Enkelt par på ettan och några misstag av Tobbbe på tvåan gav två upp direkt och när jag satte en lurig putt för par på trean kunde jag glädjas åt Tobbbes "ditt j-a puttsvin".
De nu tyvärr ganska tröga greenerna gav oss lite huvudbry och vi delade fyran på par, men jag tappade femman sedan Tobbbe precis missat sin birdie, men min parputt var bra slagen, men på fel linje.
Lite halvtaskiga slag, men några riktigt härliga svinputtar för par på sexan och sjuan gav ändå tre upp efter sju spelade och 6-3-0 i Köpenhamnaren. Inte så tokigt.
Jag hade tur med min råpullade drive på åttan och hamnade på andra sidan bäcken - där jag inte bara hittade min boll i ett hyfsat läge utan också hittade en HX Tour 56, en Pro V1 och en Bridgestone Tour B330-S - den senare gav jag storsint nog till Tobbbe sedan hans birdieputt slagit i hål och hoppat över och jag med en tvåputt gått till fyra upp och 9-3-0.
Ingen schysst flaggplacering på åttan - men bra att de iallafall flyttar flaggorna.
På nian slog jag en betydligt bättre drive, men kompenserade det med en råpullad järnåtta. Trots bra chip från ett rejält snårigt läge noterade jag en bogey för 38 slag ut, tre upp i matchen och 6-3-0 i Köpenhamnaren.
Här flörtar man med dammen från tee och så missar man green 10 meter vänster och 10 meter långt.
Även driven på tian var bra, inte mer än 10 meter efter Tobbbe och efter varsin tvåputt för par var jag återigen fyra upp och ledde 9-3-0 i Köpenhamnaren. Elvan delades på par för samtliga och Tobbbe kläcker ur sig en sån där grej som man inte förrän i efterhand inser är rätt cool.
"Jaha, fyra ned med sju att spela. Fast det är klart, jag kan ju alltid göra fyra birdies i rad," säger junioren sådär självklart. Lite kaxigt säger jag "ja, då får du ju i alla fall dela två av de hålen." Big mistake.
På tolvan rullar han i en halvlång putt för birdie medan min egen halvlånga birdieputt snurrar i hålkant och ur. Tre upp. På tretton sätter han upp tredjeslaget från bunkern till kick in-avstånd för birdie medan min birdieputt hoppar upp och ned för många gånger och stannar kort. Två upp.
På fjorton slår han ett riktigt kanonslag och vi är nästan säkra på att den ligger stendöd vid pinnen om den inte sitter mot flaggan. Att den är ett par meter förbi hål spelar mindre roll sedan jag skavt mitt slag ned i vattnet, lagt upp en ny boll och slagit in den nära hål och puttat kort i linjen. Hans birdie är sedan ändå klockren. Ett upp.
Nu börjar det kännas lite nervöst. Man vill ju aldrig få stryk, och särskilt inte när man varit fyra upp efter elva.
På 15 slår Tobbbe en sån där hästspark till drive som bara skär rakt genom vinden. Min egen drive är klart i klass med mina bästa smällar och jag är ändå 40 meter efter. Hans spoon in kort på green räcker för en tvåputtbirdie medan mitt tredjeslag är lite skuret och min birdieputt aldrig fick chansen.
Lika. Jag har tappat fyra håls ledning till lika på fyra hål. Till fyra birdies i rad. Nu är det onödigt spännande och faktiskt lite pirrigt i magen.
Tobbbes perfekt slagna järnsexa på 16 blir jättelång eftersom flaggan nu står i framkant. Vi delar hålet på par och jag ler snett åt ännu en putt som nästan gått i för birdie.
Mitt utslag på 17 är lite mycket höger - och hamnar i samma läge som jag haft tre gånger nu på ett par veckor. Strax till höger om 150-skylten med en elak gren precis i linjen. En punchad järnfemma upp i greenkanten känns bra och Tobbbes inspel blir några meter kort.
Det är uppenbart att han blir störd av att jag slår en klumpig chip för långt, men sedan sätter parputten mitt i hål för vinst av hålet (nettobirdie) sedan han själv läst sin birdieputt fel och fått nöja sig med par.
Ett upp och dormie. Skönt. Nu kan jag iaf inte förlora. Tobbbe leder Köpenhamnaren med 21-18-0 så jag har fortfarande en chans att ta hem även den, eller iaf dela den.
På sista hålet har jag honnören (det var ett tag sedan nu) och smäller ut en kanonpärla på vänster sida av fairway medan Tobbbe gör generalfelet att försöka spela med den kraftiga vinden från höger när det blåser från vänster.
Tobbbes boll är lång, men out of bounds och han får spela in sin p-boll - kort i en pöl som bildats av nattens regn. Mitt eget inspel landar ungefär två meter kort om flaggan, stoppar till och spinner ett par-tre meter ned från den platå där flaggan står. Varsin tvåputt senare har jag vunnit matchen 2/0 och fått dela Köpenhamnaren 18-18-0.
Visserligen onödigt spännande ett tag, men en riktigt härlig och emellanåt välspelad match där jag snodde åt mig en del hål kanske lite väl oförtjänt - men å andra sidan är det ju bara siffrorna som räknas.
Dagens scorekort: Klicka här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar