan tredjeputten var så kort att inte ens en Puttaren i upplösningstillstånd kunde missa den.

Värst var nog att banan var väldigt blöt och hade mycket tröga och ojämna greener där jag inte gjorde en enda birdie.

Nåväl, 78 slag var ganska kasst, men ingen jättekatastrof. Tyvärr utanför top 20 så om det blir många anmälda till den 10:e så får man försöka kvala in.

En riktig kanonrunda!

Efter onsdagens mindre uppmuntrande runda som bestod av en mycket stor samling skitslag gick jag idag med bestämda steg fram till terminalen och stökade undan den höjning som gav mig ett extra slag på hemmabanan – 5 slag kändes bättre än 4 när jag så totalt saknade bollträff sist.

Efter ett övningsslag (en Strata Tour Professional som seglade långt ut på rangen) och förhandling om slag (av ren vänlighet lät jag Tobbbe slippa ge mig slag på vårt femte hål, Sveriges enda dogleg par 3 och handicap 5) slog vi ut vid ungefär 10:00.

Tobbbe tog sin mulligan på ettan, men jag skippade det. Och tur var väl det, för den boll som låg i semiruffen till höger förpassade jag in på green till ungefär tre meter från flaggan som stod längst bak, med en så klockren träff med järnfyran att jag blev alldeles lyrisk.

Birdieputten var en ren formalitet (nåja) och satt klockrent i bakkanten för att gå ett upp direkt (det erhållna slaget på ettan behövde jag inte utnyttja, men Tobbbe ville av någon anledning inte låta mig ta med mig det till något annat hål ... 8)

På tvåan slog jag, hör och häpna, en helt OK drive. Den första på ett tag. Visserligen gled den ut i semin, men därifrån slog jag upp den mitt på green och tvåputtade till flaggan som stod längst bak. Tobbbe chippade lite långt från bakkant green, men satte returen stenhårt i bakkant för delning.

Trean fick jag till skänks av Tobbbe sedan han sånär slagit en ölboll innan han slog bort bollen på andraslaget, droppade, spelade fram och sedan över green ned i vattenhindret (*i* ett träd faktiskt). Mitt par var allt annat än akademiskt efter en lite dragen drive, punchad träsju, järnsjua kort på green, förstaputten ett par meter förbi flaggan som stod längst bak, men parputten stabilt mitt i hål.

På fyran slog vi varsin halvtaskig drive – jag höger och Tobbbe vänster sedan han halkat till med högerfoten. Hans inspel – till två meter från flaggan som stod längst bak – var betydligt bättre än mitt som drogs ned i greenbunkern, men när jag sånär satte mitt bunkerslag missade han sin birdie och hålet delades.

Femman vann jag med tvåputt mot treputt efter varsin ganska beige förstaputt – och här stod flaggan faktiskt mitt på i stället för längst bak. Även på sexan stod flaggan mitt på och här delade vi hålet på par – efter att jag satt en tvåmetersputt mitt i hål.

På sjuan slog jag en järnfemma lång vänster medan Tobbbe satte upp en järnsexa på green. Min chip var så utsökt att jag väntade mig att få putten skänkt, men icke. I stället skulle jag "bara" slå i den ... och då gick den såklart i höger hålkant, vände 90 grader och lade sig till vänster om hålet. Ouch!

Med försprånget nu reducerat till bara två hål kom vi så till åttan, där jag ju har slag på Tobbbe. Jag kvitterade hans snaphookade rescue med en hög fade som pluggade sig precis på andra sidan 150-skylten. Han slog sedan en klockren järnsexa upp på green medan jag släpduffade en järnåtta kort green, chippade lång och slog min parputt kort i linjen. Som tur var ville Tobbbes putt inte heller rulla hela vägen – utan dog på hålkanten – och hålet delades.

På nian slog vi båda hyfsade utslag, men för långt åt höger och fick gå oroliga fram mot dammen drygt 230 från tee. Tobbbes spoon låg *på* vattenhindermarkeringen medan min drive hamnat kort höger. Vi satte sedan upp inspelen i greenkant och delade hålet på par.

