24 april 2007

Årets varmaste dag


Den 23 april 2007 blev årets hittills varmast dag för mig. Het är kanske ordet jag söker. Och då menar jag inte bara temperaturen.

Efter en god natts sömn på utmärkta Hotel Napoleon, ett stenkast från imponerande Triumfbågen med den inte riktigt lika imponerande sjufiliga rondellen – en riktig trafikkatastrof, for vi till Golf National utanför Paris.

Parcours l'Albatros är en modern stadiumbana, vilket betyder att den är byggd för att ha stora tävlingar och man har också i princip permanentat French Open här. På grund av juniortävling fick vi starta på tian och i avsaknad av starter eller någon representant från klubben (och ivrigt påhejad av den medföljande fotografen) valdes backtee. Allra längst bak. Svart. 6300 meter par 72 med en hel del vatten och några långa hål som spelas "smyguppför".

I den tryckande hettan torkade daggen snabbt upp och de tröga greenerna blev bara lite långsamma. Värmen pressade dock på rejält och man nästan kände hur man tappade vätskebalansen trots försök till påfyllning.

Efter nio hål fick vi pausa lite innan det var vår tur på ettan – och den Guinness som jag lite korkat inmundigade trots hettan kostade mig två bollar i vattnet på ettan och tvåan innan jag återfick någon form av balans och tryckte upp bollen i greenkant på två slag på det 535 meter långa tredje hålet och sånär rullade i eaglechippen.

Vi gick de sista nio hålen bakom tre gubbar som nog inte riktigt hörde hemma på Albatros-banan, utan kanske borde hållit sig till den lite enklare Eagle-banan (eller rangen där en av gubbarna borde ställa sig några veckor) och det tog tid. Lång tid. Knappt en och en halv första nio och nästan två och trekvart sista nio (med 30 minuter paus) gav en alldeles för lång vandring i solen.

28 grader varmt, bara en svag bris och en stekande sol är trevligt när man ska sola och bada – på golfbanan kunde jag klarat mig utan 10 av de graderna. Trots det utnyttjade jag årets bästa bollträff (några riktiga kanondrivar), en sänkt långputt och några andra braslag här och där blev det en 79:a – trots tre dubblar efter tre bortslagna bollar (två i vattnet och en som vi inte hittade i den rätt så tunna ruffen på 18).

Rätt OK på en bana med SSS 77,8 och slope på 150. På 18 spelade jag t.o.m. längre bak än proffsen gör under French Open (OK, det är ett par 4 för dem medan jag spelade det som ett par 5).

Tuffast hålet var nog 17 – 430 meter par 4, uppför och in i vinden. Enklast kanske sexan – 350 meter utan några hinder. Tuffaste utslaget var på 14 – där jag fick gå 100 meter bak från herrtee och behövde slå 170 meter för att bara slippa betala damteeölen.

Banan är en riktig pärla och jag hade tur med förhållandena – stenhårda fairways efter en tids torka, hetta som gjorde att bollen flög längre, mestadels tunn ruff och inte alltför snabba greener - den är nog betydligt svårare annars.

För 70 euro (vardagar) får man nog inte bättre golf för pengarna. Prova också den fräcka Guinness-maskinen i baren. En 33 cl-burk i ett glas (upphälld helt utan skum), ett tryck på en knapp som vibrerar igång det mörka guldet och så den bekanta "stormen i ett ölglas" innan ett perfekt lock av skum formades.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Guinness-maskin i baren som korkar upp en 33cl-burk och sedan vispar upp skummet??

Du skämtar med mig aprillo...?

Anonym sa...

Ah, nu har du lirat en underbar bana. 17:e är ett tufft hål, jag slog en bra drive, en J3 & chipp en putt för par. Kan du gissa att det blåste den dagen?