Nu får det vara nog ...

Efter alldeles för många rundor för en sliten Puttaren så här på senhösten är det nu slut på det roliga. Det är verkligen dags för en paus och det ska nästan bli skönt att få sitta inne en dag och jobba.

Idag var det dock inte jobb som gällde - istället körde jag som vanligt ut till Haverdal för en golfrunda. Dagen till ära hade provmedlem med sig en klubbkamrat, en ruskigt duktig golfspelare som gjorde att jag, liksom i förrgår, fick lite svårt att "ta plats" ... inte lätt när man sett sig som hackare så länge och först på sistone börjat få lite självförtroende.

En köpenhamnare bestämdes och med ett enkelt par på ettan (efter en tvåputt från 25 meter) tog jag ledningen. Det gick dock snabbt över och jag hackade mig runt lite halvtaskigt första nio på ändå fantastiska 38 med den sving som inte alls var lika skön som igår.

Provmedlem och hans klubbkamrat gick ett respektive två över och det var ingen direkt utklassning där. I köpenhamnaren stod det 3-0-0 till mig, självklart tack vare mitt höga handicap.

På tian slog provmedlems klubbkamrat en kanondrive upp i fairwaykanten på fyran för en annorlunda inspelsvinkel - som han tyvärr inte förvaltade bättre än till en dubbelbogey sedan han bl.a. fluffat en chip. Min egen dubbel räckte därmed till delning av provmedlems bogey. Inte jättebra med bogey-dubbel-dubbel efter tre godkända utslag ...

På sista nio slog jag bollen mycket bättre, men hade trassel med greenerna (hålade greener är inte min melodi) och en hel del oflyt (en wedge som jag slog 140 meter på tolvan var liiite flyer). Efter birdien på tretton (sandwedge till under metern) var jag ändå i delad ledning 6-6-0 med provmedlem.

Vårt fjortonde hål är inte långt. Idag ca. 110 meter, men in i vinden. Järnnia för mig och provmedlem och wedge för dennes klubbkamrat. Provmedlem lyckades dock plocka fram rundans taskigaste bollträff och ett vekt skav upp i vinden räckte inte över vattnet. Det halvtaskigt slagna inspelet efter dropp dök ned i samma blöta grav och med en tredje boll lång på green följt av treputt skrevs hålresultatet till 8. Skönt att se att även duktiga spelare kan slarva.

När vi kom till sjuttonde hålet var ställningen 2-1-0 i provmedlems favör med mig på en stabil andraplats - jag har ju slag på 17. En tunn drive följdes (efter en lång utläggning av provmedlem om varför hålet inte är bra - träden vid stigen framme vid green ska väck) av en riktigt bra slagen hookad järnsjua som tyvärr rann över green. Chippen till en meter hade givit ledning om jag inte först siktat rakt på hålet och sedan ställt upp mig till bollen och slagit den på en annan linje ... 8(

Sista hålet slaktade jag rejält med en toppad järnfemma ned i första bunkern, dåligt bunkerslag, dålig chip och sedan iofs en rätt OK tvåputt från runt 7-8 meter. Provmedlem stod till slut med en meterputt för seger, men den var så tveksamt slagen att den inte höll linjen och slutresultatet skrevs därför 3-3-0 med provmedlem och hans klubbkamrat på topp och mig själv på en neslig sistaplats.

Nåväl - jag kände i alla fall att jag kunde hänga med de stora grabbarna (vilket jag alltid gör när jag spelar med duktiga spelare så jag fattar inte varför jag ska ha så svårt att våga ta plats, ta mig tid att sikta och fokusera på mitt eget spel). Bättre greener och bättre fokusering hade nog betytt en runda kring handicap i stället för de 81 slag det nu blev (43 slag in var ... sådär).

Nästa runda blir troligen på söndag. Inget kval till Vintertouren så då får jag chansen att utöka min poängskörd i vinterligan på Haverdal. Alla intresserade är välkomna - startavgift 50 kronor för den som vill vara med i ligan, 20 kronor för den som vill betta på dagens runda (winner takes all).