Hur gör man nu då ... (extern bildlänk).

Ett över par och flera riktigt bra golfslag (och två missade puttar, en bortslarvad kortputt på sjuan och en kort i linjen på åttan) kändes betydligt bättre än i onsdags och med mina 20 poäng kändes två upp efter nio hål nästan i underkant – men så är ju Tobbbe faktiskt scratchspelare.

På tian slog vi varsin riktigt bra drive. Tyvärr följde jag upp min med en rätt taskig pitch kort green medan Tobbes boll "skiddade" över till fringen i bakkant. Min chip gick sånär i, men rullade ett par meter förbi flaggan – som stod längst bak. Tobbbe safeade fram sin förstaputt klar och jag rullade lugnt i min – mitt i hål igen – för vinst av hålet (skönt med handicap ... 8)

På det korta elfte hålet valde jag träsju från tee och satte upp en sandwedge till några meter. Tobbbe slog en drive lite skavd vänster och chippade sig lång varifrån han safeade putten till flaggan – som stod längst bak. Efter diverse läsande av linjen sade jag "Jag blir så j-a osäker på linjen" och slog en inte särskilt övertygande birdieputt som vek för tidigt och rullade förbi hålet ett par decimeter och så var hålet delat.

Även på tolvan slog jag ut med träsju, men här följt av en ganska dålig wedge till vänster fringe, 8-10 meter kort om flaggan. Tobbbe satte upp sin lobbwedge några meter kort hålet och flinade lite när han såg mitt predikament. Min chip var mot en kraftig lutning, upp över ett krön till flaggan – som stod längst bak i en utförslutning.

En klumpig chip, lätt dragen och ett par-tre meter lång såg ut att kosta hålet trots att Tobbbe missade birdien. Men till min stora glädje, och lätt besviket suckande från Tobbbe, läste jag rätt, två bollar utanför till höger och slog putten perfekt mitt i hål – center cut som de amerikanska kommentatorerna på Sky Sports skulle ha sagt.

På tretton slog jag återigen en ganska bra drive, tyvärr till ett lurigt läge i ruffen en decimeter utanför semin. En klockrent punchad träsjua räckte dock för att ge cirka 105 meter kvar på inspelet. Tobbbes försök att gå på två efter en kraftigt hookad drive uppåt 300 meter gav ett bunkerläge som han inte lyckades lägga närmare än ett par meter trots rejäl backspin när bollen landade.

Mitt inspel var *för* bra slaget i medvinden och min birdieputt på 10 meter var visserligen perfekt i linjen, men ett par varv för kort. Tobbbe gick stenhårt för sin birdie, tre ned som han var, och jag var storsint nog att skänka hans dryga meterputt för par.

Medan vi gick ifrån tretton pekade jag mot fjortonde green och nickade menande åt flaggplaceringen – enligt Tobbbe en riktig minigolfplacering mitt uppe på åsen som delar greenen i två sektioner.

En perfekt järnnia tre meter förbi hål, en studs fram och sedan backspin tillbaka till nedslagsplatsen kändes därför OK. Ännu bättre kändes det att vinna hålet med ännu en perfekt läst (och slagen) putt.

Sådärja, dormie fyra, ett under in och på par totalt. Det är ganska kul med golf ibland ... 8)

Vi spelade ganska likartat på femton – det var rakt in i den nu ganska kraftiga solen och vi följde upp två mediokra utslag med varsitt järnslag (Tobbbe järnfyra och jag järnfem runt 20 meter närmare hål) till finessavstånd.

Min 52-gradare blev lite kort efter en ganska taskig träff medan Tobbbes sandwedge flög för långt, landade i nedförslutet på den hårda greenen (där flaggan bara stod 3/4 mot bakkanten) och rullade ut i ruffen bakom green, varifrån han chippade till ett par meter kort hålet.

