Lyckad premiär i Vintertouren

Jag gjorde mitt första gästspel i Skånes Golfförbunds eminenta Vintertouren idag. Tidigt upp, långt att köra och ösregn större delen av vägen, men när vi närmade oss Kristianstad sprack det upp och vädret var sedan ganska bra större delen av dagen, om än väldigt kallt i början och när det regnade.

Kristianstad GK:s Östra bana (gamla banan) var dagens spelplats och mina åtta erhållna i kombination med total avsaknad av bollträff och överhoppat besök på övningsgreenen (för långt att gå ... 8) gjorde att förväntningarna var enormt lågt ställda. Trots det lyckades jag göra mig själv besviken med en råpullad/klackad drive, pushad träsju under träden jag låg bland till kloss mot ett träd på andra sidan fairway, knackad J7 ut på fairway, toppad 52-gradare över green och halvtaskig chip på ettan. Bra putt gav visserligen bogey - men vilken bogey!

Jag hyfsade sedan till spelet när jag blev lite mer varm i kläderna (och tog av mig regnjackan som gjorde att jag blev om möjligt ännu stelare). Bra puttning i kombination med enstaka bra slag (och väldigt få riktigt dåliga slag) gav 39 slag ut, eagleputten på tian slank ur, men birdien där gjorde att jag bara var två över par efter tio spelade hål.

Vis av skadan från förra veckan gjorde jag inga utfästelser om mitt spel, utan gnetade bara på med enstaka bra slag och några halvtaskiga och en birdie och två bogey senare stod jag på artonde tee bara tre över par och med en praktskräll på gång (Puttaren några slag över par från vit tee på Vintertouren ... 8)

Egentligen kunde jag haft några slag bättre, en del puttar hade slagits bra mycket hårdare än nödvändigt på de riktigt fina och väldigt snabba greenerna som bjöds. Värst var dock det superfina bunkerslaget på sjutton som landade någon meter kort pinnen, releasade mot hål och ... inte gick i för att pinnen lutade mot ... sätt i flaggan ordentligt för f-n!!!

Väl uppe på artonde tee såg vi hur ett enormt svart moln närmade sig och regnstänken hade kommit sedan vi stod på 16:e green. Därför var det läge att skynda sig.

Tjena.

Skynda sig på golfbanan är inte bra. En pullad drive (eller rak - vad vet jag, för jag glömde sikta) gav ett läge där jag inte kunde slå fram mycket mer än en wedge. Ville egentligen skruva bollen runt träden, men bollen satt ned i gräset och jag skulle aldrig kunna sätta tillräckligt mycket sidskruv på den.

Sagt och gjort. Jag hade ju en bra score på gång - onödigt att sabba den. Wedge rakt fram. Ca 200 kvar in i vinden och med out till höger. Layup igen alltså. J8 den här gången. Tyvärr skavd höger till nytt taskigt läge i ruffen. Inspelet "dött" i träffen och således kort, men precis in på green. Parputt på ca 10 meter ganska kraftigt uppför.

Vad gör man då?

Efter att ha spelat safe två gånger på samma hål får jag plötsligt för mig att försöka boxa i putten och returen blir dryga två meter. Som salt i såren glömmer jag dessutom att titta på hur bollen rullar när den passerar hålet och missar således även bogeyputten.

Nåväl. En 77:a från vit tee under de förhållanden som rådde idag kändes inte alls tokigt. Synd dock att dubbeln kostade mig både prispengar och en placering före tourens order of merit-ledare (och tillika klubbkamrat med mig) Kristian Bergdahl.

En liten (inte så liten faktiskt ... 8) tröst var att jag slog Tobbbe igen. Brutto den här gången. Med ett slag. Fjärde gången han får pisk på en vecka ... av en lönnfet gubbe ... 8)

Dagens bästa slag: Wedgen som jag slog till en meter på åttan.
Dagens värsta slag: Birdieputten på sexan, som förutom att den var två-tre meter förbi hålet också var en halvmeter fel i sida. "Hade chansen," som en del skulle sagt ...

Nu ska jag bara försöka ta reda på om jag själv ska registrera min sänkning (39 poäng - rundan finns att beskåda på Klubbhuset.nu) och vilket golf-ID jag isf ska använda. Inte f-n kom jag ihåg att fråga mina spelpartners om det - efter inlämnat scorekort och snegling på resultatlistan var det snabb inpackning i bilen och tuff-tuffande hem (snittförbrukning 0,76 ... den är fin min lilla Mercedes CLK).