Puttarens irrfärder på och utanför banan: My preciousss ...

Så kom den äntligen tillbaka till mig. Min älssskade. Bollträffen. Den där som gör att det omöjligt går att få ned mungiporna och torka bort det fåniga leendet.

Snacka om kontrast från dagens första runda där jag inte bara slog bollen illa - jag inledde också med en åtta efter att ha krattat bunkern innan jag slog mitt andra bunkerslag 20 meter längre fram.

Trots åttan och en oändligt lång rad urusla golfslag blev det till slut en 79:a (par 70) med bl.a. tre birdies och en hel del oflyt. Andraplats brutto fick duga med det eländet.

Efter lunchen var det så dags för rangen. Jag hade hela andra nio sagt att det skulle bli otroligt skönt att inte spela efter lunch utan i stället gå och träna. Och det var det. Otroligt skönt.

Lite självdiagnos identifierade felet och när bollarna började peppra den flagga jag siktade på med sandwedgen bytte jag till järnåttan och slog några pärlor, kompletterade med några "Callista Flockhart" (tunna, men helt OK) med spoon innan jag hittade tempot där också.

Ett antal (ett stort sådant) bra slag senare började jag bomba ut drivar och vid det här laget satt flinet som klistrat i ansiktet och f-n vet om jag inte småskrattade lite också när bollen gång efter annan komprimerades totalt och sedan for iväg som en projektil.

För att inte slösa bort ett sällsynt besök av bollträffen släpade jag upp Föredettingen på backtee (längst bak på alla tee, bra långt bak på några hål) och inledde med birdie på det hål jag gjorde åtta i på morgonen.

Matchen kändes som en formalitet - även om jag gav bort en del hål till F.d så var han snäll och gav tillbaka några också. Dessutom kastade jag i fyra birdies och kunde haft ett par till med mer fokuserad puttning.

Den våldsamt fina bollträffen fanns sedan med även på en snabb sväng på korthålsbanan där andra, sjätte och nionde hålet var de mest minnesvärda - på tvåan, 120 meter, satte jag en wedge fyra-fem meter förbi och såg hur den spann till rejält och gav en tvåmetersputt kort pinnen. På sexan höll jag på att sätta en full järnfyra och på nian satte jag upp en nedgreppad järnfyra till ett par meter trots motvinden.

Efter avslutat spel intogs ett par Gin&Tonic som definitivt inte var för tunna, bartendern hällde helt sonika upp en 12-15 cl och kompletterade med några droppar tonic. Två såna och det allmänna rus som en bra bollträff ger gjorde att det snurrade till rejält.

Nu blir det en dusch, lite käk och sedan tidigt i säng. I morgon hoppas jag att bollträffen vill följa med till Montecastillo.

Runda 1 (utan bollträff): http://www.klubbhuset.nu/content/spelstatistik/runda_visa.asp?RundaID=91182
Runda 2 (med bollträff): http://www.klubbhuset.nu/content/spelstatistik/runda_visa.asp?RundaID=91183