Min birdieputt var inte helt tokig trots det kraftiga uppförslutet, men jag missade breaket på slutet och fick nöja mig med en tap-in på runt 20 cm för par och seger i matchen. Tobbbes parputt spelade nu endast roll för det matematiska slutresultatet och en push höger om hålet gjorde att det skrevs till 5/3.

Tack för kaffet. 5/3 mot en Tobbbe som förutom tredje hålet haft birdieputt på nästan alla hål. På par totalt. Ett över in. 34 poäng efter 15 hål. Huvva.

Den perfekta järnfemman på sexton följdes av tvåputt – där returen var betydligt längre än önskat sedan jag gått lite för hårt för birdie. På sjutton fick jag nöja mig med bogey sedan jag från skogen till höger punchat en träsju mellan träden ned i greenbunkern och missat returen på ett par meter nedför (kantrullare igen).

Bogey härifrån kändes inte fel

På sista hålet såg Tobbbe inte var min boll tog vägen, men vis av dagens övriga slag höll jag den i vänsterkanten och lät dagens fade föra den tillbaka till semin runt 20 meter förbi 150-pinnen.

Som omväxling (javisst) stod flaggan längst bak – och uppe till höger i den grymmaste Telia-tourpositionen. Här står man då med runt 145 meter till flaggan. I motvind. Med 38 poäng i handen och möjlighet att gå på par med en birdie. Vad händer? Just det, rätt gissat.

Ett riktigt skitslag, en topp som precis går över vänster bunkerkant visar sig vara ganska bra trots allt. Pin high, på rätt platå, men till vänster på green runt 10 meter från hål. Birdieputten är bra läst (igen), men tyvärr en meter för kort. Parputten sitter dock säkert i hål.

73 slag. Med massor av Kalle Anka-flaggor, lätt blöta fairways (okej, det rullade på de flesta fairways, men inte alla) och dressade greener (okej, det var faktiskt jäkligt bra greener – ganska snabba och med en jämn rull där man inte kunde skylla på mycket annat än sällskapet ... 8)

Efter rundan fanns bara en sak att göra. Stega rakt in i kansliet och dra kortet i terminalen för att registrera sänkningen. 40 poäng den 24 november. Nytt handicap 4,1 – mitt lägsta handicap på bra länge – hastigt ned från 5,7 den 18 oktober.

En snabb titt på Min Golf visar att jag som bäst haft 4,2 i år (sänkte mig två gånger från 4,7 till 4,2 – en gång på Desert Springs under årets SC-resa och en gång på hemmabanan under en tidig lördagsmorgon i juli – båda alltså i perfekt väder och på en bana i kanonskick).

Faktiskt visar en mer fullödig kontroll att jag inte haft så här lågt handicap sedan augusti 2003. Och om jag får säga det själv så är jag nog dubbelt så bra på golf nu som jag var då – men då var jag medlem i en klubb med en riktig sänkarbana.

Nu blir det familjedag imorgon – med badhus och hela faderullan – innan det på söndag återigen är dags för vintertouren. Jag får gå i samma boll som självaste Oscar Hansson, elitspelare på riktigt och medlem i Halmstad Golfklubb. Kan jag spela jämnt med honom – som på Kristianstad för ett par veckor sedan – får jag vara nöjd.

Dagens scorekort: Klicka här
Bildgalleri: Klicka här

Så fick man då stryk ...

Efter en längre tids dominans mot stackars junioren Tobbbe visade det sig att en urusel sving helt i avsaknad av tempo kombinerat med ett närspel totalt utan känsla inte riktigt räckte till mot en scratchspelare som slog bollen bra.

Idag var det klar och hög luft, 9-10 grader när vi rundade övningsgreen på väg till första tee. En lätt fotskada (tån) irriterade, men ignorerades. Efter förra söndagens runda i Kristianstad hade Tobbbe fått ett slag till medan jag tappat ett - två slags skillnad således.

Jag inledde stelt och obekvämt och hittade inte riktigt svingen, ryck/hugg med armarna och glidning med höfterna kombinerat med ett våldsamt okänsligt närspel ledde till att jag tappade en ledning på ett upp efter två hål till fem(!) ned efter nio - trots att jag delade åttan efter att Tobbbe satt upp en järnnia till en halvmeter för en given birdie.

