Slut på det roliga?

En längre tid nu har jag känt att jag kanske inte är så jäkla sopig på golf ändå.

De senaste tre rundorna har dock belagt min tidigare teori om att jag nog ändå är bäst betjänt av att försöka höja mitt handicap och bli Sveriges bästa 18-handicappare.

Maken till enastående korkade beslut, slarvig uppställning, ryckig sving och allmänt uselt spel har sällan skådats. Iofs har scoren varit fantastiskt stadig, 81 i lördags, 81 i söndags och ... just det ... 81 idag.

Generellt känns det ungefär likadant som tidigare. Och det är också överlag ganska godkänt spel - men så är det något hål här och där som blir helt tokigt.

Ett par drivar som jag kom över och drog 25-30 meter vänster. Några taskiga beslut på klubbval. Några ryckiga svingar. Och några puttar som jag siktade in väldigt noggrant med en linje över Pro V1-texten ... och sedan slår mer höger när jag står över bollen (trots att jag *vet* att jag inte kan se linjen när jag står över bollen - varför vet jag dock inte).

Värst idag var nog att jag ändå vann matchen - utan att ha vunnit ett enda hål. För inte kan man väl kalla det att vinna ett hål när motståndaren spelar krypgolf (jmf. kryppoker)?

Och stressigt var det. Jobb, jobb, jobb så vi kom ut två timmar för sent. Mobilen ringde hela tiden om än det ena och än det andra.

Glädjande var dock att de bästa slagen idag faktiskt var bra. Riktigt bra. Får se om man kan hitta tillbaka till lite grundtrygghet och hitta några scorer på låga 70-talet igen innan säsongen är slut.