Är man helt vansinnig?

Efter att nu ha skaffat mig ett vardagsmedlemskap i HGK för det facila priset av 2 900:- och en insats på åttatusen (till det medlemskap jag redan hade i Haverdal för 3 900 och ett lån på 13 000) så har jag fått sjuhelsickes mycket att göra.

Dels har jag massor av jobb i min översättningsverksamhet och dels har min golfjournalistiska verksamhet fått ny fart och jag har flera resor bokade samt lite större åtaganden i och med att Golfbladet byter format och får ny samarbetspartner.

Utöver det har vi en hel del på gång med huset. Vi ska med hjälp av URETEK stabilisera och lyfta grunden så att vi kan mura om en sprucken fasad, byta en del fönster och dörrar, röja i buskage och i största allmänhet fixa till. Det kostar flis. Och är såklart anledningen till varför jag jobbar mer så jag får mer pengar.

Poolen som vi tänkte byggt förra året får vi nog inte råd till i år heller, men det får man väl ta. Regnar det varenda dag som förra året så är det ändå ingen större förlust.

Anledningen till min fundering om min mentala hälsa sviktar är dock en annan. Vår älskade schäfertik, Xena, börjar bli lite till åren kommen och vi vet inte hur länge vi får ha henne kvar. Tankarna på att vara utan hund var till en början ganska angenäma, men efter lite mer funderingar tror jag inte att vi kan vara utan hund.

Hustrun skickade en länk från Blocket om en ettårig tik som behövde nytt hem, men jag råkade surfa in på Kennel Trensmars hemsida och hitta valpar. Oj, oj, oj … finns det något sötare än schäfervalpar?

På fredag är det "tittdags" – och känner jag mig själv (och hustrun) rätt så lär vi nog tinga en liten tik. 7 000:- eller 9 000:- beroende på kull .... tja, det är ju bara pengar.

Tiden då? Ja, jag får väl sluta spela golf.