På tian slog vi båda två bra golfslag och två puttar, men eftersom Tobbbe fick ge mig ett slag här så vann jag hålet och reducerade till fyra ned. Efter en låg tå-hook och en drawad p-boll fick Tobbbe skänka mig elvan när han inte hittade någon av sina bollar och så var det bara tre ned.

Tolvan delades på par sedan min järnnia carrat mindre än halvmetern från hål, men tyvärr kickat fram och rullat precis av green. Chippade upp den död med järnnian och Tobbbes birdieputt wobblade direkt och hade aldrig chansen.

På tretton slog jag en taskig drive (glidning igen) medan Tobbbe bombade ut en kanondrive låååångt fram på fairway. Min träsjua till 110 meter var dock behagligare än hans skurna spoon till 40-50 meter. När jag sedan satte upp en wedge till tre meter och rullade i birdien blev pressen för stor och så var det bara två ned.

Fjorton delades på par sedan min lite längre birdieputt stannat en decimeter vänster och Tobbbes boll rullade för hastigt för att ta breaket. Även femton delades på par efter lite tur från båda spelarna - Tobbbes andraslag studsade i träden och ut på fairway medan min chip bet till perfekt och lade sig död.

Sextonde hålet spelades runt 180 idag och en järnfyra var rätt längd för mig, men vinden pushade den till greenkanten varifrån jag korkat nog valde puttern i stället för min fina järnnia. Treputt från fringen räckte bara till delning med Tobbbe som hade chip-tvåputt från kanten till 17:e tee.

Dormie två är aldrig bra, men under förutsättningarna ändå godkänt. På par hit sista nio trots fortsatt osäkert spel medan Tobbbe förutom debaclet på elvan varit säkerheten själv (två bogey och en birdie och ett otal halvkorta birdiechanser).

Det slag Tobbbe skulle ge mig på 17 slarvade jag bort med en pullad (armryck igen) järnfemma, men det spelade mindre roll eftersom Tobbbe slog en monsterdrive med precis lagom mycket draw till ca 80 meter från pinnen. Tack och bock. 3/1 ... 8(


Sjuttonde hålet på Haverdals GK är ganska snyggt (extern bildlänk).

Nåväl, den lille junioren fyller år imorgon så det får väl vara en tidig födelsepresent att få slå mig på Haverdal (varken jag eller Tobbbe kunde minnas när det hände senast).

Dagens statistik (rysning): 1 greenträff första nio. Fem greenträffar totalt. Usch!

Kul story på PGAtour.com med frågor till deltagarna i Grand Slam of Golf:
10. If you weren't a professional golfer, what would you be?
Ogilvy: Struggling guitarist
Woods: Navy SEAL or businessman
Furyk: Broke
Weir: Minor League hockey player

Dagens runda i siffror: Klicka här.
Bilder från rundan: Klicka här.

Andra raka segern i vinterligan!

I dagens omgång av Vinterligan stämde spelet riktigt bra. I alla fall hyfsat, med undantag för hål 15, 16 och 17 där jag tappade fyra slag - men det skyller jag på en vrickad stortå(!).

78 slag, 74 netto, kändes ganska rättvist med usla utslag, men riktigt bra puttning emellanåt (de jag spelade med klagade lite på detta, men 32 puttar är ju inget att orda om - se scorekortet.

Här är lite fina bilder:


Nu ser det riktigt vinterlikt ut - här trädridån på sexan.


En av många missade puttar - tur för mig, annars hade Klas slagit mig idag.


Arja - som dominerar ligans damklass - träffar sjuans green.


Tolvan är bara 300 meter, men riktigt lurigt.


Trettonde green i höstsolen. Min boll ligger närmast hål till vänster och går senare i för dagens enda birdie.


Den tappra trion vandrar fram på 18. Bara några slag kvar.


För ett par veckor sedan såg eken i sexans dogleg ut så här ...


... nu är det mer vinterskrud än höstskrud.